Mitt liv i ord

Instagram. Min absoluta favorit och som kommer upp först i mitt flöde är Mason’s cavvies. De har 130 marsvin! Mest såna som har behövt omplacering, men många egna. De är underbara, söta, roliga, knäppa. Utan päls, släthåriga, rexar, långhåriga, rufsiga och spretiga. Lugna, tuffa, gapiga, tystlåtna – alla raser och personligheter. Jag saknar våra… De har Pig of the day där hon berättar om en av dem. Det är dagens höjdpunkt!

Insta är väl som vilket annat socialt media där man kan lägga upp vilket skräp som helst, men det absolut tråkigaste och fånigaste är 5-sekundersklippen där någon pussar sin katt/hund/kanin/åsna/alpacka/ko. Såvida jag inte följer det kontot är det blaha-blaha. Skrollaskrolla.

Ett väldigt kopierat och därmed tjatigt upplägg är ”Jag trodde jag köpte en /golden/tax/schnauzer/miniko/minigris, men jag fick en *fyll i valfri beskrivning*”. Jag kan inte låta bli att undra vem som fick idén? Hen borde ha royalty.

Det finns många förslag på enkla träningsprogram för alla som inte vill träna i grupp eller på gym. Några få har tjockisar i reklamen, men de flesta har väldigt vältränade personer som vevar med väldefinierade arm- och benmuskler. Det är inte så enkelt att göra ”stolsyoga” när magen är i vägen. ”Min man trodde inte sina ögon!” Jag blir så trött och ledsen och tänker ”När ska kraven på kvinnor minska? När ska förväntningarna på resultaten bli rimliga?”. Jag letar alltid efter nya – ENKLA – sätt att träna och blev intresserad av ett pilatesprogram. Jag svarade på en jävla massa frågor om ålder, vikt, kost och motion för att, till slut!, få ett mail om att det individuellt anpassade programmet inte är gratis!!! 🤬🤬🤬 Som grädde på moset bombas jag nu med den sortens annonser plus viktminskningspiller. Satans algoritmer!

De få gånger jag har blivit intresserad av en produkt t.ex. en kudde för svanken, en väska och städprodukter har jag alltid googlat på varans namn i stället för att klicka på annonsen. Annonseringen blir inte fullt så intensiv.

Jag har ett väldigt blygsamt konto där jag publicerar zen-tangle och funderingar: stugsittaren65.

En mix eftersom det blir så långt mellan gångerna. 🥰

Det går trögt med bloggandet. Jag ser OS-handboll varje kväll eftersom det har hampat sig så att damerna och herrarna spelar varannan kväll. Det har gått bra för båda lagen. Damerna gick vidare till semi-final efter en otroligt jämn match mot Ungern. Av någon obegriplig anledning kom svenskorna in med MER energi i de 2 förlängningarna à 5 minuter och vann med 36-32. De möter Frankrike i semin och VM blev de fullkomligt krossade av fransyskorna. 😳 Herrarna ska spela kvartsfinal mot Danmark ikväll och det blir tufft. Det danska laget är som en enda ångvält…

Jag har fastnat för zen tangle! I vanlig ordning är det allt eller inget, så diamantmålningen är satt på paus.

Nackdelen med de zen tangle som finns på Instagram är att de är så proffsiga. Det är väl som i andra sociala medier: tillrätta lagt. Jag har i alla fall fastnat för det! Diamantmålningen har jag lagt åt sidan tills vidare. Allt eller inget som vanligt.

Jag hämtade mina nya glasögon i lördax, men jag har inte kunnat använda dem. Deras värmemaskin som de använder när de böjer till skalmarna var trasig. Surt. Jag åkte dit idag igen för då hade de haft några arbetsdagar på sig att få den lagad, men icke. Deras chef vill inte köpa en ny. Hon är tillbaka från semestern nästa fredag och behöver väl se den med egna ögon. Suck. Det finns en Specsavers i Huddinge, men med tanke på hur SL fungerar just nu (t.o.m. söndag), så kändes inte det som ett alternativ. Jag kröp till korset och gick till Synsam som ligger vägg i vägg. De hjälpte mig. Den butiken är betydligt större än den i Rönninge, men framför allt ljusare och med osnorkig svensktalande personal. Jag använde solglasögonen på hemvägen, men de sitter inte bra. De är för breda. Jag ska nog byta ut dem.

Vanliga glasögonen till vänster, läsglasögonen till höger. Kylie Minogues design med glitter&glam-fodral.

Jag börjar redan tröttna på det. Samma, samma, samma. Annonserna blir fler och fler och det är så obehagligt att jag inte behöver dröja vid en av dem i mer än 3 sekunder för att jag ska fullkomligt dränkas i likande annonser. Idag rensade jag järnet. Minskade antalet konton jag följer från 128 till 44. (Om det ändå var så enkelt att gå ned i vikt… ) Det blev många ”Varför följer den här?!” och ”Den här minns jag inte ens.” Jag tycker att appen är bänglig. Kanske för att jag inte är tillräckligt intresserad. Jag skapade olika samlingar för att hålla reda på favoritklippen, men att rensa en samling kunde vara smidigare. Idag raderade jag några av dem, men lik förbannat finns klippen kvar i den ”ursprugliga” samlingen. Jag var på hugget, så jag gick igenom även den och raderade 150 klipp. Undrar hur många av dem jag fick ta bort 2 gånger? Insta är inget forum för mig. Jag är inte tillräckligt kortfattad eller munter. Dessutom föredrar jag text framför bild. Av någon anledning har jag 6 följare, men de lär bli besvikna för jag har inte åstadkommit mer än 1 inlägg och det var en bild på ett eget zen tangle-mönster. Om jag ska vara helt ärlig, så var det mest en slump att jag lyckades för jag fattar helt enkelt inte hur jag ska göra utan att behöva ha med en bild.

Jag har fått en läkartid i september. Inte hos min läkare för han är föräldraledig heeeeela hösten. Meh! Har det gått troll i mina läkarkontakter eller vad handlar det om?! Jag är riktigt besviken! Som pricken över i är läkarens namn inte svenskt.

En uppdatering om psyksvängen. Jag lämnade ju återbud till ångestenheten. Efter några dagar fick jag ett meddelande i ”Alltid öppet” om att de försökt ringa mig och det var rena lögnen för det fanns inga missade samtal. Det var enkelt att ta reda på eftersom jag sällan använder mobilen för att ringa. Jag vet att det är ironiskt. Om det var så enkelt att slippa dem… Jag skulle ha träffat min samtalskontakt i förrgår, men återbudade även det utan att boka ny tid. Hon var bra att tala med, men hennes försäkringar om att jag gärna fick fortsätta att prata med henne samtidigt som hon insisterade på att jag borde ha en ”medicinsk” kontakt, skickade motstridiga signaler som jag inte gillade.

Jag mår bättre, men inte bra. Vissa dagar suger, som idag, och ångesten hälsar på. De tunga tankarna finns alltid i bakhuvudet. Jag är 59 år och jag kan den här sjukdomen, den är kronisk och jag har mina strategier för att klara av att leva med den. Punkt. Terapi och samtalskontakter fyller inte längre någon funktion och jag har oerhört svårt att tro att en ändring av medicinerna skulle göra någon större skillnad. Om det blir lika illa längre fram, så kommer jag hantera det själv. Psyksvängen är jag färdig med.

”Åh, kära nån!”