Intensivbehandling

Igår fick jag massage av Bitte. 3 månader sedan sist och jag var säker på att hon skulle känna att musklerna hade knutit sig fullständigt längs hela ryggen. Hon masserade nacken den här gången eftersom jag har haft spänningsvärk lite för ofta för att jag ska kunna bortse ifrån det. Hon lade ned en hel del tid på det området och det kändes väldigt skönt efteråt. Ryggslutet behövde hon inte jobba med så mycket och det gjorde mig förvånad. Musklerna i övre ryggen och runt nacken däremot… Jag är faktiskt lite öm idag och då är hon ändå mycket försiktigare än de var på AAA-kliniken.

Min hälsporre har kommit tillbaka och den har skaffat sig en polare som bor i vänsterfoten och den är otrevligare än originalet i högerfoten. Jag är oförstående till varför de har dykt upp igen. Övervikt och dåliga skor är 2 anledningar till hälsporre, men jag har gått ned i vikt och jag använder MBT 9 gånger av 10 som jag går ut. Jag har ingen som helst lust att börja pendla för att få stötvågsbehandling. Själv är bäste dräng! Jag har satt in en egen intensivbehandling med medicinboll och Crocs. Jag kom plötsligt ihåg bollen som jag köpte förra sommaren. När jag har min te & lässtund rullar jag den fram och tillbaka över fotbladet, som jag kallar det och växlar mellan vänster och höger fot. Det gör ont, rejält ont, i vänster fot, men det är en skön smärta och det hjälper! Ett par gånger om dagen den senaste 3-4 dagarna plus att jag använder mina Crocs inomhus och jag inte alls lika ont längre, inte ens när jag stiger ur sängen på morgnarna.

Hallen del 9

8 timmar inklusive 30 minuters lunch – en full arbetsdag – tillbringade vi med att tapetsera hallen. Det gick betydligt smidigare än förväntat mycket tack vare att tapeten var lätt att arbeta med (470 kr/rulle). Man får det man betalar för och vi tyckte det var likadant när vi tapetserade köket förra året. Pär och jag har blivit ett rackarns bra renoveringsteam! Han ränner upp och ned på stegen, limmar och skär medan jag langar redskap, mäter tapetvåder och byter blad i tapetskäraren. Vi hade samma inarbetade flyt som vilket proffsigt operationsteam som helst och resultatet… Jävlar i min lilla låda vad det blev bra!!

Det var det här jag såg framför mig när vi valde tapet. Den vita trappan tillsammans med det vita i tapeten och ...
Det var det här jag såg framför mig när vi valde tapet. Den vita trappan tillsammans med det vita i tapeten och …
... de blå ränderna tillsammans med vår blåa ytterdörr.
… de blå ränderna tillsammans med vår blåa ytterdörr.

Crocs i all ära, men efter 8 timmar värkte mina vrister och fötter så in i h-vete.

”Nu rockar vi, älskling!”, som Alex i Solsidan säger innan han startar köksmaskinen som kortsluter alltihop. Vi har rockat idag med Michael Schenker Group. ”Still love that little devil”.

Hallen del 3

Momenten är inte obekanta för mig för vi har ju renoverat tidigare, men det är första gången jag flyger solo och jag gillar det! Jag vet vad jag ska göra, hur jag ska göra det och i vilken ordning (med hjälp av en check-lista för jag litar inte på min klimakteriehjärna…) och det är lite meditativt att jobba själv och lyssna på en bok.

20160710_150810
Bilden visar limsträngarna på ett av trappstegen.

Limsträngarna som blev kvar efter trappstegsmattan gjorde hårt motstånd. Limmet hade en fantastisk fästförmåga – allt fastnade: Crocs-tofflorna klibbade mot golvet och jag fick nästan med mig badrumsmattan ut i hallen, byxorna drogs nästan av när jag reste mig (jag försökte arbeta sittande), när jag tog t-sprit på papper för att ta bort limmet från skrapan smetades allt ut och papperet klibbade fast. I början använde jag en skrapa som är avsedd för spishällen och den tog bra tills den dog. Vila i frid! Jag riskerade livsfarliga skärsår när jag skulle byta rakbladet som var så klistrigt att det fastnade i trasan som jag hade som skydd. Det här går inte, tänkte jag. Varmt vatten med något rengöringsmedel i. Diskmedel? Inte tillräckligt klös i. Ajax? Ja! Hett vatten med Ajax som jag duttade på klisterremsorna för att mjuka upp dem. Sedan tog jag den vanliga skrapan och attackerade.

20160710_151708

Jag vann (bilden ovan)! Moahaha!! Nästan i alla fall. Det är fortfarande en aning klibb kvar, men det tänker jag måla över och sedan sätter jag dit de nya trappstegsmattorna och så glömmer jag det de kommande 17 åren.

Hålen efter skruvarna som höll fast räcket slipade jag ned och spacklade över.

20160710_171348

Jag höll på i 2,5 timme och var genomsvettig och hade ont över allt efteråt. Förutom trappan har jag städat hos Bibbi, bytt handdukarna och tvättat. Ett rejält dagsverke och det var ljuvligt med te & lässtunden på kvällen. 2 Treo lindrade värken.

 

Något händer i kroppen

Efter 6 besök hos naprapaten känner jag att det händer något i kroppen. Det kommer smygande, så pass försiktigt att jag inte märker det förrän jag kommer på att något saknas. Förstår ni vad jag menar? Jag är van vid att vakna med ångest och att det handlar mer om att överleva dagen än att uppleva den. Det känns inte så längre. Jag skuttar fortfarande inte ur sängen med ett leende på läpparna eller känner tacksamhet över att jag får leva ännu en dag, men det går åt rätt håll. Jag har vant mig vid att vara trött och att behöva sova middag varje dag, men nu orkar jag mer t.ex som det var igår. Naprapaten, handla, städa buren, tvätta, tvätta, tvätta utan att jag blev trött eller fick ont. På tal om att ha ont, så har huvudvärken minskat ytterligare – homeopaten fixade starten till förbättringen – och ryggen går smärtfriare tider till mötes. Svanskotenålningen hjälpte fantastiskt bra! Smaken har kommit tillbaka! Jag har upplevt det som minskad aptit när det i själva verket har handlat om att inget är gott trots att jag har varit hungrig. Nu är allt gott, men jag känner inte att jag måste äta mer utan jag njuter mer. Koncentrationen har blivit bättre och det märker jag mest när jag lyckas läsa Titanic-boken på engelska. Det här är fascinerande! Jag kom på att jag naturligtvis ska ta upp min onda hand oxå. Duh!

Jag är väldigt nöjd med mina knallblåa Crocs-tofflor. Jag är så nöjd att jag har köpt ett par till. Ett par vanliga skor som jag nog kan ha även om det regnar och som inte har snörning, är lätta att ta på och som passar till det mesta. Jag hämtade de idag och det blev en promenad på 25 + 30 minuter i ett tvärmulet och fuktigt väder. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska behålla skorna. De är ganska sköna och sitter bra och har en fantastisk dämpning under hälen, men de har ingen stadga. Jag får nog gå runt i dem lite till här hemma.

Crocs Busy Day Stretch Skimmer med ovandel i syntet.
Crocs Busy Day Stretch Skimmer med ovandel i syntet.

 

Man ska aldrig säga aldrig

”De är så förbenat fula! Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att släppa in såna över min tröskel!” Jag står för det uttalandet, men jag är inte bara gapig och kategorisk, jag är människa oxå och som människa har jag rätt att ändra mig. Det handlar om Foppa-toffeln eller Crocs som originalet heter. Jag har släppt in ett par kornblå Crocs över min tröskel. De är sköna. Väldigt sköna. Jag köpte ett par till Pär i födelsedagspresent och passade på att köpa till mig själv oxå. Senaste gången jag städade fick jag så himla ont i fötterna av Scholl-tofflorna som kändes hårda och stumma, särskilt under hälen och det ständiga hotet om The Return of the Hälsporre. Det finns undersökningar som visar att Crocsen är bra när man vill hålla hälsporren stången, så vad väntade jag på?

Crocs