Mitt liv i ord

En klockren beskrivning av ångest och känslan av att vara värdelös som den för med sig. ”In my head” av Mike Shinoda”.

I can’t stop it when it starts. / Trying not to fall apart. /Building up until it all goes dark. /(In my head)I can feel it getting closer. /(In my head) breathing heavy on my shoulder. /And I’m trying to fake it but there’s no way to escape it. / (In my head) buried underneath the noises. / (In my head) there’s a million little voices. / Saying ”You’ll never make it and there’s no way to escape it”.

Låtskrivare: Jake Torrey / Mike ShinodaText till In My Head © Kobalt Music Publishing Ltd., Universal Music

…på jorden är Mall of Scandinavia (MoS) en lördag under (melodi)festival veckan.

Gårdagen började bra. Alla hade sovit gott och var på bra humör. Jag vaknade med en av mina favoritlåtar i huvet (”No turning back” med Ultravox). Jag hade förberett mig genom att ta reda på vilken våning de butiker vi tänkte besöka låg på för att slippa gå i cirklar. Ska man shoppa måste man förbereda sig! Vi styrde kosan mot Solna vi 11 och Elin körde i Stockholmstrafiken för första gången. Hon tyckte inte om det, men det gick hur bra som helst. Ju närmare MoS vi kom desto tätare blev trafiken och det var en långsamt rullande kö in i parkeringshuset. I taket satt skyltar som visade hur många lediga platser det fanns och den räknade nedåt i stadigt tempo. Oroväckande, men det var inga problem att hitta en ledig plats, men vi hade vi onda aningar… När vi kom in på plan C hördes musik, en barnvisa, på en sinnessjukt hög nivå. Vad i helvete? Det visade sig att de byggt en scen precis där man kom upp med rulltrappan. 2 entusiastiska tjejer med mikrofoner och Bolibompadraken (den var jättefin och såg så kramgo ut!) underhöll barnfamiljer som definitivt var med på noterna. Vi knödde oss genom trängseln och rörde oss bort från scenen. Det var möjligt att göra sig hörd, men det var på gränsen.

Hemtex blev den första butiken. Det var så lugnt och skönt där inne! Jag köpte en kudde med en hare på (den ropade på mig) och 2 ljust gula blockljus att ha till påsk.

Elin köpte en filt och nya sängkläder. Sedan gick vi in på Granit där de har lite av varje och, om jag förstod rätt, övervägande i naturmaterial med miljövänlighet som grund. Jag köpte inget, men Elin hittade ett par tallrikar och ljusstakar. Vi dök in i några smyckesbutiker, men när det mesta var inlåst tappade vi lusten. Vi hade inte orken att interagera med personalen. Vi kroknade. Törstiga. Kissnödiga. Trots att det är så stort och det finns gott om toaletter med minst 8 bås i varje, så var det flera meter långa köer till vatenda en!!! Eftersom vartenda fik och matställe var fullproppat nöjde vi oss med en stående paus utanför Ica där Elin köpte vatten. Nu var vi besvikna och överbelastade av ljud och ljudvolym, trängsel och fulla blåsor. Vi valde att gå tillbaka till garaget och tystnaden och bestämma hur vi skulle göra. Jag hade sett fram emot att shoppa i fysiska butiker för det är så sällan jag gör det och jag hade tänkt mig nya träningsskor, fin lakrits, orkidéer och örhängen, en sen lunch/tidig middag, men det bidde ingenting av det. Elin och jag brukade ha riktigt trevliga shoppingrundor, men ingen av oss fixar det längre. Vi toleransnivå för alla intryck i form av ljud och folkmängder har sjunkit till nästan noll och tröttheten som kommer efteråt är inte värt det. Ändå är besvikelsen stor. Pär tyckte oxå att det var sinnessjukt även om han inte är lika känslig. Tycker folk verkligen om att vistas i den miljön?! Dessutom har de med sig barn i alla åldrar från sittvagn till tonåringar. Är dagens människa så avtrubbad av vårt bullriga samhälle att hon bara rycker på axlarna åt det som fäller mig? Min ångestnivå var väldigt nära den jag upplevde i september efter Pärs och mitt teaterbesök.

När vi körde ut från garaget var stämningen tryckt. Vi hade pallat 1,5 timme. Inte längre än så. Kissnödiga, trötta, blodsockret nedanför bottennivån och hungriga. Trafiken var, om möjligt, ännu tätare och folk strömmade till från t-bana och pendeltåg. Härregud…. Vi diskuterade fram och tillbaka hur vi skulle göra och bestämde att åka till Moraberg nära Södertälje. Där köpte jag 3 orkidéer och sedan köpte vi mat från Donkens drive-through där det oxå var en jävla kö. Sedan satte Pär sulan i mattan mot Rönninge!

Frid. Tystnad. Siri.

Vi hämtade middaxmaten från Misora och resten av kvällen förflöt med diverse sysselsättningar på var sitt håll. Det blev ändå en hyfsad dag.

Nu har Elin och Siri åkt hem igen och det är tomt. Pär följde med, men kommer hem redan i övermorgon.

Idag lämnade jag prover på min nya vc. Pär skjutsade mig. Nu vet jag även hur jag tar mig till stationen som ligger inom synhåll. Sköterskan som tog proverna var väldigt trevlig och bad om ursäkt för att jag nog får ett blåmärke, men det blåmärket syns knappt jämfört med det jag fick förra fredagen när jag röntgade lungorna. Röntgenteknikern som även skötte injektionen med kontrastvätskan gjorde inget vidare jobb. Dels gjorde det ont, han tryckte mycket och ganska hårt och det blödde mycket när han drog ur nålen. Så här ser blåmärket ut 1 vecka senare. Inte vackert, men det är inte ömt längre.

Bland det lyxigaste som finns är nybakat bröd. Bröd som inte har varit fryst eller legat i en plastpåse. Det är inte ofta vi kostar på oss den lyxen eftersom ingen av oss bakar. Efter att jag hade lämnat proverna – på fastande mage – köpte jag några olika frallor från Kaffestugan bl.a. med soltorkade tomater som är deras i särklass godaste bröd. Det doftar tomat och oregano – ljuvligt! Vi var hemma före 9, så vi åt frukost tillsammans med …

Elin! Hon och Siri är här över helgen för att vi ska fira våra födelsedagar. Det är så mysigt! Siri strök omkring våra ben.

Nu har jag mobbat ut mina Synsambrillor och använder de gamla från Specsavers. Varje gång jag köper nya glasögon sparar jag alltid de gamla uti fall att… Specsaversbrillorna sitter bättre och de har faktiskt bättre skärpa särskilt läsglasögonen som jag använder även när jag gör minimosaiken. Skillnaden i styrka kan bero på 2 saker: min syn har backat ett steg och stämmer bättre med de gamla glasögonen (det kan bli så när man blir äldre) eller så gjorde Synsam ett dåligt jobb (det stämmer bättre med min nuvarande inställning till dem).

Jag ser realityserien ”Blown away” på Netflix. Väldigt intressant! Det finns dock en sak jag INTE gillar och det är att det sämsta betyget en glasblåsare kan få är att ”den hör hemma i en souvernirbutik”. När jag köper gladföremål är det för att jag tycker om dem, de talar till mig, även industritillverkade dricksglas från Ikea. När någor säger ”souvernirbutik” med en föraktfull fnysning kritiserar de även mig och min smak och det betackar jag mig för!

När Pär bytte glasögon för några år sedan gick han till den Synsambutik som öppnat i vårt centrum. De praktiserar ”Hyr dina glasögon”. (Om jag har fattat det rätt går det inte att köpa kompletta glasögon som hos t.ex. Specsavers.) Jag var skeptisk, men han tyckte och tycker fortfarande, att det funkar, så jag valde att prova. Jag hade väldiga besvär med att hitta bågar och att vänja mig vid dubbelslipade glas, men jag hade möjlighet att få ordning på det. När jag bytte bågarna hade ”prova-på-perioden” gått ut och jag fick anpassa priset till den månadskostnad som redan var satt, 417 kr. Det var inte helt lätt mycket beroende på att deras sortiment är så modeinfluerat med ugglebågar à la 80-tal och det har jag genomlidit en gång redan. Jag hämtade dem i januari förra året. Jag skrev om det då eftersom hon i butiken var så jävla otrevlig. Efter det besöket har jag varit där 1 enda gång för en synundersökning. Samma kassa personal. För ett par veckor sedan skrev DN att det inte är garanterat att synundersökningarna hos Synsam utförs av en legitimerad optiker. Endast 60plussare är garanterade det. Det blev droppen för mig.

Jag mäjlade deras kundservice för att ta reda på hur mycket jag behöver betala för att lösa ut mina glasögon. Om jag gör det nu ska jag betala drygt 6000. Om jag väntar till mitten av augusti när nuvarande period går ut blir det drygt 5000. I daxläget har jag betalat ca 6000 kr och då har jag dragit av några betalningsfria månader. Alltså skulle mina glasögon kosta mig 12.000 kr om jag löste ut de idag. 12.000!!!! Det ÄR dyrt, jävligt dyrt. Hos Specsavers har jag aldrig betalat mer än 6.000 för TRE par.

Jag fick ett svar på mäjlet som innehöll följande mening: ”Vänligen läs igenom detta mejl innan du tar ditt beslut.” Sedan följde de fördelar abonnemanget innebär: synundersökning 1 gång/år (eftersom jag är under 60 är det inte säkert att det är en leg. optiker), så mycket skötselmaterial jag behöver (det har jag aldrig blivit erbjuden, men deras styckförpackade engångsdukar är miljöovänliga), jag kan byta bågar så ofta som 1 gång/år (VEM gör det?) samt försäkring. Det låter bra, men jag under det senaste dryga året har jag inte haft behov av något av det och jag har inte längre lust att betala för det längre.

Jag funderade i flera dagar innan jag visste hur jag skulle formulera mitt svar på försäljarsvamlet.

”Den främsta anledningen till att jag överväger att avsluta abonnemanget är att det känns knasigt att hyra något som är så personligt och som ingen annan kan använda efter mig till skillnad från t.ex. en bil. (Jag är medveten om att ni återanvänder materialen.)

Den enda Synsam-butiken jag har besökt är den här i Rönninge och jag upplever den som mörk, trång och dyster. Det är svårt att få en uppfattning av bågarna. När det gäller sortimentet är det väldigt fokuserat på och begränsat av modet. I alla fall på damsidan. Just nu är det stora bågar à la 80-tal som gäller och det har jag redan stått ut med en gång.

Jag har inget behov av att byta bågar 1 gång om året eftersom det är svårt att hitta några som verkligen känns bra. Det är en väldig procedur.

Alla dessa anledningar gör att jag hellre kostar på mig en klumpsumma plus en försäkring. ”

Det dröjde inte så länge innan jag fick ett ”Det var tråkigt…”-blablabla-svar plus ett avslutningsavtal. Pang! Ingenting om att hon skulle skicka min kritik/mina synpunkter vidare. Det är så äckligt typiskt för försäljare! Gullegull och smil så länge man inte kan värja sig för deras svada, men iskalla handen och grinig ton när man inte nappar eller vill avsluta. Servicekänslan är begränsad.

Jag rekommenderar INTE Synsam. De är störst på marknaden och börsnoterade, men de är inte bäst. Jag kommer att gå tillbaka till Specsavers.

Jag har hittat en ny sida, ”Myth of asia” som har lite andra motiv. Det var där jag hittade den här:

Jag föll direkt! Vilka uppsyner! Formatet var annorlunda och roligt att jobba med. Det kändes som att jag matade fram en struts i taget. Pärs ram passar inte riktigt, den är för kraftig för ett så långsmalt format, så jag köpte en magnetram (jag är medveten om att jag dissade den tidigare). Själva mosaiken blir tyngre när den är färdig och magnetramen i sig har oxå tyngd, så tavlan flaxar inte omkring. Jag kommer att skära bort kanterna på långsidorna. Strutsarna är min nya favorit efter huskysarna!

Jag kom underfund med en fördel hos magnetramen: eftersom canvasen bara hålls fast mellan 2 lister med magneter på, så är det enkelt att byta motiv och det börjar bli fullt på väggarna… Jag har en leverans på g och där köpte jag såna ramar. Behöver jag säga att det blir en lättnad att slippa spänna upp canvasen på en ram?

Varför ska vi ha så många alternativ vare sig det handlar om yoghurt eller el-avtal? När blev det så här? Jag avskyr stora mataffärer som Stora Coop och Ica Maxi. Jag mår illa när jag ser hyllrader med flingsorter, pyramider med grönsaker som förmodligen måste slängas för att allt inte går åt, meterhöga hyllsystem med chipspåsar, långa frysdiskar med glass och pizzor. Vi tenderar ändå att köpa favoriterna. Måste varenda människa kunna köpa sin favorit hela tiden?! Jag handlar på vår Konsum i vårt lilla centrum för jag vill ha den kvar. Sortimentet är mindre och förnyas sällan och det är en lättnad. Jag anpassar mina behov efter utbudet. Det enda jag saknar är färsk fisk. Den disken försvann eftersom de inte sålde tillräckligt och det saknades utrymme när butiken byggdes om för några år sedan.

Nu har möjligheten att välja tagit sig hela vägen in i ljudbokens värld. Den förbannade artificiella intelligensen. Titlarna där det går att växla mellan 2 eller fler röster ökar i antal. I början var det endast engelska böcker, men de senaste veckorna har de blivit svenska fler. Nu talar jag om Storytel eftersom det är där jag är kund. Ett exempel är en serie som Dag Öhrlund har skrivit där Stefan Sauk har läst in de flesta titlarna fram till den senaste som Dag läste in själv p.g.a. att Stefan hade annat att göra. Stefan Sauk är en av mina absoluta favoriter, men bokserien har jag slutat lyssna på (den blev oerhört tjatig och Dag Öhrlunds egna åsikter sken igenom för mycket). Recensionerna när inläsaren byttes ut var inte nådiga utom det fåtal som inte gillar Stefan Sauk. (Dag Öhrlund suger som inläsare, verkligen suger.) Nu finns den 9:e delen inläst på nytt och det är möjligt att lyssna på Stefan Sauk, men han har inte personligen läst in den. Vid det här laget har Storytel ett oerhört rikligt röstmaterial eftersom Stefan Sauk har läst in flera hundra böcker. Det är bara för dem att träna upp en AI att snickra ihop något som låter likadant. Stefans olika sätt att uttala, betona, använda sig av olika röster och dialekter – allt finns tillgängligt. Det värsta är att Stefan inte kan protestera och att han får inte betalt för att hans arbete används. Det finns inget som hindrar Storytel från att AI-generera hans röst i nya titlar som han rent fysiskt inte har läst in. Katarina Ewerlöf, som oxå tillhör mina favoriter och som är oerhört proffsig, är väldigt kritisk. ”Fuck off!” säger hon om Storytel. Hon förklarar det med att som inläsare lägger hon ner själ och hjärta i en text som författaren oxå har lagt ned själ och hjärta i. Exaktemente! Alla boklyssnare har sina favoriter. Det finns de som inte gillar Stefan eller Katarina eftersom de läser så att det blir en liten föreställning – dramatiserar helt enkelt. De föredrar en inläsning som är rakt upp och ned. (Det är roligt att läsa recensionerna eftersom samma bok kan få allt från 1 stjärna till 5 beroende på just inläsaren.) När AI-Stefan läst in boken jag nämnde tidigare dröjde det bara några timmar innan den fick tumme ner. Uttalet var konstigt och vissa betoningar var felaktiga på ett sätt ”som Stefan aldrig skulle nedlåta sig till”. Jag kommer inte att ge en AI-inläsning en chans! Det är cyniskt och girigt och, på ett sätt, föraktfullt mot oss som lyssnar. Jag avstår från många böcker p.g.a. inläsaren t.ex. Gunilla Leining som är väldigt populär, men som jag helt enkelt inte tål, men jag överlever det. Faktiskt. Det är osis när en intressant bok inte är inlästa av min favorit, men jag överlever det. Valmöjligheter är överskattat.