6 plusgrader och ett fint, men ihållande regn. Helt ok promenadväder tyckte jag, men jag lämnade stavarna hemma för det verkade blir för kallt och blött om händerna. Det var skönt! 65 minuter runt Flaten.
Etikett: stavarna
Motigt
Jag har tappat styrfarten i allt utom att läsa och lyssna på böcker. Journalistkursen är urtrist, men det är bara 2 lektioner kvar. Facebook tar knäcken på mig och där har jag stängt av nästan alla aviseringar och jag lägger inte ut blogginläggen där längre. Viktnedgången har stannat av mycket på grund av att jag inte tränar lika mycket som i sin tur beror på att jag ramlade för drygt 2 veckor sedan. Det blev 50 minuter stavgång idag trots nästan kompakt motstånd. Jag är fortfarande rädd. Så enkelt är det. Jag vågar inte dra upp farten på raksträckorna. Idag gick det långsamt, men tempot var jämnt. Naturligtvis var det skönt att komma ut & iväg, men jag var inte avslappnad. Jag gjorde 30 knäböjningar och glömde att stretcha. Ont i fotleden igen.
Dagens låtlisterepresentant heter Brandon Flowers med låten ”Can’t deny my love”. Den kom i slutet av rundan när jag kände lättnad över att ha huvet upp & fötterna ned efter ännu en runda med stavarna.
Huv’et upp och fötterna ned!
Ett par minusgrader, frost, vindstilla och sol. Samma vädermässiga förutsättningar som förra måndagen när jag föll pladask. Det var dax att ta sig över tröskeln muren och köra stavgång. Det var inte stavarnas fel att jag ramlade senast. Det var inga trappor eller backar. Det var inte halt. Sedan jag stod på öronen för 2 år sedan har jag blivit försiktig och tar det jävligt lugnt nedför trappor och backar. Jag spänner ögonen i trottarkanterna innan jag tar klivet. Försiktigheten har hela tiden balanserat på gränsen till rädsla och efter förra veckan har jag blivit rädd. När jag vaknade idag slog ångest och motvilja till när jag kom ihåg att jag hade planerat att hämta ett paket. Med stavar. Jag drog ut på morgonrutinerna så mycket jag kunde, men kvart i 10 tog jag ett djupt andetag och med stavarna i ena handen och med andra handen (krampaktigt) på trappans ledstång tog jag mig ned till gångvägen. Genom att dra skosulan mot marken fick jag det lugnande beskedet att det inte var halt. Jag började gå. Det gick inte fort. Jag spände mig, så att jag fick ont i kroppen och måste påminna mig om att andas. Tur och retur Salem, 25 minuter dit och 35 minuter hem och jag hade huv’et upp och fötterna ned hela tiden. Mot slutet var det nästan skönt. Väl inomhus blev det 40 knäböjningar oxå. Kroppen fick en välbehövlig omgång och det känns i ryggen och magen.
Dagens låtlisterepresentant är instrumental och otroligt skön: ”Wombass” med Tiësto & Oliver Heldens.
Dimma och kylspray
Jag började dagen med en upptäckt: om jag ligger och sover ovanpå mobilen, så hörs inte väckningen. Meh! Därför fick jag sova en timme extra och därför kom jag inte iväg med stavarna förrän kvart över 10. Spotify lade av innan jag hade fått upp farten och jag lyssnade på min bok i stället, men det sänkte tempot. Inte så dumt, egentligen… Stavgång i 70 minuter och 30 knäböjningar. Joråsåatt… Det var härligt ute! Dimma – jag gillar dimma! – och solen gjorde tappra försök att skingra den.
Trots att jag inte har hunnit prova den ännu tänker jag tipsa om en kylspray som funkar på värmevallningar, Physicool. Den finns inte på så många svenska sajter och hos Supplementstore var den billigast. Min kroppstemperatur har sjunkit igen och jag har strumpor på mest hela dagarna och inte behöver fönstret vara öppet jämt heller, men jag anar att det bara är tillfälligt.
Jag hann lyssna på 2 låtar innan Spotify gick i strejk och en av dem får vara dagens låtlisterepresentant. Alida med ”Feathers”.
Benmuskler och hudvård
Stavgång i 60 minuter och det gick väl an. Jag hade i alla fall armkraft nog att trycka ihop stavarna. När jag kom hem gjorde jag 40 knäböjningar enligt utmaningen och de kändes! Jag har aldrig gjort så många i ett svep förut. Lårmusklerna har blivit mycket starkare sedan jag började göra den övningen i samband med gummibandsträningen och det faktum att jag pallar 40 stycken efter 1 timmes stavgång är ett bevis på att de har effekt! Det är skönt att ha starkare benmuskler.
Förra sommaren letade jag med ljus och lykta efter hudvårdsprodukter som kunde få bukt med mina torra partier i ansiktet. Det visade sig att Nivea hade vad jag behövde. Jag fick för mig att sno lite av Elins ansiktsskrubb och jag tyckte mycket om den. Det behövdes inte mer för att dra igång ett dille som fortfarande, ett drygt år senare, håller i sig, men dillet håller i sig för att det fungerar, doftar fräscht och inte är löjligt dyrt. De torra partierna är helt borta. Hyn är mjuk och len och känns fräsch. Det enda jag inte använder är hudlotionen för den räcker inte hela vägen, så där håller jag fast vid Essex.
Skitvecka
Det började i lördags med att jag var erbarmligt trött. Söndagen var likadan. På måndagen försökte jag ta mig ur sängen men sov till 11. I tisdags tog jag mig till Konsum med stort besvär. Igår sov jag till 11 igen. Inatt sov jag dåligt och vaknade inte förrän 10 över 12. Det gick helt enkelt inte att vakna! Obehagligt. Knäppa drömmar. Inte en enda runda med stavarna, endast knäböjningarna. Jag har vräkt i mig 2 påsar med lakrits och en liten förpackning med SIA chokladglass (det kan omöjligt finnas en chokladglass som är godare än den!). Nu är klockan 7 minuter efter midnatt och jag har gjort en kladdkaka som står på svalning. Jag har tappat lusten för allt igen. Trött och ont varje dag och nu har jag börjat göra mentala noteringar de dagar jag klarar mig utan vare sig Alvedon eller Ipren och de är inte många ….
Whaaat…?
Vad hände? Jag kände ett motstånd redan när jag vaknade, ville inte stiga upp. Ont i magen och lätt illamående. Jag tog det lugnt, åt lite, klarade av toalettbesök, tog stavarna och gick. Jag hade inte ens passerat förskolan innan jag kände att, näää, kroppen ville inte. Matthet och orkeslöshet i armarna – orkade inte pressa ned stavarna. Det blev bara en vända till Konsum och hem igen och inte gick det fort. Jag fixade knäböjningarna, 20 stycken innan jag bytte om och kröp ned i sängen. Inte soffan för kroppen behövde rejält med stöd. Låg där och lyssnade på ”Att inte vilja se”, dåsade, somnade och blev väckt av Elin 20 i 13. Det kändes bättre sen, men magen har varit upprörd.
Diverse hälsogrejjer
Jag vägde mig idag av flera anledningar och två av dem var känslan av lätthet i kroppen och att jag hade lite svårt att tro på att det inte hänt någonting med vikten sedan 1 oktober. Idag visade vågen 106,5 kg vilket betyder att jag har gått ned 0,9 kg sedan i söndags. Pär och jag har haft smått hetsiga diskussioner om hur ofta man bör väga sig. Han tror på fakta, mätbara resultat och möjlighet att få ut ett genomsnittsvärde och väger sig därför en gång i veckan eller oftare (och så har han en superspecialvåg som till och med mäter koloxidhalten i sovrummet och det är inte som jag överdriver). Jag har länge kört med månadsvägningar och jag hade dessutom dietistens hela yrkeskunskap som stöd eftersom hon höll med mig om att det inte är någon vits med att väga sig för ofta; det finns så många faktorer och omständigheter som påverkar vikten. Om man ser till att förhållandena vid varje enskilt vägningstillfälle är exakt desamma (du vaknar, går på toaletten, har inte mer än underkläder på dig och har varken ätit eller druckit), så går det att lita på det vågen visar, men hur ofta är förhållandena exakt desamma? Man har kanske svullat kvällen innan eller så är det dax för mens och man har hur många liter vätska som helst i kroppen. Sedan jag vägde mig söndags har jag gått med stavarna 2 gånger, jag åt glass till efterrätt i söndags, jag har inte ätit rostat bröd och igår åt jag fish & chips till middag som jag inte blev mätt på (det var inte gott) och pasta med kyckling vid halv 23 och jag har gått ned knappt 1 kg – jag förstår inte. I fortsättningen ska jag väga mig varje söndag morgon. Godisförbudet är upphävt eftersom jag ju har gått ned minst 0,5 kg. Ha! Ärligt talat fattar jag noll.
Knäböjningar: 20. Igår skulle det ha varit 15. Oops!
Min hälsporre har inte övergivit mig och det känns även som om en tvilling är på g i andra foten. Den här gången har jag inte för avsikt att åka fram och tillbaka för att få stötvågsbehandling. Jag blir matt av bara tanken. Jag gör vad jag kan på hemmaplan i form av stretching, hälkuddar, MBT och den senaste prylen: kompressionsstrumpa.
Jag beställde från ”Min fot” och 399 kr för ett par strumpor känns i plånboken, men jag tycker att det är värt ett försök. Jag gillar att de är tålösa eftersom jag är mycket varmare i kroppen i och med klimakteriet och går barfota ofta trots att det är november.
Dagens lycka är enkel: jag har gått ned 0,9 kg.
Stavgång och bh-lycka
Då var det dax igen: tur och retur Salem för att hämta paket. Stavgång, åff kårs och jag hade ett rackarns bra tempo till och med uppför tennisbacken som är rätt otäck. Tempot var så pass bra att jag sänkte tiden med hela 5 minuter (en omväg till Salem som brukar ta 35 minuter). Hej å hå! Vägen hem, den vanliga, tog 20 minuter som vanligt. Det var så jäkla skönt den här gången! Endorfiner och lyckokänslor över MBT-skorna.
Dagens låtlisterepresentant är LISTENBEE med Naz Tokio och låten ”Save me”. En riktigt bra gånglåt som fick mig att susa fram.
För flera veckor sedan gjorde jag en större beställning hos Ellos med bl.a. bh:ar. Det visade sig att jag hade beställt fel, så dem returnerades och jag fick tillbaka nya i rätt modell, men då var de för stora. Jag returnerade igen och bytte till rätt storlek och det var de jag hämtade idag. BH:ar som egentligen är av sportmodell och just därför har extra stöd över allt. De är av märket Glamourise och jag hittade dem för något år sedan och använder bara dem, 1 till träning och 2 som jag har till vardags. De blir utslitna och förlorar stuns och stöd. När jag tog på en av de nya idag efter att ha ångat på med stavarna och sedan duschat fylldes jag av välbehag, en lyxig känsla av att ha på mig ett plagg som sitter bra trots att det är i en stor storlek. Lycka!
En drulle med nerviga nypor
Vid 4 vaknade jag till och i förbifarten kände jag att jag inte hade ont i fingret. Jag vaknade till ordentligt och provböjde det flera gånger. Det gjorde inte ont! Det tog emot lite för svullnaden hade inte lagt sig helt (det har den fortfarande inte), men det var fullt böjbart och jag kunde röra vid fingertoppen utan att det smärtade. Lättnad! Och sedan kom jag på att jag ju inte behövde stiga upp halv 7 bara för att vara på vc i god tid för öppna mottagningen och då kunde jag lugnt somna om. Sedan blev jag nervös över att fingret skulle tjocka på sig igen vilket gjorde att jag vaknade titt som tätt för att provböja det. Summa summarum: inte den bästa sömnen.
Klockan var kvart i 9 när jag tog mig ur sängen, drog upp rullgardinen och såg att gårdagens blåsande hade jagat bort varenda liten molntuss. Solen brakade ned och det var hela 9 plusgrader. Ut med stavarna! Det blev 75 minuter, men det var ingen höjdare. Jag fick aldrig upp farten eller flytet, men det var så skönt att komma ut och vädret var makalöst! Sommarvarmt i solen. Jag valde rundan som har Den Djävulusiska Backen mot slutet (bilden ovan) och trots att den som vanligt var mördande att ta sig uppför den idag valde jag ändå att svänga av från Sandbäcksvägen för att få ännu otrevligare backar att kämpa mig uppför. Vingel, vingel, knappt styrfart, men jag är inte i alltför usel form för jag behövde bara 15-20 sekunder för återhämtning och sedan fungerade andningen som vanligt.
Uttrycket ”nerviga nypor” från Harry Potter är mycket användbart. Speciellt idag. Jag har jonglerat med tvättmedelsflaskor och jag har fumlat med flaskkorkar och hörlurar. Det värsta var när jag hade stoppat tillbaka mobilen i jackfickan efter ett fotostopp, men inte fick ned den ordentligt utan märkte att den åkte i backen när det ryckte till i hörlurarna som slets ur. Mobilen studsade en gång och åkte sedan ur sitt fodral, men under över alla under landade den inte på skärmen. Härregud … Jag sänkte promenadtakten efter det för jag ville inte riskera att själv åka i backen och stuka fötterna igen.
Pär, hans syster och systerson campar någonstans längs Sörmlandsleden i natt. Elin är hos Robin. Jag är ensam med alla fyrbeningar. Det är fredag och jag har Fazers blåa choklad och lakrits-ferrarisar, Findus pasta med grönsaker och kyckling i pepparsås och SIA chokladglass till efterrätt. Kläderna sitter lösare och fingret är böjbart. Allt detta och så den härliga hösten är lika med lycka!
Dagens låtlisterepresentant är Jessie J med ”Said too much”. Den här har jag haft i många månader nu och tröttnar inte.