Hälsan | Mitt liv i ord

#Blogg 100 del 127

Åh, vilket bra gummipass det blev! Skönt jobbigt och svettigt med bra flyt och ork och jag tog ett steg närmare fullt program. Aj lajk it!

Jag hoppades på att verkligen bli av med vätska i kroppen med hjälp av Waterloss och det verkar fungera, men ett plus är detox-effekten. Det är ett fasligt spring på toaletten och då är det inte bara kissande utan magen har varit väldigt aktiv. Inte dålig eller körig, men väldigt aktiv (3-4 gånger per dag). Enligt vågen har det försvunnit 1,3 kg sedan i tisdags och jag känner mig lättare i kroppen och det är en uppiggande känsla. Det är inte omöjligt att jag kör en sån här rensning fler gånger.

#uppochhoppaijuni del 4

En träningsform jag inte förstår. Löpning! Att springa. Att hetsa. Att jogga. Att plåga sig själv. På mina promenader möter jag både en och två masochister och de har alla en sak gemensamt: en plågad min. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin har sett en löpare som gett intrycket av att faktiskt tycka om det han/hon håller på med. Löpsteget kan se mer eller mindre lätt ut, men det finns ingenting som tyder på att det är njutningsfyllt eller ens roligt. Jodå, jag vet att det är en träningsform som är väldigt bra för hjärtat och det är ett suveränt sätt att bränna fett, men jag vill ha ut mer av träningen. Min man springer. Min svåger springer på maratonnivå. Min svägerska och hennes barn springer. Jag vet inte vad som skulle kunna få mig att springa. Jag kan gå fort, riktigt fort om jag har bråttom, men tempot i mitt liv är i det stora sällan högre än vad som motsvarar en rask promenad. Dessutom är löpning inte det bästa för vare sig knän eller fötter. Nä, MBT-skor tillsammans med stavar is da shit när det gäller konditionsträning! Och jag lovar att jag inte ser plågad ut.

#uppochhoppaijuni del 3

Träning när jag är 65. Eftersom jag inte har mer än 15 år kvar till 65 är det en baggis! Jag kommer att promenera och stavgånga och styrketräna då med. Det är en kombination som jag har provat mig fram till och som är perfekt för mig. De gånger jag tar stavarna och har MBT-skorna på mig, så blir träningen maxad.

#uppochhoppaijuni del 2

Mitt första träningsminne. En gymnastiklektion i lågstadiet. Tjejerna och killarna hade gymnastik tillsammans och vi hade vår vanliga fröken som lärare. Vi skulle låtsas att vi var dressyrhästar. Min tolkning var att hålla armarna böjda intill kroppen samtidigt som jag gick med så rak rygg som möjligt och drog upp ett ben i taget med sträckta vrister. Jag tog ut rörelsen ordentligt. Det här minns jag eftersom fröken tyckte att jag gjorde det så bra. Min första triumf! Några år senare i samma gympasal lyckades jag aldrig, aldrig någonsin klättra uppför repet med hjälp av armarna. Jag blev kvar nere vid den stora knuten och tyckte det var roligare att sitta och gunga. Att hoppa bock verkade fullkomligt livsfarligt. Kanske har jag blockerat det helt och hållet för jag har inget minne av att ens ha försökt springa, ta sats och skjutsa över kroppen med hjälp av händerna. Jag ryser än idag. Redskapsgymnastik var ingenting för mig. Däremot har jag alltid gillat alla bollsporter. Handboll, volleyboll (trots att jag aldrig fick till fingerställningen och alltid hade stukade fingrar), basket, innebandy, spökboll, plintboll (en variant där målisen satt uppe på en plint och laget skulle göra självmål – skitkul!), badminton, frisbee och den svenska/norrländska varianten av baseball som kallades bo-boll. Jag har alltid gillat skolgymnastiken förutom de gånger vi skulle spela fotboll, löpträna eller orientera. Trots att jag gillade lagsporterna har jag inte sökt mig till den formen av träning privat. Nu är jag en ensamvarg som kan sträcka mig till att promenera i sällskap av min man, men fler får det inte vara.

#Blogg 100 del 124

Det har varit ett väldigt rännande tur & retur Salem och idag var jag där igen, men den här gången fick jag returnera ett av de paketen jag hämtade förra veckan och det är inte fullt så lajbans. Det var frestande att bara behålla den misshagande prylen för att slippa gå den här uttjatade sträckan igen, men jag har inte pengar i såna mängder att jag tycker mig har råd till den sortens extravaganta uttryck av bekvämlighet. Det känns surt att behöva betala 70 spänn för att mina förväntningar inte infriades. Jag tycker det är företaget som ska betala det! Det blev den billigare skicka-som-brev-varianten. Om jag hade valt paket-varianten hade det gått loss på 155 kr och fördelen hade varit att jag hade fått ett kvitto som gör det möjligt att spåra paketet. Nu får jag lita på att det kommer fram och att jag, så småningom, får tillbaka pengarna som jag direktbetalade vid köpet.

Det tog 25 minuter dit och 25 minuter hem och det gick inte fort. Det var ovanligt tungt och flåsigt och kroppen ville bara hem och sova. Lätt huvudvärk, skum känsla i magen (det är kanske alla bamsekapslar och allt vatten) och en allmän jag-ger-upp-stämning.

PS. Jag skrev till Designonline:

”Jag har precis returnerat vasen “Grass” eftersom jag blev besviken på den. Beskrivningen av den på hemsidan är alldeles för vag. Höjden finns med, men inte bredden och det var jag fundersam över, men det visade sig att bredden är oväsentlig eftersom det ju är en “formad urgröpning” inuti vasen som avsevärt minskade möjligheterna att arrangera blommorna. Om det hade funnits med i beskrivningen, helst i bildform, hade jag sluppit knata fram och tillbaka till postombudet och lägga ut 70 kr på returen.”

#uppochhoppaijuni del 1

En introduktion till min träningsblogg. Okej! Den här bloggen handlar inte om enbart träning. Träning är en liten del av mitt liv, en nödvändig del, men mitt behov av att skriva täcker så mycket mer. Min inställning till träning är att det måste vara lustfyllt, roligt. Om det inte är det så är det kört från början. Och det måste vara lustfyllt och roligt under tiden, under själva passet och inte bara för att samvetet tiger still efteråt. Jag är en motionär som kämpar med kraftig övervikt. Jag har inte som mål att så småningom springa ett maraton eller cykla runt Vättern eller simma över Engelska kanalen. Mitt mål är att må bra, att få vardagsork .

Hm ... vad ska jag skriva om? — Hm … vad ska jag skriva om?

#Blogg 100 del 123

Vätska skall med vätska fördrivas! I ett försök att bekämpa den nya tröttheten och andfåddheten provar jag vätskedrivande, ”Waterloss”. I vanlig ordning är dessa kosttillskottkapslar gigantiska (de doftar gott av lakrits!) och ska sväljas med litervis med vatten. 2 bamsekapslar sväljes med 400 ml vätska 3 gånger om dagen. Det kluckar i mig! Vatten är vatten, men vätska kommer i många olika varianter. Jag har 18 dagar kvar av den här detox-kuren och börjar redan få svårt att dricka vatten utöver de 3 omgångarna …

#Blogg 100 del 120

Vilken trevlig tvätt-dag! Bara 6 små tvättar och endast 1 av dem behövde den tidskrävande tumlingen. Så ofta det är möjligt kör jag snabb-programmet och jag startade faktiskt den sista maskinen redan vid lunch. Najs! Jag har tagit hand om mina orkidéer oxå. Förra veckan upptäckte jag att jag hade lyckats bryta av en ny stängel i mina försök att hålla den upprätt och på rätt kurs. Förtvivlan! Den hade inte gått av helt, så jag lät den vara och den verkar faktiskt inte visa tecken på att vissna och de små blomknopparna hänger kvar. Tänk om den kan hela sig själv?

Efter lunch tränade jag med gummibanden och det var skönt och det gick bra och det finns ork att ta av. Det känns som om jag aldrig kommer att nå fullt program bara för att det har blivit så oregelbundet, men jag föredrar ändå det här för träningsvärken kan bli rent förlamande annars och inte ens jag gillar det.

Försommaren och hösten är mina favoritårstider. Det är så fint ute nu trots att pollen härjar. Just idag är det bara 10 grader, det blåser och regnet öser ned. Hela min kropp uppskattar vädret! Syrerikt, pollenhalterna sjunker, behagligt ljus och så alla gröna nyanser!

Min mobilkamera är ingen högteknologisk sak, men jag kanske lyckas få fram de många nyanser av grönt som finns.

Vår älskade hassel utanför köksfönstret! Den gröna färgen i kontrast mot regnvåta stammar är vackert.

Mormors hjärtegull ligger och slappar efter maten. Kanske tittar hon på regnet?

#Blogg 100 del 119

Vad har jag haft för mig idag i min ljuvliga ensamhet? Jo, jag har än en gång hämtat paket. Gör människan inte annat? Är hon shoppingberoende? Svaren är ja respektive nej. Det går i skov och om det inte vore för att vår brevbärare är så inkonsekvent när det gäller vad som går ned i vår brevlåda och inte hade jag haft 2 paket färre att hämta idag. Så det så! Det blev en sammanlagd promenad på 60 minuter och jag hade riktigt bra tempo på raksträckorna! Ett av paketen innehöll min regnjacka av märket Àhkka. Det är samma suveräna märke som jag har på min älskade vinterjacka. Jag har letat länge efter en snygg regnjacka som inte är av galon eller tät som en plastpåse och det har inte varit lätt för det finns bara tråksvarta av sämre kvalitet i den storlek jag behöver. Eftersom jag ändå är så stor och därmed synlig kan jag lika gärna pigga upp mig själv med färg. Jag är inte en färgfegis!

Kolla fodertyget i nya jackan! Visserligen är jag ingen färgfegis, men jag tycker att det känns lugnare att det här tyget sitter på insidan ... — Kolla fodertyget i nya jackan! Visserligen är jag ingen färgfegis, men jag tycker att det känns lugnare att det här tyget sitter på insidan …

Pärs och Elins jackor på färgfegisarnas halva av klädstången. — Pärs och Elins jackor på färgfegisarnas halva av klädstången….

... jämfört med mina 3 jackor på färgmodigarnas sida av klädstången. — … jämfört med mina 3 jackor på färgmodigarnas sida av klädstången.

Jag lyckades göra ett chips & godisuppehåll som höll över 3 helger. I förrgår åt jag chips & dip och det var såååå gott! Igår åt jag ostbågar och det var inte gott. Varför är ostbågarna i den mindre, långsmala påsen alltid godare än de i den stora påsen? Idag var jag på Konsum och funderade på att upprepa chips & dip-festen, men jag var inte sugen. När jag tänkte och kände efter kändes de senaste veckorna med frukt, mörk choklad och nötter väldigt bra. Magen tyckte om det och smaklökarna tyckte om att inte bombas med socker eller fett. Nu tänker jag hänga kvar i den känslan och om suget uppstår kommer jag att kunna falla för det utan dåligt samvete.

När jag tog plats i soffan för att äta min lunch i sällskap med familjen Borgia inföll ett lugn. En känsla av välbehag och tillfredsställelse. Jag hade lyckats stiga upp klockan 8 som planerat och promenerat i 1 timme. Nu har jag äntligen en regnjacka och kan ge mig ut utan paraply. Jag hade duschat och tagit på mig en av de nya tunikorna som kommer att bli min absoluta favorit. Genom glipan i fönstret hördes rasslet från löven när vinden drog fram. Jag var äntligen helt ensam hemma. Lunchen åts när lunchen skulle ätas. ”The Borgias” är en höjdarserie. Jag kände ingen panik över att inte ha något onyttigt att tugga på ikväll eftersom suget inte fanns. Dagens middag var spikad: laxmackor. Elin mms:ade bilder på Kolmårdens olika djur (hon och Robin är där idag). Frid, välsignade frid.

chips inte gott

välbefinnande

elins mms

#Blogg 100 del 117

Paket- och medicinhämtarpromenad med stavar, sammanlagt 55 minuter. Överlag väldigt skönt, men oxå jävligt tungt. Jag pausade flera gånger. När jag kom hem kände jag mig stel i skulderpartiet och nacken med en huvudvärk i antågande. Åtgärder vidtogs: 3 glas vatten, uppmjukande rörelser och stretching och sedan 20 minuter med massagekudden. Stelheten minskade, men 2 timmar efter hemkomsten tog jag ändå Ipren mot huvudvärken och den har väl inte hjälpt så värst mycket.

Sommarmoln! Höga och bulliga med solen bakom som får det att stråla.

Tunikor is da shit! I flera år har långärmade t-shirts varit mitt favoritplagg, men jag har blivit besviken på de jag har köpt så många gånger i rad att jag har gett upp. Nu har jag hittat ersättaren: tunikan. En tunika sitter inte åt och döljer förtjänstfullt min minst smickrande kroppsdel – magen (det där underbara anlaget för bukfetma som jag fått från pappa…) och när jag hittar något som jag är maxat nöjd med brukar jag bunkra upp. Paketet jag hämtade idag innehöll inte mindre än 5 tunikor från Cellbes och tillsammans med 2 som jag beställde för ett par månader sedan och som inte hänger i garderoben någon längre stund mellan användningarna, har jag 7 stycken. Jag har bunkrat upp och klarar jag mig ett tag!