”Vindens skugga” av Carlos Ruìz Zafon. Den här boken kom ut första gången för 16 år sedan och tillhörde då kategorin Böcker Du Bör Läsa. Jag har absolut för mig att jag köpte den som inbunden och försökte läsa den, men den gick över huvudet på mig. Om det är så att jag faktiskt har haft den, så har jag dumpat den i Den Stora Utrensningen för några år sedan. Nu har jag läst den i pocket och den var så bra!
Daniel Sempere får följa med sin pappa till De bortglömda böckernas gravkammare där han får välja en bok för att adoptera den, ansvara för den, besjäla den. ”Varje bok, varje volym du ser här är besjälad. Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla dem som har läst den, levt sig in i den och drömt om den. För varje gång en bok byter ägare, för varje gång en ny läsare låter sin blick glida över dess sidor, växer sig bokens själ allt starkare.” Boken heter ’Vindens skugga’ och är skriven av Julián Carax. Daniel blir besatt av den och vill veta allt om författaren och andra böcker han har skrivit, men det visar sig vara svårt. Ingen vet vart Julián Carax finns eller om han ens lever och hans böcker har blivit brända. Varför? Vem är den fruktade kommissarie Fumero vars namn hela tiden dyker upp?
Vilken berättelse och vilka härliga karaktärer! Språket är härligt och även om jag inte kan spanska vet jag att det är en bra översättning. Den är smårolig oxå med fyndiga dialoger. Varm och mänsklig, spännande och sorglig och med en underbar avslutning. Det är den sortens bok som jag önskar att jag inte hade läst, så att jag fick läsa den för första gången en gång till. Jag tillhör dem som kan läsa en bok flera gånger och varje gång brukar jag upptäcka något nytt.
En helt annan bok heter ”Till fots: världens bästa motion” och är skriven av Maj-Lis Hellénius och Ola Skinnarmo. Den handlar kort och gott om att promenera, gå, vandra, flanera, strosa. Det är en lättläst bok med korta texter på vänstersidorna och en bild på högersidorna. Den handlar om hälsoaspekter, olika sätt att få in motion i vardagen, men framför allt handlar det om varför promenader är att föredra framför andra motionsformer. Det kan vara stimulerande att stöta på meningsmotståndare, men det är riktigt uppiggande när någon har precis samma inställning och åsikter och Hellénius/Skinnarmo och jag älskar att promenera.
