Efterlyses: intressanta bloggar

Jag gick med i en FB-grupp i syfte att få fler läsare till min blogg och att hitta nya, intressanta bloggar att läsa. Jag blev dubbelt besviken. Varför vill ingen läsa min blogg? Förmodligen är jag inte tillräckligt ytlig eller skriver halvtaskig svenska. Själv vill jag gärna läsa om andra människors vardagsliv MEN det ska finnas reflektioner och åsikter. Att läsa en blogg där den ena aktiviteten efter den andra räknas upp – nej, tack! Att läsa en blogg där det ena shoppingfyndet efter det andra visas upp – ve och fasa! Att läsa en blogg som inte handlar om något annat än träning och viktnedgång – suck… Misströstan är dagens ord.

Mer snö

70 minuters promenad i varierande tempo beroende på om det var plogat eller inte. Det var skönt! Vid lunch blev jag så trött att ögonen åkte ihop, så jag slumrade i soffan i någon timme.

När det bara snöar och snöar och man inte kan flytta sig kan man få en sån här tjusig hatt.
När det bara snöar och snöar och man inte kan flytta sig kan man få en sån här tjusig hatt.

Fluffsnö

Jäss! Det fortsätter att snöa, men temperaturen sjunker och då blir det fluffsnö i stället för blötsnö och det gör promenaden till en helt annan upplevelse. Jag gick samma runda som igår, men det tog bara 60 minuter och tempot var ett helt annat. Riktigt skönt! Tack vare mina vanliga vinterkängor som har ett ordentligt stöd runt vristen, så har foten inte känts av nämnvärt under resten av dagen.

De flesta av mina rundor passerar Flaten vid någon del av sträckan. Idag rådde snöflingedis.
De flesta av mina rundor passerar Flaten vid någon del av sträckan. Idag rådde snöflingedis.

 

 

Igår och idag hade Selma (Elins kanin och mitt barnbarn) en ny och skum grej för sig. Hon hade ett knippe höstrån i munnen och det dröjde en stund innan Elin förstod att Selma inte kunde öppna munnen för att göra sig av med dem. Whaaat? Idag hände det igen och då var jag ensam med henne. Jag var så korkad och okänslig att jag drog fram mobilen och fotade henne med den nya mustaschen och inte kunde jag låta bli att skratta heller. *skäms* Elin kom hem en liten stund senare och visade hur jag kunde dra loss stråna. Kan det vara Selmas tänder som har blivit för långa?

Selmas musche fotad av okänslig mormor.
Selmas musche fotad av okänslig mormor.

För ögon och öron

“Märkta för livet” av Emelie Schepp. Det har hänt förr och nu har det hänt igen: jag har läst en bok av den enkla anledningen att jag tycker om att läsa för den var inte särskilt bra. Platta karaktärer och bara en känsla av jaha? Jag läste ut den, men den hamnar i lådan för vidare transport till Myrorna. Ajöss å goddbaj!

“Drottningkronan” av Ingrid Kampås är däremot mycket bra och då har jag inte läst mer än 35 sidor. Den femte delen i serien Släkten. Böcker som handlar om svensk historia har blivit en favoritgenrer! Jag läste ut “Märkta för livet” under kvällens teläsning  (som jag kallar det) och det var inga som helst problem att direkt börja på “Drottningkronan” just för att den inte var särskilt bra.

“Blekingegatan 32” av och med Lena Einhorn. Den handlar om Greta Garbo och den är väldigt bra, mycket intressant. Det tog ett par timmar innan jag hade bestämt mig för om jag orkade med Lena Einhorn eller inte, men jag valde att fortsätta att lyssna. Det är inte självklart att en bra författare är en bra uppläsare, det är mer ett undantag än en regel. Håkan Nesser gör det med bravur och Lena Einhorn går an, men inte så många andra.

Nedstänkt, men äventyrlig

Snö, snö, snö. Blöt snö. Det är trist ute. Moddigt och slirigt och övervägande empatibefriade bilister. På min 70-minuters promenad mötte jag ett tjugotal bilar, och det var endast 3 som tänkte på hur satans blött det var och att satans blött väglag stänker ned gångtrafikanter. Jag blev nedstänkt på benen under den första fjärdedelen av min runda. Jag vände mig om efter bilen och vevade med armarna, men jag undvek att visa fingret även om det var frestande och med min illröda jacka borde mitt vevande ha synts. Jag fick aldrig upp tempot idag eftersom jag mest halkade runt och försökte hålla mig från fler nedstänkningar och då tänkte jag att jag ju kunde prova på en annan väg. Jag kände mig äventyrlig! När jag kom till ett av alla dessa små vägskäl som finns längs mina olika promenader svängde jag in på en gångväg som går utmed Flatens andra sida. Inga bilar. Inga människor. Bara jag och min ljudbok. Flera läckra hus som inte syns från vägen där jag vanligtvis går, men jag skulle inte känna mig helt trygg med att ha en trappa ned till strandkanten…

När det gäller empatilbefriade bilister.

PS. Månadsvägningen visade att 1 helt hekto har försvunnit! Äh!

PPS. Painmastern fungerar inte.

1 enkel åtgärd

Läkarens dom från i tisdags hänger över mig som ett surt moln. De dagliga promenaderna är 1 enkel åtgärd frånsett att jag kände mig tvungen att stanna inne och vila foten idag. Ont, ont, ont. En annan enkel åtgärd är att sluta med mitt kvällsmumsande. Man skulle kunna tro att bara jag borstar tänderna så vill jag inte gärna bryta den fräscha känslan, men icke. Jag avskyr att lägga mig hungrig, men nu kommer jag att sätta en kvällsmumsargräns klockan 22. Det känns i alla fall inte omöjligt och det är det viktigaste.

Ny vana och drakar

Att säga att jag inte har någon film att se är som när de med en bräddfylld walk in-closet säger att de inte har något att ta på sig. I stället säger jag att det inte finns någon film jag vill se. Igen. Jag har sett varenda film vi har. De flesta mer än en gång och några har jag sett många gånger. Jag har börjat se “The good wife” som är riktigt bra, men den tredje säsongen var tillfälligt slut och tills den har kommit vet jag inte vad jag ska se. En vana eller tradition är att se en film eller serie till teet efter att middagsdisken är avklarad. Den vanan är djupt rotad, men nu känner jag mig tvingad att ändra den pga. bristen på film. 3 kvällar i rad har jag i stället suttit och läst medan jag pimplar den ena muggen te efter den andra och det, mina damer och herrar, är långt ifrån det sämsta man kan göra! Det är riktigt najs och det få mig att känna mig en aning mindre ytlig än filmtittande gör även om de böcker jag har för vana att läsa inte anses som fiiiiin (tjockt Lidingö-i) litteratur. När jag hade läst artikeln om hur smart man blir av att läsa vanliga, fysiska böcker jämfört med e-böcker blev jag än mer inspirerad att göra den nya vanan till en rotad tradition.

Första gången jag såg “Draktränaren” var nog ett sånt där gyllene tillfälle när det var exakt rätt film för mig just den gången för jag tycker om den och när jag tycker om en film eller bok är det samma sak som att någon ger den 5 stjärnor av 5 möjliga. Det finns en uppföljare som är minst lika bra även om den inte har riktigt samma charm som den första. Jag gillar tanken på drakar och jag gillar tanken på att om de verkligen fanns, så är de precis så ofarliga som de är i filmen.

Draktränaren
Tandlöse är en drake av rasen nattfasa. Han är egentligen inte tandlös. Hans tänder är utfällbara.

 

Moment 22

70 minuters promenad idag igen och det var riktigt skönt även om det bitvis blåste jäkligt kallt. Jag tycker om när det blåser! Det känns som om jag får i mig extra mycket frisk luft och jag känner mig härligt utvädrad.

Jag fick väldigt ont i foten, på utsidan och det brukar jag inte få eller ha. Painmastern hade inte önskvärd effekt på handen, men det kan bero på att jag egentligen inte hade ont. Nu sitter den på foten och den sitter på plats bra tack vare strumpan.

För första gången kan jag utnyttja trottoarerna trots att de är buckliga av is och behöver inte gå ute i vägbanan. Jag skulle kunna använda stavarna för att avlasta foten, men då kan jag inte gå på trottoaren för där får de inget fäste. Om jag ska gå ute i vägbanan där stavarna inte halkar omkring är isbuggarna mindre bra att gå i och då kan jag lika gärna ta de vanliga kängorna. Lite moment 22 över det hela.