Mitt liv i ord

Nu hänger jag inte med när det gäller signalerna från min kropp. Ena veckan orkar jag promenera flera gånger och jag har inte ont någon stans. Sedan svänger det och blir sinnessjukt trött och tar mig inte ur sängen före 12. Huvudet känns luddigt och jag har inte lust med något. Orken klöser sig tillbaka och jag känner att jag måste ut. Efter 1 timmes trög och tung promenad gör jag ryggövningarna och sedan är jag fullständigt sänkt. Ryggen och huvudet värker och jag är trött, trött trött! Idag steg jag upp vid halv 11 bara för att somna i fåtöljen. Vad. Vill. Kroppen. Säga mig?! Hostan har gjort sig påmind bara så där och har förstört några nätters sömn. Matlusten är väck och ingenting i matväg är gott. Pär kom hem från Öland igår efter 1 dryg vecka och under tiden har jag levt på gröt, omelett och mackor. Den här gången ids jag inte försöka förstå signalerna. Imorgon har jag tid hos lungspecialisten och oron för det besöket sätter ingen guldkant på tillvaron direkt.

Jag brukar kalla mig själv för ”periodare” för varje gång jag hittar något jag gillar eller som funkar för just mig kör jag stenhårt på det och endast det. Ett annat ord är ”dillen” och jag föredrar det eftersom jag associerar periodare med alkolism och jag är absolutist.

Ett av mina pågående dillen just nu är Rupaul’s dragrace. Det har hållit i sig i flera månader och jag är så besviken över att Netflix inte tänker visa fler säsonger. Jag sörjer! Jag letar febrilt efter alternativa källor. Paramount+ har MTV, men sänder inte löngre i Sverige. YouTube har en hel del, men inga säsonger eller ens hela avsnitt. Jag får väl nöja mig med smulorna och betala för att slippa alla jäkla reklam.

Dille numro 2 är Lego. När jag hade byggt färdigt trädhuset kändes det tomt. Lika tomt som köksbordet blev där jag alltid bygger. Nu dammsuger jag Legoshopen och köper mina andra- och tredjehandsval. Tips! Webhallen har ett stort sortiment och lägre priser. Igår började jag bygga en s.k. 3-i-1 där jag kan bygga 3 olika med samma klossar. Fågelholk, bikupa eller en bänk med en igelkott och en ekorre. Sedan har jag en kartong med Nalle Puh + hans polare och huset. Det här dillet är dyrt och de färdiga modellerna tar plats även om alla inte är fullt så skrymmande som Titanic. Jag brukade rya och fördöma det nya sättet att bygga med Lego. De färdiga modellerna med sina specialklossar som begränsar barnets fantasi och skaparglädje! Hejåhå. Jag har ändrat mig och inte enbart för att det är kul att bygga med dessa färdiga modeller för vi har en trälåda fylld av hederligt gammalt lego i grundfärgerna rött, blått, gult och vitt. När jag hade grävt runt och sållat ut dem bitar jag var intresserad av ville jag bygga ett växthus till några märkliga skapelser jag lyckats få ihop av nedmonterade snittblommor. Ett enda ord: NOPE. Det gamla legot är så yxigt och hårt. Inga behändiga småbitar som kan hjälpa till att hålla ihop konstruktionen eller helt enkelt piffa upp den. Suck.

Ulf Lundkvist serie om korven(?) Assar har funnits i många år i både DN och som album. Den är härligt ful och spretig! Min favorit har alltid varit solo-rutorna som dels är i färg och dels slagfärdiga och fnissiga på ett annat sätt än seriestripparna.

Apropå vår nuvarande regering.

För några år sedan toppades alltid DN av det senaste hjärnsläppta uttalandet från Trump och det var småkul och jag var oerhört taxam över att inte vara amerikan. De senaste månaderna har jag fått en klump i magen varje gång jag klickar på DN:s app. Vilket hjärnsläppt uttalande från regeringen kunde jag vänta mig? Jag skäms över att vara svensk. Jag skäms över att statsministern är så dum i huvet att han fortfarande hävdar att han leder det största partiet. Hans flin får mig att tänka på Jokern i Batman. Ebba Busch är Jokerns syrra. Johan Person – hallå? Utnyttja den lilla makt du har genom att sätta käppar i lämpliga hjul! Jimmie Åkesson… Hans flin är åtminstone inte maniskt. I år är vi värdland för EU och kritik och spydigheter haglar med rätta. Vargjakten är regelvidrig. Skogen är på väg att bli kalhygge. Kompensationer för bränsle och el uteblir. Tidsgränser för löften bortförklaras. Unga klimataktivister stämmer staten (HEJA!!!). Urikesministern skämmer ut Sverige och förnekar det han kläckt ur sig trots att filmklippen kommer att finnas på internet i all evighet. Diktaturer kallas för demokratier medan vår egen demokrati naggas i kanten lite i taget. VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER?! Det är som en vaken mardröm. Hur känns det för dig som röstade fram den här regeringen? Var det det här du ville ha eller var det bara billigare bensin du var ute efter? Förbannade idiot!!! VI BEHÖVER ETT NYVAL! JAG KRÄVER ETT NYVAL!!!

Henry David Thoreu skrev ”Walden” efter att ha tillbringat 2 år i vildmarken. Han byggde en liten stuga och satt där och filosoferade. Boken räknas till klassikerna och nu finns den som ljudbok med Gerard Hoberstorfer som inläsare. Den kom ut i mitten av 1800-talet och kan nog räknas som en tidig samhällskritisk ”mindfulness”.

Jag lyssnade 4,5 timme av 14,5 innan jag gav upp. Hur kunde han veta hur han skulle göra för att bygga en stuga från absoluta grunden där han till och med behövde välja vilket träd som passade bäst som virke? Han gjorde inte ett enda misstag och gjorde, i stort sett, allt själv?! Självsäker och självtillräcklig. Torr och humorbefriad i avsaknad av självdistans.

Han benämner ursprungsbefolkningen som ”vildar” och araber som ”moraliskt underlägsna”. De är tidstypiska rasistiska uttryck, men när jag tänker på att ordet ”negerkung” från Pippi-böckerna, som även det var tidstypiskt, ströks, så osar det dubbelmoral. Astrid Lindgren var väl inte lika fin som herr Thoreu.

Språket i ”Walden” är balsam för en språkpolis öron och inläsningen likaså, men jag förstår inte varför boken tillhör de jag ”bör ha läst”. Det var när HDT kom in på just bra och dålig litteratur och vad skillnaderna består i som mina öron stängde av. På 1850-talet var läskunnigheten långt ifrån så självklar som den är idag och tillgången till böcker begränsades till de som studerat eller var välbärgade. Han själv studerade på Harvard i ämnen som klassiker, filosofu och naturvetenskap. För honom var klassiker de samma som ”Odyséen” och ”Illiaden” och helst på originalspråket, grekiska. Det var det enda sättet att få själsligt och intellektuellt utbyte av att läsa. Den vanliga människans tillgång till och utbyte av de föjetonger som publicerades i dagstidningar var, enligt honom, förkastligt. Behöver jag säga vad jag tänker om den sortens snobberi?

”Walden” bygger på hans erfarenheter av att utmana sig själv – hatten av för det! – , men gav intrycket av att han suttit i en bekvöm länstol framför brasan och dikterat alltihop. För mycket tänkande och för lite berättarlust.