Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
En 70 minuters promenad med känslan ”Jäklar vad det är skönt att komma ut!!”. Det var någon minusgrad och frostigt. Solen strålade som för att bevisa att den är på väg upp, upp, upp.
PS! Jag har fått svar från banken igen, en annan kundtjänstare som har stängt av den sk. blip-funktionen på mitt kort. Häpp! Det går inte att maila Specsavers.
75 minuters promenad i bra tempo även i de kortare backarna. Jag gick den riktigt långa rundan och tampades med Satfläsk-backen i slutet. Det var skönt! Idag hade jag tunn jacka och keps och efter att ha tagit mig uppför den första backen hade jag fått upp värmen.
60 minuters promenad med alldeles för mycket kläder på mig. Precis innan jag tänkte gå föll det snöflingor, flera stycken och jag beslöt att det var lika bra att ta vinterjackan trots att det var ett par plusgrader. De snöflingorna som jag såg var de enda, resten föll som regn. Jag skulle ha tagit den tunna jackan och keps i stället. Mitt hår ser ut som ett förvuxet skatbo och jag ville ogärna ta av mössan för att avslöja hur det såg ut, men till slut struntade jag i det. Av med mössa och handskar och så dra ned dragkedjan en bit – lättnad! Det var lite moddigt och slirigt och anti-halksulorna på MBT-skorna hade inte en chans. Men de håller hälsporren i schack gud ske lov!
Jag har ett munsår i ena mungipan som har visat sig vara återkommande. Varje gång det knäpper till och blir minusgrader dyker det upp och gör ont i ett par dagar medan jag motar bort det med salva. Jag har återkommande självsprickor i tummarna oxå, väderleksknutna även dem och där fungerar samma munsårssalva, men där får jag slå in alltihop i plåster för att få salvan att sitta kvar.
En kort promenad idag, 45 minuter exklusive Konsum. Jag kom iväg sent och skulle även handla. Det blev en bra promenad i snö och med fluffigt snöfall. Mysigt!
75 minuters härlig promenad runt ett frostigt och stilla Garnudden. Jag hade mina dubbade isbuggar och de är banne mig mycket skönare att gå i! Visst har jag fått ont efteråt, men inte under tiden och så sitter de bättre på foten. Det blev många bilder på frost och jag satte ihop 4 av dem i en ram.
En kort promenad, 50 minuter inklusive en avstickare till Konsum för grönsaker och frukt. Ont under tiden och ONT efteråt. Till och med när jag vilar dunkar det i vänster häl. Satfläsk!! Jag pysslade om mina stackars fötter genom att fila och putsa tånaglarna, snygga till nagelbanden, fila fötterna och smörja in aloe vera krämen med krut i plus lite massage.
Jag har fått en tid hos JA på Fysioterapiteamet den 11 januari.
De senaste veckorna har varit intensiva.
De idiotiska glasögonen som jag sett fram emot ledde till besvikelse och ångest. De ligger i sitt fodral nu och jag jobbar på att orka ta mig hela jävla vägen till optikern och argumentera med dem igen. Blä.
Pär har varit sjuk; han ”kraschade” på sitt alldeles speciella vis genom att sova i närmare 2 dygn och sedan fortsätta på samma sätt. Jag blir oroligare för varje gång. Jag är övertygad om att krascherna kommer med tätare intervaller och kanske slutar i kraschen med stort K.
Selma blev dålig och hela familjen blev, som vanligt, engagerad. Sedan dog hon. Det är en vecka sedan och jag är stum av saknad. Så sent som i morse var jag väldigt nära att säga ”God morgon, Selmis!” när jag hälsade på Elin. Som jag brukade göra. Marsvinen lämnar tomrum efter sig när de försvinner, men Selma var med på ett annat sätt i och med att hon snodde runt fötterna på oss och ville vara med och tomrummet känns större…
Elin ska flytta hemifrån! Hon har hittat en etta på 32 kvm här i Rönninge. Igår skrev hon på kontraktet och om drygt 2 veckor får hon nycklarna. Pär och hon var på visning för bara 2 veckor sedan och jag följde med på en andra titt tisdagen efter. Den är så mysig! Ett fräscht badrum och ett rejält kök, sovalkov och fönster mot föreningens grönområde. 20 minuters promenad härifrån (vid Nytorpsskolan längs en av mina vanligaste promenader) och med busshållplatsen utanför porten. En liten förening. Pär och jag finns med i bakgrunden rent ekonomiskt, men det är hon som står som ägare. Elin och Robin gjorde slut för någon månad sedan efter att det hade varit på gång en längre tid. I och med det försvann möjligheten till samboende och även hennes sug efter att bo så nära Stockholm som möjligt (han bor i Örnsberg). Så dyker den här lilla lyan upp som en skänk från ovan (en skänk på 1,5 miljon vill säga…) och så – tjong! – flyttar vår snorpa hemifrån lagom till jul.
När vi ändå lånar pengar till lägenhetsköpet, så lånar vi lite extra för att äntligen göra något åt övervåningen. Och så ska vi byta ut bänkbelysningen i köket. Och sen ska vi tapetsera om i Elins rum och ställa in en extrasäng, en fåtölj, en lampa och ett bord och sen kommer jag att få en läshörna medan Pär får den efterlängtade nya teven med surroundljud-system.
Det har varit intensivt och det verkar inte lugna ned sig än på ett tag.
En promenad runt Flaten på 60 minuter. Det gick tungt. Benen kändes stumma och jag fick aldrig kläm på andningen. Dessutom var det mörkt. Löjligt mörkt. Decembermörker. Det är bara 3 veckor kvar tills det vänder! Det har blivit ett psykologiskt avgörande datum för mig, särskilt som det så sällan finns snö förrän i januari.
Vi har fått ett nytt konstverk i Rönninge. Pär och jag var med och röstade fram ”Mina paradisfåglar” av konstnären Linda Shamma. Det invigdes den 12 november.
Vaknade före 5. Toaletten. Omöjligt att somna om. Jag låg kvar till 7 innan jag gick upp, klädde på mig och åt frukost inklusive 1 mugg te i lugn och ro. Då blev jag minsann trött och skulle ha kunnat sova, men jag hade en promenad inplanerad. Samma blöta väder som igår även om det var ett par grader mildare och regnet inte var lika ihållande. 55 minuter – den korta rundan inklusive Kaffestugan. Med hopp om att slippa avdomnade och smärtande tår har jag köpt tåstrumpor från Strumplandet. Jag tänkte att det borde vara bättre om tårna slapp trängas ihop i strumporna som dessutom stramas till när jag tar på skorna. Strumporna eller tåvantarna som jag kallar dem, är överraskande bekväma! Jag får prova några gånger till innan jag vet om de fungerar. Det är en smått bisarr upplevelse att se fötterna i tåvantar för jag associerar hela tiden till fingervantar, men tårna är ju betydligt kortare än fingrarna och så sitter ju ”tummen” helt fel!
Det gick ganska tungt idag på min 60 minuter långa promenad runt Flaten. Det kändes i benen att det var fjärde dagen i rad… Vintern har kommit. Ett hyfsat tjockt snötäcke som lyser upp i novembermörkret. Jag tycker om det. Det bäddar in, dämpar och mjukar upp.
I morgon åker jag till optikern med de besvärliga brillorna.
