Etikett: vrister

Hallen del 9

8 timmar inklusive 30 minuters lunch – en full arbetsdag – tillbringade vi med att tapetsera hallen. Det gick betydligt smidigare än förväntat mycket tack vare att tapeten var lätt att arbeta med (470 kr/rulle). Man får det man betalar för och vi tyckte det var likadant när vi tapetserade köket förra året. Pär och jag har blivit ett rackarns bra renoveringsteam! Han ränner upp och ned på stegen, limmar och skär medan jag langar redskap, mäter tapetvåder och byter blad i tapetskäraren. Vi hade samma inarbetade flyt som vilket proffsigt operationsteam som helst och resultatet… Jävlar i min lilla låda vad det blev bra!!

Det var det här jag såg framför mig när vi valde tapet. Den vita trappan tillsammans med det vita i tapeten och ...
Det var det här jag såg framför mig när vi valde tapet. Den vita trappan tillsammans med det vita i tapeten och …
... de blå ränderna tillsammans med vår blåa ytterdörr.
… de blå ränderna tillsammans med vår blåa ytterdörr.

Crocs i all ära, men efter 8 timmar värkte mina vrister och fötter så in i h-vete.

”Nu rockar vi, älskling!”, som Alex i Solsidan säger innan han startar köksmaskinen som kortsluter alltihop. Vi har rockat idag med Michael Schenker Group. ”Still love that little devil”.

Fortsatt stressigt

Idag har jag haft mer ork och kunde ta med stavarna ut. 2 x 30 minuter, tur och retur Salem. Det var riktigt skönt och avgjort bättre för mina vrister! Jag valde en omväg via Tennisbacken och hade tänkt gå via Fjärilsstigen och Statoil på hemvägen. Jag mötte inte många själar och det var ingen trafik. I Salem centrum var det mer liv och rörelse. Jag var även in på ICA en sväng och trots att det var förmiddagstomt kändes det urjobbigt. Jag är fullkomligt allergisk mot folk nu mera, jag blir så stressad. Därför gick jag samma väg hem för att slippa trafiken och att passera skolan.

Trots stressen funkade det att lyssna på musik – jag hade inte så högt – och idag har jag en låtlisterepresentant i form av Georgi Kay med ”Love is cold”.

 

Förbannade vrister!

Jag var infernaliskt trött. Jag hade fortfarande ont i handleden. Jag ville ut. Kroppen måste få röra på sig. Det blev en ganska långsam bok-promenad (ingen musik) på 80 minuter. Bitvis var det skönt. Mina förbannade vrister… Jag har haft så ont resten av dagen. Insmörjning med Voltarensalva och på med Back-on-track-stöden. Det känns bättre.

En färgklick vid Rönninge gymnasium.
En färgklick vid Rönninge gymnasium.

 

Citronfjäril och vatten

Upp vid halv 9 och ut 1 timme senare. Stavgång i 70 minuter och idag gick det betydligt lättare även om jag blev klen i armarna mot slutet och inte hade mer än styrfart uppför den sista backen plus trapporna. Mina vrister har blivit bortskämda i vinter när jag har haft vinterskor med skaft som har gett stöd. Övergången till MBT gör att de får jobba betydligt hårdare och jag blir både trött och får ont. 6 plusgrader och sol på en illande blå himmel – det var härligt! När jag kom in på gården fick jag se en citronfjäril och när citronfjärilen är den första fjärilen betyder det att sommaren blir varm.

citronfjäril

Dagens låtlisterepresentant är Sia med låten ”Sweet design”. En bra stavgångslåt!

En av anledningarna till att jag trivs så bra i Rönninge är närheten till vatten. Jag har alltid trivts i och i närheten av vatten. Jag tycker om att simma och jag tycker om den fuktmättade luften som finns vid vatten. Vatten är en förutsättning för allt liv. Det är den bästa törstsläckaren och jag kan göra te av det. Delfiner och uttrar är mina favoriter och de är vattendjur. Jag är född i fiskarnas tecken – mer vatten. Jag tycker om vattnets alla former: is, snö, regn, dimma. Utan vatten finns inte regnbågen. Det är ett kraftfullt element och oerhört tålmodigt; en mikroskopisk spricka och det tar sig igenom och det kan urholka en sten om det får hålla på tillräckligt länge. Att kunna få så mycket vatten jag behöver genom att öppna en kran är en oerhörd lyx. Varmt vatten att duscha i eller kallt vatten som är friskt och drickbart och just Rönninge har ovanligt gott vatten.

Flaten i mitten av mars. Det ligger en tunn isskorpa där man fortfarande kan se var skridskobanorna plogats fram.
Flaten i mitten av mars. Det ligger en tunn isskorpa där man fortfarande kan se var skridskobanorna plogats fram.                                                                                                                     

Med stuns i steget

Min snorpa fyller 23 år idag!

Snobben födelsedag

Säsongspremiär för MBT-skorna! Promenad tur och retur Salem i ett stadigt strilande regn. Mina vrister har blivit bortskämda med att få ha kängor med skaft i flera månader, så de kändes trötta efteråt, men MBT är så sköna! Jag fick stuns i stegen och jag kände mig lång i och med att hållningen blev rak. Det var moddigare än jag väntade mig, så bitvis blev det slirigt. MBT är bra, men de har inget som helst grepp på halt underlag. Samtidigt hade de vanliga vinterkängorna varit helt fel eftersom det var flera plusgrader och isbuggarna var inget alternativ över huvud taget. Min cerisefärgade regnjacka fungerar fortfarande och även om jag var torr när jag kom hem igen kände jag mig dränkt.

Dagens låtlisterepresentant är Paris Wells med låten ”Overbite”. Den är så skön att gå till!

Elin och jag såg ”Frukost på Tiffany’s” när vi åt lunch (den är betydligt bättre än jag kommer ihåg!) och där finns ”Moon river” med. Åååå, vad jag tycker om den! Här är den instrumentala versionen.

Tyresta nationalpark

Vårat Gäng (minus Elin och Robin) åkte till Tyresta nationalpark idag. Det var kanonväder och väldigt skönt att komma ut. Jag hade gångstavarna och även om tempot var allt annat än högt, så var de bra att ha. Ängsmark och skog är knöligt och mina sönderstukade vrister är tacksamma för allt stöd de kan få.

Naturum-huset har samma form som Sverige (när man ser det ovanifrån) och invigdes 1997.
Naturum-huset har samma form som Sverige (när man ser det ovanifrån) och invigdes 1997.
Inne i Naturum stod den här lilla skulpturen. Pär trodde det var en bäver. Meh! Det syns ju tydligt att det är en lämmel!
Inne i Naturum stod den här lilla skulpturen. Pär trodde det var en bäver. Meh! Det syns ju tydligt att det är en lämmel!
En stor likhet med några av familjemedlemmarna som var kvar hemma i sin bur.
En slående likhet med de familjemedlemmar som var kvar hemma i sin bur.

 

Utsikt från fågeltornet mot den lilla byn med lanthandel och utomhusfik.
Utsikt från fågeltornet mot den lilla byn med lanthandel och utomhusfik.
Våtmarker som i vanliga fall (antar jag) har ett rikt fågelliv, men just idag syntes bara ett par änder.
Våtmarker som i vanliga fall (antar jag) har ett rikt fågelliv, men just idag syntes bara ett par änder.

När man är ute med Vårat Gäng är målet det samma: fika, äta, förtäring. Däremot är det lite pinsamt att gå direkt från parkeringen till caféet, men efter en dryg timmes strosande i naturen landade vi i ett rustikt café med rejäla takbjälkar och trämöbler. På ena väggen hängde 2 par hederliga träskidor med den sortens gamla bindning som jag minns från min barndom. Varm choklad med vispgrädde och en ost & skinkmacka. Väldigt gott och hög kvalitet!

Utanför caféet stod dessa skulpturer tillverkade av skrot/gammal plåt och metall. Katten hade en prislapp på 2400 kr. Jag skulle gärna ha köpt fåret för att inte tala om lämmeln.
Utanför caféet stod dessa skulpturer tillverkade av skrot/gammal plåt och metall. Katten hade en prislapp på 2400 kr. Jag skulle gärna ha köpt fåret för att inte tala om lämmeln.

 

 

 

Ödmjukhet

Stavgång idag igen, 45 minuter plus 25 minuter, tur och retur Salem. Ingen höjdarrunda. Nope. Det var minusgrader inatt och tidigt i morse och frost. Jag valde vinterjackan och när jag klev ut på trappavsatsen kändes valet rätt. Inklusive handskar. Med tanke på hur kallt det kändes om ansiktet trodde jag att jag hade valt rätt, men icke. Jag blev fort varm och sedan genomsvettig och så kändes den klumpig och remmarna på ryggsäcken gled ned från axlarna hela jävla tiden och jag var såååå nära ett psykbryt. Snytpauser och allmän vila. Ont i vristerna. Jag ville bara hem! Jag såg verkligen fram emot att inte gå ut imorgon. I duschen kände jag mig frusen och stod längre än nödvändigt och med varmare vatten än nödvändigt och jag har haltat runt med dubbla sockor hela dagen.

Dagens låtlisterepresentant heter Lindsey Stirling och spelar (el)fiol.

Idag och imorgon är jag helt ensam igen. Pär har åkt till Öland för att hämta hem svärisarna som kommer tillbaka till fastlandet för vintern. Som omvända flyttfåglar.

Jag fick den här från Elin. Det känns skönt att hon har blivit så ödmjuk!

En legend