Mitt liv i ord

”Kom igen grabben, det svänger ju!”

Jag har inte resfeber inför söndagens tripp till Hässle. Jag har resångest. Ju närmare söndag desto mer ångest. Jag drar mig för att ta Lergigan eftersom jag blir så trött och den här veckan har jag en del att göra och det finns inget utrymme att sova halva dagen.

Igår vaknade jag halv 7 och ångesten slog klorna i mig. Det var varmt trots att jag sovit i läsrummet. Jag hade planer på att promenera både torsdag och fredag och lördag, men jag var så trött och tröskeln att bestämma vilken runda var ohanterligt hög. På den nivån var det. Igår kom jag faktiskt iväg på grund av ångesten. Kvart över 8 drog jag igång i ett tempo som påverkades av ångesten, men det kändes bra, det var skönt och jag fick till andningen. När det var 10 minuter kvar drog jag ned på tempot eftersom ångesten hade släppt och det var som att gå in i en vägg. Pang! Jag hade knappt styrfart den sista biten. Det blev inga ryggövningar eftersom jag blev yr som vid plötsligt blodtrycksfall och yrseln gick över i svimningskänsla. Jag startade fläktarna och lade mig på golvet och blev kvar där. Fy tusan! Det var inte så varmt ute, ca 20 grader och jag drack 7 dl vatten under promenaden på 70 minuter och ännu mer när jag kom hem. Efter en lång dusch kände jag av spänningsvärk i nacken och masserade in Tigerbalsam i hopp om att slippa huvudvärk (jag har tagit värktabletter endast 1 gång de senaste 2 veckorna och ville ogärna bryta sviten), men på eftermiddagen blev 2 Treo nödvändigt.

Sista låten ut var ”Walking in my shoes” med Depeche Mode.

Jag väntade en matleverans från Coop (jag har dumpat Mathem efter att förseningar blivit mer regel än undantag och för många misstag i leveranserna) 9-12, så jag kom ur sängen före 9. När maten kommit strax före 10 och jag plockat in allt förberedde jag vardagsrummet för ett styrkepass. Sedan målade jag (diamanttavlan) fram till lunch. Gummipasset var raka motsatsen till gårdagens promenad: perfekt! Det var såååå skönt och roligt och välbehövligt för speciellt ryggen. Den här gången fick armarna pisk. Den träningsvärk i låren som jag fick efter träningen i förra veckan var grrrrräslig. Jag vaggade runt som en anka och det var en plåga att sätta mig och resa mig. Det var inte förrän på torsdagen som jag kunde röra mig som vanligt. Ynkligt.

Sista låten ut idag var ”Maybe you’re the problem” med Ava Max.

Mickel räv.

Jag är bitter. Jag är övertygad att allt går åt fanders på grund av människan. Det är kört. I ”Vänligheten” av John Ajvide Lindqvist hittade jag den här texten som summerar mina känslor.

Oxå ensam.

Jag vaknade klockan 5 och gick på toaletten. Efteråt blev jag sittande på sängkanten. Det var tyst. Otroligt tyst. Fönstret var öppet, men inte ett ljud. Gråa moln hängde låga efter gårdagens regnskurar med en dimma som börjat lätta. Björkarnas löv hängde trötta och heeeelt stilla efter att ha piskats av regn och kraftiga vindar de senaste dagarna. Ingen annan än jag verkade vara vaken. Inga av de vanliga ljuden hördes. Ingen trafik. Inget dunkande från ett pendeltåg. En enda fågel sjöng på långt avstånd utan att få svar. Inte ens vägguret i vardagsrummet intill hördes trots att det alltid tickar fram sekunderna. Det var som att tiden stannat. Tyssssstnad… Ödsligt. Ensam. Kusligt.

Bland grenar och löv.

Jag såg ”Dance 100” på Netflix. En danstävling med ett annorlunda upplägg. I stället för att dansarna bedöms av domare fick dansarna bedöma de 6 koreografer som skapade föreställningen. Dansarna röstade på vilken koreograf som skulle gå vidare och vilken som skulle bort. I det första avsnittet fick en koreograf noll röster! Fy tusan… Det jag inte gillade med serien var musiken som till 80% var hip-hop och rap. Avskyr, verkligen avskyr det! Hårda och aggressiva koreografier. Min favorit vann och den koreografin var så bra att jag kunde överse med musiken.

Jäklar vad det har regnat!! Äntligen!! I söndax var det en enda lång ösande åskskur. Regnet var så kraftigt att det hördes ett susande. Det ploppade och droppade bland hasselns löv. Allt grönt slurpade och suckade av välbehag. Den skumma dagern gjorde att mina ögon fick vila. Solglasögon inomhus. Pär åkte till Öland och vi träffas igen i Hässle nästa söndag. Jag får 2 veckor i solitär tystnad. Aaah…

Det fortsatte att regna igår, inte samma skyfall, men heller inget promenadväder. Dessutom led jag av sviterna från en sömnlös natt mellan lördag och söndag. Det var ett gyllene tillfälle att träna med gummibanden! Jag valde att backa tillbaka till xtra lätt. Det blev en tung start med en ovillig kropp, men jag lät bli att pressa och lät pauserna mellan övningarna bli lite längre och det tunga blev bara småtungt. Som så ofta efter det första passet efter ett uppehåll åkte benen på pisk tillsammans med rumpan, men det känns bra.

Dagens låt har inget med träning att göra utan snurrar utan påverkan utifrån: ”Temperature” med Sean Paul.