Etikett: vikten

Är det någon idé att försöka förstå?

Den 12 april vägde jag 103,8 kg. Äntligen under 104! Den 6 maj (3,5 vecka senare) vägde jag 106,5 dvs. en ökning med 2,7 kg. Varför? Jag stavgångade som en dåre och åt inget anmärkningsvärt. Den veckan tog jag upp dygnsfastan igen och så blev jag förkyld. Den 10 maj (förra veckan) hade jag gått ned 1,5 kg igen. Det blev bara 2 långsamma promenader och godis och chips varje dag. Dygnsfasta och så vägde jag mig i morse och jag är tillbaka på 103,8 kg. Undersökningar visar att kosten har större betydelse för viktminskning än vad träning har. Det kan ju förklara var jag ökade i vikt när jag tränade. Muskler, ni vet. Det förklarar inte förra veckans beteende. Vet ni vad jag tror? Stress. Då menar jag inte att jag (tröst)äter godis när jag är stressad (för det gör jag faktiskt inte) utan att jag lever under ett ständigt stresspåslag av att alltid vara medveten om vad jag äter och inte äter, så de perioder när jag skiter i allt och äter det jag vill minskar stressen och vikten går ned. Naturligtvis är det inte en metod som fungerar i längden. Tyvärr. Jag vill bara visa på att stress, negativ sådan, påverkar mer än bara sömn och koncentrationsförmåga. Är det någon idé att försöka förstå?! Den här sortens svängningar ger mig pisksnärtskador.

Långfredag i flygande fläng

Idag har det gått i ett. Jag vaknade av mig själv 20 i 8. Pär är på Öland, så det var jag som skulle upp och ge marsvinen frukost. Sedan rev jag ur lakanen, plockade in disken och åt frukost. 3 pappkassar med ”marsvinsrens” från burstädningen, 1 kasse med pappförpackningar, 2 små kassar med plastförpackningar och 1 soppåse plus gångstavarna. Ett alternativ hade varit att gå 2 gånger. Aldrig! 30 minuters stavgång till Salem där jag hämtade paket från Cellbes (2 tunikor och 2 pyjamasbyxor). Jag fortsatte till Filmkedjan (som numera öppnar klockan 10 i stället för 11 – jäss!) där ett paket från Bokus väntade (10 böcker!). När jag försökte få ned bokpaketet och Cellbes-påsen i en och samma ryggsäck fick jag problem. Jag meckade i flera minuter innan jag fick inse att jag var besegrad, så jag gick in till Filmkedjan igen och bad om en bit snöre för att den åtminstone skulle hålla ihop tills jag kom hem.

Mer än knökfull...
Mer än knökfull…
Tack för snöret, Filmkedjan!
Tack för snöret, Filmkedjan!

När jag kom hem efter ytterligare 40 minuters stavgång var jag rätt mör. Marsvinen fick sina pellets, jag applicerade en ansiktsmask och medan den torkade lade jag mig med benen upp längs väggen. Skönt! En långdusch med skrubb och komplett insmörjning och sedan lunch. Nagelvård. Bäddade rent i sängen. Paus. Middag. Te och lässtund. Natta marsvinen och nu sitter jag här. 2016 års långfredag har inte känts särskilt lång.

Jag blir bättre och bättre på att våga njuta när jag mår bra, när allt går som det ska och inte tänka att det aldrig håller särskilt länge. Som nu. Min ork är tillbaka, jag slipper huvudvärk, vikten går ned, paketen trillar in på ett väldigt samordnat vis, jag njuter av att vara ensam, långdusch och rena lakan, lakrits. Här kommer dagens låtlisterepresentant in: Seinabo Sey med låten ”Pretend”.

”I turned out as great as they could; knock on wood. Things are going just as they should; knock on wood.”

Anspänning och utvärdering

Stavgång i 70 minuter och det gick väl hyfsat. Jag fick aldrig det riktiga flytet. Rädslan för att ramla sitter i och jag undrar om jag någonsin blir av med den igen. Jag vågar inte köra på för fullt, ta ut rörelserna ordentligt och njuta av farten. Ibland trampar jag på en ojämnhet och vristen vickar till, inte mycket, men det räcker för att jag ska få en fallande känsla i magen och med fasa minnas hur det är att ramla handlöst och sedan vara mörbultad i veckor, till och med år. Det förtar nöjet… Kanske är det därför jag spänner mig och ofta får ont i ryggen efteråt – som idag – och i axlar och nacke.

Snödroppar

Dagens låtlisterepresentant är Club 8 med låten ”Skin”. Skööööön!

Jag fastar för sjätte söndagen i rad och det är väl en tillräckligt lång provtid för att kunna säga att jag inte känner av några fördelar. Fastan har inte hjälpt mig med vikten heller. Typiskt. Jag upplever det inte som att jag blir piggare och jag tycker inte längre att det är någon lättnad att slippa äta. Förra veckans fasta avbröt jag eftersom jag mådde så dåligt av helgens bråk.