Dränerad

Igår råkade jag ta kvällsdosen av Lyrica 2 gånger. Det förvånade mig egentligen inte eftersom jag känner mig snurrig och förvirrad större delen av tiden, men efter det ansträngande gummipasset blev det, tillsammans med Lyrica, en knockout. Jag lade mig före 23 och minns inget mer innan mobilen larmade kvart i 7. Det går inte att förneka att det var makalöst skönt att sova oavbrutet i nästan 8 timmar, drogad eller ej. Jag lämnade prover i morse inför läkarbesöket den 30:e och jag gjorde det på fastande och utan morgonmediciner (även om jag inte vet om det var nödvändigt…). Det blev buss båda vägarna för jag hade ingen fysisk ork att gå någon av vägarna. Det känns konstigt på ett obehagligt sätt att inte orka. Jag var den enda som väntade på provtagning 20 i 8 och det var den urduktiga sköterskan som tog provet (jag minns aldrig hennes namn!) utan att det kändes och utan att lämna ett blåmärke. Jag var ute vid bussen igen mindre än 10 minuter efter att jag gått in. Matt, snurrig och med begynnande huvudvärk. När jag klev av bussen i Rönninge fick jag ett infall och gick till Kaffestugan och köpte färska frallor. Det är makalöst lyxigt att kunna köpa bröd som bakats bara ett par timmar tidigare och på gångavstånd hemifrån! Väl hemma slukade jag 2 frallor med soltorkade tomater och 2 muggar te. Gud så gott!! Sen lade jag mig. Jag trodde jag skulle somna på stört, men huvudvärken var ett dunkande faktum. Jag låg där till halv 13, sov en stund, slumrade större delen av tiden. När jag vaknade tog jag 2 Treo och gjorde lunch.

Kommer ni ihåg solfjädern jag skrev om för ett par veckor sedan? Den har många år på nacken och har suttit uppspänd på väggen som dekoration i perioder och nu har den gått sönder. Den varma sommaren knäckte även den… Plast torkar och blir skört, så enkelt är det. Något som inte visade sig vara lika enkelt var att köpa en ny på nätet. Det finns mest engångsvarianter i papp för fester och jippon. Till slut hittade jag awendela.se, men det var en av de märkligaste sidor jag varit inne på. Sortimentet är brett, men 95% av det fanns inte i lager och kunde inte beställas!! Det var på gränsen till omöjligt att förstå koderna för de olika varianterna. Jag hittade en som var fin, men blev så osäker på om jag verkligen skulle få just den om jag beställde, så jag gjorde en till sökning. Fyndiq.se dyker ofta upp, så jag kollade där (jag har beställt där ifrån tidigare) och vad hittar jag om inte 2 av de solfjädrar som jag blev intresserad av hos awendela.se. Jag beställde båda, en av plast och en av trä.

Påfågelmönstrad med paljetter o brodyr på nylon (?) med plastfäste.

Blommönster tryckt på sidentyg med träfäste.
Ingen av dem är någon dyrgrip, men de fyller sin funktion och jag tycker att de är riktigt fina.

 

Biverkning

Igår skjutsade Pär mig till Salem där jag hämtade ett paket och sedan promenerade hem. Fy, tusan vad jobbigt det var! En känsla att tyngd och matthet som var rent obehaglig. Idag körde jag ett mediumpass med gummibanden och det kändes likadant. Jag har ingen ork! Det är som om jag inte har tränat eller rört på mig på flera år. Det började tungt, men jag tog det lugnt. ”Ett set i taget…” Sedan kändes det bra, men när benövningarna lämnade mig darrig i benen och armövningarna var skitjobbiga, orkade jag inte fokusera och det gick utför, men jag slutförde passet. Innan jag klev in i duschen masserade jag in Tigerbalsam på ryggen. Jag har varit så satans trött efteråt och hela kroppen värker. Den här äckliga tröttheten och även upplevelsen av minskad muskelstyrka kan vara en av de mer sällsynta biverkningarna av Venlafaxin. Jag får ta upp det när jag träffar MR nästa gång. Det och en hel del annat….

Stiltje

Det händer ingenting. Stiltje. Den här sommaren har varit den värsta på många år och jag är helt dränerad. Det har gått knappt 2 veckor sedan Svärmor dog och det mesta har landat. Begravningen blir den 23:e och gravsättningen 1 månad senare. Pär har tät kontakt med Svärfar och sin syster. Förra söndagen var vi hos Svärfar på namnsdagsfika och det var trevligt, men mycket mer social aktivitet orkar jag inte just nu. Det är rutinerna som gör att jag inte bara blir liggande i sängen även om jag har sovit till 10 eller längre alla dagar den här veckan. Min favoritstund är på kvällen när jag målar i målarboken ”Min mandala” av Maria Ljungeld. Det är väldigt rogivande och ett behagligt sätt att avsluta dagen. Att komma iväg på en promenad känns fullständigt omöjligt trots att kroppen protesterar mot allt stillasittande. Jag är så oerhört sjukt leds på att alltid svettas!! Det är kanske därför jag,  i ren självbevarelsedrift, gör minsta möjliga. Idag är det dock bara 22 grader och det blåser och i morgon utlovas regn och bara 16 grader, men det tror jag när jag ser det….

Smörsångare

En motsträvig kropp släpades runt Flaten idag. Det tog 70 minuter och det kändes som om mina ben inte längre vet om att de är till för mer än att bara förflytta mig från en sittplats till en annan. Det känns att jag har gått upp vikt en hel del. Jag väger mig med ojämna mellanrum och bara när jag känner att jag orkar tackla siffrorna på vågen. Senaste gången vägde jag nog drygt 104 och idag visade vågen 105,5. Eftersom jag hade befarat ett slutresultat uppåt 108-109 – för det är så det känns – blev jag lättad, men det är dax för skärpning. Igen. Den här veckan är den första på ett bra tag som Pär och jag har lyckats få ihop en matsedel med ordentliga, lagade middagar för hela veckan och det är en början.

Igår vaknade jag med en låt i huvudet: ”The last waltz” med Engelbert Humperdinck. Jag har alltid, alltid varit svag för vals-takten! I början av 1990-talet hade TV4 ett program som hette ”Sikta mot stjärnorna” där de som uppträdde skulle vara så lik en artist som det bara var möjligt. De sjöng själva – inget play-back-fuskande! – så mycket hängde på rösten och ibland blev det nästan kusligt träffsäkert. I ett av programmen dök en kille upp och sjöng just ”The last waltz” föreställande mr Humperdinck. Då hade jag ingen uppfattning om ifall rösten var lik, men själva numret har bränt sig fast eftersom det var så vansinnigt snyggt! Sångaren står i kanten av scenen iklädd smoking och en ”riktig” mikrofon. I bakgrunden syns ett dansande par à la tävlingsdansare som valsar så där sugande som bara såna kan. Hon i en vid svepande klänning. Bakgrunden växlade i olika färger (rött och blått minns jag). Förmodligen gick den här killen inte vidare till final för jag kan omöjligt hitta klippet på YouTube, men originalet finns hos Spotify. Förstås! Lyssna på smörsång och njut! Engelbert Humperdinck har en riktigt bra röst, med styrka och brett klangregister. Jag får ståpäls!

Weleda

Jag har använt enbart Weledas duschkrämer och hudlotion i en dryg månad och eftersom det har sammanfallit med värmeböljan från helvetet med 2 duschar dagligen, så vill jag påstå att jag har provat produkterna grundligt. De doftar fräscht (utom den med granatäpple – pomegranade – som doftar apelsin och det har jag alltid haft svårt för) och de är dryga. Trots att jag har duschat betydligt oftare än vanligt har huden inte känts torr eller kliig. Inte ens efter att jag skrubbat med kropps-skrubben.

Det är fullt på min hylla…

Det finns en hudlotion som matchar varje duschkräm, men den enda jag har använt är den med mandel – almond – för känslig hud. Hittills har det bara varit en enda lotion som fått godkänt av min kräsna hud och det är Essex som jag har använt i många år.  Weledas lotion är, om det nu är möjligt, ännu drygare än Essex, en aning fetare, men utan att kännas kladdig.  Det finns den sortens små problem som jag kan vara så van vid att jag inte märker när de försvinner även om det låter motsägelsefullt. Mina armbågar har ofta blivit torra och fnasiga och till och med haft små sår och jag har provat diverse salvor och lotioner, men har inte kommit undan med mindre än att jag har varit tvungen att smörja flera gånger om dagen. Häromdagen kom jag på att jag inte har behövt göra det på …. ja, flera veckor. Armbågarna är hur lena och smidiga som helst! Vissa hudveck blir ofta varma, fuktiga och kliiga, men det är samma där – de har helats. Till ansiktet använder jag ansiktsvattnet med bl.a. hassel och lotionen med iris och de fungerar tillfredsställande. Lotionen med iris är aningen fet. Fotkrämen med citron är så fräsch och den svalkar faktiskt vilket har känts himmelskt den här sommaren! Den enda produkten jag inte är nöjd med och som jag – i alla fall i nuläget – inte använder är deon med citron.  Den torkar dåligt, känns kladdig och inte hindrar den mig från att lukta skunk heller. Den kanske fungerar bättre när det blir svalare och jag inte svettas som en gris hela tiden. Tills vidare använder jag Niveas deo.

Designen på förpackningarna tilltalar mig oxå: rena linjer och färger.

Dimma

Min Svärmor somnade in klockan 23 den 30 juli 2018. Hon blev 83 år och om hon hade fått vara frisk vet jag att hon hade velat leva många år till. Nu slipper hon ha ont. Hon slipper sömnlösa nätter och långa dagar. Pär och Elin åkte till sjukhuset för att ta ett sista farväl innan begravningen. Väntan är över.

Jag har befunnit mig i en dimma större delen av dagen. Pär kom hem vid midnatt igår med beskedet att hans mamma dött. Jag var precis på väg att plocka ihop och gå och lägga mig, groggy av sömntabletten. Efter 4 timmars sömn var jag på toaletten och efter det sov jag i knappt 2 timmar innan det var dax att stiga upp. Jag hade tid hos MR klockan 9. Pär skjutsade mig dit innan han fortsatte till Elin. Klockan var 20 i 9. Det stod en fläkt i korridoren precis utanför MR:s rum och jag damp ned i stolen som stod där och lite i taget blev jag torr och sval igen. Jag somnade nästan. Han hade en fläkt i rummet oxå som han var vänlig nog att rikta in på mig. Den egentliga anledningen för besöket var bytet till Venlafaxin och när han frågade mig hur jag hade det med de tunga tankarna och jag svarade genom att säga att jag inte skulle ha något emot att byta plats med Svärmor kom vi överens om att dubblera dosen till 150 mg. Lyrican fortsätter jag med tills vidare. Nytt besök med provtagning, särskilt för att kolla LSH-värdet (sköldkörteln som påverkar serotoninhalten) i slutet av augusti.

Jag promenerade hem – lååångsaaamt – i värmen som nu inte bara är varm utan även fuktig, men tunikan han bli nästan genomblöt och på armarna fanns stora svettdroppar. En dusch, byte av kläder och sen lade jag mig, somnade och sov i 2 timmar. När Coop-leveransen kom strax efter 13 var jag relativt nyvaken och småsnurrig och hungrig. Sedan mindes jag att Svärmor har dött,  anledningen till att Pär inte var hemma och morgonens läkarbesök och dimman försvann.

Väntan

Vi har väntat länge nu. Först på hur länge Svärmor skulle klara sig på egen hand. Efter att hon kraschade för 3 veckor sedan väntade vi genom en kris. När hon klarat den och flyttats från Kalmar till Stockholm har vi väntat på att läkarna skulle fatta ett beslut om när det var dags att släppa taget. Den dagen är idag. Pär, Svärfar och Svägerska med familj träffade läkaren halv 13 och väntar nu på slutet. Det kan ta timmar eller dagar. Elin valde att stanna hemma hos sig och jag är här hemma hos mig. Jag försökte köra ett fullt pass med gummibanden, men fick ge mig när den fysiska orken tröt till följd av att jag inte kunde koncentrera mig. Som pricken över i är luften fuktig och helt jäkla stillastående med 26 grader.

Mod

Äntligen kom det förlösande åskvädret med ösregn!! Vid 4-tiden brakade det löst (enligt ett sms från Elin – jag sov då) och jag väcktes av en smäll 1 timme senare. Efter ett toalettbesök lade jag mig igen och lyssnade och räknade; det var inte ofta jag hann längre än till 1. Ett muller var så kraftigt att vibrationerna kändes i sängen! Jag är inte rädd för åskan, kanske för att jag alltid har befunnit mig på en trygg plats. Jag är fascinerad av krafterna och så ser jag framför mig hur Tor far fram över himlen i sin vagn dragen av de 2 bockarna och svingande Mjölner. Sedan kom regnet och det öste ned. Droppade och rann så det stod härliga till! Jag kunde nästan höra hur vår hassel sörplade lyckligt.

Bilden hittade jag på Wikipedia på den länkade sidan om Tor. 

Åskan är jag inte rädd för, men kanske sjukhus. Jag avskyr sjukhus. De långa korridorerna, dofterna, ljuden, stämningen. Jag har varit inlagd efter självmordsförsök och vid små operationer och så de äckliga elbehandlingarna. Inga positiva minnen…. Igår bestämde jag mig plötsligt för att följa med till Svärmor idag på förmiddagen. Samvetet har gnagt. Det beslutet förde inte med sig den lättnad jag hade hoppats på. Tvärtom. Jag tvärdök och fick megaångest som krävde 1 xtra Lyrica. Det höll i sig hela kvällen och ända tills vi klev in på intensivvårdsavdelningen där hon ligger. Senaste gången jag såg henne var i början av maj och sjukdomen har förändrat henne fullständigt. Jag var beredd på det och jag blev varken chockad eller illa berörd och det tackar jag de sjukhusserier jag sett genom åren (”Grey’s anatomy”, ”Cityakuten” och dokumentärserien om akutavdelningen på ett av Londons sjukhus) för. Faktiskt! Svärmor var inte kontaktbar, men hennes medvetandegrad är sådan att hon kan höra oss och känna igen rösterna. Svärfar, Pär och Elin var oxå där. Jag höll henne i handen och smekte försiktigt de områden som inte var täckta av droppnålar. Hon tycker inte om när man stryker henne över håret – det visade hon tydligt. Min lilla svärmor. Det var förmodligen sista gången jag träffade henne. Det tog emot att åka dit, men jag är glad att jag gjorde det. Jag var modig idag.

En solfjäder har blivit en räddning för mig när kombinationen värmebölja och vallningar är nära att göra mig tokig. Jag kom på att det ligger en bland mina feng shui-saker. Den kommer från svärisarna som förmodligen har köpt den i eller fått den från Kina. Jag minns inte om det är vi, Pär och jag, som fick den eller Elin. Den är praktisk oxå eftersom den är fullt möjlig att stoppa ned i vilken väska som helst om jag vill ha den med mig. Det finns ju inte AC över allt…

Pandor och körsbärsblom.