Kategori: Hälsan

Min akilleshäl eller Stadga & Stöd

Jag tog stavarna och gick 20 minuter till Salem och hämtade ett skopaket (mer om det längre ned) och 35 minuter hem. Mitt förhållande till uppförsbackar är fortsatt ansträngt, men raksträckorna klickar jag med och där fick jag upp farten ordentligt. Najs! Mot slutet fick jag ont på utsidan av höger ben. Ett tecken på snedbelastning, det är jag medveten om, men jag vet inte hur jag ska komma tillrätta med det. Antingen har skon blivit sned, men hur skulle det ha gått till eller så vrider jag foten/benet som kompensation för att skon känns sned. Behöver jag köpa nya MBT igen?

Det har varit rejält blåsigt de senaste dagarna och nu har värmen försvunnit. Tack för det! Idag var det runt 15 grader när jag var ute på förmiddagen. Det var rejält varmt i solen, svalt i skuggan och svinkalla vindar. Knepigt väder. Jag hade jeansskjortan över träningslinnet ena vägen, men lade den i ryggan på vägen hem.

Dagens låtlisterepresentant är Fallulah med ”Dumb me down”. Den är så skön och har blivit min nya favorit!

Ironiskt nog (eller logiskt nog?) är det mina fötter som är min akilleshäl. De har alltid varit det, ända sedan jag var liten och fick konstaterat av skolsköterskan att mina fotleder var klena. Redan då stukade jag fotlederna första gången. Flera gånger. Om och om igen utan att på något sätt försöka bygga upp styrkan i dem. Så har det fortsatt. En gång i tiden tyckte jag att det var roligt med skor, jag tyckte om att köpa skor och en period köpte jag alltid 2 par av varje, 1 brunt och 1 svart. Mina fötter är korta och breda och de har faktiskt förblivit just breda eftersom jag aldrig har lärt mig gå i högklackat med spetsiga tår. Skavsår på hälar och småtår, trött i fötterna, blåsor och lätt att både frysa & svettas om fötterna. Jag får inte glömma hälsporren! Nu tycker jag att skor är ett nödvändigt ont och köper bara när jag måste och aldrig för att titta-ett-par-snygg-skor-de-måste-jag-bara-ha. Jag har ytterst sällan möjlighet att känna mig fin. Att vara barfota i ett par skor finns inte på kartan. Jag har ett par sandaler från Hush Puppies som jag kan faktiskt kan vara barfota i när det är för varmt för strumpor, men det förutsätter att jag inte går någon längre sträcka. Sedan har jag förstås Ice Bugs som passar för väderlek på den andra änden av väderleksskalan. De svåraste skorna att hitta är mellanskorna. De där som är lätta att ta på när jag inte ska gå så långt, men som ändå ger mina klena fötter Stadga & Stöd – mina fötters 2 ledord. Som jag kan ha strumpor i, men ändå hyfsat smidiga. Tidigare i sommar gjorde jag ett felköp med Crocsskorna (har bara använt dem 1 gång och har slängt in de i garderoben) och i förra veckan gick jag tillbaka till Footway.se på ny skojakt. De har ett bra söksystem med flera alternativ för att begränsa antalet träffar. Dessutom är de löjligt snabba med att leverera och det är enkelt att returnera (jag har provat). Jag filtrerade min sökning, valde och sållade noga tills det här paret var kvar.

Skor

 

Titta vad de sitter snyggt! Jag gillar att foten ser slank ut.
Titta vad de sitter snyggt! Jag gillar att foten ser slank ut. Tänk bort mjukisbyxorna och byt ut de mot ett par vanliga ljusa bomullsbyxor. 

De satt som en smäck och i morgon får jag inviga dem!

Jag försöker ta hand om mina fötter utöver att hitta Den Perfekta Skon. Tånaglarna är alltid kortklippta och filade och oftast lackade för det tycker jag om. Jag filar på hälarna och smörjer in. För många år sedan, minst 10, köpte jag en fil av glas på Body Shop. Den sortens fil är mycket skonsammare än vanliga sandpappersfilar, pimpstenar och – gud förbjude! – metallraspar (jag använder glasfil på naglarna oxå). För några dagar sedan höll jag fodralet upp & ned och filen gled ur, landade på parketten och gick av. Meh! Den gick fortfarande att använda. Den blev kortare på ett bra sätt – lättare att hantera – och jag tejpade över den vassa änden med silvertejp. Sedan gick jag ut på nätet för att hitta en ny! Body Shop har inga glasfilar längre, men jag hittade en hos Bodystore.com. Jag köpte en salva oxå, Aloe Vera Creme Extreme från Avivir med läkande egenskaper för extra torr problemhud – som gjord för mina hälar! Filen är behändigt kort och ena sidan är grov medan den andra är fin. Idag invigde jag båda och fötterna uppskattade behandlingen. Salvan gick in ordentligt och trots att det har gått hela 10 timmar känns fötterna fortfarande mjuka och det har ingen annan salva lyckats med.

Aloe vera-salva och en ny glasfil från Bodystore.com.
Aloe vera-salva och en ny glasfil från Bodystore.com.

 

 

Plattfisk

Det är tisdag idag, så jag har varit hos naprapaten. Gårdagens skräpsläpande känns i ryggmusklerna och i armmusklerna, så jag bad om hjälp med ryggen och fotlederna. L-O B nålade benen och sedan fick jag en ordentlig, djup bindvävsmassage – i första hand av ryggslutet – av J (som visade sig vara samme X som gav mig zon-terapi för några veckor sedan). Jäklar, vad han knådade, tryckte och masserade. I början gjorde det ont, men sedan var det bara skönt och det kändes så himla bra efteråt! Han hade lite mer kraft i nyporna än L (som nog har semester nu). När J var färdig fick jag fler nålar, den här gången över ryggen och upp i hårfästet och sedan låg jag där. Jag ligger oftast med armarna över huvudet, men idag låg jag på en bredare bänk, så jag provade att lägga armarna längs med sidorna. Det var skönt, men jag kände mig som en plattfisk och såg förmodligen ut som en välgödd rödspätta.

Det gungade behagligt när jag reste mig. Behandlingen idag bekräftade min teori om att jag mår bäst och får mest när de kombinerar nålar med ryggmassage. Det är de gånger jag har fått den kombon som jag har mått bäst efteråt.

Ont

Stavgång 2 x 25 minuter. Jag gick inte ut så hårt och hade inga knäppa föreställningar om ett träningspass med stort T och den taktiken fungerade. Det var skönare än i onsdags, backarna gav mig inte dödsångest och på raksträckorna flöt det riktigt bra. Men jag har haft ont resten av dagen i båda handlederna och båda vristerna. Huvudvärken från igår har hängt kvar. På eftermiddagen lade jag mig i sängen för en tupplur, men jag hittade ingen skön ställning och hur jag än låg hade jag ont. Det blev 2 Treo till slut. Det blev gröt med äppelmos till middag för jag hade noll matlust.

Dagens låtlisterepresentant blir Secret Weapons med låten ”Perfect world”.

Ingen tupplur

Veckans andra och sista besök hos naprapaten i det svala nummer 5. Det är 2 månader sedan första besöket (inklusive 4 återbud) och jag frågade L-O B om han tycker att jag ska fortsätta med 2 behandlingar per vecka. Han svarade att det tyckte han. Jag sa att jag tycker att det känns så splittrat eftersom det är olika problem vid varje tillfälle och går det verkligen att komma till rätta med det? Det är klart att det går, men det tar tid. Om jag ska vara ärlig börjar jag bli otålig och det börjar kännas dyrt, men samtidigt vågar jag inte sluta för jag har mindre ont, främst i ryggen, och jag är mer rörlig. Jag måste acceptera att det inte finns någon snabb-kur för en kropp som är 52 och som inte har varit fullt frisk på många år…

Idag fick jag ligga på rygg och blev nålad från hårbotten till fotsulor. Att ligga på rygg är inte idealiskt, men det är inte lika jobbigt som det var de första gångerna. Jag fick ben- och knämassage av A. Insidan av knäna gjorde ont, ont, ont och lårmusklerna kändes av efter gårdagens stavgång. Jag är leds på att jag får blåmärken så jäkla lätt! K-vitamin har ingen som helst effekt och jag tycker att jag ser misshandlad ut. Som om någon med små nävar har pucklar på mig.

Jag var ivrig att komma hem och jag såg fram emot att tupplura ett par timmar efter lunch och efter att ha storstädat hos Bibbi, men så mindes jag att Coop skulle komma med en leverans mellan 15-17. Meh! Fast jag var hellre utan tupplur än att behöva släpa på ett par matkassar efter naprapatbesöket (vilket visade sig vara ett smart val för det kom en rejäl regnskur när jag skulle hem från tåget). När jag var färdig med Bibbis bur och källsorteringen av soporna, så var jag inte så trött, trots allt, men nu är jag det. En lätt huvudvärk har envisats med att hålla mig sälle ända sedan jag vaknade vid 7.

Nålar och laser

Förra veckan kände jag mig tvingad att lämna återbud till naprapaten eftersom jag inte vågade gå hemifrån pga. blödningarna, men jag bokade in mig till idag. Idag var det övervägande herrar på kliniken både som patienter och behandlare. Jag fick ligga i rum 5 – nytt för mig – som är ett relativt luftigt rum med 2 fönster mot innergården. Det första jag gjorde innan jag tog av mig kläderna var att öppna fönstret på glänt. Hehe. Den värsta värmen är över nu och vindarna är svalare och det ville jag utnyttja. Britsen var den breda varianten, så trots att jag låg på mage i en dryg timme var det riktigt bekvämt. L-O B nålade mig i vristerna och handen, några i ryggen och flera för att få mig piggare. Det blev som jag hoppades: svala fläktar från det öppna fönstret strök över ryggen. Jag andades in. Och uuuut… In. Och uuuut… ”Air” av Bach spelades i huvudet. Fågelkvitter på innergården. För första gången var jag såååå nära att somna.

Efter ungefär 50 minuter gjorde G entré och han hade lasern med sig. Jag har sett honom på kliniken, men det var första gången han behandlade mig. Laser på den sönderstukade högra vristen. Det lät inte och det kändes inget förutom lite värme, men det hjälpte. Han masserade in- och utsidan av höger vad och det var så skönt. Det gjorde ont, men det var en skön smärta. Han hade varma, torra händer som var väldigt behagliga. Det smärtade inte alls på samma sätt på vänster ben. Jag måste be om benmassage fler gånger för det har känts så bra resten av den här dagen! Benen har känts lätta på något märkligt sätt och vristerna har inte gjort lika ont. Dagens behandling tog där den skulle för jag var lite vinglig efteråt och det är något jag numera hoppas på eftersom det visar att det fungerar. Det bästa av allt är att jag har kunnat vara utan Treo för första gången på mer än en vecka!

Efter lunch sov jag middag i 2 timmar. Jag har fått för vana att tupplura i sängen för att det är svalare än i soffan, men jag lägger mig med kuddar och huvud i fotänden för att hjärnan inte ska tro att det är läggdax. Luftrenaren susar vidare, men ljuset är endast lugnande blått.

Upprätt gående

Jag har promenerat idag och kroppen befinner sig så smått i chock. En vanlig lunk runt Flaten som tog hela 70 minuter, så inte gick det fort inte. Det kändes tungt och ovant. Det som kändes ovant var att röra mig upprätt och framåt. De senaste veckorna har jag legat hos naprapaten eller i soffan alternativt ränt runt i Crocsen eller dubbelvikt som en fällkniv när jag har målat, gnuggat, slipat och krälat. Ungefär som den där bildsekvensen som illustrerar hur apan rätar på sig för att till sist bli en homo sapiens.

Jag lyssnade på en bok i förra veckan medan jag målade trappan, ”Jag är sjuk” av Lisa Jisei med Frida Möller som uppläsare. Den handlar om ortorexi, en ohälsosam inställning till träning som faktiskt kan leda till döden om den inte behandlas. Just det – det går att träna ihjäl sig och det går fort när man, som Lisa Jisei, har en ätstörning (anorexi) i bagaget. Det som var det största hindret i kampen att få vård var att hon inte såg sjuk ut. Hon var vältränad med muskler och noll underhudsfett och BMI visade att hon inte var underviktig trots att hon levde på under 500 kcal/dag trots vansinnigt hård träning. Jag har länge ansett att BMI är en helt felaktig måttstock och den här boken bekräftade det. Mitt vanligaste argument är att Mr Universum som består av 110% muskler och mindre än 0% fett kan ha samma BMI som jag som är uppbyggd på nästan motsatta sättet. Muskler väger mer än fett. WHTR som betyder Weight toHeighT Ratio där man mäter runt magen vid naveln och delar det måttet med sin längd i centimeter är betydligt mer korrekt. Det allmänna målet är 0,5 eller mindre. Själv får jag 0,7. Hm. Det är ju inte så helt åt skogen ändå…

Luftrenaren

För precis 2 månader kopplade vi in luftrenaren i sovrummet och både Pär och jag är väldigt nöjda med den. Den kom när pollensäsongen var som tuffast, men jag har sovit för öppet fönster hela tiden utan att en enda gång ha vaknat med igenklibbade ögon. Fantastiskt! Luften i sovrummet känns fräschare och eftersom den inte bara suger in utan även blåser ut, så fläktar det skönt. En bra investering!

Luftrenare

Trots att jag är en ivrig anhängare av att läsa instruktioner läste jag inte luftrenarens eftersom det inte fanns så många knappar eller funktioner. Det var bara att starta den. Typ. För några dagar sedan började den susa extra mycket samtidigt som det lugnande blå ljuset övergick i cerise och sedan i lila. Det hände flera gånger. Alltid när jag stod i närheten. Meh! Nu var jag tvungen att kika i instruktionerna och förstod att det krävs en hel del gullande med den för att den ska fungera som det är tänkt. Det finns in- och ut-blås samt en liten lins som helst ska rengöras en gång i månaden. Det yttre filtret ska dammsugas helst en gång i månaden. Det inre filtret ska rengöras var fjärde månad. Till och med utsidan ska torkas av regelbundet med en mjuk trasa. Joråsåatt… Idag gjorde jag det och det visade sig vara en baggis. Det gäller bara att komma ihåg det, så jag skrev in det i köksalmanackan. Pär tycker att luftrenaren är min eftersom det var pga. pollen som vi köpte den – i första hand – och så får jag gulla med den regelbundet. Så praktiskt.

Hallen del 13, den sista delen

I förrgår, onsdags, målade jag trappan och långsidan för fjärde och absolut definitivt jätte-sista gången. Jag är rätt leds på den nu. Idag hade färgen fått torka i drygt 48 timmar när jag satte trappstegsmattorna på plats och fick ännu en möjlighet att umgås med Klistret från Helvetet. Jag undrar hur jag gick till väga förra gången, för 17 år sedan? Var det enklare eller har jag helt enkelt förträngt det? När jag skulle lägga den första på plats idag, högst upp, var jag så ambitiös att jag mätte med linjal för att den skulle hamna i mitten. Det fungerade inte. Den första kom på plats där den skulle vara utan linjal. (Och där kommer den att få ligga kvar till tidernas ände!) Den andra hamnade inte riktigt i mitten och när jag drog loss den – innan hela var ordentligt på plats – lossnade färgen på några ställen. Då skrek jag rakt ut av ilska. Jag önskar att jag hade haft en annan trappa att öva på för när jag, efter många, långa och fula ord, äntligen fått in den rätta tekniken, så var jag ju framme vid det sista, nedersta trappsteget. Jag stod nedanför trappan och tittade uppåt. Genomsvettig och sur. Jag såg mattan som inte hamnat riktigt i mitten. Den syntes lika tydligt som Rudolfs röda mule. Visserligen blev det en matta över och jag skulle ha kunnat byta ut Misslyckandet, men inte utan att riskera att förstöra 4 lager av färg. ”Äh, vad faaan…”, tänkte jag och gick därifrån för att slippa se det. Det handlar om en knapp centimeter. Om det hade varit Pär som var störd över det hela hade jag inte varit lika dömande utan tyckt att han var fånig. Jag är inte fånig! Jag är perfektionist och det är en helt annan sak.

Utan matta och med risk att halka och slå ihjäl sig.
Utan matta och med risk att halka och slå ihjäl sig.
Med matta. Ingen halkrisk. Det blev snyggt och motsvarar den bild jag såg framför mig.
Med matta. Ingen halkrisk. Det blev snyggt och motsvarar den bild jag såg framför mig.

Det är en liten detalj av renoveringen kvar nämligen krokarna som ska sitta på den smala väggen vid Elins rum. Jag har beställt dem, men de har blivit försenade.

Igår och idag har jag vilat. Viiiiiilat. Jag är trött och jag har ont, särskilt i handen och vristerna som känns ny-stukade. Idag sov jag till halv 12 efter att Bibbi hade fått sin frukost klockan 8. Mensen tog tvärslut i förrgår och det känns ljuvligt. Ajö, ajö och kom aldrig tillbaka! Men jag känner mig inte helt avslappnad och inbillar mig känslan av att något rinner ur mig som det gjorde i måndags. Idag tog jag en spa-dusch med ansiktsmask, kroppsskrubb, insmörjning och fotvård. Jag skrubbade bort allt som hade med Klistret från Helvetet att göra. Pär åkte i onsdags och nu har jag 2 veckor där jag bara behöver ta hänsyn till mig själv och förhoppningsvis kan komma igång med någon form av träning igen. Jag vet inte ens när jag tränade senast. Kroppen protesterar mot det oxå och inte bara renoveringsrörelserna.

Gråtfärdig

Hos naprapaten. Nålad och masserad. Uppgiven och gråtfärdig. Ingenting kändes bra. Jag kände mig inte uppiggad efteråt. Ska jag verkligen fortsätta behandlingarna? Det enda jag kunde tänka på från det att jag gick hemifrån var att få sova middag i ett svalt, mörkt och (hyfsat) tyst sovrum.

Varm och lättirriterad. Uppblåst och illamående.  Blir galen på alla grannar som ska grilla varenda satans kväll!! Trött, trött, TRÖTT! Falsk mensvärk. Ont i lederna. Den enda stunden jag har mått bra idag var de 1 timme och 40 minuterna som jag satt i soffan och läste och drack te.