Nu är allergin igång på allvar. Den sitter i ögonen som vanligt, så nu droppar jag med både Livostin och Artelac och jag försöker att inte klia. Jag använder sovmasken på natten, men ögonen är ändå lite kladdiga på morgonen.
Efter att ha jonglerat med flyttkartonger och hyllplan och böcker säger kropp & knopp ifrån; jag är trött och har ont i handlederna och knäna. Idag tog jag bussen till Salem och promenerade hem via Konsum och det var vidrigt. Vidrigt! 20 grader och kokande fötter och ont i hälen och fet och jävlig. Jag är i så dålig form att jag inte känner igen mig själv. Vad är för eländig, slapp och ?orkeslös kropp jag befinner mig i?!
Förra sommaren drog vallningarna igång så det stod härliga till. Jag har hållit dem i schack med hjälp av Lyrica, men jag har inte kunnat släppa tanken på att kanske behöva öka dosen ännu mer. De senaste veckorna har vallningarna känts av igen. Väldigt lindriga än så länge, men det är väl för mycket begärt att de inte ska bli värre?
Jag är så leds på mig själv och min ohälsa och jag är sjukt leds på att kämpa mot den hela tiden. Jag vill inte mer.
