Igår var den mest ansträngande aktiviteten att jag gick mellan vardagsrummet och köket när jag vattnade orkidéerna. Idag promenerade jag i 65 plågsamma minuter. Oj, vad det gick trögt! Inget flyt eller stuns i stegen. Blähä! Jag utsatte mig för det mest för att låta kroppen få göra något annat än att renovera ett kök, att få komma ut och hemifrån, att få vara själv en stund. Kroppen hade egentligen inget behov av det hela och det motståndet kändes av hela tiden.
Jag somnade ifrån bettskenan igår och om jag får för mig att den är onödig, så behövs inte mer än en natt utan för huvudvärken – spänningsvarianten – kom som ett brev på posten. En Ipren och middagsvila i ett skuggigt sovrum kändes ljuvligt. Sedan tog jag en Ipren till och värken släppte framåt kvällen. Det är såååå skönt att sova middag!
Massai barefoot technology. MBT. En tanke slog mig när jag var ute idag: när man går barfota tar man inte lika långa steg som med skor på. MBT-skor ska sitta som en strumpa, de ska inte glappa och det påverkar steglängden. Mina nya sitter som en smäck och det känns när det är dax att klippa tånaglarna…
