Veckovägningen visade 105,8 kg. Det innebär en minskning med 1,6 kg på en enda vecka, 3,4 kg på 9 veckor (minus 0,7 kg sedan i tisdags). En del av mig skuttar och jublar och slår med näven i luften eftersom det verkar som om jag äntligen har kommit på hur jag ska göra. En annan del av mig står bredvid och är misstänksam och litar inte för ett ögonblick på att det här kan hålla i sig. En tredje del av mig är arg och tycker att om det inte var svårare än så här kunde jag väl ha fått upptäcka det för flera år sedan med tanke på hur dåligt jag mår av övervikten. En fjärde del av mig kontrollräknar om och om igen och funderar på om det är fel på vågen. Det är alltså bara en fjärdedel av mig som är riktigt glad och blir därför tvungen att gapa högt, men hon hörs mer och mer…
Knäböjningarna är uppe i 35 stycken (igår var det vila). Det är lite flåsigt, men lårmusklerna protesterar inte nämnvärt.