Mitt liv i ord

När jag var på väg att lägga mig strax efter midnatt gick jag en sväng mot balkongdörren och tittade ut över innergården. Det var mörkt och stilla. Endast tanten var vaken. Då kom ett av ”våra” rådjur traskande. De är så fina! Den gick över en av de snötäckta stenhällarna och på nedvägen syntes det att det haltade. Vänster bakben skakade och gick knappt att stödja på. Pälsen över flanken var tufsig. Jag kunde se allt det här tack vare gatlyktan. Mitt hjärta började dunka. Vad skulle jag göra?! Jag kunde inte gå ut för då skulle jag bara skrämma stackaren ytterligare. Google! Med fumliga fingrar sökte jag på ”rådjur skadat”. Rådet blev att ringa 114 14, så jag gjorde det. Efter 2 vidarekopplingar fick jag tala med en manlig polis och jag gav nog en något rörig förklaring för jag fivk förtydliga mig några gånger. Han sa att rådjuret förmodlingen blivit påkört och att han skulle se vad han kunde göra. Vi lade på. Jag såg rådjuret stappla iväg runt huset och gick in i läsrummet där jag kunde följa hur det tog sig uppför sluttningen och sedan försvann. Av någon anledning förväntade jag mig att något slags fordon skulle komma med någon som kunde hjälpa till. Jag vankade av och an mellan rummen. Tiden släpade sig fram. Varför kom ingen?! Det hade gått kanske en kvart när mobilen ringde. Det var polisen jag hade pratat med. Det fanns en jägare i området som skulle se vad som kunde göras. Jag tackade för hjälpen och lade på. Klockan var nästan 1. Jag var säker på att det skulle bli en sömnlös natt eftersom sömntåget inte bara hade gått utan blivit inställt, men jag somnade ganska fort. Däremot vaknade jag och var ledsen. Det är jag fortfarande. Tårarna rinner medan jag skriver. Jag gjorde vad jag kunde, men det tröstar mig lika lite som de gånger det bästa för mitt sjuka marsvin var att få somna in.

Tjoho! Känn fartvinden!

Jag har varit utomhus! Jag har andats frisk luft och fått en syrerusch. Jag har lyssnat på en underbar snöknarr och blivit kall om näsan. Härliga vinter! Jag gick en långsam Skönviksrunda.

De har plogat en bana runt hela sjön. Det gör de varje vinter när det fryser till ordentligt. Flanörer, skidåkare, skridskoåkare och en cyklist. Jag var väldigt frestad, men jag kan för lite om isar för att våga.

Inga drakar, men de värmer min själ.

”Raya och den sista draken” är Disneys i särsklass bästa animerade film!!! Den har allt jag behöver för att bli varm i själen. Den är snäll, men inte smörig. Den är rolig utan att bli fjantig. Animeringen är makalös. Kvinnorna har första platsen. Det finns gulliga djur. Det finns INGA prinsessor. DEN ÄR I N T E EN MUSIKAL (som jag aaaavskyr musikaler!). Inget romantiskt fjomperi. Dessutom ger filmen mig något som ingen annan film förmedlar: förtröstan. Kanske, kanske, kanske kan människan återfå förnuftet innan allt går åt pipsvängen.

Det bästa i den i särklass bästa animerade filmen är drakarna. Sisu och hennes syskon. Slutscenerna med alla drakar får mig alltid att rysa och gråta.

Elin sa ”getvalpar” när hon var liten. Varför inte?

Det är tungt nu. Elin har det riktigt kämpigt. Pär och jag är fortfarande förkylda. Jag har inte varit längre ut än till brevlådan sedan vi kom hem. Precis när det känns som om förkylningen ger med sig slemmar allt ihop igen. Var kommer allt snor ifrån?! Det är praktvinter ute och här sitter jag och hostar. Leve städning! Den tar jag till när rastlösheten kämpar mot viruset. Julpyntet åker tillbaka i jullådan. Jag skulle ha fixat naglarna idag, men det kunde jag fetglömma. Jag fick en tid nästa fredag.

Nyårsafton är överskattad. När jag fortfarande bodde i Kiruna gick jag ut varje nyårsafton. Sedan jag flyttade ned har nyårsafton passerat obemärkt. Min kroniska depression har påverkat min inställning och de flesta nyårsaftnar har varit ångestfyllda och att ha ytterligare ett helt år framför mig kändes fruktansvärt tungt. Det hoppfulla fanns inte. Det var på den nivån att ett skottår förvärrade allt: ytterligare 1 dag. I vår familj har vi aldrig firat nyårsafton. Det är en dag som alla andra, men med lite lyxigare mat och en ”Gott nytt år”- skål. Smällandet på kvällen? Handlar det om firande eller om att det är lajbans med fyrverkerier? Jag har inget emot att vara en glädjedödare när det handlar om nyårsafton: K.L.I.M.A.T.E.T!!!! I Sydney smällde de av 8 satans TON fyrverkerier!!! Vad är det som firas? Att du har sopsorterat ett helt år? Att du flög endast 1 gång i stället för 2? Att du köper mer ekologiskt? Att du släcker ned på Earth hour? VAD?!