Klockan 6 väcktes jag av marsvinens ihärdiga tjoande om att det var frukostdax och eftersom jag ändå måste på toaletten var det lika bra att utfordra alla fyrbeningar och sedan ta sovis. Så blev det och jag sov till 11. Pär köpte en blodtrycksmanschett för ett tag sedan för att hålla koll på sitt blodtryck och eftersom mitt eget blodtryck är helt åt skogen gör jag det samma. Det blir oregelbundna mätningar, men efter måndagens besök hos diabetessköterskan gjorde jag en koll när jag kom hem och resultatet blev lika förskräckligt som hos henne (140/97) och det borde ju innebära att manschetten fungerar. Dagen efter var trycket ännu högre. Det bästa är att ta trycket när man precis har vaknat och idag var det 131/84 och det kändes mindre skrämmande. Jag har haft riktigt högt blodtryck en enda gång tidigare och det var pga. havandeskapsförgiftning och att det har varit högre än vanligt de senaste åren är en följd av att jag har gått upp i vikt. Kalla fakta.
Vad övrigt är, är tråklördag. Jag har gett mina orkidéer omvårdnad och jag har tvättat. Den stora tulpanbuketten som jag fick förra lördagen gick hädan idag. Vila i frid. På eftermiddagen låg jag i soffan och läste och det var det bästa med den här dagen. Jag har hamnat i en ljudbokssvacka igen där ingen bok är tillräckligt bra eller så är uppläsaren en plåga. Gårdagens snö ligger kvar där det inte är asfalt och nu är det faktiskt minus 4 grader. Pär är på Öland och Elin är hos Robin. Det är jag, djuren och mina hostningar här hemma. Jag har skickat in nästa veckas bokblogg till SkrivarSidan, ytterligare ett inlägg är färdigt och jag jobbar på en recension, men huvudet är tomt på idéer, så det går trögt. Vissa gånger räcker inte utrymmet på 400 ord till och andra gånger kan jag inte förstå hur jag ska få ihop så många. Dagsformen varierar lite för mycket…
