Ödmjukhet

Stavgång idag igen, 45 minuter plus 25 minuter, tur och retur Salem. Ingen höjdarrunda. Nope. Det var minusgrader inatt och tidigt i morse och frost. Jag valde vinterjackan och när jag klev ut på trappavsatsen kändes valet rätt. Inklusive handskar. Med tanke på hur kallt det kändes om ansiktet trodde jag att jag hade valt rätt, men icke. Jag blev fort varm och sedan genomsvettig och så kändes den klumpig och remmarna på ryggsäcken gled ned från axlarna hela jävla tiden och jag var såååå nära ett psykbryt. Snytpauser och allmän vila. Ont i vristerna. Jag ville bara hem! Jag såg verkligen fram emot att inte gå ut imorgon. I duschen kände jag mig frusen och stod längre än nödvändigt och med varmare vatten än nödvändigt och jag har haltat runt med dubbla sockor hela dagen.

Dagens låtlisterepresentant heter Lindsey Stirling och spelar (el)fiol.

Idag och imorgon är jag helt ensam igen. Pär har åkt till Öland för att hämta hem svärisarna som kommer tillbaka till fastlandet för vintern. Som omvända flyttfåglar.

Jag fick den här från Elin. Det känns skönt att hon har blivit så ödmjuk!

En legend

Höstbyte

Det är inte bara träden som byter om nu när det är höst. Min nalle, Måns, har bytt till stickad tröja och manchesterbyxor och idag fick soffan byta klädsel! Det är inte gjort i en handvändning direkt. Idag gjorde jag det själv och det tog 1 timme, men resultatet är tillfredsställande.

Från grått till varmt rött. Det blir ett annat ljus och en annan stämning i hela rummet.
Från grått till varmt rött. Det blir ett annat ljus och en annan stämning i hela rummet.

När jag loggar in på min blogg och ser att det finns en eller flera kommentarer som väntar på granskning, så blir jag såååå glad! Tills jag upptäcker att det är reklam för diverse mediciner. De senaste dagarna har de drällt in och jag börjar bli leds. Det verkar inte som om spam-tillägget fungerar.

 

Porten till Paradiset

65 minuter stavgång och idag var det riktigt svalt, nästan kyligt och det gillar jag. Jag måste ha haft ett bättre tempo än jag trodde för det var en lång runda och bitvis var det tungt. Ont i vristerna. Snytpauser och fotostopp. Förkylningen sitter bara i näsan nu. Ungefär halvvägs pausade jag eftersom jag blev trött och när jag började gå var det Marilyn Mansons tur att hålla mig sällskap och det gjorde han bra. Låten visade sig vara en bra gånglåt och jag ångade på igen.

Porten till mitt Paradis kallas för Rönninge port. Här passerar jag ofta, både till fots och i bil och någon enstaka gång i buss.

Vägen som viker av till vänster i bild är en av rutterna till Salem centrum (bilväg). Uppåt i bilden är vägen mot Rönninge centrum och där byggs det just nu en rondell och det är stökigt och bullrigt och jag undviker att gå där. Vägen nedåt leder bl.a. till motorvägen.
Vägen som viker av till vänster i bild är en av rutterna till Salem centrum (bilväg). Uppåt i bilden är vägen mot Rönninge centrum och där byggs det just nu en rondell och det är stökigt och bullrigt och jag undviker att gå där. Vägen nedåt leder bl.a. till motorvägen.                                                 

Kriminell och inte kriminal

”Andras pengar” av Tomas Arvidsson med Ingemar Carlehed som uppläsare. Jag är tillräckligt gammal för att minnas hans böcker om studierektorn och doktorn som anser sig vara smartare än de vanliga klantskallarna till bankrånare. Jag såg filmatiseringarna på tv med Björn Gustafsson respektive Frej Linqvist i rollerna och de var roliga då. Nu har jag lyssnat på en bok i samma anda som var riktigt rolig förutom att den är smart och spännande.

Kassaskåpsexperten Kenneth Lind står numera på lagens rätta sida. Han är gift och har en son och ett hus utanför Kalmar. Dataexperten John F Gary Svenne Mattsson har väl inte båda fötterna på lagens rätta sida, men han har startat en fond som gynnar barn med fäder i finkan, så han har hjärtat på rätta stället. När Kenneth får ett plötsligt behov av stora summor pengar ställer Svenne upp. De funderar ut ett sätt att råna en värdetransport på 50 miljoner, men behöver någon som vet hur man öppnar en värdetransportväska utan att färgpatronen utlöser och det vet uppfinnaren Martin Strand. De är övertygade om att kunna lura polisen, men de räknar inte med Karolina Jonsson, försäkringsutredare och f.d. polis…

Det här är en kriminell berättelse och till skillnad från en kriminalberättelse innehåller den inget våld över huvud taget, inga avfyrade vapen, inget sex och nästan inga svordomar. Tomas Arvidsson har flyt i sitt berättande, han utnyttjar språket möjligheter och han får till fantastiska formuleringar t.ex: ”Han gjorde det med samma glada värme som fan själv använder när han ber smådjävlarna att läsa högt ur Matteus-evangeliet.” Jag blir så avundsjuk! När han beskriver killar som är så tuffa att ”…de tuggar tummummi utan att öppna paketet” så njuter jag i fulla drag. Och skrattar högt. Ingemar Carlehed är en ny bekantskap och han gör en lysande insats.

Stavgång och mobilvård

60 minuters stavgång runt Flaten. Flåsigt, men inte tungt och alltid lika skönt att komma ut! Det kommer visst att bli minusgrader nattetid under den här veckan och det kändes i luften och vindarna att nypet är lite vassare.

Det finns 2 vägar ned till stationen, de är lika långa, men den ena innehåller 3 trappor till utöver de 3 som inte går att undvika när jag ska hem och därför är det väldigt sällan som jag väljer den vägen. Nu när de bygger parkeringen och det är ett jävla oväsen har jag börjat ta vägen med trapporna. Oväsen eller ont i knäna – man har alltid ett val.

En av nedgångarna till Rönninge station.
En av nedgångarna till Rönninge station. Långa skuggor vid 10-tiden. 

Jag vill rekommendera McAfee antivirusprogram. Pär har installerat det på min dator och i min mobil. Det är 2 dagar sedan och det fungerar lysande! Datorn mår tydligen bättre för den har slutat sina ändlösa försök att få mig att leta upp ett antivirusprogram. Mobilen mår fantastiskt bra. Den blir inte lika varm längre och den laggar inte när jag lyssnar & spelar samtidigt. Jag avinstallerade 3 av de 4 appar jag skrev om tidigare (jag behåller Cooler Master tills vidare). Det är en provperiod på 1 månad och sedan kostar det 749 kr/år och det är ingen egentlig begränsning för hur många enheter man installerar det på.

 

Femminutersövningar

Att fulskriva i 5 minuter för att komma igång.

Vill du snabbt bli mer attraktiv? Då ska du testa …

… att sluta bry dig, att slappna av, att tänka mindre på vad andra tänker om dig. Du kan inte påverka någon annan än dig själv och att försöka påverka andra har samma frustrerande effekt som att dunka huvudet mot väggen. När du släpper taget och slutar bry dig blir du mer avslappnad och känslan av desperation försvinner och du blir automatiskt mer attraktiv. Det är som man säger om de som slutar leta efter en partner, att då kommer de springande. Doften av desperationens feromoner är ungefär lika lockande som den av ruttna ägg eller avlopp. Det spelar ingen roll hur mycket deodorant du sprejar över dig själv för den underliggande lukten tränger igenom. Du måste tvätta dig innan du sätter på deodoranten.

Titta ut genom fönstret och skriv om det du ser som om det vore en nyhet. Halv 22 en kväll i oktober. Svart som i en säck. Okeeej…

Svart. Det som syns när jag tittar ut genom fönstret är spegelbilden av köket. Det känns inte som det var många dagar sedan som ljuset aldrig verkade ta slut. Inte ens när jag lade mig vid midnatt var det lika mörkt som det är nu. Vart har dagarna, månaderna tagit vägen? Varför är det lika överraskande varje år? Trots att tidningarna tjatar om att nu närmar sig hösten och det är dags att ta fram vinterjackan och anmäla sig kursen i keramik och afrikansk dans. Trots det känns det alltid som det plötsligt är tvärmörkt redan klockan åtta på kvällen. Det finns de som blir lika förvånade varje gång det snöar i januari. ”Vad? Är det vinter?” Jag tillhör väl dem, men jag utbrister: ”Vad? Är det redan oktober?”.

Meh! Nääää … det där är väl ingen nyhet, det är en betraktelse. Jag försökte en gång till.

Svenska folket gör sitt bästa för att härda ut det kommande halvåret tills ljuset kommer tillbaka. De drar för gardinerna för att slippa se hur löven faller och hur mörkret blir kompakt tidigare och tidigare varje kväll. Försäljningen av värmeljus och stearinljus ökar kraftigt och kulminerar i samband med jul och nyårshelgerna. Nu är det viktigare än någonsin att alla glödlampor byts ut mot lågenergivarianten eftersom lamporna kommer att vara tända längre stunder. Kom ihåg att se över vilken sorts el du har, ju grönare desto bättre för planeten och utnyttja möjligheten att ta ställning genom att delta ta i ”Earth hour”!

Det blev bättre! En känsla av nyhetsrapportering åtminstone.

Min syn på vem som är en hjälte

En övning för journalistkursen. Idén är min egen, men det har väl ingen större betydelse för det handlar om att skriva.

Hjältar

Det är länge sedan någon man eller kvinna iklädd färgstarka trikåer, slängkappa och mask syntes till. Den senaste jag gången jag såg någon var när grabbarna i ”Big bang theory” klädde ut sig till Flash Gordon. Fyra Flash Gordon i ett och samma vardagsrum. Varje gång jag tittar på Spindelmannen-filmerna önskar jag att han fanns i verkligheten. En vigilante som verkar osårbar och som skyddar oss vanliga dödliga när lagens långa arm tappar taget om skurkarna. Ibland dyker det upp en tidningsrubrik som handlar om någon som tröttnat på att de skyldiga inte får sina rättmätiga straff och därför tar saken och lagen i egna händer. Jag hejar på. Inte för att de i sin tur bryter mot lagen utan för att de har min fulla förståelse. Föräldrar som ger tillbaka den mobbing deras barn har utsatts för. Pappor som letar upp dotterns våldtäktsman när bevisningen har haltat. Butiksinnehavaren som tröttnar på att bli rånad och försvarar sig med ett olagligt vapen. Var är Spindelmannen när man behöver honom?

När det svenska hockeylandslaget kommer hem och möts av hurrande folkmassor på Sergels torg och inte bara lösnummertidningar som Aftonbladet utan även Dagens Nyheter kallar dem för hjältar  förhåller jag mig kallsinnig. Jodå, rent idrottsligt är det en prestation, men inte tusan handlar det om hjältemod. De har inte gjort något som på något sätt förbättrar min tillvaro eller underlättar min situation. De bekämpar inga orättvisor. Det enda de riskerar är knäckta ben och skärsår.

En ensamstående förälder som gör sitt bästa för att uppfostra sina barn till anständiga samhällsmedborgare eller en underbetald polis som får stå ut med både okvädningsord och hot. Sköterskor som blir utbytta mot spanska vikarier för att man hellre vill spara pengar än att ge dem högre lön. Personalen i Konsumbutiken som alltid, alltid är trevlig och hjälpsam. Lärare vars händer är så bakbundna av pappersarbete att undervisningen hamnar i bakgrunden. Förskolepersonal som får stå ut med ouppfostrade ungar eftersom föräldrarna är så upptagna av att upprätthålla sin ytliga status att de inte hinner umgås med sina egna barn. Hemtjänstvårdarna som är så tidspressade att de knappt hinner in genom dörren innan de måste vidare till nästa. Alla som arbetar med alla former av renhållning och städning. Det är de här människorna som är hjältar. Det är de som får allt att gå runt. Det är de som förtjänar att hyllas på Sergels torg och få rubriker i Aftonbladet och Dagens Nyheter.

World animal day

Idag är det ”World animal day” och jag uppmärksammar mycket hellre den än kanelbullens dag eftersom jag har svårt att tänka mig att någon variant av bullen är utrotningshotad. Jag älskar djur! Jag föredrar djur framför människor. Djuren behövs för den ekologiska balansen. Djuren drabbas av allt som människan ställer till med utan att kunna försvara sig. Jag är fadder hos WWF för tigern, isbjörnen, pandan, elefanten, östersjön och den svenska naturen.

World Animal Day

Det känns lättare

80 minuter stavgång. Det var jäkligt skönt och det gick bra, men herrejösses vad jag blev trött! Det blev flera snytpauser (ja, jag är fortfarande förkyld) och mot slutet blev det armarna-känns-som-spagetti-pauser och den sista biten från centrum hade jag knappt styrfart. Det var länge sedan jag gick en längre runda med stavarna och de nya har dessutom ett större motstånd, 6 kg jämfört med 4 kg i de gamla, så naturligtvis tar det på armarna. Det nästan bästa med dagens runda var att jag inte fick ont i någon av fötterna efteråt. Jag är glatt överraskad och lättad! Ingen Voltaren-salva, inga värktabletter.

Det har varit en väldigt behaglig lördag. Efter stavgången tog jag en spa-dusch med ansiktsmask, kroppsskrubb och rejäl insmörjning med Essex. Som efterrätt på lunchen åt jag en kanelbulle (kanelbullens dag i morrn, gott folk!). Den var inte så färsk som jag föredrar och ändå åt jag hela och den var stor. Jag blev proppmätt. *rap* Jag lackade tånaglarna och läste medan lagren torkade och sen tog jag en tupplur i soffan och väcktes när middagen var färdig. Jag – en lyxhustru! Den vanliga te & lässtunden och nu datorn. Tillvaron känns i det stora hela lättare och då menar jag inte bara att 1,8 kg har försvunnit utan att jag slapp ha ont i fötterna och att jag – fanfardax – har fått en läkartid hos en svensk läkare som jag har träffat förut och som jag vet har arbetat på vc:n i flera år. Det känns som att vinna en högvinst!

Flaten byter sakta men säkert till höstskrud.
Flaten byter sakta men säkert till höstskrud.

 

 

 

Nutida exorcism

Igår såg jag dokument utifrån på svt.play och det handlade om nutida exorcister i Polen. Allt fler präster utbildar sig i exorcism och allt fler polacker tror sig vara besatta av onda andar. I programmet ställer man frågan varför ökningen kommer nu, men jag tycker inte att jag fick något svar. Det finns kanske inget svar. Kanske beror det människans känsla av maktlöshet inför miljöförändringar, naturkatastrofer och politikers handlingsförlamning och då vänder man sig till religionen med allt vad den innebär.

En av prästerna som är med är även psykolog och det är en intressant och ovanlig kombination för, som han förklarar, prästerna är rädda för vetenskapen och vice versa. Han får en unik dubbel synvinkel. Trots att han är präst eller tack vare att han är psykolog inser han att det inte finns besatta människor.

Det här är Polen på 2010-talet och det räknas som ett modernt land samtidigt som det religiösa har ett starkt grepp om folket och för det tillbaka till medeltiden med ett snävt, kategoriskt och fördömande synsätt. Programmet tar upp 3 fall, 3 unga kvinnor som utsätts för exorcism eftersom både de själva och deras anhöriga anser att de är besatta av djävulen. Kvinna 1 upplever homosexuella känslor som hon tolkar som att den onde vill förleda henne. Kvinna 2 visar en kraftigt förändrad personlighet och får anfall flera gånger om dagen. Kvinna 3 har tappat intresset för religionen. Om det hade handlat om 3 kvinnor som blivit elaka och hatiska och som genom att ”kasta onda ögat” omkring sig fick människor att falla döda ned, så hade jag blivit fundersam, men jag tittar väl på för mycket film. Det här handlar om okunskap och den rädsla som andra upplever när någon börjar ifrågasätta sin omgivning. Det handlar om utanförskap och ångest. Ångest kan man behandla med KBT eller mediciner. Det går att bli fri från den. Utanförskap kräver acceptans främst från en själv. När det gäller kvinna 2 tänkte jag på hjärntumör. Att alla 3 kvinnor skrek ordlöst har inget att göra med djävulen. Om ångesten blir tillräckligt stor hjälper det att skrika rakt ut i brist på annat. Det har jag egen erfarenhet av.

Om jag hade förts in i ett rum och hållits fast av 4 män (inte en kvinnlig präst så långt ögat kunde nå) som mumlar böner, tvingar mig att dricka vigvatten och trycker ett krucifix mot mitt ansikte, så hade jag tyckt att det var jävligt otäckt även om jag vetat vad jag gav mig in på. Jag hade blivit rädd, fått panik och ångest och till slut vrålat rakt ut. Tacka fan för det, men jag hade inte varit besatt av djävulen! Filmen var otäck, men inte på skräckfilmsvis utan för att den visar den negativa sidan av religion och att den sidan inte har förändrats trots att det har gått många hundra år. Det är aldrig bra när präster tillåts ha makt.