Etikett: MBT

Intensivbehandling

Igår fick jag massage av Bitte. 3 månader sedan sist och jag var säker på att hon skulle känna att musklerna hade knutit sig fullständigt längs hela ryggen. Hon masserade nacken den här gången eftersom jag har haft spänningsvärk lite för ofta för att jag ska kunna bortse ifrån det. Hon lade ned en hel del tid på det området och det kändes väldigt skönt efteråt. Ryggslutet behövde hon inte jobba med så mycket och det gjorde mig förvånad. Musklerna i övre ryggen och runt nacken däremot… Jag är faktiskt lite öm idag och då är hon ändå mycket försiktigare än de var på AAA-kliniken.

Min hälsporre har kommit tillbaka och den har skaffat sig en polare som bor i vänsterfoten och den är otrevligare än originalet i högerfoten. Jag är oförstående till varför de har dykt upp igen. Övervikt och dåliga skor är 2 anledningar till hälsporre, men jag har gått ned i vikt och jag använder MBT 9 gånger av 10 som jag går ut. Jag har ingen som helst lust att börja pendla för att få stötvågsbehandling. Själv är bäste dräng! Jag har satt in en egen intensivbehandling med medicinboll och Crocs. Jag kom plötsligt ihåg bollen som jag köpte förra sommaren. När jag har min te & lässtund rullar jag den fram och tillbaka över fotbladet, som jag kallar det och växlar mellan vänster och höger fot. Det gör ont, rejält ont, i vänster fot, men det är en skön smärta och det hjälper! Ett par gånger om dagen den senaste 3-4 dagarna plus att jag använder mina Crocs inomhus och jag inte alls lika ont längre, inte ens när jag stiger ur sängen på morgnarna.

Pizza

Promenad. 85 minuter varav 25 minuter var njutbara. De nya MBT-skorna för inte med sig någon glädje. Inga knivar i hälen, men fortfarande ett skavsår och på den andra hälen finns en blåsa. Tårna domnar bort trots att jag inte drar åt snörningen. Jag kände mig gråtfärdig. Att det ska vara ett sånt jävla krångel med fötter och skor!!! Jag är leds!!! I morgon ska jag ta en vilodag. Man ska respektera sina kroppsdelar och mina fötter vill inte tvingas ned i de skorna igen.

Finns det någon som vet vad blomman heter?

Pär och Elin köpte pizza till middag och jag hakade på. Det var inte så gott. Det var en calzone i barnstorlek och jag åt 2/3 och jag ångrade mig efteråt. Jag har kommit ifrån den sortens mat. Det är inte gott och det känns inte bra efteråt. Tankarna gick i den här stilen: antingen kunde jag fortsätta på den onyttiga stigen och tjuvstarta på fredagens choklad och ostbågar eller så kunde jag fokusera på den positiva känslan från igår och utnyttja mättnadskänslan som pizzan ändå gav och hoppa över kvällsmålet. Jag valde faktiskt den hälsosamma varianten.

Visste ni att …

… ett marsvin som bor ensamt blir mindre stressat av att inte hanteras/gosas med? Marsvin som lever med en flock får en grundtrygghet och klarar hantering bättre. Bibbi har bott ensam i 1 års tid och mår faktiskt prima! Hon är pratig och nyfiken, matglad och – överraskande nog – mindre skygg. När jag sitter på golvet för att städa buren håller hon mig alltid sällskap jämfört med hur hon såg till att hålla sig i motsatt ände på den tiden hon bodde med Mimmi. Vi pratar med henne och handmatar med diverse godsaker, men det är sällan vi gosar med henne.

Elin kände sig frusen, så hon lyfte upp Bibbi och stoppade nästan in henne under tröjan. Bibbi var helt lugn och det syns på hennes blick. 
Bibbis fina tryne.

Jag var ute med stavarna idag. 60 minuter, 4,2 km (5,3 utan stavar). Jag tog de nya MBT-skorna och det var knivhugg i hälen de första 10 minuterna, men sedan gick det riktigt bra. Det var en ganska skön runda och nu verkar kroppen ha vant sig vid stavarna för jag blev inte alls trött i armarna. Den långärmade nya tröjan från Àhkka var väldigt skön!

Panik. Ångest. Jag känner mig fet igen och har faktiskt – helt ärligt – svårt att tro på att jag verkligen har gått ned 7 kg för det känns inte så längre. På måndag ska jag träffa IB för den första uppföljningen dvs. inte stödsamtal. Målet med de 3 första månaderna var att gå ned 10 kg och det målet kommer jag inte att nå, men då räknade vi i och för sig med att jag skulle genomföra 3 veckors rivstart med enbart måltidsersättning och det vet vi ju hur det gick… Jag försöker att inte fundera så mycket på det här just nu utan väntar till på måndag och då kan förmodligen IB ge mig råd och peppa mig. Och väga mig och mäta midjemåttet…

PS. Jag gjorde Högskoleprovet ordförståelsetest och fick 19 av 20. Jag missade ”deduktion” som tydligen är det samma som ”härledning”. Har aldrig hört det ordet, inte på svenska.

Kläder, strumpor och vår gård

Jag försökte promenera igår, men skavsåren på hälarna – speciellt den högra hälen – hindrade mig från att komma längre än till soprummet där jag åtminstone blev av med soppåsarna. Blåsan sprack och det kändes som en kniv i hälen. Det tog en evighet att gå tillbaka. Jag blev besviken, arg, leds och fick ångest. Jag bytte kompress på hälen, gjorde en kanna te och satte mig och läste. Friden infann sig efter en stund.

Idag gjorde jag ett nytt försök och det var nödvändigt för jag hade 3 paket att hämta varav 2 med påminnelse och så behövde jag handla. Jag tog faktiskt de gamla, döda MBT-skorna som är mjukare. Det kändes i hälarna i början, men när smärtan gick över fick jag upp farten och det var så skönt att komma ut! 1 paket hos ICA, 2 paket hos Bamses och så ryggsäcken full från Konsum. Det blev lite packåsna med ryggsäck, 1 matkasse, Ellospaketet och en tygkasse med de 2 andra paketen.

Jag har länge efterlyst snygga träningskläder i stora storlekar, men har tröttnat på att leta. Det är särskilt tröjor i funktionsmaterial jag har saknat. Döm om min glada förvåning när jag hittar snygga funktionströjor i min stora storlek hos Ellos. En långärmad tröja och en t-shirt och de är faktist i en storlek mindre än tidigare. Gudrun Sjödéns kläder har jag sneglat på länge. Jag gillar färgerna och så den lösa, bekväma stilen, men kläderna är inte billiga och det har heller inte funnits stora storlekar. På något vänster halkade jag in på hennes sida härom kvällen och upptäckte avdelningen XXL. Jag gjorde min första beställning: en kofta i rött, en randig tröja i gult och grått och en långskjorta i blått. Tyvärr, visade sig både tröjan och skjortan vara restnoterade. En annan rolig websida är Strumplandet. Mängder av strumpor i alla möjliga material, mönster och färger. Jag beställde en hel drös för ett tag sedan och nu har jag ett lager att ta av.

Mina absoluta favoriter. Jag blir glad av dem!
Av någon okänd anledning fick jag ett halsband utan extra kostnad från Gudrun Sjödén. Inte min stil alls och jag blev jäkligt förvånad när jag såg att det kostar 195 spänn!! Det ser ut som nåt vilken dagisunge som helst kan sätta ihop.

Vår gård ser allt annat än lajbans ut, men jag försöker trösta mig med att den är under förändring. Alla träd som skulle slaktas har slaktats och de 2 senaste veckorna har en firma arbetat – väldigt sporadiskt – med att få bort stubbar och rötter. De har forslat hit jord och jag antar att pinnarna som sticker upp markerar var de nya träden kommer att planteras.

Jag tar för givet att vi kommer att få en ny gräsmatta oxå…

Blä!

Vägning: 100,3 kg vilket innebär en uppgång med 0,7 kg. Det känns surt för jag trivdes verkligen att inte väga en tiondels ton…

Det blev en – nästan – plågsam tur och retur till Apoteket för att hämta ut Elins antibiotika. Hon hade en jobbig natt och jag försökte hjälpa henne, så ingen av oss sov särskilt mycket. Jag somnade nästan medan jag åt frukost. De nya MBT-skorna är stunsiga och stadiga, men sömmen i hälen gav mig en blåsa på vardera fot. När jag kom till Bamses för att hämta ett paket fungerade inte datorerna och trots att det inte handlar om ett stort postkontor fanns ingen möjlighet att leta manuellt. Suck. För att muntra upp Elin gick jag till Kaffestugan och köpte ett mörkt matbröd med valnöt och frukt (som var väldigt gott!) och en påse med småkakor. Jag somnade nästan i soffan före lunch, så efter lunch sov jag middag i sängen. Pär har åkt till Öland för en långhelg inklusive distansarbete. Selma mår bra och Elin är piggare.

MBT och bävrar

Igår väcktes jag av mobillarmet klockan 8, stängde av det och slöt ögonen i några minuter till. När jag vaknade var klockan 20 över 10. Hoppsan. Typ. Jag tolkade det som att jag behövde sova mer än jag behövde promenera särskilt som 1 timme försvann pga. sommartiden. Jag kände av förkylningen oxå. Idag kom jag iväg på en mindre behaglig, stolpig, trög och osmidig promenad runt Flaten. Jag dödförklarade MBT-skorna för de är snedtrampade (hur nu det har gått till) och kärnan är kaputt och silvertejpen har svårt att hålla sig på plats och så fick jag ont i vrister, knän och rygg. Som tur är kom de nya idag och de känns stadigare och stunsigare.

De har starka tänder, de däringa bävrarna…

Att få må bra

Jag stavgångade till Salem och skickade MBT-skorna i retur (136 pix för att jag ville ha ett kvitto i stället för snålvarianten för att ha koll på att de kommer dit de ska). Det tog 30 minuter dit och 40 minuter hem och jag blev så infernaliskt trött i armarna igen. Jag bar stavarna nästan halva sträcka hem och tyckte att den extra svängen kändes dubbelt så lång som vanligt och jag blev förvånad över att det inte handlade om mer än 40 minuter. Bitvis var det väldigt skönt och jag fick in ett bra flyt.

Dagens låtlisterepresentant blir Sia med den väldigt passande ”Never give up” för det är så det känns nu när jag vet att jag kommer att gå ned i vikt och att all träning definitivt har gett mig mer ork.

Den senaste månaden har jag upplevt en sällsam lyx av att få må bra. Morgonångesten har bara visat sitt fula tryne vid enstaka tillfällen. Jag är fortfarande ingen morgonmänniska, men vet nu att det känns bättre bara jag kommer upp och igång och det är sällan jag sover längre än till halv 9. Att få vakna med en kropp som väger allt mindre … jag saknar ord! Jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte gör allt jag kan för det är precis det jag har gjort sedan den 2 januari. Jag blir väldigt uppmuntrad av Pärs och Elins stöd och heja-rop och jag känner mig inte fullt så värdelös längre. Jag mår så bra av den frid som råder här hemma; att det går bra för Elin i skolan och ute på praktiken, att Pär trivs med sitt arbete och att han står ut med att vi inte äter middag tillsammans mer än 1 gång i veckan. Det faktum att läslåsningen har släppt och jag känner samma läsglädje som tidigare är en enorm lättnad. Te & lässtunden är återigen dagens höjdpunkt. Tidigare orkade jag med 3, möjligen 4, träningspass i veckan och jag hade ofta ont efter promenaderna. Nu blir det oftast 6 pass varje vecka och jag blir otålig när jag blir förhindrad (då räknar jag inte med vilodagar) och jag får nästan aldrig ont efteråt. Sedan jag bytte ut Itrim-baren som kvällsmål mot en liten charktallrik har jag inte haft några problem med kvällstuggande. Jag har hittat både en massör och frisör på kila-ned-avstånd.

På vägen hem från Salem fick jag syn på en hare som skuttade fram och tillbaka längs en väg. Sedan kom en till! De hoppade om varann, kors och tvärs för att sedan sätta sig platt ned på några meters avstånd från varandra och bara glo på varandra. ”Ni kan ju inte stanna mitt i vägen!!” Sedan såg jag en bil längre upp i kurvan. ”Flytta på er!!” Bilen närmade sig och jag visste inte om jag skulle gå eller stå kvar och kanske bli vittne till en massaker. Bilen kom allt närmare. ”Härregud … skutta iväg då!!” Då upptäckte tydligen föraren hararna och sänkte farten tills den stannade helt och först då fick haruslingarna fart och satte iväg mot tryggare nejder. Jag kunde andas igen och fortsatte att gå. Egentligen ville jag springa fram till föraren och tacka för att han/hon sänkte farten. Vardagsspänning i Rönninge!

En bild som Pär tog för flera år sedan och som jag föll för eftersom det ser ut som om haren räcker lång näsa åt fotografen.

Snopet x 2

Återbesök hos tandläkaren. Jag var inställd på 1 timmes gapande, maximal bedövning, byte av fyllning och 2000 kr som pricken över i. Döm om min förvåning när DV nöjde sig med att knacka, röntga och kolla kindmusklerna (jag antar att hon kollade efter onödig anspänning) och meddela att hon inte tog betalt för besöket. Eftersom jag inte längre har ont (det har inte värkt i tanden sedan i lördags) ville hon inte riskera att riva upp det som verkar fungera, men jag ska hålla koll och sedan komma tillbaka i mitten av maj. Häpp! Snopet även om jag var lättad.

På vägen hem hämtade jag de nya MBT-skorna. Döm om min förvåning – för andra gången idag – när de visade sig vara hårda och obekväma. Det är en modell utan innersömmar för känsliga fötter och det lät ju perfekt för mina skavsårstokiga fötter, men dels var de lite för stora, de var hårda (helt i skinn) och fula. De får gå i retur. Jag väljer att returnera dem och samtidigt göra en ny beställning (Footway-modellen) i stället för att vänta på att returen ska registreras hos MBT och därefter skickas de jag vill byta till. Jag beställde ett par av samma modell som jag har nu, men i annan färg. Snopet.

Delmål

Det första delmålet, under 100 kg, nådde jag idag. Vägningen visade 99,6 kg vilket innebär en minskning med 0,9 kg den senaste veckan. Jäss! Det betyder att mitt nya kvällsmål fungerar bättre än Itrims barer. Det har känts i kroppen som den har fått en skjtus framåt efter att ha stått stilla på 100,5 kg i 2 veckor. Kläderna – byxor och bh – sitter lösare och jag känner mig smalare. Magen blir mindre och det har försvunnit stoppning från midjan och uppåt. Nu har jag hållit på i 2,5 månad och jag häpnar över att det fungerar, att det går stadigt nedåt. Jag har gått ned 8,1 kg! Delmålet är nått, så nu blir det nya MBT-skor och faktum är att jag beställde de i torsdags efter att ha fått skavsår från silvertejpen som jag är tvungen att ha pga. hårda sömmar i hälarna på skorna.

Jag tränade med gummibanden idag och det var småtungt och si så där med koncentrationen. Jag var trött och så fick jag byta ett gummiband eftersom det gamla var trasigt. Efteråt fick jag ont i knäna. Det är en förkylning på gång som jag bekämpar med ett kompakt inre motstånd.

Dagens låtlisterepresentant blir Betsy med ”Lost & found”. Hennes röst påminner mycket om Chers.

Förändringar till det bättre

Jag har promenerat idag igen, 4,9 km på 60 minuter i MBT-skor. Varför ska jag använda andra skor egentligen?! Hälarna jublar över dämpningen, knäna visar sin tacksamhet genom att inte göra ont, ryggen älskar att hållas rak och själv gillar jag att till och med magmusklerna får sig en omgång.

Enligt den senaste vägningen har jag gått ned 7,4 kg på drygt 2 månader och det har fört med sig förändringar till det bättre. Orken är en helt annan tack vare alla promenader. Lårmusklerna är starkare till följd av trapptämjande och de är smalare oxå; jag kan oftast både sätta mig i och resa mig ur soffan utan att knäna protesterar. Jag känner mig sällan mörbultad efter mina rundor. Vissa plagg hänger lösare över magen eftersom den har minskat, men även över ryggen där jag kan känna att tyget lixom fladdrar. Mitt samvete är lugnt för nu gör jag en seriös ansträngning och det fungerar, det känns hållbart och jag lever ett så pass sunt liv att ingen kan ha åsikter om det och det har frambringat en frid här hemma. Pär är lugn därför att jag gör något åt min hälsa. Jag blir lugn när han är lugn.För någon vecka sedan mötte jag några grannar som var på väg ut när jag kom hem från promenaden. ”Den dagliga promenaden, antar jag? Vi ser hur du är ute och går varje dag. Tänk om alla var så flitiga!” Jag svarade att jag gör det för att jag tycker om det för jag tror inte på självplågeri. Det är grundförutsättningen: om jag tycker om det, så ökar chanserna för att det håller.