Visste ni att …

… ett marsvin som bor ensamt blir mindre stressat av att inte hanteras/gosas med? Marsvin som lever med en flock får en grundtrygghet och klarar hantering bättre. Bibbi har bott ensam i 1 års tid och mår faktiskt prima! Hon är pratig och nyfiken, matglad och – överraskande nog – mindre skygg. När jag sitter på golvet för att städa buren håller hon mig alltid sällskap jämfört med hur hon såg till att hålla sig i motsatt ände på den tiden hon bodde med Mimmi. Vi pratar med henne och handmatar med diverse godsaker, men det är sällan vi gosar med henne.

Elin kände sig frusen, så hon lyfte upp Bibbi och stoppade nästan in henne under tröjan. Bibbi var helt lugn och det syns på hennes blick. 
Bibbis fina tryne.

Jag var ute med stavarna idag. 60 minuter, 4,2 km (5,3 utan stavar). Jag tog de nya MBT-skorna och det var knivhugg i hälen de första 10 minuterna, men sedan gick det riktigt bra. Det var en ganska skön runda och nu verkar kroppen ha vant sig vid stavarna för jag blev inte alls trött i armarna. Den långärmade nya tröjan från Àhkka var väldigt skön!

Panik. Ångest. Jag känner mig fet igen och har faktiskthelt ärligt – svårt att tro på att jag verkligen har gått ned 7 kg för det känns inte så längre. På måndag ska jag träffa IB för den första uppföljningen dvs. inte stödsamtal. Målet med de 3 första månaderna var att gå ned 10 kg och det målet kommer jag inte att nå, men då räknade vi i och för sig med att jag skulle genomföra 3 veckors rivstart med enbart måltidsersättning och det vet vi ju hur det gick… Jag försöker att inte fundera så mycket på det här just nu utan väntar till på måndag och då kan förmodligen IB ge mig råd och peppa mig. Och väga mig och mäta midjemåttet…

PS. Jag gjorde Högskoleprovet ordförståelsetest och fick 19 av 20. Jag missade ”deduktion” som tydligen är det samma som ”härledning”. Har aldrig hört det ordet, inte på svenska.

Lugnt & längre

Det finns en förkylning i min kropp som har en viss sänkande effekt på både orken och humöret (Elin är riktigt dålig), så när jag gick ut idag ställde jag in mig på ett lugn tempo och inga stavar. Jag ville se hur det går vid Heliodal, så jag passerade Lustigknopp och gick sedan över Sandbäcksvägen och in vid De Mäktiga Ekarna för att komma ut vid vägarbetet. De har flyttat utgrävningen en bit och det var möjligt att promenera där utan att behöva göra dödsföraktande hopp över diken. Det tråkiga är att de har fällt en hel del träd… Jag fortsatte att gå och bestämde mig för att gå långt för jag hade ingen lust att gå hem nu när jag fick vara för mig själv, andas frisk luft och få sol på näsan. Ned mot Flaten, upp till Stallet och förbi Nytorpsskolan och sedan via Circle K och till Konsum. Det tog 90 minuter, men var ändå inte längre än 5,7 km. Efteråt blev jag trött och fick ont i knäna och vristerna och tog en tupplur i soffan efter lunch.

Väderomslag och virusar

5 km promenad idag igen via Konsum. Inga stavar. Idag fick jag ta vinterjackan igen. Suck. Den sitter lösare runt magen nu och även när jag spänner ut magen allt vad jag kan, så stramar den inte som den gjorde i början av året. Jag gillar det! Dagens promenad var skön och jag hade ett bra tempo, men jag fick ont i knäna och vristerna efteråt och det har förmodligen med väderomslaget att göra. Elin är förkyld, Pär är nästan förkyld och jag är rädd att jag oxå åker dit. Det kan förklara både tröttheten efteråt och värken i knän och vrister. Väderomslag och virusar.

Dagens låtlisterepresentant blir Bearson, Natalola med ”One step at a time”. Det är det det handlar om: ett steg i taget. En dag i taget. 1 kilo i taget.

Jag krymper

… och så var det kallt igen. Det nöp faktiskt i kinderna när jag promenerade idag. Inga stavar. Det var skönt och jag gjorde mitt bästa för att pressa mig pulsmässigt. Jag blev tvärtrött mot slutet. Igår vilade jag. Kroppen hade ingen lust att röra sig utanför lägenheten och jag hade ont i vristerna. Efter dagens promenad blev jag oerhört trött och kände mig mörbultad på det där sättet som jag alltid gjorde tidigare och det kändes inget vidare… Ont i vristerna idag med och det kan bero på omslag i vädret och att jag har blivit kall. Det är jäkligt knepigt att veta hur mycket jag behöver ta på mig när temperaturen kan svänga med flera grader från det att jag går hemifrån och tills att jag är tillbaka.

Veckovägningen närmar sig och i vanlig ordning känns det som att jag har gått upp flera kilo, men faktum är ju att jag krymper litet i taget. Igår upptäckte jag att bh:n inte satt så bra som den brukar, men att jag kunde rätta till det genom att flytta in knäppningen ett snäpp. Ha!

En mental notering: i fredags och igår har jag ätit 4 stycken Kina wafers (såååå goda), 2/3 påse chips och en hel del Ferrarisar. Det var gott i början, men känslan av att få formen av en tunna är inte behaglig och det är inte värt det. Kom ihåg det när godissuget anfaller!

Fortsatt ologiskt och en seger

Stavgång i 65 minuter och den här gången kroknade inte armarna förrän mot slutet. Enligt stegräknaren var rundan 4,8 km. Utan stavar är den 5,3 km. Det är inte logiskt! Stegen blir längre när jag går med stavarna, men sträckan är ju densamma och ändå skiljer det 0,5 km. ???

De har pålat på bra, men det är svårt att se att det ska bli en byggnad. Det ser mest ut som en obegriplig konstinstallation.

Igår fick jag massage igen. Det var lika välgörande som tidigare. Precis när jag tänkte fråga om hon märker någon skillnad från när jag kom dit första gången, sa hon just det. Musklerna är inte lika hård och spända. I början hade hon ”verkligen behövt jobba med dem” medan hon bara behöver ”mata på” numera.

Igår kväll fick jag möjlighet att öva mig på att stå emot, att inte få en till mat-smälta. Jag köpte Ferrarisar i onsdags att äta ikväll och hade gett mig 17 på att inte öppna påsen förrän idag, men igår hade jag en hungerdag och ett godissug som kunde få den bästa på fall. Elin åt en fryspizza till middag och jag övervägde allvarligt att själv äta en, men jag satt där med min lågkalorisoppa och tröstade mig med att får dricka te senare. Jag åt mitt kvällsmål (liten charktallrik och 2 rostade med smör) och det var efter det som kampen inleddes. Jag satt bara 2 meter från Ferrarisarna i skåpet och tuggade Stimorol som en besatt. Det skulle vara så gott… Den där hallonsmaken… Bara 3 stycken… En kväll hit eller dit! Hur skulle jag känna mig nästa morgon dvs. idag? Varje morgon brukar jag gå igenom vad jag åt kvällen innan, ifall jag stoppade i mig ”något xtra”. Jag skulle förmodligen sucka inombords åt att jag hade gått i fällan igen, men det handlar ju bara om en kväll. Gör det? Gör det verkligen det? IB tipsade mig om att stå ut i 2 minuter när suget sätter in. Jag stod ut i 2 minuter. Gånger 10! Och längre, men jag stod ut. Jag vann! När Stilnocten kickade in utnyttjade jag det, stängde av datorn, borstade tänderna och gick och lade mig och när jag vaknade i morse kände jag mig stolt och Ferrarisarna kommer att smaka desto bättre ikväll. Jag kan bara jag vill tillräcklig mycket.

Det blir en låtlisterepresentant idag: Marilyn Manson med ”The last day on earth”.

 

Döda skor

6 km Landet Runt den omvända vägen. Det tog 80 minuter och var övervägande skönt, men jag var ordentligt trött i fötterna och hade ont i hälarna trots MBT. Resten av dagen har jag haft ont i ryggen och vristerna, så jag misstänker att kärnan i skorna har kraschat. Jag hade föredragit att upptäcka det för en vecka sedan innan jag beställde träningsskor och tofflor.

Isen har lagt sig ordentligt nu tack vare den senaste veckan med minusgrader. Jag såg flera som åkte långfärdsskridskor med stavar. Skridskor förstår jag, men vad är poängen med att promenera på isen?

Vattentorn och vädermän

Stavgång idag igen, tur och retur Salem inklusive omvägar. 35 minuter dit och 45 minuter hem. Det kändes hyfsat, men jag fick väldigt ont i vristerna efteråt. Jag greppar inte mina stavar på det sätt som är ”rätt” dvs. underifrån och in genom öglan. I stället kör jag in handen ovanifrån och in genom öglan. Det känns bättre helt enkelt. Idag ville jag ändå prova den ”korrekta” fattningen och den kändes bra till en början, men efter några hundra meter blev jag trött i underarmarna och varken överarmarna eller skuldrorna fick jobba på det sätt som är så skönt. Jag bytte tillbaka till min fattning. Fel sätt är ibland rätt sätt. Kvart över 14 lade jag mig i soffan för att sova middag. Det tog en stund innan jag somnade, men jag sov gott och när jag hade vaknat ordentligt var klockan 10 i 17. Häpp!

Vattentornet i Salem ligger vid Skogsängskyrkan.
Vattentornet i Salem ligger vid Skogsängskyrkan.
Inte supervackert, men ganska mäktigt.
Inte supervackert, men ganska mäktigt.

Dagens låtlisterepresentant är Justin Jay & Friends med låten ”Weatherman”. Skön! Jag tänker på Dire Straits vid gitarrsolot.

En annan otroligt skön låt fick jag av Elin idag: The Handsome Family med ”Far from any road”. Den är med i serien ”True detective”. Mycket 70-tal!

Det blir en tredje låt idag. Yunton Beach med ”Blue Marble”. En instrumental låt att slappna av till.

Meditativ överlägsenhet

Idag har humöret gått från absolut tillfredsställelse till ”fan vad leds jag blir!”. Förmiddagen inleddes med stavgång i 60 minuter och jag tror att jag slog nytt rekord på den rundan! Ett underbart flyt och på de flata raksträckorna blev det meditativt. Igår blåste det ordentligt (15 sekundmeter i byarna) och det förde med sig ett väderomslag. När jag var ute var det runt 8 plusgrader och det var tur att jag hade sommarvarianten av MBT för annars hade fötterna kokat.

Det är lätt att bli tjatig, nästan manisk när man hittar något som fungerar till 100% och för mig handlar det om kombinationen MBT-skor plus Bungy Pump-stavar. Det är den optimala träningen! Varje gång jag möter en löpare känner jag mig smått överlägsen eftersom jag upplever det som att lilla, feta jag vet något som de inte verkar veta. Just idag kombinerades den överlägsna känslan med det meditativa tillståndet och att jag skulle må bra av lite ödmjukhet fanns inte på kartan. Jag vill ju dela med mig av det fantastiskt enkla – något dyra (se på det som en investering!) – sättet att träna, så därför lägger jag åter igen in bildbevisen på min teori.

Med vanliga skor till vänster och med MBT till höger.
Med vanliga skor till vänster och med MBT till höger.

Stavgång

Stavgångens fördelar jämfört med t.ex. löpning.
Stavgångens fördelar jämfört med t.ex. löpning. Hela kroppen, gott folk! Hela kroppen!

 

Pär kom hem från Öland idag och jag erkänner att jag var en aning orolig för det med tanke på hur stämningen har varit här hemma de senaste veckorna. Trots att vi har pratat om ut om det mesta, så känns det allt annat än avslappnat. Han hade planerat att köpa en pizza på vägen hem och jag tänkte äta bacon och äggröra (en klassisk LCHF-måltid) som är nyttigare än pizza. Han hade ändrat sig, han köpte inte pizza utan ville ha samma mat som jag. När han förstod att jag hade för avsikt att äta alla 6 baconskivorna utbrast han: ”Jag förstår inte hur det går ihop med din viktminskningsplan!”. Fan, vad leds jag blev! Om jag hela tiden ska behöva höra om min övervikt så fort det handlar om att äta kommer jag att behöva öka dosen Lyrica! Det kommer inte att leda till att jag går ned i vikt, den saken är säker. Jag. Gör. Så. Helvetes. Gott. Jag. Kan. Faktum är att jag har gått ned i vikt och fortsätter att gå ned.

Dagens låtlisterepresentant är Queen of Hearts med låten ”It isn’t enough” som visserligen inte alls handlar om min problematik, men som tar upp känslan av att det aldrig är tillräckligt…

 

Vårtecken och lakrits

En promenad runt Flaten på 70 minuter. Jag var frusen innan jag gick och det snöade lätt, så det var vinterjackan som gällde. Inga stavar idag, jag kände inte för det. Det gick bra och det var skönt med flera bra gånglåtar efter varandra. Jag har haft jävligt ont i vristerna efteråt, särskilt den vänstra.

Uggla

Ett vårtecken, snön till trots, är att de har sopat bort gruset!
Ett vårtecken, snön till trots, är att de har sopat bort gruset!

Dagens låtlisterepresentant är en klassiker på 30 plus, ”Something about you” med Level 42. Jag. Tröttnar. ALDRIG. På. Den. Här. Höj volymen!

Vad vore livet utan lakrits? Urtrist och smaklöst! Det finns lakrits och lakrits. Det ska vara salt lakrits. Haribo har salta piastrar – det är riktig lakrits. Djungelvrål är bara låtsaslakrits med salt på. Det är svårt att hitta bra lakrits, så när jag hittade Lakritsroten kändes det som att komma till himlen. Jag scrollade och klickade och dreglade länge innan jag gjorde en beställning som jag hämtade idag. Det var mycket… Lite för mycket, så Elin fick påsen med laktrits-hallon-fudge.

Lakrits, lakrits, lakrits!
Lakrits, lakrits, lakrits!                                                                                                      

Trög lördag

En promenad runt mitt älskade Rönninge. 70 minuter. Härligt vinterväder! Lite folk. Några snöiga vovvar. Tack vare isbuggarna törs jag stolpa på utan att spänna mig. Det var plogat och bra framkomlighet, men det känns i benen att underlaget är småslirigt. Utan MBT eller stavar får jag koncentrera mig på hållningen, att använda magmusklerna. Efter lunch kroknade jag fullständigt. Jag halvsov sittande och lade mig sen ned och tog en ordentlig lur. Najs! Huvudvärk, ryggvärk och magvärk (eller mensvärk), irriterade ögon och smådäbbd i däsad. Det har känts lite trögt idag. Dessutom går det inte längre åt rätt håll med vikten och enligt överenskommelsen med mig själv råder godisförbud tills minst 0,5 kilo har försvunnit. Blä!

Snö 5
3 bilder från dagens promenad.
Den 23 oktober 2015 vid 10-tiden.
Den 23 oktober 2015 vid 10-tiden.
Den 9 januari 2016 vid 10-tiden.
Den 9 januari 2016 vid 10-tiden.

Dagens låtlisterepresentant är Marilyn Manson med ”Third day of a seven day binge”. En speciell herre som gör en och annan bra låt. Om jag inte har helt fel förklarade han sitt artistnamn med att alla människor är hälften Marilyn Monroe och hälften Charles Manson. Tänkvärt, tycker jag.