Efter att M hade hämtat Selma i torsdags var jag ledsen. Ledsen, trött och gråtfärdig. För att skingra tankarna tjuvstartade jag den planerade städningen och tog sedan hand om mina stackars tånaglar som kändes helt bortglömda. Ingen matlust. Trött. Te, men jag orkade inte läsa. Trött. Det blev både en och två mikrotupplurar där jag satt i soffan. Mobilspelen var tråkiga. Trött. Önskade att dagen skulle ta slut. Jag tog mina sömntabletter redan halv 9 och var i säng en knapp timme senare. Jag lyssnade på ”Somna om” av om med Camilla Gyllensvan. En halv timmes avslappning som jag har använt mig av tidigare. Den fungerar fortfarande! Jag sov så gott den natten trots toalettbesök och jag vaknade halv 8 utan problem och kände mig inte alls lika eländig som dagen innan. Sömn är dunderkuren framför alla andra! Jag städade på förmiddagen, tog en lång spa-dusch på eftermiddagen. Den här gången tyckte jag om att städa och kände mig inte det minsta stressad. Rena lakan och ren pyjamas som pricken över i. Ett välbefinnande många mil från torsdagens våndor. Igår tog jag resten av städningen, men då var jag trött igen och hade ont i både knäet och vristerna. Direkt när jag var färdig gick jag till Konsum och köpte ägg och till Bamses för ett paket. Dusch och lunch. Jag hade fortfarande ont trots 2 Alvedon, så på kvällen tog jag till Den Äkta Dubbel-Dosen: Alvedon + Ipren och det fungerade. Jag lade mig vid 22, lyssnade på avslappningsboken och sov såååå gott hela natten och ända till halv 12. Tolv timmars sömn (13 om det inte varit för omställningen till sommartid) och jag kände mig utvilad och smärtfri.
Pär är strax hemma från Italien och det känns bra. I morgon är det måndag och om jag skulle ha haft Selma hade det handlat om 9 timmar och det är en stor lättnad att det inte blir så. Så fort jag tänker på det är det lättnad jag känner! Nu vet jag att jag inte passar att ha hund. Det är inte alla lärdomar som är vare sig smickrande eller uppmuntrande, men hellre på det här viset än efter att jag köpt en….
