Jag har lyssnat på ”Kroppskompassen” av och med Kajjan Andersson. Frasen ”Det här är en bok som alla borde läsa!” börjar bli urvattnad, men jag vill faktiskt utbrista det om den här boken. Den är lika nödvändig som ”Kampen mot kroppen”, men den är lite argare. Jag kan nästan höra alla svordomar och idiotförklaringar som behövde redigeras bort innan publiceringen. Inläsningen är okej. Ämnet är angeläget för både författaren och mig, men det blir jobbigt när hon försöker betona i princip allt. Jag kommer att köpa den och läsa den med ett post it-block och en penna redo!
Grund
Jag har tröttnat på att sitta inomhus och dagens väder med kalla vindar och endast 9 grader hjälpte mig att komma iväg. 50 minuter. Det var småtungt i början, men jag har tydligen en grundkondition kvar och jag blev inte trött efteråt. Jäss!
Status
Varför ser man inte självmord som att man förlorat kampen mot depressionen? Att dö av cancer är alltid att förlora en kamp. Har depression lägre status än cancer? Hur rankas då läkarassisterat självmord vid sjukdomar som ALS? Just ALS ju obotligt, men depression kan vara dödlig och fler människor dör till följd av självmord än i trafiken.
Hjärtevärmare
Resenär
”De var inga äkta resenärer för de reste för att återvända och de återvände lättade…”
Löparna av Olga Tokarczuk
En ackurat beskrivning av mig.
Hjärtevärmare
DJUR!
Syréner
Det var dax att klippa håret och jag passade på att sniffa i syrénhäckarna på vägen. De står oftast på privat mark och mitt laglydiga jag protesterar (oftast) mot att knipa åt mig 1 eller 2 kvistar, men jag glömmer alltid att vi faktiskt har ett par buskar i vår förening, så jag knep en kvist där. Ha! Jag fick knipsa bort de nedersta klasarna och placerade dem i en liten skål med vatten. De håller förmodligen bara idag, men de doftar ljuvligt.