Kategori: Hälsan

Helt sänkt

Ping! Något väckte mig. Jag blev klarvaken. Klockan på mobilen visade 03.19. Jag hade sovit i nästan 4 timmar. Ibland fungerar hjärnan trots att den väcks plötsligt och jag noterade att mobilen inte blivit laddad trots att den varit ikopplad. Laddaren, modell äldre, hade lagt av. Jag insåg att jag måste hämta den ”riktiga” ladd-sladden som låg i köket. Jag passade på att gå på toaletten. Sedan somnade jag om och vaknade igen klockan 6, 1 timme kvar till väckning. Somnade om och var naturligtvis äckeltrött när mobilklockan ringde. Jag gav Bibbi frukostgrönsakerna och sedan ringde jag naprapaten och lämnade återbud. Jag var så trött att jag mådde illa, jag skulle ha knäckt mig själv om jag hade åkt hela vägen tur och retur. Det skulle ha varit ljuvligt att få ryggmassage… Med proppar i öronen svimmade jag av och sov till halv 12. Det var så skönt att bara ligga utsträckt. Ingen belastning på vare sig ryggen eller knäna eller handen. Det är torsdag idag och då är det burstädning och det är snabbt gjort med bara ett enda marsvin. Förutom det har jag inte gjort någonting idag och jag hoppades på en Treo-fri dag, men handen – fingerlederna – värkte ohemult.

Ömfoting

Jag trodde inte att jag skulle orka ta mig ut med stavarna idag. Det har varit dåligt med träning sedan jag började hos naprapaten mycket beroende på att det har sammanfallit med så mycket annat t.ex. tvättmaskinen och Maja. Orken har inte funnits. Den finns fortfarande inte, men jag tog mig fram och tillbaka till Salem, 20 minuter respektive 35 minuter. Dit gick det väldigt bra och det var skönt. Halvvägs hem försvann orken – poff! Jag hade inget vatten med mig den här gången för jag trodde inte att det var fullt så varmt som det visade sig vara, speciellt i solen. Fötterna har ömmat rent fantastiskt efter gårdagens zonterapi och jag har faktiskt blåmärken i hålfoten. Nu har jag haft blåmärken över allt. Det ser ut som om jag har åkt på stryk. Redan på väg hem från Salem såg jag fram emot att få sova middag. Vid 15 lade jag mig i sängen. Pär gjorde mig sällskap och vi sov middag tillsammans och vaknade kvart över 17. Fy 17 vad skönt det var!

Dagens låtlisterepresentant blir Jennifer Lopez med ”Ain’t your mama”.

Ett grustag i foten

”Allt, precis allt är fel!”, sa jag till L-O B. ”Jag vet inte vad vi ska börja med idag.” Han frågade om jag hade fått zonterapi än och det hade jag ju inte. ”Då ska du få det. Man kan komma åt många olika saker med zonterapi!”

L var in en sväng oxå. Jag gillar henne. Hon är gullig och kommer ihåg att jag vill ha 4:ans rum (som var upptaget idag) och något under knäna när jag ligger på rygg vilket jag fick göra idag. Jag fick en värmelampa på magen, förmodligen riktat mot njurarna eftersom jag var så satans låg. Sedan kom X (jag vet inte vad han heter) och gick loss på mina fötter. AJ!! Satfläsk vad det gjorde ont!! ”Det krasar och knastrar som gruskorn”, förklarade han. ”Massor av slaggprodukter som samlas och som måste drivas ut.” Ett helt jävla grustag i varje fot alltså med tanke på hur ont det gjorde. Min lilla piggiga massageboll har samma effekt, men kanske inte lika effektiv. Han förklarade att man inte kan massera sina egna fötter med den kraft som behövs vilket fick mig att komma ihåg att jag har läst att man inte kan killa sig själv under fötterna (de som lider av schizofren sjukdom kan göra det). Efter ett tag blev det skönt. Nästan. Jag är fortfarande öm och massagen hade ingen direkt effekt. Jag bokade in 2 besök nästa vecka.

Han koncentrerade sig på punkterna för mage, tarm och njurar.
Han koncentrerade sig på punkterna för mage, tarm och njurar.
zonterapi 2
På ovansidan var det punkterna för blodomloppet.

 

105 kg 51-årig tant i mormorstrosor från Sloggi och en rejäl stöd-bh ger inte mig några attraktiva inre bilder. Det jag försöker intala mig själv varje gång jag ligger på en av bänkarna på AAA-kliniken – särkilt när jag ligger på rygg – är att de som arbetar där är proffs och behåller reaktioner och tankar om alla kropparna för sig själva, även min kropp. Jag känner mig asexuell. Oattraktiv. Jag känner mig mest avslappnad minst spänd tillsammans med L-O B och L. Det var jobbigt med X. När jag satt och väntade vid receptionen stod en otroligt smal kvinna där. Så smal att det måste handla om anorexi för hennes lår var som min överarm. Det är ett tecken på sjukdom, men jag blev ändå avundsjuk. Hon var smal. Sjuk, men smal. Anorektiker får mer sympati än överviktiga. Det här får mig att överväga att överge naprapaten.

Jag är rätt leds på alltihop. Det är inte läge för naprapatens vanliga lotus-smajlis.

 

Ned, upp & ned igen

Ledsen, trött och ont. Så var läget när jag anlände till naprapaten. På L-O B:s fråga om hur jag mådde svarade jag att jag hade ont i knäna och vristerna. Jag fick inte rummet med blomtaket och jag hade inte energi att be om det. Jag fick lägga mig på rygg och han nålade mig från pannan och ned. Det var, trots allt, vilsamt att ligga där. I stället för trafik hördes fågelkvitter och en och annan vindpust slank in genom fönstret. Efter en halv timme kom L och masserade benen, framför allt knäna. Det gjorde ont. Insidan av knäna kändes som en enda öm triggerpunkt. Sedan fick jag lägga mig på mage och fick en betydligt behagligare massage av ryggen. När L kom upp till nacken kände jag att de musklerna var stenhårda. Hon sa att man kan massera runt nackkotorna för att stimulera sköldkörteln och då kom vi in på min slöa sköldkörtel och att jag försöker ragga upp en läkare för att få prova Liothyronin. L försvann ut en stund och jag hörde hur hon pratade med L-O B om min sköldkörtel. Då kan man tycka att hon kunde vara lite diskretare, så här i den personliga integritetens tidevarv, men jag känner att det ligger omtänksamhet bakom. Det är inte så att jag ligger där och klagar och gnäller för att få prata av mig ungefär som jag gör hos Rosie. När jag säger var det gör ont eller att sköldkörteln har gått i pension, så finns det något de kan göra pronto. När hon kom tillbaka hade hon L-O B med sig och han nålade mig igen (huvudet, nacken och ryggen) och så fick jag intensiv värmebehandling för att sätta fart på njurarna. ”De fungerar som det mesta – de mår bra av lite värme!” Det var skönt! Nålmannen återvände och vid det laget hade jag legat i 1 timme sammanlagt och ryggen protesterade. ”Lägg dig på sidan.” Jag lade mig på vänster sida, han tog tag i höger ben och drog det upp mot magen samtidigt som han tryckte höger arm från sig. Han drog till ordentligt. ”Aj! Vad gjorde du nu?!” ”Jag bara rätar ut lite.”, svarade han. Sedan gjorde han likadant på andra sidan. Färdigt! Det kändes fortfarande i ryggen och då tog han 2 specialnålar (hans eget uttryck) som han stack i magen och vickade på, bad mig böja mig framåt och upprepade. Jag vet inte om det blev bättre. Jag sa att jag fortfarande hade ont i vristerna. 2 specialnålar i nacken. Vickande. ”Hur känns det nu?” Det gjorde inte ont längre. Det är så häftigt! Inte ledsen, mindre trött och mindre ont. Så var läget när jag gick från naprapaten efter 1,5 timmes varierande behandling.

500 kr per gång, 2 gånger i veckan blir 4000 kr i månaden. Pengar som inte samlar några som helst högkostnadspoäng. Inga mediciner ingår. Det är mycket pengar, men det är värt varenda krona och då handlar inte bara om att smärtan minskar, det handlar om att jag känner mig omhändertagen på ett sätt som jag inte har upplevt sedan min husläkare EW slutade. När jag säger att jag har ont i knäna får jag inte förklarat för mig att det problemet skulle försvinna bara jag gick ned i vikt. Det är så skönt att slippa höra det och jag undrar om någon kan förstå hur skönt det är! Jag brukade betala 360 kr för ett 3-minuters besök hos dr Levaxin bara för att sedan få höra att värdena ser bra ut och så ses vi om ett halvår. Högkostnadspoäng i alla ära, men omtanke smäller högre. Jag fick bekräftat av L-O B att det är helt naturligt att jag först upplever en förbättring för att sedan må dåligt igen medan kroppen tar ny sats inför en andra period av förbättring. Han känner att jag inte är i samma dåliga skick som för 1 månad sedan även om jag själv upplever det så.

Efter lunch gick jag ned till tåget igen för att åka till Södertälje Syd där Pär hämtade mig. Vi åkte till Målarboden för att köpa tapeter, färg och annat som behövs till hallen. Det tog inte lång stund. Faktiskt. En tapet med breda ränder i blekt blått, beige och grått på vit bakgrund. Den kommer att gå bra ihop med vår blå ytterdörr, den vita trappan och den nya gråa trappstegsmattan. Jag inbillar mig oxå att ränderna kommer att ge en känsla av höjd och rymd. Det var ett äldre par där med en liten vit, rufsig blandrashund. När jag såg att den promenerade fritt och verkade social försvann allt runt omkring. Den kom fram till mig och vi hälsade hjärtligt. Jag föll på knä och hon vände upp magen för att bli kliad. Vilken lycka! De hade varit i färgaffären flera gånger och hon spatserade runt bland färgburkar, penslar och tapetrullar och hon visste var fikarummet ligger.

Dagen började på låg nivå, blev bättre hos naprapaten och med hunden i färgaffären och slutade med trötthet (somnade i soffan) och smärta (vristerna och ryggen).

Värkande omväxling

Akupunktur och massage får fart på blodcirkulationen och kroppens alla energier och när spänningarna släpper kommer känslorna fram som t.ex. ångesten. Jag undrar om det kan vara så att man först blir bättre av behandlingen för att sedan dippa och därefter få en stadigare förbättring? Jag upplever det som att jag dippar. Matlusten har försvunnit igen och tanken på lagad mat gör bara att jag…blähä. Typ. Humöret går nedåt och ångesten tassar i utkanten. Jag är trött igen och jag har ont igen. Idag var det städdax och jag tänkte att det skulle bli intressant att se hur kroppen känns den här gången, första städningen efter att jag börjat besöka naprapaten. En inre dialog där L-O B frågar hur jag mår och jag svarar att det är prima liv och att jag inte alls kände mig lika mörbultad som jag brukar efter att ha städat i sammanlagt 5 timmar. Den dialogen förblir en fantasi. Ryggen tog visserligen inte lika mycket stryk som den brukar. I stället protesterar handen, fotlederna och nacken högt och ljudligt. Jag gjorde ryggövningen och för första gången fick jag ont av den. Efter att ha slappat lite i soffan hade jag väldiga problem att ta mig upp från liggande. Suck.

Så dumt att det måste vara sant

Det var inte kul att vakna idag. Jag var trött och ledsen, tänkte mycket på Maja. Ont i knäna och vristerna, tog 2 Treo för ryggen. Jag åkte till naprapaten och när L frågade hur jag mådde svarade jag att det var en dålig dag och förklarade varför. De som arbetar på AAA-kliniken frågar inte hur jag mår på ren automatik och om jag svarar ärligt får jag en behandling som passar just mig, just den dagen och just den problematiken. Hur många vårdinrättningar kan erbjuda det? L gav mig en halv timmes ryggmassage (nacken, ryggen och överarmarna) och det var fantastiskt skönt! Varm, avslappnad och mindre ledsen. Vi pratade lite om alternativa vårdmetoder och jag sa att jag tyckte att den vanliga vården borde kunna hjälpa patienten genom att föreslå alternativa metoder. Då berättade hon att de inte får det. De riskerar att förlora sin legitimation. Whaaat?! Det låter så vansinnigt dumt att det måste vara sant. Det förklarar en hel del oxå. A nålade mig efteråt och lade till värmelampan. Värmelampan fick jag vrida bort efter halva tiden, det blev för varmt. Efteråt var jag väldigt vinglig, ganska länge dessutom. Jag tömde min lilla vattenflaska i 2 stora klunkar. Jag bokade in mig för 2 besök nästa vecka i rummet med blomtaket.

Det ligger en ganska stor Coop på Centralen, nere i gången mot t-banan. Den har funnits där ett par år, men jag har bara varit in där 2 gånger fram till idag då jag gick in där för att lyxshoppa. En smoothie från Brämhult (mums!), en nybakad fralla med aprikoser och pumpafrön (den var inte dum alls) och Yoggi drömyoughurt (fet och sockrig och ljuvlig). Efter lunchen somnade jag halvliggande i soffan och sov i 1 timme. Något som slog mig var att jag inte hade det minsta ont i kroppen efteråt trots den knasiga sovställningen. Jag bara reste mig upp utan stånk, stön eller kvidande. Leve nålar & massage!

”Om du tvekar ska du låta bli!”

Jag hade de nya skorna till naprapaten idag. Jag tvekade i det längsta, men bestämde mig för att behålla dem. ”Om du tvekar ska du låta bli!” Den lilla rösten hörde jag inom mig. Jag borde ha lyssnat för den har sällan fel. Skorna var sköna med en helt fantastiskt dämpning under hälen, men bristen på stadga tog hårt på vristerna. Och knäna. Och ryggen. Satfläsk! Inga skavsår – kul med omväxling.

L-O B var inte på kliniken idag, så jag nålades och knådades av A. Det var samma människa som hade så hårda nypor att jag kände mig blåslagen efteråt och som tjatade om hållningen. Hon kände inte igen mig och det var förmodligen för att jag redan låg på mage den gången med näsan nere i hålet på massagebänken. Hon var ganska trevlig och betydligt pratigare än L-O B och hon satte guldkant på min dag. När hon hade klämt längs ryggen och lixom känt sig fram, sa hon: ”Du har ändå en bra kropp här. Det finns gott om muskler!”. Om jag hade kunnat skulle jag ha skuttat upp från massagebänken, gjort segergester och vrålat ”Jag visste det!”. ”Du har ändå en bra kropp här. Det finns gott om muskler!”  Ja, jävlar i min lilla låda… Hon nålade mig för svanskotan och tröttheten (hon bad mig räcka ut tungan och konstaterade att ”Du är verkligen trött.”. Jag förstod det som att tungan är något förstorad.) och lade till värmelampan. Jag låg där i en halv timme och somnade nästan. Sedan fick jag lägga mig på rygg och L masserade magen betydligt försiktigare och knäna. När hon kom åt akupunkturpunkten på insidan av knäna gjorde det O.N.T. Jag var yrslig och småvinglig efter dagens behandling. Jag har lagt märke till att efter varje behandling har jag kunnat gå nedför trappor lätt och ledigt i stället för att hänga på ledstången och nästan ta ett steg i taget. Fantastiskt!

Idag gick startskottet för Renovering 2016: hallen. Pär och jag åkte till IKEA (jag hatar, hatar, hatar IKEA!) för att reka garderober med tillhörande inredning, skåpluckor och IVAR som förvaring under trappan. När vi var där hade jag MBT-skorna, men vristerna och knäna var körda för idag. Inget hjälpte. Vi åt middag tillsammans med Elin på Amazon, men det var inte bra. Inte ens halloncheesecaken. Det har inte hänt något nytt med deras meny sedan vi började gå dit för några år sedan.

 

Värmesnyting och en pärotis

Stavgång i 80 minuter. Stort misstag. Det var för varmt trots att jag kom iväg redan 20 över 9. Det började riktigt bra och var jätteskönt. När jag passerade baksidan av gymnasiet undrade jag om familjen Hare skulle vara där och det var de! Tyvärr, blev ingen av bilderna bra, men alla 3 satt i skuggan på grässluttningen och jag tror nog att Hare junior har vuxit. När jag kommit 2/3 av rundan åkte jag på en värmesnyting. Det var hett i solen. Äckligt hett och huden började hetta. Det gick allt långsammare och när jag lyckats ta mig in på gården stapplade jag bärande stavarna.

Det växer körsbär vid dagiset eller förisen som man tydligen kallar det nu för tiden.
Det växer körsbär vid dagiset eller förisen som man tydligen kallar det nu för tiden.

Hemma var det välsignat svalt och det är egentligen dumt att öppna alla fönster, men jag ville åstadkomma ett korsdrag. Jag lade mig på golvet i hallen. Det enda svala stället.

Det här ser man om man ligger på golvet i hallen.
Det här ser man om man ligger på golvet i hallen.

Efter det gick det snabbt utför. Jag drack vatten. Jag åt en banan och lite choklad för att få i mig energi. Drack mer vatten och efter 1 timme lyckades jag ställa mig i duschen. Det kändes lite bättre efter att jag ätit lunch, men klockan 15 lade mig i bara underkläderna på det svala lakanet i sängen med vidöppet fönster och rullgardinen neddragen till hälften. Mjuksliten, sval bomull – oöverträffat som avsvalkare! Jag domnade bort och sov till halv 17. Det har varit 27 grader som mest och med fläktar så ynkliga att de borde skämmas. B.L.Ä.

Jag åt sill & potatis till middag. Inte gott alls. Den lille gynnaren på bilden var en av färskpotatisarna. Det är en pärotis: en potatis som ser ut som ett päron.

Detta är en pärotis.
Detta är en pärotis.

Dagens låtlisterepresentant är Chloë Black och Roosevelt med ”Wild at heart”.

Något händer i kroppen

Efter 6 besök hos naprapaten känner jag att det händer något i kroppen. Det kommer smygande, så pass försiktigt att jag inte märker det förrän jag kommer på att något saknas. Förstår ni vad jag menar? Jag är van vid att vakna med ångest och att det handlar mer om att överleva dagen än att uppleva den. Det känns inte så längre. Jag skuttar fortfarande inte ur sängen med ett leende på läpparna eller känner tacksamhet över att jag får leva ännu en dag, men det går åt rätt håll. Jag har vant mig vid att vara trött och att behöva sova middag varje dag, men nu orkar jag mer t.ex som det var igår. Naprapaten, handla, städa buren, tvätta, tvätta, tvätta utan att jag blev trött eller fick ont. På tal om att ha ont, så har huvudvärken minskat ytterligare – homeopaten fixade starten till förbättringen – och ryggen går smärtfriare tider till mötes. Svanskotenålningen hjälpte fantastiskt bra! Smaken har kommit tillbaka! Jag har upplevt det som minskad aptit när det i själva verket har handlat om att inget är gott trots att jag har varit hungrig. Nu är allt gott, men jag känner inte att jag måste äta mer utan jag njuter mer. Koncentrationen har blivit bättre och det märker jag mest när jag lyckas läsa Titanic-boken på engelska. Det här är fascinerande! Jag kom på att jag naturligtvis ska ta upp min onda hand oxå. Duh!

Jag är väldigt nöjd med mina knallblåa Crocs-tofflor. Jag är så nöjd att jag har köpt ett par till. Ett par vanliga skor som jag nog kan ha även om det regnar och som inte har snörning, är lätta att ta på och som passar till det mesta. Jag hämtade de idag och det blev en promenad på 25 + 30 minuter i ett tvärmulet och fuktigt väder. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska behålla skorna. De är ganska sköna och sitter bra och har en fantastisk dämpning under hälen, men de har ingen stadga. Jag får nog gå runt i dem lite till här hemma.

Crocs Busy Day Stretch Skimmer med ovandel i syntet.
Crocs Busy Day Stretch Skimmer med ovandel i syntet.

 

Nålar, blommor och Bach

Jag drog iväg till naprapaten idag igen. SL flöt på som rinnande vatten. Det var ett gammalt tåg båda vägarna och även om de tågen saknar luftkonditionering (som är rätt behagligt en varmklibbig dag som denna) föredrar jag dem framför de nya eftersom sätena är mycket bekvämare. De är lätt skålformade och känns inte som en träbänk och min svanskota blir mindre utsatt; de nya lutar aldrig så lätt framåt och det funkar inte för mig.

När L-O B frågade hur jag mådde idag svarade jag att det var bättre, att tvättmaskinsstressen hade släppt, men att jag hade ont i svanskotan. Jag fick ligga i ett, för mig, nytt rum. Det ligger inbäddat bakom receptionen och saknar fönster, men det har ett jättefint tak. Titta!

Innertaket i rum nr 4 hos naprapaten.
Innertaket i rum nr 4 hos naprapaten.

Först fick jag ligga på mage och blev nålad för svanskotan. Nålarna i öronen kändes, om jag uttrycker det milt. Sedan låg jag där i 20 minuter. Tack vare att rummet saknar fönster hördes ingen trafik och det var ingen som passerade utanför. Det enda jag kunde höra var mummel från receptionen på andra sidan väggen. Det var inte lika varmt heller. Väldigt vilsamt. Sedan vände vi på steken och han nålade mig för, som jag antar, stress. Mellan ögonbrynen och över magen. Nu fick jag möjlighet att se på det fina taket. Ryggen protesterade redan efter ett par minuter och jag fick dra upp knäna. När jag var färdignålad sa jag till L-O B att jag tyckte att taket är väldigt fint och att rummet är väldigt vilsamt. Han svarade att jag kunde be om att få det rummet i fortsättningen, så då gjorde jag det. L satt i receptionen och hon gjorde en notering om att jag ville ha det rummet när jag kommer tillbaka på tisdag. När jag skulle klä på mig upptäckte jag att jag blödde från vänster öra där en av nålarna suttit, en av dem som ”kändes” och när jag kom hem såg jag att jag har ett urtjusigt blåmärke.

Jag upplever det som att jag har små och stora blåmärken lite överallt på kroppen och nu även i örat!
Jag upplever det som att jag har små och stora blåmärken lite överallt på kroppen och nu även i örat!

Jag handlade lite på vägen hem och impulsköpte en dyr ask hallon på torget. 35 kronor. De är så goda OCH jag behövde göra mig av med 50-lappen som blir ogiltig om 1 vecka. Häpp! När jag kom hem var klockan 12 dvs. 1 hel timme över matdax för fyrbeningarna och jag hann inte ens kliva innanför dörren innan de talade om vad de tyckte om den usla servicen. ”Jag tycker om er oxå!”, svarade jag och ilade in för att servera dem.

Hallon 2

När jag behöver slappna av för att sova eller dämpa nervositeten eller när jag vill få bort en irriterande låtslinga ur huv’et spelar jag upp ”Air for g-string” av Bach även kallad ”Beppes godnattstund”. Det är mitt absoluta favoritstycke sedan jag var i tidiga tonåren! Medan jag låg i rummet med blomtaket spelade jag upp stycket i huv’et, om och om igen och jag koncentrerade mig på att det skulle gå långsamt. Och så andades jag med magen. Det är ett oöverträffat knep. Jag föredrar när det är en hel symfoniorkester i stället för endast piano eller fiol. På min lugna lista har jag en version med Polish Radio Symphony Orchestra. Ståpäls, gott folk. Ståpäls!