”Grim”av Sara Bergmark Elfgren med Nina Zanjani som inläsare. Den handlar om Kasper och hans pappa Håkan. När Håkan var ung var han med i ett death metal-band med den karismatiske Grim som sångare. Grim dog under mystiska omständigheter. När Kasper sommarjobbar i spökhuset på Gröna Lund lär han känna Iris som är ett stort fan av Grim och bandet. Tillsammans börjar försöker de ta reda på vad som hände då för 30 år sedan.
Boken tillhör genren unga vuxna inom fantasy som jag undviker eftersom jag är trött på alla ointressanta, självupptagna, melodramatiska och stöddiga unga människor som alltid får i uppgift att rädda världen. Varför slapp den här boken igenom det mikroskopiska nålsögat? Dels för att den är svensk för de är alltid mer jordnära och för att jag måste chansa någon gång och den här gången valde jag rätt. Den var överraskande bra! Sara Bergmark Elfgren är en av författarna till ”Cirkeln” som har några år på nacken och som jag inte blev särskilt imponerad av, men i ”Grim” visar hon att det har hänt saker. Språket och berättandet flyter och dialogerna är väldigt bra, ovanligt bra. Karaktärerna känns trovärdiga och mänskliga och det är uppfriskande med en relation mellan tonåring och vuxen som är sansad och sund, fri från du-förstör-mitt-liv-drama och alla vuxna är dumma i huvet. Det var väldigt intressant att få veta hur de faktiskt arbetar i spökhuset eller House som det kallas. Det handlar om bra mycket mer än att hoppa fram från mörka hörn och skrämma skiten ur folk. Jag fick en insyn i death metal-världen oxå. Det är en stil som jag har oerhört svårt för (det hörs bara en massa skrammel och skrik), men det är kul med nya kunskaper. Jag får inte glömma att boken är kuslig. Författaren har lyckats med konststycket att inte avsluta en kuslig bok med blod och inälvor. Nina Zanjani har en väldigt behaglig röst och gör en lysande inläsning.
”Midnattsbiblioteket” av Matt Haig med Nina Zanjani som inläsare. Nora är 35 år. Hon mår inte bra och har inte gjort det på många år. När hon på en och samma dag förlorar både sitt jobb och sin katt och får beskedet av sin granne att hon inte behöver hämta hans medicin längre är botten nådd. Hon bestämmer sig för självmord. Hon gör det vid midnatt, men i stället för att somna in för gott vaknar hon upp i det som kallas Midnattsbiblioteket där hyllorna är fulla av böcker om hennes liv. Varje beslut hon tagit och allt hon har ångrat. Hon får en möjlighet att leva om sitt liv, att göra om och göra rätt.
Strängteorin eller fjärilseffekten fascinerar mig oerhört! Det finns en film med Ashton Kutcher som heter just ”Fjärilseffekten” som handlar om att gå tillbaka i tiden i hopp om att ändra det som blev fel. Det är samma idé i Stephen Kings ”11.22.63” om mordet på JFK. Strängteorin handlar om parallella universum där varje beslut vi tar leder till olika resultat och de förgreningarna blir oändliga eftersom dagsform, händelser i vardagen, människor vi träffar eller inte träffar, beslut vi fattar eller inte fattar får konsekvenser som är omöjliga att förutse. ”Underskatta inte de små händelsernas betydelse för de stora.” som bibliotikarien i Midnattsbiblioteket säger. Jag läste den här boken förra året och plöjde den på 2 kvällar. Det är inte bara handlingen som är fantasieggande de luxe. Matt Haig har ett fantastiskt språk och just den här boken var väldigt svår att lägga undan. Inläsningen av Nina Zanjani är mycket bra. En intressant aspekt är människans övertygelse om hur ett lyckligt liv ska vara. I boken får Nora möjlighet att hoppa tillbaka till alla de liv hon skulle ha kunnat leva, men hon hittar alltid något som skaver. Det är människans största problem idag. Så fort det blir enformigt eller tråkigt eller krävande på fel sätt, så vill man dra vidare vare sig det handlar om en fest eller ett äktenskap. I Stephen Kings bok visar det sig att det inte alls blev bra för USA eller världen att JFK överlevde. När man frågar någon om vad de skulle vilja ändra på om de fick möjlighet att gå tillbaka i tiden svarar väldigt många att de skulle fimpa Hitler. Om han inte kommit till makten skulle andra världskriget inte ha brutit ut och judarna inte förföljts. Det tror jag oxå eller trodde för visserligen var Hitler frontfiguren och väldigt karismatisk och full av idéer, men bakom honom fanns flera driftiga om än mindre synliga män. Goebbels, Speer och Mengele. Utan Hitler hade vi förmodligen fått ett annat helvete. Däremot hade det inte varit fel om Hitler inte blivit avbruten när han satt med pistolpipan mot tinningen vilket faktiskt hände.