Premiär

Endast 2 plusgrader och frosttäckt mark – vinterjacka. Och mössa och handskar. Smyghalt på vissa ställen. Mössan åkte av efter 5 minuter, handskarna likaså och jackan var onödigt varm. Jag promenerade runt Flaten och det tog 60 minuter. Jag hade ett riktigt bra tempo halva sträckan och sedan kändes låren stumma och jag drog ned på tempot.

Muskler

Det bidde ett pass med gummibanden idag. Det gick alldeles utmärkt även om armövningarna var tuffa. Min variant av armhävningar mot en dörrkarm har haft effekt på musklerna i överkroppen. När jag började klarade jag av 5 stycken och nu fixar jag 15.

Tempo

Veckans tredje promenad (”Tre promenader – inga undantag!”) gick i ett överraskande bra tempo och tog 65 minuter. Det var 9 plusgrader och så mulet att det aldrig blev riktigt ljust. Det var skönt och det är en stor lättnad att orken är tillbaka.

Sedan jag ökade Lyricadosen har ångesten minskat betydligt, jag sover som en gris och slipper 95% av vallningarna. Halleluja! Nu har det gått ett par veckor sedan jag ökade Sertralindosen och jag har förflyttat mig från nödutgången, så att säga. Min överenskommelse med IB bidrar oxå till att ett lugn har infunnit sig. Jag mår bra av att dra ned på kolhydraterna och tre promenader och ett styrkepass per vecka känns rimligt. Som grädde på moset har jag fått ordentligt kontroll över kvällstugget.

Svep

Idag klarade jag att gå hela sträckan från ytterdörren via Tennishallen och upp till Salem i ett enda svep utan att stanna ens för att hämta andan efter tennisbacken. Orken är tillbaka! Det tog 35 minuter i ett bra tempo. Sedan tog det 40 minuter att gå hem via Konsum. Det var kanonväder och nattfrosten låg kvar när gick 20 över 9. Slutet av promenaden var tung och jag har känt mig mörbultad efteråt, så i morgon kommer jag att vila.

Progressivt

Mina ”vanliga” glasögon har jag haft i knappt 4 år. Bågarna känns rackliga och glasen är lätt repade och svåra att få rena. Idag åkte jag till Specsavers. Undersökningen av ögonen visade att de mår prima och när det gäller styrkan på glasen kan den sänkas en gnutta. I nuläget har jag 4 par glasögon som jag jonglerar med: de ”vanliga”, datorbrillorna, läsglasögonen och solglasögonen. Jag börjar tröttna. Varje gång jag är hos optikern får jag frågan om jag inte vill gå över till progressiva glas. Idag bestämde jag mig för att jag vill prova. Antalet glasögon kommer att halveras. Det var inga större problem att hitta 2 par bågar och slutsumman landade på 7000 kr. Myyyycket pengar… Det skulle ha kostat det dubbla om det inte var för Specsavers generösa erbjudande om att det andra paret är utan extra kostnad. Efter optikerna kilade jag snett över Kungsgatan till tebutiken och fyllde på förråden. Jag har varit utan hallonte i många veckor nu, men jag har faktiskt inte haft den mentala orken att hantera Stockholm förrän idag. Förutom att jag blev trött i fötterna av kängorna så mår jag bra.

Kolhydrater

Vägning: 99,3 kg som innebär en minskning med 0,7 kg den senaste veckan. Vilken lättnad! Paniken har flåsat mig i nacken. Det är kolhydraterna det hänger på – jag är känslig för det. Förutom att jag äntligen har gått ned i vikt igen, så känner jag mig mindre uppblåst.

Ett gummibandspass som kändes prima och gick väldigt bra. Koncentrationen fanns i så pass hög grad att jag försjönk i övningarna. Härligt!

Kräsen?

”Falkens döttrar” av Elvira Birgitta Holm, den åttonde fristående delen i serien ”Släkten”. Jag har onda aningar om att den här serien börjar krokna kvalitetsmässigt. Det är möjligt att jag minns fel, men gjordes det lika stora tidshopp i de tidigare böckerna som det görs i de senare? Jag får känslan av att författaren får i uppgift att täcka in ett visst antal år i syfte att driva både boken och serien framåt. Den förstaboken utspelade sig på 800-talet och den senaste på 1600-talet; ett århundrade per bok. I just den här boken ”Falkens döttrar” hann jag till mitten innan jag tröttnade på att handlingen hela tiden hoppade flera år för att låta huvudkaraktärerna hamna i historiskt avgörande händelser (i det här fallet Nyköpings gästabud). Hafsigt och ytligt, pressat och oengagerat. Jag fick ingen som helst känsla för Ylva eller Ingrid. Den nionde delen finns redan utgiven och det känns inte självklart att jag ska läsa den. Trist.

Klippt

Fjärde gången gillt. Idag var jag hos frisören och nu känns hon så pass bekant att jag kan avslöja att hon heter Anette och salongen heter Unika. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka att en annan frisör kunde vara bättre än Rosie, men Anette är det faktiskt. Kunden har inte alltid rätt. Rosie klippte snaggade mig som jag ville ha det, men jag vet nu att det inte var det bästa för mitt hår rent formmässigt. Anette har klippt fram en mycket kort frisyr som ändå inte är snaggad (utom i nacken) och formen har visat sig vara hållbar de 8 veckor som går mellan varje tillfälle; håret känns sällan panik-långt längre och jag har sluppit känslan av en heltäckande mössa. Jag har hittat en ny frisör! Gud ske lov…