Träd

Igår gick min promenad runt Flaten och längs strandpromenaden. Alltid lika skönt att gå där! Jag stängde av musiken och lyssnade på fåglarna och suset i träden. Det var 2 skäggdoppingar som kurtiserade varandra ganska högljutt. Sedan vred de sina huvuden åt höger och vänster, höger och vänster blixtsnabbt som bara fåglar kan och det verkade som att de var oroliga att någon hade sett dem. Finingar! Det finns bävrar vid Flaten! Jag har inte sett några tecken på det tidigare.

Det var inte alltför länge sedan de var där…

Det pågår – fortfarande – en trädkapningsfrenesi runt om i kommunen som jag absolut inte tycker om och som förfular omgivningarna rent otroligt. Vid Rönninge Kungsgård ligger de här travarna och de blir bara högre… Numera finns det inget ljud som ger mig sådan ångest som ljudet av en motorsåg. Det skulle vara av ett djur som plågas.

Travarna i sig är även de fula och jag blir ledsen. Ångest.

Gårdagens promenad tog 70 minuter och då var den bitvis långsam, helt stillastående varje gång jag tog en bild. Idag gick jag ut igen – fjärde promenaden den här veckan! – men det blev ”bara” tur och retur Filmkedjan för att hämta det efterlängtade bokpaketet med bland annat ”Kurtisanen” av Anna Laestadius-Larsson som jag verkligen ser fram emot att läsa. Igår kom äntligen den femte delen i Lövberga-serien av Göran Redin: ”En ensam färd”!!

2 ståtliga vitkindade gäss.

Sinnessjukt knöligt

Idag hade jag tid för massage redan halv 9 och jag hade sett fram emot det länge. Nacke och rygg i 60 minuter och som vanligt kändes det som ett hårt skal över ryggen knäcktes, lossnade och försvann. Ljuvligt! Något som var på den absolut motsatta änden av ljuvlighetsskalan var väglaget. Gårdagens vatten och snö frös till under natten och det var sinnessjukt knöligt och halt. Inte ens mina isbuggar hjälpte särskilt mycket. Fotlederna tog stryk av den korta promenaden. De (läs: kommunen) gör ingenting för att få bort isen utan öser bara ut grus ovanpå. Det går dessutom en osynlig gräns precis nedanför trapporna som innebär att inget gjordes åt gångvägen mellan den övre trappan och de 2 nedersta. Jag ser människor utan spikskor som stolpar på som det var torr asfalt de går på och undrar om de vet något jag inte vet. Om jag skulle ramla, så vete 17 om jag skulle kunna ta mig upp igen för att inte tala om återhämtningen… När jag kom hem gjorde jag te och satt i soffan och läste ett par timmar innan jag föll åt sidan och somnade. Jag sov inte bra i natt heller, vaknade 20 över 5 och kunde inte somna om. Pär är hemma pga. vad jag har börjat kalla för Kollaps Modell Mindre som beror på en illasinnad kombination av långvarig stress, frustration över jobbsitutionen (läs: omgiven av idioter) och att han inte orkar träna. Han är hemma och sover, helt enkelt. Han sover 12 timmar i stöten – eller mer – och sedan återvänder han till livet. Det är ett sätt att hantera det hela. Problemet är att KMM slår till allt oftare… Elin pluggar och trivs. Klarade den första (lilla) tentan med VG. Dessutom arbetar hon hos Nannyakuten med 2 familjer dvs. hon har 2 små herrar som hon hämtar på dagis och är hemma med tills föräldrarna kommer hem. Det är en enorm lättnad att det har vänt för min snorpa och hon ska ha all heder över att ha gjort jobbet själv.