Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
Nu har jag invigt mitt läsrum och det kändes så bra! Fåtöljen ger mig bra stöd i ryggslutet och tack vare den avlastning som fotpallen ger slipper jag få träsmak. Nu behövs bara en gardinkappa, en filt och fler blockljus (de i fönstret hör egentligen hemma i vardagsrummet).
Vi har ett nyckelskåp i hallen. På skåpluckan är ett stiliserat nyckelhål utskuret. Problemet är att det påminner mer om en stiliserad slips. Varje gång jag går nedför trappan och ser nyckelskåpet irriterar jag mig på slipsen. I samband med att vi fräschade upp hallen fanns ett gyllene tillfälle att byta ut slipsskåpet. Jag har letat på nätet, verkligen letat, men det finns inga vettiga nyckelskåp dvs. snygga och med tillräckligt många krokar i kombination med ett vettigt pris för vi var inte villiga att betala över 1000 pix för ett rackarns nyckelskåp!
Då får vi väl fräscha upp eländet! Jag tog samma vita färg som jag använde till trappan och målade skåpet med 2 lager.
Det känns fräschare, det gör det, även om slipsen är kvar. Det var onekligen bekvämare att måla sittandes vid köksbordet och idag hade det torkat färdigt, så vi satte det på plats.
I förrgår, onsdags, målade jag trappan och långsidan för fjärde och absolut definitivt jätte-sista gången. Jag är rätt leds på den nu. Idag hade färgen fått torka i drygt 48 timmar när jag satte trappstegsmattorna på plats och fick ännu en möjlighet att umgås med Klistret från Helvetet. Jag undrar hur jag gick till väga förra gången, för 17 år sedan? Var det enklare eller har jag helt enkelt förträngt det? När jag skulle lägga den första på plats idag, högst upp, var jag så ambitiös att jag mätte med linjal för att den skulle hamna i mitten. Det fungerade inte. Den första kom på plats där den skulle vara utan linjal. (Och där kommer den att få ligga kvar till tidernas ände!) Den andra hamnade inte riktigt i mitten och när jag drog loss den – innan hela var ordentligt på plats – lossnade färgen på några ställen. Då skrek jag rakt ut av ilska. Jag önskar att jag hade haft en annan trappa att öva på för när jag, efter många, långa och fula ord, äntligen fått in den rätta tekniken, så var jag ju framme vid det sista, nedersta trappsteget. Jag stod nedanför trappan och tittade uppåt. Genomsvettig och sur. Jag såg mattan som inte hamnat riktigt i mitten. Den syntes lika tydligt som Rudolfs röda mule. Visserligen blev det en matta över och jag skulle ha kunnat byta ut Misslyckandet, men inte utan att riskera att förstöra 4 lager av färg. ”Äh, vad faaan…”, tänkte jag och gick därifrån för att slippa se det. Det handlar om en knapp centimeter. Om det hade varit Pär som var störd över det hela hade jag inte varit lika dömande utan tyckt att han var fånig. Jag är inte fånig! Jag är perfektionist och det är en helt annan sak.
Det är en liten detalj av renoveringen kvar nämligen krokarna som ska sitta på den smala väggen vid Elins rum. Jag har beställt dem, men de har blivit försenade.
Igår och idag har jag vilat. Viiiiiilat. Jag är trött och jag har ont, särskilt i handen och vristerna som känns ny-stukade. Idag sov jag till halv 12 efter att Bibbi hade fått sin frukost klockan 8. Mensen tog tvärslut i förrgår och det känns ljuvligt. Ajö, ajö och kom aldrig tillbaka! Men jag känner mig inte helt avslappnad och inbillar mig känslan av att något rinner ur mig som det gjorde i måndags. Idag tog jag en spa-dusch med ansiktsmask, kroppsskrubb, insmörjning och fotvård. Jag skrubbade bort allt som hade med Klistret från Helvetet att göra. Pär åkte i onsdags och nu har jag 2 veckor där jag bara behöver ta hänsyn till mig själv och förhoppningsvis kan komma igång med någon form av träning igen. Jag vet inte ens när jag tränade senast. Kroppen protesterar mot det oxå och inte bara renoveringsrörelserna.
Hatthyllan är på plats igen, några centimeter högre upp än tidigare.
Trappräcket är oxå på plats igen utan höjdförändring.
Jag saluterar mig själv för den briljanta idén att ta bort den högra delen av räcket och att måla om hela trappan. Snilledrag är bara förnamnet! Vi har fått tillbaka golvet i vardagsrummet oxå och kan röra oss över det utan att riskera liv och lem eller att trampa i färg och sedan sprida den i resten av lägenheten.
Det där klistret från de gamla trappstegsmattorna. Vi känner det som om vi är med i en skräckfilm i stil med ”The blob”. Hur vi än gör dyker nya limkluttar upp och de går inte att få bort! Golvet under trappan ser ut som det har fått en hudsjukdom. Idag tog Pär fram slipmaskinen och slipade bort resterna av limsträngarna på trappstegen och några ojämnheter på trappsidan. Vet ni vad det innebär? Jag ska få måla trappstegen och sidan en fjärde gång. Ja, jävlar i det… Jag tröstar mig med att jag slipper undersidorna.
Slutet närmar sig! Idag målade jag färdigt hatthyllan som vi ska sätta på plats i morgon och så ännu ett varv på trappräcket. Karmen runt ytterdörren målas oxå vit. Vi har bott här i 17 år nu och det är inte förrän jag rengjorde och sedan målade som jag insåg hur icke-vit den har blivit med åren.
Det blev bara lite målning för mig idag medan Pär monterade ihop Ivar som får bli vår nya förvaringslösning under trappan. Pär har vitbetsat alla delar, inte riktigt vitt, men fräschare än ren träfärg.
Bilderna ger mig starka vibbar av inredningstidning och det gillar jag. Det känns som en helt annan hall och om den inte hade varit min hade jag blivit avundsjuk! Vi kommer inte att behålla micron. Det enda den används till är pop-corn och värmning av någon enstaka bulle.
8 timmar inklusive 30 minuters lunch – en full arbetsdag – tillbringade vi med att tapetsera hallen. Det gick betydligt smidigare än förväntat mycket tack vare att tapeten var lätt att arbeta med (470 kr/rulle). Man får det man betalar för och vi tyckte det var likadant när vi tapetserade köket förra året. Pär och jag har blivit ett rackarns bra renoveringsteam! Han ränner upp och ned på stegen, limmar och skär medan jag langar redskap, mäter tapetvåder och byter blad i tapetskäraren. Vi hade samma inarbetade flyt som vilket proffsigt operationsteam som helst och resultatet… Jävlar i min lilla låda vad det blev bra!!
Crocs i all ära, men efter 8 timmar värkte mina vrister och fötter så in i h-vete.
”Nu rockar vi, älskling!”, som Alex i Solsidan säger innan han startar köksmaskinen som kortsluter alltihop. Vi har rockat idag med Michael Schenker Group. ”Still love that little devil”.
När L-O B frågade hur jag mådde idag kunde jag ärligt säga att jag mådde bättre (än i tisdags), men att jag mår dåligt av värmen. Han svarade att det gör han oxå. ”Jag är mer av höst- och vintermänniska”, lade jag till. ”Det är jag med!”, sa han. Jag börjar misstänka att det inte är så många som instämmer i det eviga förhärligandet av sol & värme. De flesta mår dåligt när det blir mer än 20 plusgrader. Jag blir extra trött och lättirriterad, får huvudvärk och värmepanik, tappar matlusten och blir körig i magen. Allt extra vattendrickande gör mig illamående och nästan sjösjuk. Jag har egentligen inga tendenser till sjösjuka.
Jag fick lägga mig på mage och när L-O B började nåla mig frågade jag om det inte finns triggerpunkter som kan göra mig sval. Det är klart att det finns! Det handlar om att styra energin i kroppen. 3 nålar på olika ställen runt varje handled och så de vanliga från hårbotten och ned till fotsulorna (aj!). Jag låg i ett av rummen mot Norrtullvägen. Fönstret stod på glänt, men luften stod helt stilla. Jag lyssnade på trafiken runt Odenplan. Ett billarm. Fiskmåsar. Inne i stan? Byggarbetare som arbetar med fasaden på huset intill. Någon pratade i sin mobil. Inne på kliniken gick folk fram och tillbaka. Telefonen ringde. Dörrar öppnades och stängdes. Prat. Då kände jag det. Svalkan som spred sig längs överarmarna mot axlarna och ned över skuldrorna. Wow! Det var så skönt att ligga där och slippa vara varm. Inte en enda värmevåg under den timme jag fick behandling. Det är en stresslindring som heter duga! När jag var färdig tryckte L-O B längs ryggen och klämde runt nacken. Han konstaterade att det hade ”tagit på djupet” och att massage inte behövdes idag och det uppskattade jag. För varmt. Att behandlingen hade ”tagit på djupet” förstod jag när jag allt gungade så fort jag rörde mig. Najs!
Hallen del 8. Min dagsform varierar så jäkla mycket att jag känner mig schizofren! Jag har varit vaken sedan strax före 7, klarat av naprapaten utan att bli dränerad och dessutom orkat måla lister på eftermiddagen. Jag målade 3 längre lister och några stumpar samt den andra sidan av hatthylledelarna. Sedan tvättade jag den väggfasta delen av trappräcket och grundmålade den ena sidan plus kanterna.
Efter det blev jag trött. Och fick ont. Falsk mensvärk som är motståndskraftig.
När jag letade efter före- och efter-bilder upptäckte jag att jag aldrig publicerade bilderna på hallen innan vi flyttade ut allt. Bättre sent än aldrig!
Idag var det tak & lister som gällde. Pär – som kom hem i förrgår – har målat taket 3 varv på 2 dagar och idag rev han loss alla golv- och dörrlister. Jäklar vad många lister det blir i ett rum som har dörröppningar mot 4 andra rum!
Mitt arbete bestod av att måla alla dessa lister, men efter målningen av trappan var det rena barnleken. Jag höll till på balkongen på eftermiddagen när den låg i skuggan (26 grader). Hatthyllan som är en gammal hederlig modell och svårslagen i förvaringsmöjligheter (jag har letat på nätet!) blir uppiffad genom att jag målar trädelarna vita.
Tre år i rad bevisar att den som vill ha riktig högsommarvärme, som idag, ska fråga Pär och mig när vi har tänkt att renovera ett av våra rum. Det var löjligt varmt när vi gjorde sovrummet och det var inte svalare när vi gjorde köket förra året och precis när Pär kommer hem och vi kör igång med hallen – högtryck! Det är inte längre ett sammanträffande. Det är fakta.
Jag har målat färdigt trappan! 2,5 timme plus 3 timmar. Finmålning. Det visade sig vara det lättaste lagret att måla. Inget tryck med penseln, bara jämna drag åt ett och samma håll. Jag har ålat under det nedersta trappsteget för sista gången. Jäss! Jävligt bra jobbat om jag får säga det själv. Halleluja!
