Mitt liv i ord

”Köerna längre i Sverige än i grannländerna.” (vården) SMACK! ”Läckta dokument: Ryssland klarar ett års krig till.” BAM! ”Situationen i Haiti närmar sig regelrätt krig.” POW! ”Rekord i sålda majblommor – ingen solskenshistoria.” SNYTING! ”Forskare varnar för datorer i skolan för tidigt.” ÖRFIL! ”Författare vittnar i rätten: Trump ljög om våldtäkt.” SMACK! ”Polisen underpresterar totalt och regeringen köper det.” DÄNG! ”Zarif, 17, itvisas efter 12 år i Sverige.” PANG! ”Larmet: Kristalldrogen ökar explosionsartat.” SMACK! ”Så gör bankerna nya miljardvinster.” BAM! ”Höjda räntor gör att butikägarens hyra rusar.” POW! ”Därför har svenskarna blivit ett bekvämt och fuskande folk.” SNYTING!

Jag tar en Lergigan och drar täcket över huvudet. Varför stiga upp till en sån värld?

Jag är inte lika nöjd med den här som med de tidigare. Den ser blurrig ut även när jag ser på den på avstånd.

Det här är förlagan. Jag misstänker att de tog med för mycket i ett och samma motiv.

Idag var det dax för den andra datortomografin. Den enda skillnaden jämfört med den i höstas var att jag även fick ligga på mage. Hoppas nu att lungläkaren får färska och tydligare bilder.

Pär fyllde år i lördax och svägerskan med familj och svärfar med kompis var här på middag. För en gångs skull hade jag inte ångest inför en bjudning. Jag såg inte fram emot det, men jag hade faktiskt inte ångest. Jag tog det som det kom och eftersom det var Pärs önskemål som gällde var det bara för mig att hjälpa till här och där. Det blev trevligt med god mat, tårta och prat. Jag väljer ”prat” i stället för ”samtal” eftersom det, som alltid annars, var ytligt. Jag var inställd på det mer än jag brukar vara och det var kanske därför jag slapp ångest och besvikelse, men jag sa till Pär efteråt att det hade kunnat vara vilka gäster som helst som vi inte känner väl för så pass opersonligt var det.

Personkemi intresserar mig och har stor betydelse för mig i kombination med magkänslan. Pär och jag klickade direkt och har hållit ihop i 32 år. 2 av Elins pojkvänner gav mig dåliga vibbar från start och visade sig skitstövlar. De flesta personer ligger mitt emellan. Svärfars kompis ligger på gränsen till någon jag inte gillar. Något skaver. Jag har träffat henne 2 gånger. Drygt 70 år och (med ålderns rätt?) oflexibel och beskäftig. Dessutom har hon alltid mobilen, mer eller mindre i knät, så hon kan googla varje gång samtalet hakar upp sig på någon fakta. Jag avskyr det!! Det är Pär som hindrar mig från att samla in alla mobiler innan vi sätter oss till bords. Vi pratade om husdjur. Hon har en hund och även om hon har haft flera olika husdjur i sitt liv inklusive ett marsvin och en hamster, så förstår hon inte riktigt poängen med gnagare. Hennes marsvin hade varit ”urtråkig” eftersom han bara satt i sin bur och inte begrep hur han skulle hoppa över den nästan decimeterhlga kanten på buren. 1. Han var förmodligen uttråkad på grund av att han var ensam. 2. Marsvin kan inte hoppa över höga kanter eftersom deras korta framben inte klarar av tyngden när de landar. Sedan gick jag igång på att det är en tydlig skillnad i status mellan hundar/katter och kaniner/marsvin. ”Det är ju bara ett marsvin!” eller att gnagare inte har någon personlighet. Marsvin och hamstrar anses vara slit-och-släng-djur som barn kan få som ett första prova på-djur. Skillnaden i status visar sig även i att ytterst få veterinärer har specialkunskaper när det kommer till marsvin. Svägerskan, som har haft flera kaniner och jag satte svärfars kompis på plats (jag kände det så, jag vet inte vad svägerskan tyckte) när vi berättade om alla knasiga personlighetsdrag och idéer de kan ha och hur gosiga de är. Jag gillar inte svärfars kompis och har ingen lust att träffas bara vi 4. Naturligtvis kan npgon visa sig vara trevligare än mitt första intryck, men det inträffar så pass sällan att jag kan lita på magkänsla och vibbar.

Ssh… Fler än jag som behöver sova middag…

SL:s tågförare strejkade för ett par veckor sedan och den här veckan gick de ut i en vild (otillåten) strejk. SL har lagt ut trafiken till MTR i Kina har bestämt att tågvärdarna inte längre behövs. Pendeltågen har en förare och värden som är placerad i mitten av tåget och har till uppgift att hjälpa till att hålla koll bakåt i tåget särskilt längs stationernas perronger. De kan även hjälpa till med rullstolar och liknande. Nu är det tänkt att föraren ska sköta allt detta från skärmar i sin hytt. Tänk dig att ha ansvar för ett tåg som i rusningstrafik tar 1500 passagerare. Förutom att vara uppmärksam framåt med allt vad det innebär av signaler växlar och eventuella hinder, så ska du även ha koll på hela 100 meter perrong med folk som kliver av och på inklusive rullstolar och barnvagnar. I absolut värsta fall hoppar någon framför det framrusande tåget och vem kan då rycka in och stötta den chockade föraren?

Personalen har ett stort stöd hos de resande. Det faktum att de ser sig tvingade till en vild strejk med risk för att åka på skadestånd anser jag vara tillräckligt för att alla beslutande instanser ska inse allvaret. Många av förarna har sagt upp sig eller gått i förtida pension, så nu är förarbristen så pass stor att de som går den nödvändiga vidareutbildningen godkänns även om de inte klarar den. Vicken jävla ironi. En insändare påpekade att ”Tänk om det går så långt att de byter till förarlösa tåg då?”. Anledningen till protesterna är ju att ansvaret är orimligt!! Om tågen är förarlösa kan allt skyllas på tekniken. DUH!

Igår var jag ute och strosade. Tempot var för lågt för att kallas promenad.

Jag gick till Skönviksparken och passade på att stå på den inhägnade bryggan och titta och lyssna på sjöfåglarna. Änderna är så fina och fräna! Har du sett en and landa på vatten? De kommer flygande i full fart och någon meter ovanför ytan fäller de ned benen och bromsar innan de landar. Vicken syn! Ett par skäggdoppingar och fiskmåsar, ett och annat stänk från småfisk. Vägen ligger bara ett par hundra meter från Flaten, men trafiken hörs inte. Inget pendeltåg passerade. Det var helt tyst. Balsam för öronen.

Byggnaden är drygt 100 år och väl omhändertagen tack vare hembygsföreningen. Vi förtidsröstade där i höstas.

Jag var egentligen på väg till Konsum och när jag kom fram till centrum var det full aktivitet. Värmen är här (idag är det 19 grader i skuggan) och soldyrkarna kommer rusande. När de planerade att bygga centrumet med lägenheter, affärer och uppfräschning av torget var jag oerhört negativt inställd. Jag tyckte om småstadskänslan och ville inte byta den mot en förortsdito, men jag erkänner villigt att jag hade fel för det blev väldigt bra! Det är inte lika dött och att ha en optiker och ett sushiställe är inte fel. Dessutom ökar chanserna för att både Konsum och Kaffestugan får vara kvar. Solen och värmen sätter förstås fart på pollenutvecklingen. Trots att jag tog det lugnt, hade både solbrillor och keps, så tog den timslånga utflykten på krafterna. Det var tungt och trögt. Den slog undan fötterna på mig. Efter lunchen sov jag 2,5 timme! Jag AVSKYR den här tiden på året!! Det är inte värt att pressa mig själv till promenader. Jag ska öka styrketräningen till 2 pass i veckan i stället.

Det var dax för nageldoktorn igen och den här gången lagade hon naglarna i stället för endast plåster och förstärkning. Alla 10 naglar är sköra. Punkt. De naglar som går sönder på längden kommer aldrig att läka. De har fått bestående ärr till följd av någon skada vid nagelfästet (matrixen), som kan ha inträffat för många år sedan, eller efter en operation, som på höger tumnagel. Jaha, ja. Bara att acceptera. Så länge jag har råd kommer jag att fortsätta laga dem var tredje vecka för det är det värt. Hon lagade de xtra sköra naglarna med gel som fick tränga ned i sprickorna och härdas med UV-ljus. Nu jäklar! Det tog dryga 2 timmar i stället för 1,5. Jag valde en glittrig ljust rosa färg.