För 6 år sedan fixade vi till vardagsrummet. Förra året var det sovrummets tur. I år har vi bestämt att fräscha upp köket som vi inte har gjort någonting med sedan vi målade väggarna för 16 år sedan när vi flyttade in. Bänkarna kommer att få nya skivor av ek, skåpluckorna kommer att få nya handtag av ek, taket och “småväggar” kommer att målas medan 2 “storväggar” blir tapetserade i något grönt. Golvet kommer inte att bytas, men en ny matta, ny gardinkappa och en fönsterlampa blir det. Kylen och frysen ska bytas ut förutsatt att de vi hittat med de rätta måtten uppfyller de andra kraven. Jag hoppas det för annars måste jag städa ur kylen … Ett nytt vitrinskåp i ek oxå. Idag hämtade vi bänkskivorna från Hornbach och vi har samlat på oss takfärg, skruv och småplock. Jag kommer att göra som tidigare med före-, under tiden-, och efterbilder.
När Elins kusin var liten och snickrade och pysslade och någon frågade vad han höll på med svarade han: “Jag reeeenoveeerar!”.
20 över 9 var det 20 grader. Makalöst klarblå, molnfri himmel. Det var väldigt varmt i solen (men inte outhärdligt) och härligt svalt skuggan (inte bara mindre varmt). Perfekt! Varmare än så här vill jag inte ha det, så jag säger stopp för jag vill inte ha den där extremvärmen med uppåt 30 grader som meteorologerna hotar med. Stopp! Det blev en promenad på 75 minuter. Det var så skönt och det kändes väldigt bra när jag kunde förlänga den i stället för att korta av den – jag återfick mitt hopp om träningsframtiden! Den stukade foten känns av, så i morgon blir det vila. Finns det någon annan sko än MBT som kan ge träningsvärk i magmusklerna? Aj lajk it!
Kors i jösse namn – jag har promenerat i 66 minuter och det var skönt! Vattenflasksäsongen är här för det var runt 18 grader när gick halv 10. Inga stavar eftersom jag inte känner att den rätta orken finns, men tempot var bra och jag kroknade inte förrän i de sista trapporna.
2 promenader på vardera 25 minuter, tur och retur vårdcentralen där jag lämnade nya prover. Det finns en sköterska som tar prover som har arbetat där i några år nu, som är jättegullig och ett blodsugarproffs. Det känns knappt när hon sticker och jag får aldrig blåmärken. Jag sa det till henne idag, men hon protesterade och varnade mig för att ta i för mycket, men jag har inte mer än en blåröd prick i armvecket. I vanliga fall får jag enorma blåmärken sk. sjukhusrosor som kan ta upp till 2 veckor att blekna bort. Om jag hade varit smart hade jag tagit reda på hennes namn för att kunna be om att hon tar proverna nästa gång.
Det var dax att klippa håret igen. Från det att jag lämnar Rosie börjar håret växa yttepytte hela tiden. Jag klipper mig med 8 veckors mellanrum och de 5 första veckorna märks inte växandet så mycket, men sedan blir det psykologiskt. Under vecka 6 sneglar jag mot almanackan och undrar om det inte är dax att åka till Rosie igen för då närmar sig håret mössliknande stadiet. Bobby Ewing-varning utfärdas! När jag har registrerat vilket datum jag ska klippa mig, så slutspurtar håret och växer till outhärdliga längder över en natt och efter det är datumet som en fyrbåk i natten; det är den jag fokuserar på för att överleva. Enligt Rosie är jag inte ensam om att ha hår som verkar växa ut över en natt … Nu är det borttaget igen och jag kan se fram emot i alla fall 5 veckors hårlugn och ro.
En annan sak som jag brukar göra med 8 veckors mellanrum är att fylla på teförrådet. Den här gången lade jag till svart vinbärste och utökade teburkssamlingen med 2 nya burkar. Nu har jag 8 sorter som jag kombinerar i olika varianter allt efter vad jag är sugen på. Twinings Earl Grey, Lady Grey med lite mer citron än vanligt EG, French Earl Grey som innehåller mango, Earl Grey blå blomma, Havanna som är ett rooiboste med smak av bl.a. rom, Änglamarks Ceylonte, jordgubbste och svart vinbär. Jag har varit lite av en tefegis och tyckt att det är himla jobbigt att bli besviken när jag har gjort en kanna med en ny smak som doftade väldigt gott i butiken, men som inte smakar lika bra. Sedan fick jag den briljanta idén att blanda olika sorter, kombinera fram smaker och nu har jag förvandlats från tefegis till tepionjär!
Stockholm förfulas lite i taget. Det verkar vara mode att bygga med glas och metall. Hårt, kallt, färglöst och fantasilöst. Det här bygget finns vid Klarabergsgatan och kommer att få en ny t-baneuppgång.
Jag svarar inte i telefon när jag inte känner igen numret, så vida jag inte väntar ett samtal från t.ex. vårdcentralen som envisas med hemligt nummer. Jag har fått för vana att kolla numret på Hitta.se eller Eniro. Fördelen med Hitta.se är att man kan informera varandra om vilket företag som döljer sig bakom numret. Telefonterrorn som telemarketingföretag utövar går i vågor. Just nu ringer de som idioter och efter att jag har kollat upp dem spärrar jag numret i själva mobilen. När ett spärrat nummer försöker ringa märker jag inte av det mer än i form av en avisering från Hitta.se. Jag har inte den rätta orken att argumentera med en försäljare och jag får inte ut någonting av att skälla ut människan för att hon/han bara gör sitt arbete. För en dryg månad sedan Nixade jag mobilen, hemtelefonen är Nixad för länge sedan. Tyvärr, verkar det ha noll effekt eftersom de ringer som aldrig förr och det är tur i oturen att tjänsten inte kostar någonting. Det finns ett företag som kan ringa upp till ett par gånger om dagen och det luriga är att de ringer från olika nummer varje gång, men när jag inte känner igen det, så svarar jag inte. Jag nämner inte företaget vid namn eftersom jag inte vill ge dem gratis PR. Jag surfade in på NIX:s sida och efter att ha konstaterat att listan med undantag inte gäller mig, så skickade in en anmälan till DM (Etiska nämnden för direkt marknadsföring). Det är inte svårt och det gäller bara att det inte rör sig om händelser längre tillbaka än 6 månader. Jag har gjort det jag kan och jag tänker fortsätta så länge det inte krävs större insatser än det här.
AT-läkare OB. AT-läkare är synonymt med att han inte blir kvar på vårdcentralen permanent. Jag lade korten på bordet genom att fråga hur lång tid jag hade på mig, 20 eller 40 minuter? Han hade ingen patient efter mig, så det var fritt fram. Jag fortsatte att lägga kort på bordet genom att förklara att jag var medveten om att han var AT och att jag står på väntelistan för att bli kallad i september till en permanent läkare, men att jag inte klarar av att vänta tills dess utan vill ha “starthjälp”. “En medicinsk utredning. Jag vill veta vad som är fel för något är fel och jag vill ha en undersökning från topp till tå, inifrån och ut. Jag orkar inte må så här längre!” OB var en bra lyssnare med tålamod och utan behov av att avbryta. Jag blev inte avfärdad. Han lyssnade på lungor och hjärta, kände på sköldkörteln, klämde på magen och benen för att konstatera att det inte var någon vätskesamling i de senare. Jag ska börja med att lämna nya, utökade prover och jag ska träffa en dietist. Han fick veta om Dietisten EB som det skar sig med fullständigt och som fortfarande får allt att knyta sig när jag minns besöket och kunde meddela att hon är pensionerad. Han hade full förståelse för min tvekan att träffa en ny dietist och att han naturligtvis inte kan tvinga mig, men jag sa att jag vill ge det en chans som ett steg i felsökningen. En eventuell lungröntgen med anledning av de segdragna perioderna med hosta. Remiss till en endokrinolog för att diskutera behandling med T3 (Liothyronin). Det får duga som en början.
Jag ska, på eget initiativ, sätta ihop en tabell, en matdagbok som jag tänker ta med mig till dietisten.
Med tanke på den rika vätan i midsommarhelgen kände jag förtröstan över att så många svenskar och en hel del turister tog sig till Kolmården i vettiga kläder dvs. bra skor och färgglada regnjackor och med ett och annat paraply. De valde att vara ute i stället för att sitta inne och gnälla över vädret. Gårdagens väder bestod av lite stänk vid 2 tillfällen och en rejäl åskskur vid halv 16.
När vi stod i kön till Safari-linbanan såg jag inte en enda mobil. Man pratade med varandra och smååt godis och kakor och höll koll på klättriga småbarn. Det finns hopp!
Delfintränaren och falkeneraren – människor som har djurets förtroende. Att få ett djurs förtroende utan att kunna kommunicera med ord är som att få högsta pris, den störtsta bucklan, den glansigaste guldmedaljen. När ett djur visar att det litar på dig och söker sig till dig så är det 100% fritt från baktankar och tjänster & gentjänster. När Selma tycker att vi har gosat färdigt, så går hon och pysslar med annat ett tag, men jag sitter kvar och hon kommer tillbaka. Gorillorna är inte tränade till att stila framför våra kameror och jag tyckte om de 2 som satt med ryggarna mot oss medan vi var där. Respekt!
Självrespekt. Hur kan någon med den minsta uns självrespekt plocka fram en selfie-pinne, placera mobilen och sedan arrangera familjen för en selfie?
Brunbjörnen är stor, tung och kan vara farlig och rent intellektuellt vet jag det, men för mig är den en nalle. Punkt slut.
Morfar björn är 17 år och berättigad att sitta i solen och relaxa.
Mamma björn har fullt upp med 2 av ungarna som brottar ned henne för att komma åt lunchen.
Nalle!
2 björnungar busar i badet.
Rovfågelvisningen var imponerande och den inleddes med att hervévråken kom inflygande, gjorde en sväng över publiken och landade hos falkeneraren. Ståpäls!
Hervévråken kan springa och det är ingen mesig halvlunk utan långa, spänstiga steg.
Falken kan komma upp i hastigheter av 300 km/timmen, kan få korn på ett byte på flera kilometers avstånd och har ett skyddsögonlock för att slippa blinka. Dessutom sluts andningshålen i näbben för att underlätta. De små liven nere på marken är chanslösa …
Berguven har fransiga vinpennor som gör att den glider fram ljudlöst. Den är ståtlig!
En kapybara. Världens största gnagare och nära släkt med marsvinen trots att levnadssättet påminner om flodhästens.
“En kort sorts struts som stavas e-m-u. Ekonomiskt klen och lite småaggressiv. ” Galenskaparna ur “Alla ska bada”
Jag gillar getter! De är egensinniga och personliga och otroligt söta. För att inte tala om killingarna eller getvalparna som Elin kallade dem.
Närbild på en av järvarna. De hade ungar oxå.
Vi åt lunch på Nham Nham, currykyckling med ris där riset och grönsakerna utgjorde 90% av maträtten som kostade 89 kronor inklusive dryck (vattning äppeljuice). Allt utom maten är bra med Kolmården. Det är bättre att ha med sig matsäck. Matställena är dyra och fantasilösa. Det vi åt igår var gott, men det hade mättat bättre med mer kycklingbitar.
Delfiner. Det är någonting med delfiner. Jag känner en dragning till dem som är annorlunda jämfört med den jag känner för pälsiga fyrbeningar. De fyller mig med glädje och värme. De verkar lika glada som quokkan. Lika personliga som geten. Lika vänliga som hunden. Styrka och smidighet och lekfullhet. Jag kände av både kärlek och respekt mellan delfinerna och deras tränare. De hade roligt!
När showen drog igång och delfinerna kom farande i grupper om 2 och 3 då rann glädjetårarna nedför kinderna.
Världens bästa jobb!
Showen var snygg och påkostad, men det blir snuttifierat när de försöker få med hoten från människa och miljö genom att dramatisera det och dränka allt i musik från Bond, Star Wars och Pirates of the Caribbean. Den här gången var det tur att vi såg showen för Lagunen var stängd, så det fanns ingen annan möjlighet att se delfiner, men nästa gång kommer vi att hoppa över den.
På väg till delfinshowen tittade vi in hos tigrarna, men vi hade inte tid att stanna och sedan glömde vi att gå tillbaka …
Efter delfinerna tog vi oss uppför en av de brantare backarna på jakt efter en toalett och då fick vi syn på “Safari” och en lång kö och jag hörde någon som sa “Det är väl där man kliver på?”. Kliver på vad, undrade jag. Kanske ett sånt där mysigt litet tåg som tuffar runt djurparken? När vi hade kissat övertalade jag Pär om att det kunde bli kul och det var lite av “Åh, kolla en kö! Vi ställer oss i den och ser vart den leder!”. Kön var lång, men rörde sig hela tiden och slutade framme vid linbanans gondoler som har gjorts om helt och har läckra djurtryck utanpå och djurmönstrade (stenhårda) säten. Vi fick en egen giraff-gondol och gled iväg.
En vidunderlig utsikt över Bråviken.
Jag snodde omkring på sätet, fram och tillbaka, som en 3-åring med brallan full av myror och jag var nära att trycka mig ut genom skyddsgallret i hopp om att kunna klia på ….
… giraffen! Om jag sträckte mig liiiiite till.
Familjemåltid.
De flesta lejonen låg under ett tak och sov middag och det såg så mysigt ut. Lejonhannen hade lagt sig på rygg lite bredvid. Jag skulle kunna ge en hel del för att få komma nära och bara hålla om …
3 elefantrumpor.
Längst in i hörnet, bredvid elefanterna bor surikaterna, mina hjärtefavoriter efter delfinerna. Det rådde full aktivitet med många vuxna och flera ungar och mitt i allt det här måste någon hålla vakt.
Sture surikat hade stenkoll på allt som rörde sig i luften.
En hel hög med både stora och små som tjattrade på på ungefär samma sätt som marsvin gör.
Liten med en stor som trygghet.
Schimpanserna var förkylda och fick antibiotika och skulle lägga sig redan klockan 16. Det slappades högt och lågt när vi tittade förbi.
Man kan slappa i grupp …
…. eller så har man en egen kupé.
Gorillorna bodde granne med scimpanserna, åtskilda av vatten. Det var inget röj där heller och den här gorillan verkar undra varför han ska ställa upp?
Vi hann inte med allt vi ville se och vi hade nog behövt övernatta och dela upp allt på 2 dagar. Nästa år kanske?
Ett tips om du vill slippa undan de värsta folkmängderna på Kolmården: åk dit en mulen, småregning midsommardag för det är perfekt. Pär och jag kom dit strax efter att de öppnat klockan 10 och visserligen var vi inte först, men jag har varit med om värre. Det är skönt att ha kommit ifrån barnvagnsåren …Min mobilkamera förslår inte långt en sån här dag, men Pär fotade med systemkameran och det blev många bilder. Så många att jag känner att det är bättre att dela upp Kolmårdenbesöket i 2 inlägg och Pärs bilder kommer i morgon. Idag får ni hålla till godo med mina mobilbilder.
Kolmården är av samma excellenta årgångång som jag! Det här är inne hos lodjuren. Jag vet inte hur många gånger jag har varit på Kolis, men jag har aldrig, aldrig sett några lodjur. De finns på Skansen.Kålmården walk of fame!Kön till delfinshowen. Vi behövde inte stå i den! För 25 kr per person köpte vi platser och fick glida in i en gräddfil till vänster om jättekön. Det var det värt!Det är hela 7 år sedan vi var på Kolmården senast och de har gjort om mycket bl.a. linbanan som numera kallas för safari och som vi höll på att missa helt eftersom den var, inte bara ny, utan flyttad.Dagen avslutades i presentshopen. 3 nya kuddar med urfina motiv. Grrrrymma!
