Trappor

Stavgång tur och retur Salem, 35 minuter dit och 25 minuter hem. Det var ganska skönt! Inga endorfiner, men långt ifrån plågsamt. Jag finslipar tekniken. Jag sätter inte i staven riktigt lika långt fram, trycker till och släpper inte förrän armen är bakåtriktad. Det blir en helt annan skjuts i rörelsen, men det är tuffare för armarna. Jag blir hellre trött i armarna än i benen för då orkar jag i alla fall hela vägen hem.

Inga knäböjningar idag för det är vilodag.

Här är 2 av de 3 djävulusiska trapporna som alltid kommer i slutet och som är svåra att undvika. De är knappt synliga under alla löv.
Här är 2 av de 3 djävulusiska trapporna som alltid kommer i slutet och som är svåra att undvika. De är knappt synliga under alla löv.
Det här är utetrappan här hemma.
Det här är utetrappan här hemma.

Dagens låtlisterepresentant är Robin Sherwell med ”Islander”. Jag har alltid gillat trummor och rytmer! ”Ös på, grabbar!”

Diverse hälsogrejjer

Jag vägde mig idag av flera anledningar och två av dem var känslan av lätthet i kroppen och att jag hade lite svårt att tro på att det inte hänt någonting med vikten sedan 1 oktober. Idag visade vågen 106,5 kg vilket betyder att jag har gått ned 0,9 kg sedan i söndags. Pär och jag har haft smått hetsiga diskussioner om hur ofta man bör väga sig. Han tror på fakta, mätbara resultat och möjlighet att få ut ett genomsnittsvärde och väger sig därför en gång i veckan eller oftare (och så har han en superspecialvåg som till och med mäter koloxidhalten i sovrummet och det är inte som jag överdriver). Jag har länge kört med månadsvägningar och jag hade dessutom dietistens hela yrkeskunskap som stöd eftersom hon höll med mig om att det inte är någon vits med att väga sig för ofta; det finns så många faktorer och omständigheter som påverkar vikten. Om man ser till att förhållandena vid varje enskilt vägningstillfälle är exakt desamma (du vaknar, går på toaletten, har inte mer än underkläder på dig och har varken ätit eller druckit), så går det att lita på det vågen visar, men hur ofta är förhållandena exakt desamma? Man har kanske svullat kvällen innan eller så är det dax för mens och man har hur många liter vätska som helst i kroppen. Sedan jag vägde mig söndags har jag gått med stavarna 2 gånger, jag åt glass till efterrätt i söndags, jag har inte ätit rostat bröd och igår åt jag fish & chips till middag som jag inte blev mätt på (det var inte gott) och pasta med kyckling vid halv 23 och jag har gått ned knappt 1 kg – jag förstår inte. I fortsättningen ska jag väga mig varje söndag morgon. Godisförbudet är upphävt eftersom jag ju har gått ned minst 0,5 kg. Ha! Ärligt talat fattar jag noll.

Knäböjningar: 20. Igår skulle det ha varit 15. Oops!

Min hälsporre har inte övergivit mig och det känns även som om en tvilling är på g i andra foten. Den här gången har jag inte för avsikt att åka fram och tillbaka för att få stötvågsbehandling. Jag blir matt av bara tanken. Jag gör vad jag kan på hemmaplan i form av stretching, hälkuddar, MBT och den senaste prylen: kompressionsstrumpa.

Kompressionsstrumpa mot hälsporre.
Kompressionsstrumpa mot hälsporre.

Jag beställde från ”Min fot” och 399 kr för ett par strumpor känns i plånboken, men jag tycker att det är värt ett försök. Jag gillar att de är tålösa eftersom jag är mycket varmare i kroppen i och med klimakteriet och går barfota ofta trots att det är november.

Dagens lycka är enkel: jag har gått ned 0,9 kg.

 

 

 

Fortsatt blä

Stavgång. Vilken dålig idé det visade sig vara! Plågsamt är bara förnamnet och jag kortade av den tänkta rundan till hälften. Det blev 45 långsamma minuter. Nära panik när det kändes som att jag inte skulle orka och då fick jag ta ett djupt andetag, koncentrera mig på ett steg i taget, för varje steg kom jag närmare hem. Jag fokuserade blicken i marken närmast för att inte bli överväldigad av avståndet. Jag brukar trösta mig med att en kort, dålig runda är bättre än ingen runda, men det vete tusan om den här rundan gjorde någon nytta. Kroppen blev nog mest stressad av den plågsamma upplevelsen.

Knäböjningar: 20 stycken.

Dagens låtlisterepresentant blir Dear Rouge med låten ”Black to gold”. Jag hade precis tagit mig uppför trappan här hemma (halleluja!) när den startade. Jag gick från plåga till ”Nu hemma!” och för mig var det black to gold. Lycka!

Ett enda stort blä!

Vägning: 107,4 och det innebär att inte ett enda hekto, än mindre kilo har försvunnit. Blä! Jag vet varför. Kvällstugget har innehållit för mycket rostat bröd. Jag har inte hållit mig till september månads protein & fett. Enligt den överenskommelse jag gjorde med mig själv råder härmed godisförbud. Jag skulle kunna strunta i den regeln eftersom jag inte står till svars inför någon annan än mig själv, men efter ångestfyllt velande har jag bestämt att hålla mig till avtalet. Inget godis fram till halvtidvägningen den 15 november. Och inget mer rostat bröd på kvällen!

Stavgång 80 minuter. Dagens andra blä. Det var skönt en enstaka minut här och där, men övervägande jobbigt plus att jag har fått tillbaka skavsåret på hälen trots att jag tejpat med silvertejp. Tejpen har nötts ned och måste bytas ut. Det är samma sak med den vänstra skon. Jag har visserligen inget skavsår där, men sömmen sliter på strumpan.

Jag har antagit en utmaning i knäböjningar helt i min ensamhet. En utmaning på 30 dagar och det passar utmärkt att börja den 1 november. 10 stycken idag. Det är inte många och när jag tränar med gummibanden kör jag betydligt fler, men 10 stycken knäböjningar efter 80 minuter stavgång var en annan femma. Hehe. MBT tillsammans med Bungy Pump får mig att känna det som att jag vet något som ingen annan verkar ha listat ut. Det ultimata träningspasset! Jag saknar knäböjningar från styrketräningen och därför har jag antagit den här ensamma utmaningen.

Dagens låtlisterepresentant blir Beldina med ”Ocean”. Den är kluckig, ploppig och skön. Det var svårt att hitta en låt idag eftersom jag kände ett enda stort blä inför även musiken.

Idag finns det ingen lyckokänsla.

 

Stavgång och bh-lycka

Då var det dax igen: tur och retur Salem för att hämta paket. Stavgång, åff kårs och jag hade ett rackarns bra tempo till och med uppför tennisbacken som är rätt otäck. Tempot var så pass bra att jag sänkte tiden med hela 5 minuter (en omväg till Salem som brukar ta 35 minuter). Hej å hå! Vägen hem, den vanliga, tog 20 minuter som vanligt. Det var så jäkla skönt den här gången! Endorfiner och lyckokänslor över MBT-skorna.

Dagens låtlisterepresentant är LISTENBEE med Naz Tokio och låten ”Save me”. En riktigt bra gånglåt som fick mig att susa fram.

För flera veckor sedan gjorde jag en större beställning hos Ellos med bl.a. bh:ar. Det visade sig att jag hade beställt fel, så dem returnerades och jag fick tillbaka nya i rätt modell, men då var de för stora. Jag returnerade igen och bytte till rätt storlek och det var de jag hämtade idag. BH:ar som egentligen är av sportmodell och just därför har extra stöd över allt. De är av märket Glamourise och jag hittade dem för något år sedan och använder bara dem, 1 till träning och 2 som jag har till vardags. De blir utslitna och förlorar stuns och stöd. När jag tog på en av de nya idag efter att ha ångat på med stavarna och sedan duschat fylldes jag av välbehag, en lyxig känsla av att ha på mig ett plagg som sitter bra trots att det är i en stor storlek. Lycka!

Jag upptäckte att jag hade sällskap medan jag stretchade.
Jag upptäckte att jag hade sällskap medan jag stretchade.
Nästan vacker, tycker jag.
Nästan vacker, tycker jag.

Lycka

Det känns skönt att inse, att acceptera och att släppa. Det gjorde jag idag. Jag insåg att inte skulle orka träna utan behövde sova. Jag accepterade att jag inte orkade lika mycket som jag tyckte att jag borde för det var ju samma sak efter förra veckans läkarbesök – jag behövde vila dagen efter. Jag släppte pressen på mig själv för jag gör redan mitt bästa. Insikt är lycka. Jag somnade om och sov till halv 11.

Fantastisk höst

60 minuters stavgång i ett fantastiskt höstväder! Det har varit någon enstaka mulen dag (inte mig emot) och det har regnat en kväll (som jag kan minnas), men egentligen kan väl ingen klaga på den här hösten? Solen fortsätter att stråla även om den inte är lika varm längre. Det är vansinnigt skönt att komma ut! Det gick bättre idag med mer flyt och jämnare tempo och inga nerviga nypor.

Träd 8

 

 

Dagens låtlisterepresentant är Nick Jonas med låten ”Levels”.

En drulle med nerviga nypor

Vid 4 vaknade jag till och i förbifarten kände jag att jag inte hade ont i fingret. Jag vaknade till ordentligt och provböjde det flera gånger. Det gjorde inte ont! Det tog emot lite för svullnaden hade inte lagt sig helt (det har den fortfarande inte), men det var fullt böjbart och jag kunde röra vid fingertoppen utan att det smärtade. Lättnad! Och sedan kom jag på att jag ju inte behövde stiga upp halv 7 bara för att vara på vc i god tid för öppna mottagningen och då kunde jag lugnt somna om. Sedan blev jag nervös över att fingret skulle tjocka på sig igen vilket gjorde att jag vaknade titt som tätt för att provböja det. Summa summarum: inte den bästa sömnen.

Knallblå himmel.
Knallblå himmel.

Klockan var kvart i 9 när jag tog mig ur sängen, drog upp rullgardinen och såg att gårdagens blåsande hade jagat bort varenda liten molntuss. Solen brakade ned och det var hela 9 plusgrader. Ut med stavarna! Det blev 75 minuter, men det var ingen höjdare. Jag fick aldrig upp farten eller flytet, men det var så skönt att komma ut och vädret var makalöst! Sommarvarmt i solen. Jag valde rundan som har Den Djävulusiska Backen mot slutet (bilden ovan) och trots att den som vanligt var mördande att ta sig uppför den idag valde jag ändå att svänga av från Sandbäcksvägen för att få ännu otrevligare backar att kämpa mig uppför. Vingel, vingel, knappt styrfart, men jag är inte i alltför usel form för jag behövde bara 15-20 sekunder för återhämtning och sedan fungerade andningen som vanligt.

Skuggorna var så långa att det kändes som sen eftermiddag.
Skuggorna var så långa att det kändes som sen eftermiddag.

Uttrycket ”nerviga nypor” från Harry Potter är mycket användbart. Speciellt idag. Jag har jonglerat med tvättmedelsflaskor och jag har fumlat med flaskkorkar och hörlurar. Det värsta var när jag hade stoppat tillbaka mobilen i jackfickan efter ett fotostopp, men inte fick ned den ordentligt utan märkte att den åkte i backen när det ryckte till i hörlurarna som slets ur. Mobilen studsade en gång och åkte sedan ur sitt fodral, men under över alla under landade den inte på skärmen. Härregud …  Jag sänkte promenadtakten efter det för jag ville inte riskera att själv åka i backen och stuka fötterna igen.

Träd 4

Pär, hans syster och systerson campar någonstans längs Sörmlandsleden i natt. Elin är hos Robin. Jag är ensam med alla fyrbeningar. Det är fredag och jag har Fazers blåa choklad och lakrits-ferrarisar, Findus pasta med grönsaker och kyckling i pepparsås och SIA chokladglass till efterrätt. Kläderna sitter lösare och fingret är böjbart. Allt detta och så den härliga hösten är lika med lycka!

Dagens låtlisterepresentant är Jessie J med ”Said too much”. Den här har jag haft i många månader nu och tröttnar inte.

Promenad och pekfinger

Jag gick till Konsum för att stödhandla och valde en omväg hem (mest för att undvika tiggarna) och det var faktiskt i backen vid gymnasiet – som annars inte är någon favorit – som jag kände en rusch av tillfredsställelse. Det var så skönt att vara utomhus och jag kände att promenaderna med stavarna börjar ge effekt på orken. Trots en hyfsad tung ryggsäck plus en kasse hade jag inga problem att ta mig uppför backen. Lycka!

Mindre lycka när det gäller mitt pekfinger. Den yttersta delen är svullen och röd med spänd hud. Det går inte att böja och värken motas bort med en värkkombo. Det är inte en stukning, så mycket vet jag för jag har haft min beskärda del av stukade fingrar från skolgympans volleyboll. Kanske en liten, liten sticka från höet som har bosatt sig där inne. Jag tänker krypa till korset och gå till den öppna mottagningen i morgon. Blä!

Läkarbesök med stort L

Idag var det dax att träffa min nya läkare som jag tar för givet att jag ska få behålla. Mot slutet sa han åtminstone att nästa besök skulle bli hos honom. Läkarbesök med stort L. För 1 vecka sedan skrev jag ett brev till honom med det jag ville ta upp och jag hade med mig en egen kopia vilket inte var helt fel eftersom han inte kunde hitta brevet…

Läkare JP som jag var hos för 1,5 år sedan med anledning av min stukade fot. Vad förväntar jag mig av ett läkarbesök? Jag måste ställa mig själv den frågan i syfte att tagga ned mina förväntningar eftersom jag alltför ofta blir besviken. Jag har inget svar på frågan. Ett mirakel? En läkare som säger att jag gör allt någon kan begära? Ett erkännande för att jag har hyfsad koll på kost & motion utan att för den skull vara utbildad? En läkare som lyssnar på mig och sedan deklarerar att han vet precis hur jag ska göra för att må riktigt bra, riktigt länge?

JP får godkänt av mig.  Han får ett minus för att han inte hade förberett sig eftersom han inte ens visste att jag hade lämnat prover och därför ville ha provsvaren. Och så brevet. Blodtrycket var bra, lungorna och hjärtat lät som de skulle och eftersom han inte sa något om övriga värden (förutom blodsocker och kolesterol) tolkar jag det som att de var bra inklusive sköldkörteln. Blodsockret ska ligga under 6 för att man ska räknas som frisk. Mellan 6 och 7 räknas som förstadium till diabetes (det jag kallar för diabetesvarning och som jag fick slängt i ansiktet i början av året). Över 7 är det samma som diabetes. Den här gången låg jag på 6 och det har jag gjort sedan i somras vad jag vet. Kolesterolen är fortsatt hög. Det onda kolesterolet har övertaget, men han sa att värdet på det goda kolesterolet var så pass bra att det blev en jämvikt. Det finns inte mycket att göra annat än att hålla koll på värdena. Nu vet jag i alla fall att Betaglucare är rena nyset, men det är aldrig fel att försöka.

Stilnoct-tjatet. JP sa inte att de är beroendeframkallande utan uttryckte det som att de är avsedda för korttidsbehandling av sömnproblem och frågade om jag fortfarande känner effekt av dem. Han blev förvånad när jag svarade ja. När jag bad honom skriva ut fler uttag än 4 med förklaringen att det krävs ett läkarbesök för att kunna förnya receptet höll han med. Han höll med! Han kommer att skicka en remiss till en av kuratorerna eftersom jag känner att jag behöver någon att prata med.

Sammantaget varken bu eller bä. Ungefär som mitt kolesterolvärdet där det positiva jämnade ut det negativa.

Det finns ett stresshormon som heter kortisol, men det vet väl ni redan? Påslag av kortisol under långa perioder är inte bra för hjärta eller blodtryck. Visste ni att kroppen skickar ut kortisol i systemet för att vi ska vakna på morgonen? Av den anledningen är det inte smart att kolla blodtrycket det första man gör när man har slagit upp sina blå. Trots att blodtrycket sänks medan man sover (när allt fungerar som det ska), så höjs det i samband med att vi vaknar. Intressant!

Stavgång 20 minuter plus 35 minuter och det var jätteskönt! Dessutom halvtidsvägde jag mig och såg att ännu 1 kg har försvunnit. Ha!

Dagens låtlisterepresentant är Duran Duran. De här gossarna lyssnade jag på jämt under 80-talet, men sedan bytte de stil och jag släppte dem. Den här låten, ”Pressure off” är riktigt bra och Simon LeBons röst har inte förändrats nämnvärt.