Jag brukar kalla det för pakethämtarpromenad, men idag kallar jag det för paketsläparpromenad. Till Salem för att returnera lampan till Designonline (73 pix) och det paketet var så knasigt fyrkantigt åt alla håll att det inte gick ned i någon kasse, så jag fick slå en packrem runt om. Inte det minsta tungt, men otympligt. Jag hämtade ut ett paket oxå som var platt och stort, inte tungt, men otympligt. Packremmen igen. Apoteket för medicin och smågrejjer. Då fick jag användning av kassen, men det var för att lägga ned jackan. Det var äckelklibbigt och armarna var täckta av en svetthinna. Nästa stopp var Bamses där jag hämtade ut vårt nya väggur till vårt blivande nya kök och det gick minsann ned i pappkassen! Sedan handlade jag på Konsum och sista biten hem släpade jag på det otympliga paketet, en tung plastkasse och pappkassen som jag hade fyllt på. Jag pausade ofta och jag hade ont i fötterna, i knäna, i armbågarna och handlederna och som pricken över i var spiken i ryggen tillbaka. Efter lunch sov jag en stund i soffan, men det blev inte den avlastning jag hade hoppats på, så jag tog en dubbeldos nu på kvällen.
Det stora platta paketet innehöll en balanskudde. Jag frågade sjukgymnasten varför ena vaden alltid knyter sig och hon sa att jag skulle dra ned på tiden och kanske bara stå i 1 minut i taget, men när jag såg hur många olika balansbrädor som finns blev jag mer sugen på att prova en annan än den vi har hemma, så jag köpte en hos Kosttillskott.se.
Igår talade Elin med Ellie om mig som ”tant Ewa”. Näää! Inte tant! Jag tycker inte om det ordet. Jag är Selmas mormor och det är mysigare. ”Jag vill vara en lägerkommendant!”, sa jag. Jag tycker om att bestämma och att säga nej och det skulle vara skojsigt att få spela skurk i nån film. Kommendant Ewa på Rönninge kaninläger. Jojo, fint ska det va’!
Lägerkommendant
