Momenten är inte obekanta för mig för vi har ju renoverat tidigare, men det är första gången jag flyger solo och jag gillar det! Jag vet vad jag ska göra, hur jag ska göra det och i vilken ordning (med hjälp av en check-lista för jag litar inte på min klimakteriehjärna…) och det är lite meditativt att jobba själv och lyssna på en bok.
Limsträngarna som blev kvar efter trappstegsmattan gjorde hårt motstånd. Limmet hade en fantastisk fästförmåga – allt fastnade: Crocs-tofflorna klibbade mot golvet och jag fick nästan med mig badrumsmattan ut i hallen, byxorna drogs nästan av när jag reste mig (jag försökte arbeta sittande), när jag tog t-sprit på papper för att ta bort limmet från skrapan smetades allt ut och papperet klibbade fast. I början använde jag en skrapa som är avsedd för spishällen och den tog bra tills den dog. Vila i frid! Jag riskerade livsfarliga skärsår när jag skulle byta rakbladet som var så klistrigt att det fastnade i trasan som jag hade som skydd. Det här går inte, tänkte jag. Varmt vatten med något rengöringsmedel i. Diskmedel? Inte tillräckligt klös i. Ajax? Ja! Hett vatten med Ajax som jag duttade på klisterremsorna för att mjuka upp dem. Sedan tog jag den vanliga skrapan och attackerade.
Jag vann (bilden ovan)! Moahaha!! Nästan i alla fall. Det är fortfarande en aning klibb kvar, men det tänker jag måla över och sedan sätter jag dit de nya trappstegsmattorna och så glömmer jag det de kommande 17 åren.
Hålen efter skruvarna som höll fast räcket slipade jag ned och spacklade över.
Jag höll på i 2,5 timme och var genomsvettig och hade ont över allt efteråt. Förutom trappan har jag städat hos Bibbi, bytt handdukarna och tvättat. Ett rejält dagsverke och det var ljuvligt med te & lässtunden på kvällen. 2 Treo lindrade värken.
