Kategori: Renovering 2016 del 2

Då var det dax. Dax att tapetsera. Dax för Pärs fototapet. Vi höll på i 8 timmar inklusive lunch. Den ljusa tapeten var inte lika smidig och lättarbetad som den i hallen och jag hade flera gånger ett styvt jobb med att hålla bitarna från att hela tiden rulla ihop sig medan jag klippte till våderna. Resultatet blev bra, tycker jag.

Fototapeten var enkel att arbeta med. Våderna är något smalare och materialet påminner lite om vaxduk. Den första våden, längst till vänster (bakom dörren på bilden nedan), hamnade upp och ned. Ooops. Det var nog mitt fel, men till mitt försvar hävdar jag att mönstret eller snarare brist på mönster gjorde att det var lätt hänt. Enfärgad, mörkt grå bergvägg med ytterst små nyansskillnader. Vi upptäckte det i tid och kunde ta loss våden och börja om och när det blev lite mer mönster, färgskiftningar och till och med grönt här och där, så gick det fort. Resultatet då? Pär gillar det. Jag (och Elin via MMS) är fortfarande skeptiska. Jag tycker det blir mörkt och känns hårt. Kanske känns det annorlunda med möbler och tyger på plats.

Vid 14-tiden började jag bli trött i fötterna och sedan gick det snabbt utför. Eller snarare uppför. Upp längs benen. Från fötterna till vristerna till underbenen och upp i knäna. Inte ryggen, överraskande nog. Fötterna och vristerna har svullnat på ett sätt jag inte är van vid och jag letade fram mina kompressionsstrumpor som jag köpte för hälsporrens skull.

Jag undrar hur vi tänkte när vi renoverade vardagsrummet förra gången? Vi tog inte bort några lister vare sig längs golvet eller runt dörrarna. Vi tog inte heller bort runt strömbrytarna. Vi tejpade järnet. Jag minns det nu. Det var skyddstejp högt och lågt och det var ett jäkla meck att ta bort den när vi var klara och det blev inte bra. ”Gud vad epigt!” Det har vi utbrustit flera gånger medan vi förberett för årets omgång. Vi känner oss som proffs i jämförelse.

Eftersom vi inte tog loss några lister, så målade vi dem inte heller. Den här gången går vi proffsigt till väga och idag tillbringade jag 2 timmar på balkongen med att måla lister.

Det knepigaste var att inte riva ned utebelysningen eller knocka Pär medan jag trixade för att få ut dem från vardagsrummet.

Igår plockade jag ihop vardagsrummet, förberedde för tapetseringen om en vecka. Det blev 4 flyttkartonger med filmer och serier och gissa om jag ska rensa innan jag ställer tillbaka dem! Hela hyllsystemet är nedmonterat och tavlorna står i en kartong.

Idag städade jag och alla mina förvaringslådor har jag fått in i min hörna av sovrummet, så nu är det riktigt ombonat där. Hehe. Endast det jag behöver under kommande vecka står kvar på hyllorna. Till och med orkidéerna har fått flytta och står nu i köket. Vaktdjuren med chefen Sture får stå kvar tills det verkligen är dax. Det ekar lite när det är avskalat, men frånsett det känns det prylfria, minimalistiska bra. Att rensa är balsam för min själ och när jag ställde tillbaka sakerna i skänken gjorde jag mig av med en hel pappkasse fylld av papper som jag inte vet varför jag har sparat.

Skänken. Fortsättning. Pär slipade av skänken lite lätt efter första bets-varvet. Idag gav jag mig på att måla den ett varv till. Jag plockade fram allt jag behövde och stod sedan och blängde på den ur olika vinklar. Sedan målade jag skivan. Jag försökte använda en annan teknik, men det var svårt. Helst av allt ska penseln dras längs med ådringen och allra helst i ett sammanhängande drag för att det ska bli riktigt snyggt, men sedan kommer kanten och att få till det utan att det blir en mindre ansamling av färg … Jag kompromissade: medan färgen torkade så pass att jag fick ett hum om slutresultatet började jag packa dvd-filmer i en flyttkartong. Under tiden muttrade jag att om skänken inte blir bra den här gången, så får Pär bära ut fanskapet och ta det till tippen och köpa en ny för jag tänker inte hasa runt på golvet igen för att göra om alltihop. Det såg bättre ut! Ytan var vit utan att vara täckt.

Jag målade resten minus insidorna och jag försökte vara noggrannare, men jag kommer inte att ge mig på att betsa något som är så stort igen.

Vansinne eller genialitet, det är frågan! Vi renoverade vardagsrummet för 7 år sedan. Den gången valde vi att måla i stället för att tapetsera och det blev inte bra. Utseendemässigt fungerade det, men antingen var vi slarviga eller så var färgen av undermålig kvalitet för soffan har gjort avtryck på väggen, som smutsränder och tavlorna fastnar och drar med sig färgen om man flyttar dem. På den brunmålade väggen har jag fyllt i de större skadorna med brun tuschpenna. Jag har känt ett missnöje med detta i några år. I och med att hallen klarades av den här sommaren har vardagsrummet hamnat längst fram i renoveringskön. Pär och jag är så entusiastiska över resultatet i både köket (förra året) och hallen att vi drar igång vardagsrummet direkt.

Den här gången tänker vi tapetsera och vi kommer att ha en fototapet på väggen bakom soffan. En detaljbild av Trollveggen i Norge som Pär tog när han var där för några veckor sedan. Idag var vi åter igen i Målarboden och beställde tapet till de övriga väggarna.

Den här skänken är väldigt användbar, men träfärgen känns oerhört trist. Allt det ljusa, vita som vi valde till hallen vill jag ha in i vardagsrummet oxå. Vitbets. Jag målade den idag, men blev inte nöjd. Inte alls. Det var som att måla med mjölk. Det gav inte samma tillfredsställelse som att måla med täckande färg och inte ser det bra ut heller. Jag hann inte med lådan, skåpdörrarna eller hyllplanen, så fortsättning följer.