Mitt liv i ord

Igår körde jag ett fullskaligt gummipass för första gången på läääänge. Jag har dragit mig för det och undvikit det -”Jag har inte den rätta orken.” – eftersom det är tungt, men jag har inte känt av någon träningsvärk efter de 3 senaste medelpassen och det betyder att det är dax att trappa upp. Det VAR tungt, men det kändes bra! Hela överkroppen fick pisk och nu har jag lagt till sit-ups som jag hatar innerligt och idag har jag en fenomenal träningsvärk. Ett fullt program tar 1 timme och 40 minuter från uppvärmning till och med stretch och jag blev tvärtrött i slutet och så fick jag riktigt ont i handlederna. Värktablettsont.

Jag har grunnat på hur jag kan träna upp styrkan i handlederna. Leve google! Jag hittade enkla övningar och så hittade jag enkla redskap hos ”24”. Jag gör övningar varje dag.

En bra fingerträning! Vänster hand är inte lika stark och jag kommer på mig själv med att liksom heja på med höger hand.

Klassiska träningsbollar. Större effekt på själva handleden.

….. fortsätter. Jag var på en halvårskontroll idag. Spirometritest modell mindre inklusive läkarbesök. Läget är oförändrat. Ett enda stort ”Njaaeeaa…”. De små förändringarna på lungorna blir varken bättre eller sämre. Det finns inget behov av bromsmediciner mot fibros, men jag kommer att bli kallad till en stor spirometri i februari. Jag borde kanske ha sagt till läkaren att jag läst min journal hos Vårdguiden och att hennes besked inte kom som en nyhet för mig. Jag gav nog ett nollställt intryck….

Jag har sovit uselt i 2 nätter och är trött. Pendeltåget till Flemingsberg och sjukhuset var 15 minuter försenat. Dessutom körde de enkelspårstrafik av någon anledning som vi inte fick veta. Eftersom jag var ute i god tid blev väntetiden 25 minuter. På lungmottagningen flöt det på utan mankemang. Jag fick vänta på tåget hem i en dryg kvart. ”Förseningar på grund av stilla stående tåg i Älvsjö.” Vid det laget var jag trött och det var riktigt tungt sista biten hem. Ingen höjdardag för vare sig SL eller mig.

Australiens nationalsymbol.

B R O N S M E D A L J !!! 🇸🇪🇸🇪🇸🇪 De svenska damerna fixade det! 2-0. Jag följde matchen på radio och vilken otrolig stämning och ljudnivå det var i stadion när 50.000 personer – 98% australier – hejade fram sitt lag. Ståpäls. Sverige gjorde 1-0 på straff under första halvlek och 2-0 under andra. Det var det andra målet som sänkte ”The Matildas”. De blev allt tröttare medan svenskorna hade hur mycket spring i benen som helst. Publiken blev allt mer dämpad. Ojojoj vilken match! Det var precis så fotboll ska vara!! Spelglädje, lite gruff, inget fulspel, en bra domare och kontinuerligt tempo. NI GJORDE DET FANTASTISKT BRA! Det enda irriterande smolket i glädjeyran är att den sedvanliga mottagningen på Sergels torg uteblir på grund av den höjda hotnivån. De svenska damerna ska inte tas emot som hjältar för att de vann brons – en fotbollspelare kan aldrig bli en hjälte – men de ska ses som hjältar för att de visar att tjejer absolut kan spela fotboll. HA! 🇸🇪🇸🇪🇸🇪

En dokumentärserie på Netflix om mångmiljardindustrin inom hälsa, framför allt om alternativa metoder. 2 av avsnitten var riktigt intressanta eftersom jag inte hade en susning om att de praktiserades: bröstmjölk och bistick (apiterapi). Serien är amerikansk och det är värt att notera.

Det finns bröstmjölksbankar där de tar emot donerad bröstmjölk, testar den för bl.a. HIV och hepatit, pastöriserar den och distribuerar den till, i första hand, neonatalavdelningar på sjukhus. Bröstmjölken är fantastisk och innehåller allt ett spädbarn behöver för att utveckla immunförsvar och tarmflora. Den är unik för varje mamma och förändras över tid. Det finns mammor som donerar till privatpersoner. Det finns mammor som säljer sitt överskott. Det finns mammor/kvinnor som har en så kraftig överproduktion att de kan pumpa ut 2-3 liter på en dag och har byggt upp en mindre affärsrörelse. Etiskt? Cyniskt? Så länge de säljer till mammor som inte kan amma, föräldrar som adopterar ett spädbarn och nyfödda som är föräldralösa är det helt okej, men att i stället donera slår högre särskilt som mjölkbankerna inte får in tillräckligt. När en kroppsbyggare (finns det något mer egocentriskt än en kroppsbyggare?) får för sig att bröstmjölk hjälper honom att hålla vikten och öka muskelvolymen… Näää! En 70+ man med prostatacancer köper mjölk från ovan nämnda bank eftersom han vet att den håller tumören i schack… Näää! Ta inte den livsnödvändiga bröstmjölken från dem som inte ens har börjat leva!!

Bisticken. Det är bigiftet det gäller. Av någon anledning verkar giftet ha väldigt bra effekt på borrelia, framförallt hos dem som blivit diagnosticerade med långvarig borrelia där sjukdomen nått så långt att även inre organ och tarmar förstörs. En kvinna som arbetar med akupunktur använder bistick på samma triggerpunkter där nålarna placeras och då blev jag intresserad. Akupunktur hjälpte mig när vallningarna var som värst, så kanske kan bistick fungera på mina händer? Då, i slutet av programmet, framgår det att biet dör efter ett enda stick!!! ALDRIG I HELVETE ATT DET ÄR ETT ALTERNATIV! Det är dessutom oetiskt och klimatfarligt med tanke på att biet är utrotningshotat. NEJNEJNEJ! Ett litet PS: många är allergiska mot bigiftet och reaktionen blir ofta farlig. Som med många allergener som man utsätter sig för under lång tid kan allergin slå till även om du inte varit allergisk tidigare. Jag utvecklade pollenallergi först i 30-åldern. Värt att ha i åtanke om du nu inte har något emot att mörda bin.

En ytte-pytte lämmel.

Varför bloggar jag? När jag startade min första blogg var det en sorts dagbok där jag skrev av mig både om hur jag mådde, det jag funderade över, böcker och filmer – ungefär som jag gör nu. Jag hade bloggvänner som jag följde och kommenterade och vice versa. Jag hade inte så många läsare och fick sällan kommentarer, men jag tyckte och tycker fortfarande om att uttrycka mig i skrift. När jag flyttade bloggen till WordPress fortsatte jag i samma stil, men i februari 2020, strax innan pandemin, tappade jag lusten. Jag skrev mest om hur dåligt jag mådde och hälsan påverkade förmågan att ta emot intryck och att reflektera. Jag valde att pausa bloggen.

Nu har jag bloggat i drygt 1 år och jag har ändrat formatet. Jag tycker fortfarande om att uttrycka mig i skrift, men jag har valt att skriva fler och kortare inlägg (dagens människa har svårt med koncentrationen). Tidigare bakade in allt i ett och samma inlägg. Mitt intresse för vad som händer i Sverige och i viss mån resten av världen påverkar inläggen. Jag utnyttjar möjligheten att inte behöva uttrycka mig politiskt korrekt. Jag kör stenhårt på svenska och undviker engelska uttryck till 99,9%.

WordPress har många avancerade funktioner som passar bättre för någon som eftersträvar en proffsig blog. Jag uttnyttjar inte dem även om WordPress förklarar att ”hälsan” på bloggen kan förbättras. Det är klart att jag vill ha läsare! Fattas bara annat, men jag strävar inte efter tusentalet varje dag. Det finns en detaljerad statistik där jag kan se allt från antalet besökare till den mest använda enheten. Om jag har förstått skillnaden rätt är ”besökare” såna som hittar min sida och bara tittar in, men inte läser medan ”besök” (som alltid är färre) är de som faktiskt läser. Numera har båda ökat avsevärt. Jag skröt lite för Pär, men han tog ned mig på jorden och han gjorde det på ett sätt som fick mig att känna mig korkad. De flesta ”besöken” är från USA och Ryssland med Sverige på tredje plats. Han förklarade det med att ”Det är förmodligen botar som reagerar på sökord och uttryck.”. Duns! Jag landade hårt. Tanken har förstås slagit mig eftersom jag skriver allt på svenska och ytterst få bemödar sig med att översätta mina inlägg. Dessutom är kommentarerna få. Inga faktiskt nu när till och med de fejkade ryska har slutat komma. Mitt självförtroende är skört och jag började ifrågsätta varför jag fortsätter. Övervägde att lägga av. Dramatiskt värre. Jag tycker ju om att blogga, att skriva! Kanske finns det en och annan läsare som uppskattar mina inlägg. Av statistiken att döma är ”Hjärtevärmare” uppskattat och det känns bra. Dessutom vill jag inte anpassa min blog om min lilla värld till en stor, fjäskisblog med fler bilder än text. Dagens människa behöver läsa mer även om det är på en skärm och de behöver läsa på svenska!! Jag har bestämt mig – jag fortsätter att skriva!

Sverige förlorade semifinalen mot Spanien med 1-2. Spanien låg på från start, men fick inte in första målet förrän ca 80 minuter in i matchen. Sverige kvitterade och snabbt som 17 sköt Spanien in vinnarmålet. Visserligen förlorade Sverige, men de kämpade och höll emot länge och de har fortfarande chans till bronsmedalj på lördag! 🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪