Tandläkaren klockan 10 över 8 innebar att jag skulle stiga upp kvart över 6, men jag hörde inte larmet och vaknade först kvart i 7. Märkligt nog låg jag kvar i sängen och tänkte efter flera gånger hur stressad jag behövde känna mig. Jag kom fram till att jag behövde känna mig ganska stressad och då for jag upp ur sängen och började vimsa mig igenom morgonrutinerna, men bara de nödvändigaste. Klockan var nästan halv 8 när jag stod i begrepp att klämma ut tandkräm på tandborsten och då ringde de från tandläkaren för att tala om att hon hade blivit sjuk och så fick jag en ny tid i nästa vecka. Jag var groggy och lät förmodligen korthuggen, på gränsen till ohyfsad. Om jag, som patient, hade avbokat med endast 40 minuter till godo hade jag ändå fått betala. Jag fick vara tacksam över att jag inte hade hunnit gå hemifrån och att jag bor på gångavstånd. Jag ville bara få det avklarat och nu måste jag vänta en dryg vecka till!!
Jag hade kunnat krypa tillbaka till sängen efter det, men fläsket behövde piskas, så när klockan var 07.52 låste jag ytterdörren och påbörjade samma runda som jag gick i lördags. 85 minuters ångestdriven piska-fläsket-promenad. Gryningen hann övergå i fullt dagsljus innan jag var hemma igen. Det var den första riktiga vinterkänningen i luften.
TRISS
Idag är jag tacksam för …
… att jag inte hade hunnit gå hemifrån innan jag fick återbudet.
… att jag har haft en hyfsat lugn och ångestfri dag.
… att jag har möjlighet att bara tänka på mig själv när jag mår så här dåligt.
