Igår kväll letade jag efter axelövningar med gummiband och hamnade på ett sidospår som handlade om att tejpa munnen för att motverka snarkning. Det går ut på att munnen hålls stängd och man blir tvungen att andas genom näsan i stället. En annan fördel med att andas genom näsan är att andningen blir djupare och bättre. Jag har nog aldrig varit den som sover med stängd mun och sedan jag fick bettskenan är det en rent fysisk svårighet. Det går att använda vanlig sårtejp som är skonsam mot huden (nej, Pär – silvertejp är inte att rekommendera i det här fallet!), så jag grävde fram sårtejpen från plåsterlådan, rev av en bit och tejpade igen munnen. Häpp! Pär sov sedan länge, så han visste inget om mitt försök, men kanske är det en önskedröm som gick i uppfyllelse? Hehe. Jag sov hyfsat, vaknade till ibland just av att munnen inte gick att öppna. Betyder det att snarkningar undveks? Jag vaknade med huvudvärk. Förmodligen spänningsvärk efter att jag hade försökt öppna munnen under natten.
Jag promenerade 65 minuter runt Flaten i ösregn. Det var skönt även om benen kändes tunga efter gårdagens gummipass. Fördelen med regn är att det inte är så mycket folk i farten.
Dagens låtlisterepresentant blir Level 42 med ”Something about you”. Jag hade med den för 5 månader sedan – jag tröttnar inte på den! – och just idag fick den endorfinerna att flöda och gav mig ståpäls. Jag tillägnar den Pär eftersom vi har varit tillsammans i 26 år, så då är det verkligen ”something about you”!
PS. Träningsvärken i låren är…löjligt överjävlig.
