Landsbygd

Onsdagen var ingen bra dag. En if-nothing-goes-right-go-to-bed-dag, så det gjorde jag. Jag slumrade bort hela eftermiddagen o vaknade lagom till middagen klockan 18. Det förde ju med sig att jag inte var det minsta trött på kvällen utan blev sittande med diamantmålandet till klockan 3 när det började ljusna igen. En usel natt följdes av en usel dag och jag kämpade mot lusten att gå och lägga mig och det var det värt för jag lade mig vid 23 och sov gott till 7 då jag faktiskt steg upp, åt frukost och kom iväg på en tidig promenad som planerat. Det är varmt nu. Klockan 7 var det 20 grader och nu är det 26. Jag gick en runda som vi kallar Ut På Landet av den enkla anledningen att det både ser ut och känns som landsbygd. En kvarts promenad hemifrån. Högsommargrönska!

Vi har en till sjö som heter Uttran och är större än Flaten.

Trrrrrrögt

Jag vaknade halv 6 och kunde inte somna om. SMHI har förutspått ordentlig värme den här veckan med uppåt 27 grader. Klockan 7 var det 16 grader i skuggan. Jag snulle banne mig promenera! Det var skönt ute, lagom varmt i solen och svalt i skuggan. Däremot befann sig kroppen i chocktillstånd (”Klockan är för tusan inte ens 8!!!) och det gick trrrrrögt. Armar och ben rörde sig lite som de ville och jag fick inte till andningen. Det kändes bra efteråt och ryggövningarna blev en bra avslutning.

Dagens låt: ”Oh, lover” med Röyksopp och Susanne Sundfør. Den byttes ut mot ”Hymn” med Ultravox (Midge Ure har en fantastisk röst!) som blev promenadens avslutande låt.

Semesterplaner

Jag kommer att åka till Hässleholm om 1 dryg månad. Vi ska tillbringa några dagar med Elin och turista i Skåne. Pär åker till Öland först och därifrån till Hässle. Jag kommer att åka tåg. Själv. Både dit och hem. Jag slipper 7 timmar i bil, men jag har inte åkt tåg på minst 12 år och jag börjar redan bli nervös. Jajamän! Både dit- och hemresan är redan bokade. Nu nöter jag in mitt eget råd: ”Sluta noja! Du kan inte påverka någonting förrän det är dax!”

Omprogrammering

Efter ”Kriget mot kroppen” och ”Kroppskompassen” har jag inlett en omprogrammering av mina tankar. Det första jag gjorde var att sluta kämpa mot kvällstugget. Nu försöker jag vänja mig vid att se mig i spegeln och för mig innebär det allt nedanför axlarna. Om jag råkar se min spegling i ett skyltfönster försöker jag acceptera att det är så jag ser ut i stället för att äcklas. Jag anstränger mig för att låta bli att automatiskt försöka dra in magen till att börja med hemmavid. När det gäller all form av träning kommer jag att göra det för att jag tycker om det, för att det får mig att må bra och för att kroppen är gjord för det. Jag väljer bort pressen att träningen ska få mig att gå ned i vikt för det fungerar inte och det måste jag acceptera. Eftersom jag ofta är trött nu för tiden mår jag inte bättre av att få ångest när jag inte orkar träna – jag måste bli snällare mot mig själv.

Omprogrammering tar tid och det kommer att bli bakslag. Åtgärderna ovan är de viktigaste för mig. Jag har även bestämt 2 saker som jag inte kommer att göra: jag tänker inte slänga ut vågen och jag tänker inte sluta att hålla koll på vikten för de 9 kg jag har gått ned det senaste året känns bra och jag vill inte gå upp dem igen.