Den började med ”Vindens skugga” och fortsatte med ”Ängelns lek”, följdes av ”Himlens fånge” och kommer att avslutas med ”Andarnas labyrint” – en tetralogi som kretsar kring De bortglömda böckerna gravkammare och bokhandeln Sempere & Söner.
”Ängelns lek” handlar om författaren David Martín. Han skriver gotiska berättelser för ett slavkontrakt när han träffar Andreas Corelli som erbjuder honom att skriva en bok som ingen annan kommit ens i närheten av och dessutom får han bra betalt. Men det är något med förläggaren som väcker frågor och det är även något med tornhuset som David Martín har bosatt sig i.
Boken är 500 sidor och jag höll nog på för länge med den för jag tappade farten och tyckte att den aldrig verkade ta slut. Den var bra, absolut, men kunde kortas ned med i alla fall 100 sidor. De sista 50 sidorna skummade jag bara. Carlos Ruiz Zafon kan skriva dialoger som ingen annan! De har en naturlig rytm och känns trovärdiga och är dessutom roliga emellanåt. Passagerna med långa dialoger är mina favoriter för de för handlingen framåt samtidigt som man får veta mer om karaktärerna. Blicken flyter över textraderna.
I ”Himlens fånge” har vi hunnit till slutet av 50-talet. En man kommer in i bokhandeln Sempere & Söner och vill köpa en unik förstautgåva av ”Greven av Monte Cristo”. Han skriver en dedikation i den till Fermín Romero de Torres som får Fermín att både blekna och åldras. Den här boken handlar till stor del om Fermín och man får reda på hans märkliga liv. Författaren David Martín dyker upp igen. Den här boken hade jag lättare att ta till mig än föregångaren, dels för att den inte var så tjock, men även för att den inte kändes lika flummig och svävande.
Det kommer, som sagt, en avslutande fjärde del på svenska i augusti och jag får vänta ännu längre på pocketutgåvan.
