Ludd

Lördag. Pär har piggat på sig tillräckligt för att orka med att köra till Öland som planerat. För mig känns det som att det är förra lördagen när jag väntade hem honom nästa dag. Den senaste veckan har varit skit och känns luddig eftersom jag har behövt Lergigan varje dag. Jag var hos nageldoktorn igår och blev inte helt nöjd. Tumnaglarna har fält som inte är blanka. Jag ringde henne och ska dit på måndag på morgon. Jag var så himla trött efter besöket att jag skippade lunchen, bytte till pyjamas och sov bort eftermiddagen. Det förde med sig huvudvärk och en tidig middag (före klockan 17) som i sin tur gjorde kvällen lång. Jag vaknade vid 6 av att Pär gjorde sig i ordning. Vi hade på oss munskydd för att kunna kramas. Jag drack te och hängde framför tv:n tills jag blev trött och gick och lade mig igen och sov till efter 12. Ångestludd och rubbad dygnsrytm. Kort sagt: skit.

”Kriget mot kroppen”

Dessutom är BMI-värdena och de olika gränserna för normal/övervikt/fetma inte statiska, de har ändrats. Till exempel sänktes gränsen för övervikt 1998 från 27,8 till 25. Se där! Utan att ha gått upp ett endaste gram blev miljontals så kallade normalviktiga människor överviktiga över en natt! Och därmed blev de plötsligt – hokus pokus filijokus! – en magnet för diverse riskfaktorer…

Stina Wollter

Hen

Jag var en otroligt envis motståndare till begreppet ”hen”, men sedan jag började titta på drag förstår jag hur användbart det är. Särskilt som det blivit som att gå på äggskal av rädsla för att använda fel pronomen. Däremot har jag lite svårt att få kläm på icke binär. För mig är det enklare att uttrycka det som att man är ”flytande”, lite av varje, ibland känner man sig mer kvinnlig, ibland mer manlig.

Sjukdom

När Pär kom hem från Italien i söndags hade han feber. Sedan dess har han varit mer eller mindre sängliggande med feber och hosta. Influensa enligt Scanias vårdcentral. Vi har ätit 1 enda middag tillsammans. Övriga tiden cirklar vi runt varandra – mest jag för jag vill INTE bli sjuk igen! Vi sover i varsitt rum. Jag är inte bra på att hantera sjukdomar. När jag själv är sjuk drar jag mig undan som sjuka djur drar sig undan flocken. Det är bra om jag får hjälp med praktiska saker som handling och disk (utan att behöva be om det), men pjosk vill jag inte veta av. Jag vill vara ifred. Jag är inte den omhändertagande sorten och blir irriterad när någon behöver tas om hand. Handling, disk, snöskottning (aktuellt just nu) och att ge fåglarna mat fixar jag utan att bli ombedd, men inte mer än så. De här dagarna har varit påfrestande och jag har ångest och är otroligt irritabel.