Mitt liv i ord

Jag är, om inte ren motståndare till, så definitivt inte en anhängare av AI. Vårt samhälle är redan hårt och människo-ovänligt och behöver inte ännu färre mänskliga interaktioner. Dessutom kommer mänskligheten att få en rejäl snyting den dagen AI går om oss och ser oss som onödiga. En dystopisk ”Pygmalion”.

De senaste veckorna har DN skrivit mycket om chat-botar och hur de ska utvecklas ytterligare. Pär och jag brukar prata om det här. Han är mer teknikvänligt inställd och imponerad av själva tekniken samtidigt som han är kritisk. Det största hindret för att lyckas med att få fram en trovärdig mänsklig upplevelse är att vi inte kan föra över känslor. Känslor uppstår genom erfarenheter och hur ska AI ta till sig det?

Idag skrev idéhistorikern Johan Fredrikzon om bl.a. det. ”För om begrepp som förståelse, mening och medvetande frikopplas från mänsklig erfarenhet, töms på sitt innehåll eller görs ovidkommande, blir det betydligt enklare att se hur maskinerna kör över oss. Då har vi ju redan förberett för att så skall ske.”

”Oron för att våra verktyg ska överlista oss bör därför inte sökas i deras ökade begåvning utan i det faktum att vi gått med på att justera vår syn på vad det innebär att äga ett förnuft och använda sitt omdöme till att passa de förmågor som vi observerar hos apparater.”

Den här kommer att bli grymt bra!

Den är bängligare att hantera och jag kan inte ha den liggande på köksbordet när jag inte arbetar på den, men motivet blir bra mycket bättre i större format.

Det finns ännu större storlekar och det finns motiv som består av 5 delar. Då skulle jag klara mig ett bra tag!

På den stora canvasen sitter det 5 huskyvalpar på rad.

För mig har diamantmålning blivit ett lysande sätt att tillbringa kvällarna! Det har oxå blivit lite av en prylsport eftersom jag anser mig behöva bättre verktyg allt eftersom för att inte nämna små burkar till alla diamanter. Den långa leveranstiden på 2 veckor gör mig aningen stressad eftersom jag praktiserar framförhållning i allt jag gör från toapapper till mediciner. Jag oroar mig för att stå utan, att bli tvungen att hitta på något annat att göra på kvällen. Det här är urtypiska tecken på att jag har skaffat mig ett nytt Dille. Enligt SAOL betyder det ”en allt uppslukande passion” alternativt ”mani”. För tillfället målar jag en stor canvas och jag har 1 mellanstor och 2 små som väntar, men jag börjar redan bli nervös. ”Jag behöver fler ramar!” ”Snart är burkarna slut IGEN!” Det kan vara den här framkallade stressen som gör att stressdrömmarna är mer frekventa. Så urbota onödigt!

Vissa mardrömmar är så intensiva och känns så verkliga att stämningen dröjer sig kvar. Stressdrömmar kan ha samma effekt. Inatt drömde jag att vi flyttade igen, men inom föreningen och till en sjabbigare lägenhet med jobbiga grannar. Föreningen var större med betydligt fler hus än 10 och jag hade svårt att hitta hem eftersom allt såg likadant ut. Det är inte första gången den här varianten dyker upp, men som extra krydda blev jag deprimerad och den stämningen har bitit sig fast. Förmodligen för att min grundstämning, de senaste månaderna, ligger väldigt nära. Idag är en tung dag…

Varenda dag, utan undantag, vaknar jag med en låt i huvet som maler om och om och om igen resten av dagen om den inte blir avbruten av någon annan klämkäck låt. Det händer att låten börjar redan i drömmen som dagens låt gjorde: ”Dance while the music still goes on” med ABBA. Den är visserligen en av mina favoritlåtar med dem, men jag minns bara enstaka meningar, så det blir otroligt tjatigt… Är jag ensam om det här fenomenet?

Svalt och lent vatten mot klådan.

Min kropp kämpar hårt mot pollen och björk. Varje dag hela tiden. Kroppen reagerar med trötthet, extrem trötthet. Den gör mig mer än orkeslös. Tröttheten gör att jag sover betydligt mer än vanligt. Jag har svårt att vakna och blir ofta kvar i sängen till 13. Jag somnar om och somnar om och somnar om. Ögonen kliar och det känns som jag har sand innanför ögonlocken. Jag önskar jag kunde plocka ur dem och lägga dem i kylen! Igår tog jag 1 extra allergitablett på kvällen och jag minns inte när jag behövde det senast. Däsad är däbbd. Helgen var en pärs med sol och drygt 20 grader, men nu har temperaturen sjunkit och det regnar. Jag sover närmast fönstret som alltid är öppet på natten så här års och pollen strömmar in. Det har hänt att jag har vaknat med igenklibbade ögon. Nu använder jag en sovmask från Tempur som håller det värsta stången. Jag lägger all fysisk aktivitet på hyllan tills vidare.

”Vad ska jag med fickor till när jag har kinder?”