En plötslig äventyrslusta och sug efter variation fick mig att flytta stavgången till Garnudden, naturreservatet som ligger bara 10 minuters gångväg hemifrån – lyxigt! Trots närheten var det länge sedan jag var där. Jag lyssnade på en bok tills jag kom fram, men då stängde jag av direkt och öronen fylldes i stället av fågelsång. Klockan var inte mer än halv 10 och eftersom det var en vanlig vardag var det inte så mycket folk i rörelse – precis som jag ville ha det. En handfull äldre damer med små hundar och en löpare. Solen strålade från en molnfri himmel och det var runt 10 plusgrader. Om det hade varit en lördag eller söndag hade jag inte gått dit ut eftersom det blir lite som på Djurgården att man får sicksacka sig fram och det förtar njutningen. Det är så himla fint där, jag hade glömt det! Inga trafikljud, bara fågelsång. Balsam för själen… Underlaget varierar mellan smågrus och vältrampade stigar och det är skönare att gå på än asfalt. Jag gick en lång runda (85 minuter från start till slut) och kuperat är bara förnamnet. Jäklar vilket träningspass det blev! Det var så skönt!! Det gick upp och det gick ned, det svängde höger och det svängde vänster. Några fotostopp och flera ”stanna, lyssna, se-stopp”. Lysssssna på tyssssstnaden. Hur kan man vilja bo i stan?! Härligt skuggigt bland alla granar och tallar. Stora mossklädda stenblock som fick mig att tänka på John Bauer. I slutet kom jag till ett vägskäl. Vänster eller höger? Vänster. Efter en kurva såg jag människor. Fy! En hel hop med högljudda höfthöga ungar och några vuxna. Dubbelt fy! Jag vände och gick tillbaka och kom ner vid tennishallen. Åh, vilket bra träningspass det blev!
