Mitt liv i ord

De från Gymgrossisten var till och med sämre än Rehabotekets. Stenhårda och helt utan följsamhet. Det stod inte om de säljs i par, så jag beställde 2 och fick 2 par. Retur.

Jag har 2 par Jabra-lurar som jag växlar mellan för att inte slita ut dem, men båda paren har börjat knasa sig. Jag har lyssnat sönder många par genom åren och jag vet inte längre om det beror på att mitt sätt att använda dem (ca 7 av 12 timmar av min vakna tid) är överdrivet eller om de är av dålig kvalitet (icke!). De är de enda lurar som inte har touch-kontroll som jag tycker är värdelöst. Jag kontaktade Dustin för att utnyttja garantin. Hittills har de haft en väldigt generös policy där jag har skapat ett ärende, skickat in lurarna och fått ett nytt par eftersom det har varit fel på dem. Den här gången var det annorlunda för jag blev direkt hänvisad till Jabras support för att bedöma om det fanns anledning att skicka in lurarna. Jag har full förståelse för att de har ändrat policyn eftersom den knappast kan ha varit ekonomiskt hållbar, men Jabras support har jag inte mycket till övers för eftersom den på (amerikansk) engelska. Att försöka beskriva tekniska knasigheter på engelska … Jag har försökt göra det skriftligt via den app som lurarna kräver för att kunna kopplas ihop med mobilen, men den supporten är av slaget där man hela tiden måste välja och begränsa felsökningen – inget svängrum – och svaret blev därefter: ”Goddag yxskaft!” eller ”Tack för ingenting!”. Den här gången provade jag att ringa och en klingande svensk röst bad mig välja alternativ. Hoppet steg! Kopplingston. ”Hi! My name is Teresa..” och jag bröt samtalet direkt. Jaha, ja.

Pär har fick ett par lurar tillsammans med jobb-mobilen och han har aldrig använt dem eftersom han inte gillar in-ear-varianten. De är av märket MTUNE som är heeeelt okänt för mig och i en air-pod-modell med touch, men jag ska ge dem en chans. Han tipsade mig om ett par från SONY och jag lusläste informationen, men det står inget om kontrollerna.

Jag funderar mycket på för vem tillverkaren skriver sina specifikationer och beskrivningar? Det är inte för mig, en 57-årig kvinna som bara vill att de ska fungera, att de ska vara enkla att använda och ha ett bra ljud. Så här står det i beskrivningen av SONY:s superlurar: ”Med Sonys nya Dynamic Driver X kommer du att uppleva fylligare sång och förbättrad detaljrikedom. Sonys HD Noise Cancelling Processor QN2e och Integrated Processor V2 ger låg distorsion och kristallklar ljudåtergivning. Andra förstklassiga ljudtekniker är Hi-Resolution Audio Wireless, DSEE Extreme för att skala upp all din musik och uppslukande 360 Reality Audio.” Det är ju löjeväckande!! Urfånigt!! Jag brukar läsa s.k. expertrecensioner och ett genomgående tema är musiken, musiken, musiken och lite om hur mobilsamtal fungerar. Har ljudbokslyssnare inga som helst krav på ljudkvalitet?! För att inte tala om alla som lyssnar på poddar. Ibland känner jag mig gammal.

September månads modell i vår almanacka i köket.

Den 11 augusti skrev jag om ett par gummikängor jag köpt. Jag ångrade det köpet och använde de inte utan returnerade dem. Jag köpte ett annat par från Footway som har lägre skaft och är mindre klumpiga.

Jag invigde dem i lördax och de fungerar bra för en promenad på 50 minuter, men trots att det inte regnade ihållande blev byxbenen blöta halvvägs upp till knäna. Jag får trycka ned dem innanför skaften nästa gång. Det viktigaste är att de inte är hala och det är de inte, jag provade på bl.a brunnslock som jag annars trippar runt. MBT-skor i all ära, men deras halkfria sula vid namn Wibram är allt utom halkfri. När det regnar kraftigt blir det mer eller mindre vattenplaning och om man ska slippa halka på vintern bör det vara så kallt att sulan fryser fast i underlaget.

Jag fixade naglarna idag, men vill egentligen skriva om förra besöket för 4 veckor sedan som var ett riktigt dåligt besök. Mina känselspröt vibrerade hela tiden. Jag upplevde henne som stressad och otålig. Klockan var 14 – ett välkänt dipp på arbetsdagen – och vädret hade tvärvänt från hällregn till 20-gradig bastu och jag kan föreställa mig att jag inte var den enda som kommenterade det, så om hon var leds på vädertjat hade hon min fulla förståelse. Hon gjorde illa mig med filen som hade en svart, grov yta nästan som en sandpappersfil. Det var den hon brukar använda, men hon brukar inte vara så otålig som den där dagen. Jag sa inget. När hon var färdig sa jag bara att det var fint vilket var ett svalt betyg från min sida. Jag hade inte hunnit långt på väg hem när jag såg att ena tumnageln saknade glans, den kändes sträv. Det har hänt tidigare och då har jag fått komma tillbaka nästa dag och fått det åtgärdat, men den där gången orkade jag inte. Jag var trött efter de 2,5 timmarna det oftast tar och hade ont i ryggen och som tur var hade jag valt en ljus färg där det inte märktes. Men jag visste. Väl hemma inspekterade jag fingrarna. Jag hade 5 sår efter filen varav 2 behövde plåster. Tummarnas nagelband kändes ömma. Det var INTE ok med tanke på de 800 spänn jag betalat!

Att säga ifrån och att riskera en konflikt är något jag alltid drar mig för, men jag tränar på det och när jag pysslat om mina händer bestämde jag mig för att ta upp det vid nästa besök. Jag hade 4 veckor på mig och jag hann ändra mig flera gånger, men när det var dax att gå dit idag kände jag mig lugn. En av alla mina terapeuter lärde mig att använda jag-budskapet. I stället för att säga ”Du gjorde ett dåligt jobb.” som uppfattas konfrontativt, ibland aggressivt valde jag att säga att jag fick flera sår och ”Jag uppskattar om du är lite försiktigare den här gången.”. Hon tog det på rätt sätt och svarade att hon skulle vara så försiktig hon kunde och det var hon för hon tog en mindre rivig fil och hade ett lugnare tempo. Inga sår och nagelbanden mår bra. En inte oviktig faktor är att jag hade tid klockan 10, före lunch och i början av hennes arbetsdag, så jag kommer att boka den tiden i fortsättningen om jag över huvud taget ska fortsätta för en nagel är matt även denna gång. Att rätta till det tar ca en halv timme och jag … IDS inte helt enkelt.

”G’day, mate!”

Handledsstödet från Rehaboteket blev retuenerat. Det var otroligt klumpigt och svårt att få på plats utan hjälp. De säljs inte i par. Visserligen är de från en rehab-affär och man har kanske besvär med bara den ena handleden, men det framgår inte av beskrivningen och för mig är det inte underförstått. Jag har köpt ett par från Gymgrossisten i stället. Fortsättning följer!

Jag är feminist och jag är på gränsen till att bli manshatare. Män står för så gott som allr våld i samhället vare sig det gäller inom hemmet eller på fotbollsmatcher. Män har fortfarande högre löner än kvinnor och eftersom det fortfarande är en manlig majoritet i företagsledningar, styrelser och inom politiken som inte vill gå miste om alla sina fördelar lär det fortsätta så här. Det är fortfarande den s.k. manliga blicken som dominerar inom film och tv och därför förblir kvinnan ett objekt (se den amerikanska dokumentären ”Bodyparts” på svt.play). Kvinnliga våldtäktsoffer har en minimal chans att vinna i rätten även när det finns ett starkt bevismaterial. Rättegången kallas med rätta för ”Den andra våldtäkten”. Kvinnohatet i sociala medier är skrämmande. Trots att vi har hunnit till 2023 är en bestämd och självsäker kvinna en ragata. En kvinna som säger ifrån är en surfitta. En kvinna som inte säger ifrån är en hora. ”En kvinna är rädd att mannen ska döda henne. Mannen är rädd att kvinnan ska skratta åt honom.” Kvinnan anses fortfarande vara till för mannen att ta när han vill. En kvinnas liv är aldrig i så stor fara som efter ett uppbrott från ett förhållande. Det är män som är pedofiler. Det är män som styr trafficking. Det skulle inte finnas prostitution om inte männen efterfrågade det. Kvinnor får inte lika bra vård som männen t.ex. vid hjärtinfarkter där kvinnans symptom skiljer sig från mannens. Jag känner inga homosexuella män, men av det jag har snappat upp har de en helt annan respekt för kvinnor. Heterosexuella mäns egon och självkänsla hotas av bögarna som anses vara feminina och eftersom de redan känner sig hotade av kvinnor…. Den som är i minoritet och hotad blir ofta aggressiv.

Anledningen till det här inlägget är drömmen jag hade inatt. Det var jag och 2 killkompisar. 3 män hade varsin hund som de plågade. 2 av hundarna hade dött. Jag vet inte hur jag fick veta det, men jag blev galen av förtvivlan och raseri. Jag fick tag i en stor sten som jag slog i huvudet på en av männen. Jag slog om och om igen tills han var död. De 2 andra männen stod bara och såg på. De försökte inte fly. Stenen gick sönder, så att det blev en skarp egg med ett yxliknande skaft. Jag högg huvudet av man nr 2 med 2 hugg. På den tredje behövde jag bara 1 hugg. Mina 2 kompisar stod och såg på utan andra kommentarer än ”Wow.”. Sedan sa en av dem att den tredje hunden fortfarande levde. Jag sjönk ned bredvid den. Den var bortom räddning. Jag skar halsen av den med en kniv och viskade att jag hoppades att den skulle slippa ha ont. ”Jag önskar jag kunde krama dig!” På drömmars plötsliga och ologiska vis kom den tassande. Den var fullt frisk och oskadad och jag fick lägga armarna om den och krama, krama, krama. Vet du vad den gjorde då? Den skrockade! Kanske betydde det: ”Där fick de!”?

Stämningen från drömmen hängde kvar ett bra tag efter att jag hade vaknat. Jag är medveten om att jag bär på undertryckt ilska, att jag har våld inom mig som jag skulle använda mig av om jag blev tillräckligt pressad, men det ska mycket till. Ilskan har med förtvivlan att göra. Dessa jävla män som kan fortsätta att vara svin trots regler, me-too och lagstiftningar. Är det så konstigt om jag får lust att ta till just det våld de anser sig ha monopol på?

Polare!

Jag körde ett fullt gummipass i söndax och det var ganska tungt, men skönt. Jag är definitivt starkare i överkroppen och den här gången fick jag inte ont i handlederna, så handträningen börjar kanske redan få effekt. Jag har beställt handledsstöd från Rehaboteket. De kan hjälpa till lite xtra vid träning.

Igår promenerade jag och det gick tungt och var inte skönt. Resten av dagen var jag jäkligt trött i hela kroppen. Att styrketräna en dag och promenera nästa har aldrig varit en bra kombo. Tvärtom går utmärkt. Sömnen har varit usel de senaste veckorna förmodligen för att jag varit inaktiv, men inatt… Jösses vad jag sov gott och framför allt blev det sammanhängande sömn. Minst 8 timmar utan kisspaus och det är jag minsann inte bortskämd med! Kroppen fick vila och är piggare idag.