Där satt den! 65 minuter stavgång med flyt och tempo och endorfiner. Oh, yeah!! Jag blev väldigt trött i skuldrorna och armarna mot slutet och ryggmusklerna fick sig en duvning de sent ska glömma. Det var en härlig känsla att känna att varenda ryggmuskel jobbade för att hålla upp kroppen, som en fjäder som drogs åt. Men fotlederna… Ont, ont, ont. Det känns alltid bra medan jag är i rörelse och håller värmen igång, men när jag har kommit hem och suttit ned ett tag, så kommer stelheten och med stelheten kommer värken och idag har den varit extra jävlig; vristerna, knäna och ryggen. Efter lunch låg jag i soffan i nästan 2 timmar, lyssnade på boken, sov en stund i hopp om att slippa värktabletter, men nu ger jag efter. Ett träningspass som är så bra som det idag gör mig innerligt gott och jag blir så ledsen när värken kommer.