Etikett: Bibbi

Promenad, socker, fett & kolhydrater

Den här dagen har varit bättre. En anledning att komma ur sängen klockan 8 är att Bibbi – och för tillfället Selma – måste få frukost och idag var det mitt ansvar eftersom Pär och Elin åkt till Öland över helgen. Jag kom upp och jag stannade uppe. 20 över 9 gick jag ut och påbörjade ett hasande runt Flaten som tog 70 minuter. Det var gruvligt tungt, men ganska skönt. Solen brakade ned från en illande blå himmel och vid den tiden på dagen var det ”jacksvalt” i skuggan och det uppskattade jag.

Så stilla. Endast lätta krusningar runt näckrosorna.
Så stilla. Endast lätta krusningar runt näckrosorna.

Medan jag lufsade framåt bestämde jag att jag skulle kika in hos Kaffestugan och köpa en tomatfralla till lunchen. Och ett wienerbröd. Det var sjukt länge sedan jag åt ett wienerbröd! Medan jag stod i kön (det var full rulle där idag) såg jag bitar med morotskaka. Det var ännu längre sedan jag åt morotskaka och jag älskar morotskaka. Morotskakan delar favoritbakverkens första plats med Napoleonbakelsen (som de oxå hade idag). Jag blev så salig att jag valde att inte välja utan att köpa både wienerbrödet och morotskakan.

Den dekorativa moroten bestod av koncentrerat socker. Själva morotskakan skickade mig tur & retur till himlen. Glasyren var tjock med en spröd yta och kakan var så mjuk och saftig att jag blev gråtfärdig av salighet.
Den dekorativa moroten bestod av koncentrerat socker. Själva morotskakan skickade mig tur & retur till himlen. Glasyren var tjock med en spröd yta och kakan var så mjuk och saftig att jag blev gråtfärdig av salighet.

Jag var inte ensam om att avsluta promenaden på Kaffestugan. Jag hade mött en kvartett äldre damer med en hund som gick runt Flaten åt andra hållet och de dök upp igen på fikets uteservering. Socker, fett & kolhydrater är mumma för en deprimerad själ.

Nu under hösten inleds etapp 2 av byggandet av nya Rönninge centrum. Det för med sig att även pendeltågsstationens trapphus och gångtunnel piffas upp och det protesterar jag inte emot.

Nya träpaneler och vitmålade väggar. Nu gäller det bara att alla IQ-befriade ligister låter bli att klottra ned det första de gör när ställningarna tagits bort.
Nya träpaneler och vitmålade väggar. Nu gäller det bara att alla IQ-befriade ligister låter bli att klottra ned det första de gör när ställningarna tagits bort.

När vi flyttade till Rönninge för 17 år sedan fanns det en delfinmålning på väggen till vänster (väggen kom inte med på bilden). Jag älskar delfiner och det gjorde jag redan då och såg det som ett tecken på att det skulle bli bra att bo här och det stämde ju.

Vardagsrummet, ett återbud och provsvar

Idag gjorde jag det allra sista finliret i vardagsrummet. För flera år sedan köpte jag ett förvaringssystem av stadig kartong från Panduro som har varit väldigt användbart, men började se smått härjat och trött ut. Jag kikade på nätet och naturligtvis finns det inte kvar i Panduros sortiment och jag hittade inget annat som var ens i närheten. Vad göra? ”Måla om skiten då!”, som de säger i ”Alla ska bada”. Sagt och gjort! Jag köpte hobbyfärger och penslar i stället och i helgen målade jag om det.

Före.
Före.
Efter. Starka färger som motvikt till fototapeten och soffan.
Efter. Starka färger som motvikt till fototapeten och soffan.

Hyllsystemet kom på plats förra veckan.

Före.
Före.
Efter. Ljusare och luftigare tack vare tapeten och vita konsoler och utrensning av filmer.
Efter. Ljusare och luftigare tack vare tapeten och vita konsoler och utrensning av filmer.
Ovanför tv:n: en tekanna i jade, 3 änglar, ett lyckoträd i bärnsten, en glaskanin, Ior och en sköldpadda av snäckor. Mina favoriter.
Ovanför tv:n: en tekanna i jade, 3 änglar, ett lyckoträd i bärnsten, en glaskanin, Ior och en sköldpadda av snäckor. Mina favoriter.
Före.
Före.
Efter. Prydnadssakerna har jag tagit undan. Nu föredrar jag att ha så få prylar framme som möjligt. Lådor och skåp is da shit!
Efter. Prydnadssakerna har jag tagit undan. Nu föredrar jag att ha så få prylar framme som möjligt. Lådor och skåp is da shit!

Färdigrenoverat för i år!

Jag skulle ha åkt till naprapaten idag, men jag kom inte ur sängen, så jag lämnade återbud och bokade om till nästa måndag. Klockan hann bli 11 innan jag släpade mig ur sängen för att ge Bibbi mat. Tröttheten är förlamande. I lördags lyckades jag promenera i 50 minuter i sakta mak, men minsta uppförslut och jag blev gråtfärdig av utmattning. Matlusten eller för att uttrycka det mer exakt: lusten att äta lagad mat är fortfarande obefintlig. Matos gör mig illamående. Gröt och kokt ägg går bra, varm korv med bröd går ned, tacos är okej. Igår meddelade Pär att han har tackat ja till 12 kg älgkött. Så vidrigt… Svaren på proverna från förra veckan kom idag. De var normala. Det tror jag inte på. Faktiskt! Mina kolesterolvärden har varit för höga de senaste 5-6 åren och blodsockret har varit förhöjt de 2 senaste. Hur kommer det sig att allt är normalt helt plötsligt?! Det skulle inte förvåna mig om läkaren har skickat ut ett standardbrev eftersom det är det enklaste. Mitt förtroende för vården är inte på topp.

 

 

Under tryck

Hos naprapaten sa jag till L-O B att jag var trött i ryggen. Inte ont egentligen, men trött. Massagen av armarna som jag fick i torsdags har haft en överraskande bra effekt för domningarna har minskat betydligt. Jag tog mod till mig och nämnde att jag inte ville att A skulle massera eftersom jag tycker att hon är hårdhänt. Det blev L som gav mig en väldigt behaglig ryggmassage. För första gången sedan jag började hos kliniken kändes ryggmusklerna inte stela och motvilliga, så när hon arbetade sig upp och ned längs ryggen gjorde det inte ont. Frånvaro av värk kan bli en aha-upplevelse. Det var bindväven hon ville komma åt, öka blodgenomströmningen och det gjorde hon genom att trycka med ena handen samtidigt som hon gled uppåt längs ryggen. Den här metoden gjorde ont i början, men inte idag. Utom på två punkter. L hittade 1 smärtpunkt på vänster höft och 1 på vänster axel. Hon tryckte på dem i ett par minuter och smärtan minskade. Fantastiskt! Sedan fick jag ligga med nålar medan effekterna av massagen fick sjunka in. Det kändes väldigt bra efteråt och det var tydligen en hel del spänningar som släppte för jag blev vansinnigt trött och sov i soffan ett par timmar efter lunch. Efter det fick jag ett energiryck och städade hos Bibbi, bytte handdukarna och tvättade dem och så källsorterade jag soporna. Resten av eftermiddagen och kvällen har det gått utför, både vad gäller energin och humöret. Ångest och värmeökningar. Nu ska jag inte iväg någonstans förrän på måndag och det känns skönt! Jag ska sova och få hyllorna i vardagsrummet på plats, lite i taget.

Samma aktivitetsnivå

Hos naprapaten. Mina armar domnar. L-O B nålade mig och han stack mig på några nya ställen. Sedan fick jag massage av J. Övre ryggen, nacken och hela armarna.

Tecken på dålig blodgenomströmning.
Tecken på dålig blodgenomströmning.

Blåmärkena på bilden är de jag fick när A masserade mig i måndags. Det är tecken på att blodet inte cirkulerar så bra som det skulle kunna göra. Bindväven och musklerna får inte det de behöver. Nu är det ju så att jag tror att A:s teknik har lite med blåmärkena att göra. Hon har hårda nypor med smala fingrar som nyper och klämmer mer än de griper tag och masserar. Jag gillar inte henne. Som tur var arbetade hon inte idag och det blev J i stället. Stora varma händer, kraftiga fingrar och inget nypande. Jag bad honom vara försiktig och han såg ju blåmärkena som finns även på baksidan. Underarmarna får tydligen allt blod de behöver för där kändes det enbart behagligt, medan överarmarna… Han beskrev det som att det känns som kullersten under huden på de områden som smärtar. Det är en talande och tydlig bild, tycker jag. Den här gången mådde jag prima efter behandlingen och bokade in nästa besök till onsdag.

Pär lade fram en försiktig teori (försiktig eftersom den handlade om min övervikt – minerat område…). Övervikten utgör ett hinder för blodet att cirkulera. Han jämförde med hur hans armar kan domna när han bär en tung ryggsäck. Jag svarade att det vore mer logiskt om domningarna satt i benen. Jag sa oxå att jag blir så trött på att han och många andra skyller allt från nageltrång till cancer på just övervikt. Bah!

När jag kom hem från naprapaten var klockan 12 och Bibbi klagade på att lunchen var försenad igen. Jag fixade lunch åt mig själv och sedan storstädade jag hos Bibbi innan jag källsorterade soporna och sedan rollade väggen i vardagsrummet en andra gång (målningen tog bara en halv timme). En snabb dusch och efter det lade jag mig på sängen. Jag var så trött att jag blev liggande på rygg, orkade inte ändra ställning. Där låg jag i en dryg timme, slumrade en kort stund. Det slog mig: jag hade legat på rygg i en mjuk säng i över en timme utan att få ont i ryggen och jag kunde resa mig från sängen utan större besvär än vanligt. För 3 månader sedan hade det inte varit möjligt. Behandlingarna på kliniken tar tid, men de fungerar!

En pärs

När jag kom till Rosie brukade vi börja med att jag tog plats i stolen, hon drog händerna genom mitt hår och så pratade vi taktik. Det här gjorde vi varje gång trots att hon klippte mitt hår i 10 års tid. En ständig dialog mellan oss. Sedan tvättade hon håret 2 gånger och masserade hårbotten innan hon satte i balsam och sedan sköljde. Noggrann handdukstorkning. Hon var alltid uppmärksam på ifall håret droppade och om jag behövde fick jag en handduk att ha till hands. Det första hon klippte var alltid nackhåret och hon höll på länge eftersom hon vet att jag vill ha riktigt, riktigt kort. Sedan fortsatte hon med sidorna och sist uppe på huvudet där hon alltid fick tunna ut håret i flera omgångar tills jag blev nöjd. Det nästan viktigaste var när hon hade klippt färdigt för då fick jag känna igenom håret ordentligt och även om jag bad henne att tunna ut liiiite till, så gjorde hon det och mer än en gång. Sedan fick jag arbeta in vaxet själv och sist av allt inspekterade hon att inga oönskade hårstrån stack ut. Även om nästa kund satt och väntade på sin tur tog hon det lugnt. Hon var ett proffs och jag har blivit bortskämd. Jag betalade 630 kr för varje klippning, men det var det värt. Idag var jag hos R på ”Sax & fön” och det var en pärs.

Jag fick sätta mig i stolen och visade bilderna som Rosie tog med min mobilkamera sista gången hon klippte mig. R tog en snabb titt, konstaterade att jag ville ha kort och sedan fick jag flytta till tvätten. En snabb tvätt utan balsam. Det ironiska var att hon frågade om jag brukar använda balsam eftersom det är viktigt. Hon tryckte ur lite vatten med en handduk och så tillbaka till stolen. Det droppade och rann ned i ansiktet. När jag påtalade det fick jag en bit papper att torka med. Hon är en skicklig frisör rent tekniskt, inget snack om saken och ibland hade hon sån fart på kam och sax att hårstråna virvlade runt huvet på mig och det kändes som om Edward Scissorshands klippte mig. Jag fick känna i nacken en gång och bad henne klippa mer. När hon ansåg att hon var färdig arbetade hon in vax i håret och jag fick ta en snabb titt i spegeln. 480 kr. Jaha. Jaa… Håret är kortare, men inte så kort som jag vill ha det och inte så uttunnat som jag vill ha det även om hon, underförstått, ansåg att de 3 omgångar som hon tunnat ut det gränsar till det ovanliga. Kunden efter mig väntade och jag tyckte att R verkade stressad. Det är så länge sedan jag var missnöjd med en klippning att det inte har sjunkit in ordentligt. Det som gjorde besöket till en pärs var att hon pratade hela tiden. Om sig själv och de kunder som alla verkar ha klippt sig hos henne sedan de var 5 år gamla. Naturligtvis får hon göra reklam för sig själv, det är ju nödvändigt, men Rosies bästa reklam var att det var svårt att få tid hos henne trots att det handlade om 2 månader framåt i tiden. En tyst form av reklam som både jag och mina öron föredrar…

Jag handlade lite på vägen hem, lätta saker som blockljus och schampoflaskor. Hehe. Väl hemma var klockan över 12 och Bibbi hade åsikter om den sena lunchen. Det var dax att tvätta handdukar, så jag startade en maskin. Jag åt oxå lunch innan jag bytte handdukarna utanför buren, startade och andra maskin med handdukar och sedan grundmålade jag den bruna väggen i vardagsrummet. Det tog ungefär 1 timme att rolla den och jag behöver göra det en gång till i morgon för att den bruna färgen inte ska lysa igenom tapeten. Rengöring av roller och pensel, start av en tredje maskin, en snabbdusch och sedan lade jag mig i sängen som är den enda lediga ytan som det går att vila på just nu. Så ont i ryggen och handen och så armarna som domnar av hela tiden. Jag somnade efter ett tag och sov i nån timme. Snacka om välbehövligt!

Spänningar

Hos naprapaten. Jag förklarade för L-O B att jag hade ont i höger ben. Först fick jag ligga med nålar en stund, sedan fick jag massage av benet. En – för mig – ny massör, P hittade några punkter precis på utsidan av knäet som smärtade så in i h-vete. Det fanns några smärtpunkter högt upp på låret oxå och de var en överraskning, men det är så felbelastningar fungerar. Det var väldigt skönt ändå och benet kändes varmt och rörligt efteråt.

Dagens behandling lossade många spänningar och jag blev vansinnigt trött efteråt. Pär kom hem igår efter att ha fjällvandrat i 2 veckor och den omställningen tillsammans med massagen har sänkt mig. Efter lunchen lade jag mig bara ned i soffan och sov i 2 timmar och skulle ha kunnat sova mer, men det var städdag hos Bibbi. Resten av dagen har humöret åkt ned i botten. Ingen ångest, jag är mest trött och ledsen. Och leds.

PS. De nya skorna är såååå sköna…

Bibbi

Vi har ju bara ett enda marsvin kvar nu och vi kommer inte att skaffa fler. Det är Bibbi som lever ensam i en bur lika stor som presidentsviten på ett lyx-hotell. Hon har alltid varit oerhört skygg, men ända sedan hennes mamma (Mimmi) dog i februari har hon faktiskt tuffat till sig. Bibbi och jag bondar för fullt. Hon har vant sig vid mig och ligger kvar i närheten till och med när jag städar buren! Det är en dryg månad sedan som jag fick avliva Maja och Bibbi blev helt ensam, men hon mår bra. Över förväntan bra. Hon är nyfiken även om hon är försiktig, hon äter som en mindre häst och kan vara rätt högljudd. Jag gillar henne mer och mer och hon är ju så söt, 70%-arn. Söt som choklad!

Den här bilden tog jag samma dag som Bibbi och hennes syrra Vera kom till oss, drygt 2 år sedan.
Den här bilden tog jag samma dag som Bibbi och hennes syrra Vera kom till oss, drygt 2 år sedan.
Den här bilden lyckades jag ta när jag städade buren igår. Bibbi ser så misstänksam ut.
Den här bilden lyckades jag ta när jag städade buren igår. Bibbi ser så misstänksam ut.

Ingen tupplur

Veckans andra och sista besök hos naprapaten i det svala nummer 5. Det är 2 månader sedan första besöket (inklusive 4 återbud) och jag frågade L-O B om han tycker att jag ska fortsätta med 2 behandlingar per vecka. Han svarade att det tyckte han. Jag sa att jag tycker att det känns så splittrat eftersom det är olika problem vid varje tillfälle och går det verkligen att komma till rätta med det? Det är klart att det går, men det tar tid. Om jag ska vara ärlig börjar jag bli otålig och det börjar kännas dyrt, men samtidigt vågar jag inte sluta för jag har mindre ont, främst i ryggen, och jag är mer rörlig. Jag måste acceptera att det inte finns någon snabb-kur för en kropp som är 52 och som inte har varit fullt frisk på många år…

Idag fick jag ligga på rygg och blev nålad från hårbotten till fotsulor. Att ligga på rygg är inte idealiskt, men det är inte lika jobbigt som det var de första gångerna. Jag fick ben- och knämassage av A. Insidan av knäna gjorde ont, ont, ont och lårmusklerna kändes av efter gårdagens stavgång. Jag är leds på att jag får blåmärken så jäkla lätt! K-vitamin har ingen som helst effekt och jag tycker att jag ser misshandlad ut. Som om någon med små nävar har pucklar på mig.

Jag var ivrig att komma hem och jag såg fram emot att tupplura ett par timmar efter lunch och efter att ha storstädat hos Bibbi, men så mindes jag att Coop skulle komma med en leverans mellan 15-17. Meh! Fast jag var hellre utan tupplur än att behöva släpa på ett par matkassar efter naprapatbesöket (vilket visade sig vara ett smart val för det kom en rejäl regnskur när jag skulle hem från tåget). När jag var färdig med Bibbis bur och källsorteringen av soporna, så var jag inte så trött, trots allt, men nu är jag det. En lätt huvudvärk har envisats med att hålla mig sälle ända sedan jag vaknade vid 7.

Hallen del 13, den sista delen

I förrgår, onsdags, målade jag trappan och långsidan för fjärde och absolut definitivt jätte-sista gången. Jag är rätt leds på den nu. Idag hade färgen fått torka i drygt 48 timmar när jag satte trappstegsmattorna på plats och fick ännu en möjlighet att umgås med Klistret från Helvetet. Jag undrar hur jag gick till väga förra gången, för 17 år sedan? Var det enklare eller har jag helt enkelt förträngt det? När jag skulle lägga den första på plats idag, högst upp, var jag så ambitiös att jag mätte med linjal för att den skulle hamna i mitten. Det fungerade inte. Den första kom på plats där den skulle vara utan linjal. (Och där kommer den att få ligga kvar till tidernas ände!) Den andra hamnade inte riktigt i mitten och när jag drog loss den – innan hela var ordentligt på plats – lossnade färgen på några ställen. Då skrek jag rakt ut av ilska. Jag önskar att jag hade haft en annan trappa att öva på för när jag, efter många, långa och fula ord, äntligen fått in den rätta tekniken, så var jag ju framme vid det sista, nedersta trappsteget. Jag stod nedanför trappan och tittade uppåt. Genomsvettig och sur. Jag såg mattan som inte hamnat riktigt i mitten. Den syntes lika tydligt som Rudolfs röda mule. Visserligen blev det en matta över och jag skulle ha kunnat byta ut Misslyckandet, men inte utan att riskera att förstöra 4 lager av färg. ”Äh, vad faaan…”, tänkte jag och gick därifrån för att slippa se det. Det handlar om en knapp centimeter. Om det hade varit Pär som var störd över det hela hade jag inte varit lika dömande utan tyckt att han var fånig. Jag är inte fånig! Jag är perfektionist och det är en helt annan sak.

Utan matta och med risk att halka och slå ihjäl sig.
Utan matta och med risk att halka och slå ihjäl sig.
Med matta. Ingen halkrisk. Det blev snyggt och motsvarar den bild jag såg framför mig.
Med matta. Ingen halkrisk. Det blev snyggt och motsvarar den bild jag såg framför mig.

Det är en liten detalj av renoveringen kvar nämligen krokarna som ska sitta på den smala väggen vid Elins rum. Jag har beställt dem, men de har blivit försenade.

Igår och idag har jag vilat. Viiiiiilat. Jag är trött och jag har ont, särskilt i handen och vristerna som känns ny-stukade. Idag sov jag till halv 12 efter att Bibbi hade fått sin frukost klockan 8. Mensen tog tvärslut i förrgår och det känns ljuvligt. Ajö, ajö och kom aldrig tillbaka! Men jag känner mig inte helt avslappnad och inbillar mig känslan av att något rinner ur mig som det gjorde i måndags. Idag tog jag en spa-dusch med ansiktsmask, kroppsskrubb, insmörjning och fotvård. Jag skrubbade bort allt som hade med Klistret från Helvetet att göra. Pär åkte i onsdags och nu har jag 2 veckor där jag bara behöver ta hänsyn till mig själv och förhoppningsvis kan komma igång med någon form av träning igen. Jag vet inte ens när jag tränade senast. Kroppen protesterar mot det oxå och inte bara renoveringsrörelserna.

En trötthetens dimma

Det har varit en lång dag som bitvis har försvunnit i en trötthetens dimma. Kvart över 8 fick Bibbi sin frukost. Jag rev ur lakanen och startade dagens första maskin (jag älskar att ha en tvättmaskin som fungerar!!). Dimma. Frukost. Dimma. Mer tvätt och en spa-dusch. Dimma. Soffan med ljudbok och spel. Somnade sittande. Sov i en dryg timme. Tvätt. Lunch. Mer tvätt. Bäddade sängen med rena lakan. Lade mig i soffan med ljudbok och spel. Somnade igen. Dimma. Blev kvar till efter 19 när jag startade den sista tvättmaskinen. Jag har haft ”falsk” mensvärk hela dagen och den har krävt flera Treo för att ge med sig. Det är svårt att bli hungrig när jag tupplurar flera gånger, så jag åt bra gröt med äpplemos till middag. Då först kände jag att jag vaknade ordentligt. Jag ska lägga mig för natten snart.