Historia | Mitt liv i ord

Endorfiner

Under det senaste året har jag sett 2 fantastiska serier. Serier som är så bra att endorfinerna kickar in och jag ryser av lycka. Serier som gör mig glad och varm, upprörd och förbannad. Serier som är så bra att jag blir fullständigt uppslukad och när sista avsnittet är slut blir jag sittande med ett tomrum som känns omöjligt att fylla på nytt. Jag blir mer kräsen ju äldre jag blir och det är väldigt sällan jag påverkas av eller känner något inför serier, så när de lyckas komma innanför mitt kritiska skal faller jag hårt.

”Den tunna blå linjen” på svt.play handlar om poliser i Malmö. Det handlar om vanliga poliser. Poliser som inte avfyrar vapen flera gånger om dagen eller deltar i biljakter eller arbetar dygnet runt för att fånga en seriemördare. De här poliserna tar hand om fyllon, våldsamma män, stöddiga tonårskillar och vilsekomna själar. De är först på en brottsplats och konfronteras med offren i stället för att segla in och pressa kriminalteknikern på detaljer. De blir slagpåsar vid demonstrationer. De arbetar för skitlöner och med allt snävare ramar för vad som är tillåtet utan att bli uthängda för polisbrutalitet. När de inte agerar till följd av de snäva ramarna får de höra att polisen är värdelös som inte gör något. När de släpper garden och visar att de inte finner sig i vad som helst, när de säger ifrån, så gapas det direkt om polisbrutalitet. Pricken över i:et är dessa förbannade mobiler. De behöver bara nysa, så filmar någon och sedan är det viralt och spinner iväg som en visklek. Alla de som väljer att utbilda sig till polis och som inte genast strävar efter att bli kriminalare utan blir kvar för att hjälpa allmänheten förtjänar en respekt som få yrkeskårer gör. Det är de som är hjältar, inte ett hockeylag som fått ett VM-guld. Den tunna blå linjen är även en symbol och flagga som används av poliser och deras anhöriga och av dem som stöder polisen. Den första säsongen är tyvärr inte längre tillgänglig, men de jobbar på en andra säsong och jag är otålig!

”Gentleman Jack” på HBOMax handlar om Anne Lister och baseras på hennes dagböcker. Hon var en formidabel kvinna i en tid när man ansåg att en kvinna som var intelligent och dessutom inte dolde det var onaturlig. Hon var lesbisk, men lyckades med konststycket att inte bli avslöjad. Lesbianism var inte olagligt till skillnad från homosexualitet och jag undrar om det inte berodde på att kvinnan inte ansågs ha någon sexdrift över huvud taget. Hon fanns där för att föda barn, inte att njuta av själva tillverkningen. Hennes familj ägde Shibden Hall i Halifax, Yorkshire. Ett 1400-tals hus i Tudorstil med stora markytor som Anne skötte driften av. Hon var oerhört intelligent och en anhängare av vetenskap och matematik samtidigt som hon var troende. Hennes kläder var alltid svarta eller mörkt blå och hade maskulina attribut med lång kappa, hög hatt och käpp, men hon gjorde en eftergift genom att bära kjol i stället för byxor. Däremot hade hon inte klackar på skorna för det hade varit omöjligt med det tempo hon alltid hade. Hon började skriva dagbok när hon var 14 och skrev i chiffer med en gnetig handstil som täckte hela sidan. Det allra första avsnittet har en rivig inledning med en halsbrytande diligensfärd med Anne på kuskbocken. När passagerarna steg ur antingen flydde dem eller spydde. Anne ryckte på axlarna och sa att hon erbjudit de att stiga av när den förra kusken skadades och hon tog plats på kuskbocken. DÅ visste jag att det skulle blir bra! Det finns otaliga sekvenser i de sammanlagt 16 avsnitten där hon helt enkelt promenerar, men hållningen, steglängden, självförtroendet och hennes ovilja att skämmas ger mig ståpäls. En naturkraft som forsade fram genom livet. De män som försökte bemöta henne med samma nedlåtande som de bemötte andra kvinnor blev snabbt tillrättavisade. Brittiskt, historiskt kostymdrama – en garanti för kvalitet! Suranne Jones spelar rollen som Anne Lister och hon är ny för mig, men ojojoj, så bra!! Jag kom ofta på mig själv med att sitta framåtlutad i soffan med halvöppen mun, fullständigt absorberad. De flesta inledningarna till serier är trista eller för långa med två undantag. Det ena är den flera minuter långa inledningen till Game of thrones som jag aldrig hoppade över och mot slutet var den bättre än själva serien. Den andra är Gentleman Jacks inledning som bara är 30 sekunder och som jag faktiskt har spolat tillbaka för att se den om igen. Allt finns på YouTube. Även den. Titta och njut!

Nutidshistoria

Historia är ett stort intresse hos mig och har alltid varit det även i skolan om man bortser från när jag var tvungen att lära mig namn och ordning på Sveriges kungar för det finns, banne mig, ingen som helst logik där! Gustav, Oskar och Erik i en salig röra och när man upptäcker att Erik den XIV (han som gifte sig med den vanliga Karin Månsdotter) medvetet hoppade över XIII (13) eftersom det kunde betyda otur, så … ja, det var ju det där med logiken. Jag sitter inte med näsan i historieböcker eftersom de alltid är så faktaspäckade så att det dammar torrt om dem utan jag föredrar när litteratur och film skildrar flydda tider och allra helst lägger till en och annan autentisk person. Det svenska kungahuset är inte riktigt lika intressant som det brittiska. I alla fall inte dagens svenska kungahus och nej, jag läser varken Hänt, Svensk damtidning, Expressen eller Aftonbladet. För några hundra år sedan var de svenska kungarna nog så maktgalna, giriga och blodtörstiga. Som pricken över i finns det numera kvinnliga författare t.ex. Anna Laestadius-Larsson och Philippa Gregory som skildrar kvinnornas villkor i en värld som tillhörde männen i en utsträckning som vi inte ens kan föreställa oss.

När det kommer till nutidshistoria får jag mitt lystmäte i The Crown på Netflix. Det finns 4 säsonger och jag blev lite förvånad över att jag inte har tagit upp den i bloggen tidigare vilket en sökning avslöjade. Det är en av de bästa serien som England har producerat! Den är storslagen och välspelad och vacker på det sätt som endast engelska serier kan vara. Jag fick inte upp ögonen för serien förrän i andra säsongen. Den fjärde säsongen har hunnit fram till 1979 och framåt och då var jag 14 år. Det var när Margaret Thatcher försökte få Storbritannien på fötter genom att driva igenom nedskärningar på 4 miljarder pund det första hon gjorde när hon blev premiärminister. Det var då Irland slogs för att bli fria från brittiskt välde och IRA tog på sig ansvaret för många attentat. Det var då prins Charles förlovade sig och gifte sig med Diana och det är det här som är så fascinerande med nutidshistoria: jag sitter med facit i hand, men det blir inte mindre spännande eller intressant för det. Samma sak med Titanic eller familjen Tudor eller hur Hitler kom till makten. Jag suktar alltid efter att få veta hur och varför. Det finns ett litet smolk i glädjebägaren när det gäller The Crown och det är att producenterna egentligen inte har fått ett godkännande från kungahuset, så dramatiseringen av vissa händelser får jag ta med en nypa salt och kungafamiljen är tydligen inte alls intresserade av serien. Men det är jag! I maj släpps säsong 5 och nu repeterar jag säsong 4. Det är plågsamt att se hur Diana slängs in i den lejonkulan utan några som helst förberedelser, stöd eller ens hjälp och de som är infödda, som lever och andas traditionerna skrattar åt hennes misstag och till och med hånar henne. Hur hade hennes liv sett ut idag om hon brutit förlovningen, om hon gått på magkänsla och instinkter när hon fick veta att Charles och Camilla fortsatte att ha tätare kontakt än vad hon fick med sin blivande man?

Jag har oxå sett en av många dokumentärer om Diana och den gick oxå på Netflix. Jag minns inte vad den hette, men den var gjord efter hennes död och innehöll många intervjuer och vittnesmål. Efter skilsmässan från Charles fick hon en annan sorts uppsving. Det går inte att förneka att hon vid det laget visste hur hon skulle utnyttja sin ställning och pressen, men den brittiska pressens rykte som världens värsta är inte ogrundat. Där kan man använda ordet kränkt i sin rätta bemärkelse! Fy fan! ”Det ligger i allmänhetens intresse.” eller ”Vanligt folk har rätt att få veta.” är deras främsta argument. Äckligt är bara förnamnet! Nu är det nog läge att tala om och betona att jag absolut inte är rojalist! Jag tycker att Sveriges kungahus borde avskaffas. De kostar bara pengar och att dra fram argumentet att de gör fantastisk reklam för Sverige är inte hållbart. Om man frågar folk från andra länder vad de tänker på när man nämner Sverige (och det är när de har insett att vi inte är samma land som Schweiz), så är det inte kungahuset. ABBA, Ikea, Volvo, midnattssol, jämställdhet, socialism och förbud mot barnaga är väl de vanligaste svaren.

Hedvig Elisabeth Charlotte

Jag fick en väldigt fin bok när jag fyllde år; ”Hedvig Elisabeth Charlotte – hertiginna vid det gustavianska hovet” och den har jag läst ut nu. En lyxigt inbunden faktabok om en kvinna som var intelligent och modig och som sparade sina dagböcker och brev som nu finns bevarade och kan ge oss en mycket tydlig bild av hovlivet hos Gustav III. Charlotte var endast 15 år när hon giftes bort med hertig Carl, yngre bror till Gustav III. Kungen hade inte lyckats få en tronarvingen i sitt äktenskap med Sophia Magdalena mycket beroende på att han föredrog män, men i och med Carls gifte med Charlotte skulle väl oddsen bli bättre. Så var planerna i alla fall.

Charlotte blev vän med Sophie von Fersen, syster till Axel von Fersen. En vänskap som förblev stark resten av deras liv. Charlotte skrev månatliga sammanfattningar av aktuella händelser, politiska strömningar och stämningar som Sophie fick ta del av, men av säkerhetsskäl valde Charlotte att förstöra alla svar. Vi får följa Charlotte fram till att Gustav III blir skjuten på maskeradbalen och hon tillsammans med hertig Carl får ta över i väntan på att kungens son ska bli myndig.

Anledningen till att jag ville läsa den här boken var att jag blev fullständigt såld på böckerna som Anna Laestadius Larsson skrev om Charlotte: ”Barnbruden”, ”Pottungen” och ”Räfvhonan”.

Fortsatt ologiskt och en seger

Stavgång i 65 minuter och den här gången kroknade inte armarna förrän mot slutet. Enligt stegräknaren var rundan 4,8 km. Utan stavar är den 5,3 km. Det är inte logiskt! Stegen blir längre när jag går med stavarna, men sträckan är ju densamma och ändå skiljer det 0,5 km. ???

De har pålat på bra, men det är svårt att se att det ska bli en byggnad. Det ser mest ut som en obegriplig konstinstallation.

Igår fick jag massage igen. Det var lika välgörande som tidigare. Precis när jag tänkte fråga om hon märker någon skillnad från när jag kom dit första gången, sa hon just det. Musklerna är inte lika hård och spända. I början hade hon ”verkligen behövt jobba med dem” medan hon bara behöver ”mata på” numera.

Igår kväll fick jag möjlighet att öva mig på att stå emot, att inte få en till mat-smälta. Jag köpte Ferrarisar i onsdags att äta ikväll och hade gett mig 17 på att inte öppna påsen förrän idag, men igår hade jag en hungerdag och ett godissug som kunde få den bästa på fall. Elin åt en fryspizza till middag och jag övervägde allvarligt att själv äta en, men jag satt där med min lågkalorisoppa och tröstade mig med att får dricka te senare. Jag åt mitt kvällsmål (liten charktallrik och 2 rostade med smör) och det var efter det som kampen inleddes. Jag satt bara 2 meter från Ferrarisarna i skåpet och tuggade Stimorol som en besatt. Det skulle vara så gott… Den där hallonsmaken… Bara 3 stycken… En kväll hit eller dit! Hur skulle jag känna mig nästa morgon dvs. idag? Varje morgon brukar jag gå igenom vad jag åt kvällen innan, ifall jag stoppade i mig ”något xtra”. Jag skulle förmodligen sucka inombords åt att jag hade gått i fällan igen, men det handlar ju bara om en kväll. Gör det? Gör det verkligen det? IB tipsade mig om att stå ut i 2 minuter när suget sätter in. Jag stod ut i 2 minuter. Gånger 10! Och längre, men jag stod ut. Jag vann! När Stilnocten kickade in utnyttjade jag det, stängde av datorn, borstade tänderna och gick och lade mig och när jag vaknade i morse kände jag mig stolt och Ferrarisarna kommer att smaka desto bättre ikväll. Jag kan bara jag vill tillräcklig mycket.

Det blir en låtlisterepresentant idag: Marilyn Manson med ”The last day on earth”.

Farthållare

Det är lördag idag och då arbetas det inte med vägarbeten (Heliodal), så jag passade på att gå Landet Runt. Jag valde MBT-skorna och när jag hade tagit mig förbi ett isigt parti vid Toredal fick jag upp farten och den höll jag hela vägen fram till Konsum. Det var som att ha en farthållare i kroppen och det var härligt! 6 km på 75 minuter. Den enda gången jag stannade var när jag tog bilderna nedan.

Jag har ingen före-bild, men trädstumparna som står kvar visar att det har förekommit trädslakt. Nu har bygget av vårt nya centrum påbörjats. Bortanför grävsmaskinen ligger ett par baracker. Tidigare låg det ett hus där. De boende blev vräkta efter att ha hyrt i en massa år och nu är huset oxå väck. Till höger, utanför bild, ligger Konsum.

Det är SMÅA som fått uppdraget och de har fått till det fint på bilderna. Kanske blir det så i verkligheten, men reklam är reklam… Det är hur som helst skam att dungen tagits bort.

Lös & ledig

Strax före 9 kilade jag ned till Bitte och fick massage i 60 minuter. Rygg och nacke med extra krut på nedre delen av ryggen. Herreminje, vad det var skönt!! Hon är så skicklig! Koncentrerad tystnad rådde och den enda gången jag hörde av mig var när hon nådde fram till 2 punkter i nedre ryggen. Efteråt kände jag mig lös & ledig, drack en hel del vatten och blev så trött att jag sov en stund före lunch. Jag har bokat in mig om 3 veckor igen.

Gröt och ägg till frukost, charktallrik till lunch, lax till middag och en chokladshake till kvällsmålet. Det känns i magen som att det är för mycket. Jag mår lite illa. Känner en viss avsmak för allt vad ersättning heter vilket är lite lustigt eftersom jag har ätit vanlig mat till 3 av 4 måltider. Idag är en dag. Idag är inte alla dagar. Kom ihåg det, Ewa!

Titanic: fakta, bilder och musik

Det är 104 år sedan Titanic sjönk. Jag har ingen som helst anknytning till katastrofen mer än att jag alltid har hört talas om den. När James Camerons film om Titanic kom 1997 vaknade mitt intresse på riktigt. Den är så skickligt gjord och blandar både fiktiva och autentiska karaktärer. Han trappar upp katastrofstämningen så subtilt att jag ryser av fasa och tacksamhet över att jag inte var med.

White Star Line byggde de 3 systerskeppen Olympic, Britannic och Titanic samtidigt i Dublin över en period av 5 år. Bruce Ismay hade fixerat sig vid att bräcka Cunard Lines. De skulle bli större, snabbare, mer luxuösa och osänkbara. De vattentäta skotten skulle förhindra denna gigantiska järnbåt från att sjunka. Titanic fick 4 skorstenar trots att hon bara hade 3 motorer. Cunard Line hade ju 4…

f399a63564639231475901b56ee5e6b6

När Titanic lämnade hamnen i Southampton var hon bara centimeter från en kollision med en mindre båt. Ett omen? I filmen ”Titanic” ser man en segelbåt som kommer i vägen för svallvågorna. Om det hade hänt i verkligheten hade den förmodligen dragits ned i det baksug som propellrarna åstadkom. 3 motorer med propellrar med blad som var dubbelt så stora som en fullvuxen man. När Britannic sjönk 4 år senare var det de som lyckats ta sig till en livbåt som faktiskt dog eftersom livbåten sögs in i just det baksuget.

9772dde0b3642dd14a42dfc3a31e7499

1911 var Violet Jessop anställd som kabinpersonal på Olympic. 1912 arbetade hon på Titanic och tillhörde de överlevande. 4 år senare befann hon sig på Britannic i världskriget som sjukvårdspersonal när fartyget gick på en mina i Medelhavet. Hon överlevde även den förlisningen när hon blev tvungen att kasta sig från livbåten som riskerade att dras in i propellrarna.

75c5e6b9deac7c4aade560bbc0dcfa45

Besättningen på Titanic kunde inte komma åt kikaren eftersom nycklarna till skåpet saknades. Kanske hade de sett isberget i tid, det får vi aldrig veta.

cb3063f65e1aaed0e28748b83a11803a

Bruce Ismay, mannen med det känsliga egot, smet ombord på en av de sista livbåtarna och bröt mot kvinnor-och-barn-först-regeln. Förutom att han skrutit om att Titanic var osänkbart och hetsat kaptenen till att öka hastigheten fick han nu ett rykte om sig att vara en ynkrygg. Det förstörde hans fortsatta karriär.

7040925afa8bffe1a82daa00b1151f72

Det är makalöst ironiskt att de överlevande blev räddade av Carpathia från Cunard Lines. Just det skepp som ovan nämnde herr Ismay var så avundsjuk på. När verkligheten överträffar dikten!

Året var 1985 när vraket av Titanic hittades på 4 km djup. Fram till dess gick uppgifterna isär när det handlade om att fartyget hade gått under intakt eller om det hade delats. Majoriteten av de överlevande kunde berätta att fartyget knäcktes, men de uppgifterna togs inte på allvar utan förklarades med att de hallucinerade till följd av den dramatiska situationen. Nu vet vi att Titanic först sjönk – utan att kantra! – med fören först då skadan uppstått på höger (styrbord) sida. Lutningen var 23 grader när fartyget bröts mellan andra och tredje skorstenen. Fören slets loss och sjönk lodrätt hela vägen ned för att plana mot slutet. Aktern slog i havsytan innan den reste sig nästan lodrätt för att sedan vattenfyllas och sjunka. Både fören och aktern fick stora skador både när de slog emot havsbotten och av den ”vattenpelare” som bildades och kraschade ovanpå.

Titanic rostar inte sönder som man skulle kunna tro. Hon äts upp av bakterier. Det som ser ut som rost är i själva verket döda bakterier som har järn i blodet.

c18ff9aca736688db21b239431bdaa3a

2009 såg Pär och jag en utställning om Titanic i båthallarna bakom Wasa-muséet. Då var det 11 år sedan jag såg filmen första gången. Utställningen var fantastisk! Jag har aldrig blivit lika berörd av en utställning. I slutet stod jag framför en tavla med namnen på alla döda och grät. Det blev mycket mänskligare och mer personligt än vad filmen åstadkom, men varje gång jag har sett filmen sedan dess tar den tag i mig på ett annat sätt.

Jag köpte en serie i 4 delar om Titanic mest för att det var Julian ”Downton Abbey” Fellowes som hade gjort den. Den hade jag kunnat vara utan. När Titanic sjönk bröts hon inte av!! Det är ju fel!! Besvikelse numro 1. När jag såg extramaterialet pratade skådespelarna om att det varit så varmt i hangaren med allt tempererat vatten och att det hade varit svårt att få det att se ut som om de frös när de i själva verket svettades. Besvikelse numro 2. I filmen Titanic av James Cameron har vattnet samma temperatur som det hade den 15 april 1912. Skådespelarna hade våtdräkter på sig för att inte bli sjuka utom Kate Winslet som drog på sig en allvarlig lunginflammation. titanic-sinking-2

Det finns många stora filmer och serier som är så genomarbetade att det inte finns något att anmärka på tills man kommer till den svenska översättningen. ”The Tudors” och ”Downton Abbey” ser jag med engelsk text numera. I ”Titanic” översatte de konsekvent fel. Isberget kom på höger (styrbord) sida och de girade vänster (babord) för att undvika krocken. I filmen så skriker de ”Sväng åt styrbord, styrbord!!” Jag sitter i soffan och gapar om att ”Det heter babord för bövelen!”.

De kroppar som hittades fick en värdig sjömansbegravning. De lades i kistor eller i kanvassäckar med stenar som sänke. En präst läste en bön över var och en.

2b4950282537ab3009a3964b01badfad

Titellåten från filmen ”Titanic”: ”My heart will go on” med Céline Dion.

Mikael Wiehes ”Titanic (andraklasspassagerarens sista sång).