Idag gjorde jag det allra sista finliret i vardagsrummet. För flera år sedan köpte jag ett förvaringssystem av stadig kartong från Panduro som har varit väldigt användbart, men började se smått härjat och trött ut. Jag kikade på nätet och naturligtvis finns det inte kvar i Panduros sortiment och jag hittade inget annat som var ens i närheten. Vad göra? ”Måla om skiten då!”, som de säger i ”Alla ska bada”. Sagt och gjort! Jag köpte hobbyfärger och penslar i stället och i helgen målade jag om det.
Före.Efter. Starka färger som motvikt till fototapeten och soffan.
Hyllsystemet kom på plats förra veckan.
Före.Efter. Ljusare och luftigare tack vare tapeten och vita konsoler och utrensning av filmer.Ovanför tv:n: en tekanna i jade, 3 änglar, ett lyckoträd i bärnsten, en glaskanin, Ior och en sköldpadda av snäckor. Mina favoriter.Före.Efter. Prydnadssakerna har jag tagit undan. Nu föredrar jag att ha så få prylar framme som möjligt. Lådor och skåp is da shit!
Färdigrenoverat för i år!
Jag skulle ha åkt till naprapaten idag, men jag kom inte ur sängen, så jag lämnade återbud och bokade om till nästa måndag. Klockan hann bli 11 innan jag släpade mig ur sängen för att ge Bibbi mat. Tröttheten är förlamande. I lördags lyckades jag promenera i 50 minuter i sakta mak, men minsta uppförslut och jag blev gråtfärdig av utmattning. Matlusten eller för att uttrycka det mer exakt: lusten att äta lagad mat är fortfarande obefintlig. Matos gör mig illamående. Gröt och kokt ägg går bra, varm korv med bröd går ned, tacos är okej. Igår meddelade Pär att han har tackat ja till 12 kg älgkött. Så vidrigt… Svaren på proverna från förra veckan kom idag. De var normala. Det tror jag inte på. Faktiskt! Mina kolesterolvärden har varit för höga de senaste 5-6 åren och blodsockret har varit förhöjt de 2 senaste. Hur kommer det sig att allt är normalt helt plötsligt?! Det skulle inte förvåna mig om läkaren har skickat ut ett standardbrev eftersom det är det enklaste. Mitt förtroende för vården är inte på topp.
Jag hade tid klockan 10, men fick komma in 10 minuter för sent. Doktor JP frågade hur jag mådde och jag rabblade symtomen: trötthet, andfåddhet, illamående, dålig aptit, knäpp mage och svullna fötter. (Kan det bero på njurarna?!) Fötterna förklarade han med att jag stått och gått mycket under lördagen när vi tapetserade eftersom de inte var svullna just då. Jaha. Han vände sig mot datorn och började gå igenom mina mediciner. ?! Kan det vara så att Levaxindosen behöver justeras? (Hur ska jag göra för att få börja med Liothyronin?!) Sedan kollade han blodtrycket, hjärta och lungor. Undertrycket är lite högt, annars var det bra. Jag fick lämna prover inklusive urinprov. Eftersom jag hade fått tid så pass tidigt på förmiddagen hade jag chansat på att inte ta mediciner eller äta frukost just för att kunna lämna prover. En ledande fråga från mig gav mig svaret att han hör av sig om något i provsvaren är avvikande. Vad gäller min redan existerande tid i oktober får den stå kvar. Han sa att vi ju kunde diskutera provsvaren vidare då. (Om en och en halv månad?!) Besöket tog 15 minuter.
Var har läkarnas intresse för patienten tagit vägen? Var finns empatin? Var finns förståelsen för min oro? Tänk om jag hade haft andra problem utöver misstanken om njurarna?! Trots att jag hade låga förväntningar blev jag besviken. Desillusionerad och bitter. Jag hade inte behövt söka läkarvård. Det var mitt aktiva val, ett val jag gjorde eftersom jag inte klarar av att åsidosätta hälsoproblem med risk att krascha längre fram och då veta att om jag bara hade gått till läkaren i tid… Pest eller kolera.
Jag fick en kommentar till ett inlägg från februari som handlar om bantningspillret Plu Plus Cleanse och Pro Plus Garcinia. Besöksstatistiken visar många träffar på just de här sökorden så jag vill skriva ett inlägg om hur jag gjorde.
Jag spärrade kortet snabbt som 17 eftersom det hindrar företaget från att dra mer pengar.
Jag ringde kundtjänsten på nr +46-101992564. Kvinnan som svarade talade amerikansk engelska. Jag hade svårt att göra mig förstådd och avslutade samtalet med att högt och artikulerat säga: ”Please, close my account!”.
Jag polisanmälde, men det gav inget. Jag lade ner en massa tid på att fylla i vilka köp jag gjort på vilka datum och för vilka summor bara för att få veta att eftersom företaget är utlandsbaserat har polisen ingen möjlighet att göra något. Dessutom fanns det ingenting i annonstexten som pekar på att företaget lurat mig.
Jag har inte kvar mina papper, men jag tror att det var när jag försökte få pengarna tillbaka från Med Mera / Master Card och fick ett nekande svarsbrev som jag hittade den här mail-adressen: support@myaccountsupport.net. Jag mailade dit och fick det här svaret:
”Tack för att du kontaktar kundtjänst. Ditt konto med Pro Plus Garcinia*504571xxx* och Pro Plus Cleanse *504571xxx* har avbrutits. Eftersom ditt konto avbröts efter den inledande perioden, kan du hålla din order som redan skickats och det blir inga ytterligare avgifter på ditt konto nästa månad.Om du har ytterligare frågor är du välkommen att kontakta kundservice.
Med vänlig hälsning,
Pro Plus Garcinia & Pro Plus Cleanse Support Team
Sweden +46-101992564″
Det var den 21 mars och efter det har jag inte hört något eller fått fler oönskade beställningar.
Den här sortens bedrägeri blir allt vanligare och det är för jävligt. Fördelen är väl att det får mer uppmärksamhet och ökar möjligheterna för att få igenom en anmälan.
Jag hade med mig en lista till naprapaten idag. Jag känner mig som ett vrak som släpar mig fram och jag tycker det känns meningslöst att komma dit och be om nackmassage när allt, precis allt, är ur funktion! Det var A som behandlade mig idag och det var inte det minsta skönt. Jag vet faktiskt inte om det var hennes fel eller om jag helt enkelt är oerhört ömhudad nu. Det gjorde ont. ONT. Hon nöp och klämde från nacken och ned till vristerna och det var idel spänningar och blockeringar. Det var värst när hon var uppe på överarmarna och bröstkorgen (kontakten med lungorna och andningen). Trots att jag verkligen är uppmärksam på hur jag andas (med magen, inte bröstkorgen) är det inte tillräckligt. Spänningar och blockeringar all over the place. För första gången sedan jag började gå till kliniken var jag nära att be henne sluta för att det gjorde så ont. L-O B satte några nålar mot slutet, men slutresultatet kändes för jävligt. Jag var gråtfärdig och kände att jag aldrig mer ville komma tillbaka. Det är ingen idé. Vid ett tillfälle sa A: ”Det kommer att bli bättre.”. Jag svarade att jag betvivlade det. Hon svarade inte på det och det tolkar jag som att hennes försök till uppmuntring inte var så seriöst. Nå väl, hon försökte i alla fall inte släta över min dystra sinnesstämning. Inget behagligt gungande infann sig efteråt. Ingen yrsel. Ingen känsla av att kroppen blev lättare eller minskad trötthet. Endast hopplöshet. Jag ska tillbaka på torsdag och då blir det kanske bättre, men sedan ska jag ta mig en funderare på hur jag ska fortsätta. Inte 2 gånger i veckan i alla fall.
A förklarade att varm mat t.ex gröt är bättre än kall mat som youghurt rent energimässigt. När jag funderat på det ett tag förstod jag. Kroppen strävar efter att hålla sig på 37 grader. Om jag äter eller dricker kallt måste kroppen lägga energi på att nå upp till 37 grader i stället för att ta tillgodogöra sig energin. Jag har gått över till havregrynsgröt med äppelmos och mjölk till frukost för ett tag sedan, mycket för magens skull och för att den tillför energi i stället för att ta den ifrån mig. Det är gott och det fungerar bra. A nämnde oxå att när matlusten är dålig, som den är för mig, kan kroppen inte tillgodogöra sig näringen, den är helt enkelt inte mottaglig och det är därför ingen idé att tvinga sig till att äta ”riktiga” måltider. Det är bättre att fokusera på vänligare, mjukare mat som soppa och färdigrätter.
Jag har förstått att njurarna har en väldigt stor betydelse för hälsan, på flera olika sätt. När njurarna inte orkar rensa bort slagg och orenheter, så uppträder flera olika symtom som jag har upptäckt stämmer in på mig: trött och orkeslös, ansträngd andning (flåset blir bara sämre och sämre), fötterna är ofta svullna, min bristande matlust (har svårt för lagad mat och matos) och att jag mår illa till och från, jag har diarré betydligt oftare än jag brukar ha. Jag gick till Life hälsokost som ligger i t-banegången på Centralen och köpte Uva-ört som är urindrivande. Jag ska äta en 7-dagars kur. Jag ringde vårdcentralen och bad om en tid hos min läkare. Var det mitt något desperata tonfall eller var det ren tur? Det visade sig att min läkare, som jag egentligen inte har tid hos förrän i oktober, hade en ledig tid på måndag förmiddag. Ja jäklar… Han ska få kolla mina njurvärden. Basta!
I klimakteriegruppen på FB fick jag tips om att ta 2 msk äppelcidervinäger i ett glas vatten före maten. Det kan hjälpa kroppen att få fart på ämnesomsättningen och viktminskningen. Allt är värt ett försök! Även om det inte får mig att gå ned i vikt, så har jag förstått att det finns andra hälsovinster. I fredags provade jag det för första gången. En flaska som har stått i kylen i 7 evigheter, men den kan tydligen inte bli för gammal. Det var inte mycket kvar, knappt 2 msk och det smakade inte så där väldigt gott, men jag har tryckt i mig värre blandningar. Idag fick jag hem Kung Markattas äppelcidervinäger. Ekologisk och i en flaska som är lättare att hälla ur. Den smakade faktiskt bättre! När vinägerchocken lade sig smakade blandningen utspädd äppeljuice och det är helt ok för mig.
Jag har varit trött idag och haft ont i ryggen hela dagen. Efter lunchen tränade jag med gummibanden. Upptrappningen hade nått fram till ett medium-pass; nästa gång blir det ett fullt. Uppvärmningen var ganska tung, likaså den första övningen, men sedan lossnade det. Orken fanns där under ytan tillsammans med koncentrationen och samarbete från kroppen. Vad skönt det var! Ett träningspass som piggade upp. De 2 minuterna på balansbrädan blev inte ens 1 minut innan vänster vad knöt sig. Att duscha efter ett lyckat träningspass är bland det mest tillfredsställande jag vet. Ljuvligt! Dessvärre fick jag en överjävlig huvudvärk efteråt förutom ryggvärken. 2 Treo. Jag har tagit värktabletter 4 dagar i rad och det gillar jag inte.
Dagens låtlisterepresentant blir Freischwimmer med en ny version av The Mamas & The Papas 70-talshit ”Calironia Dreamin'”. Jag har lagt in originalversionen nedanför.
Han presenterade sig som ”Gamle B”, den äldre mannen som jag sett och endast hälsat kort på. Han tryckte på mig idag. Triggerpunkterna i ländryggen, de flesta på vänster sida trots att värken känns i mitten, men det är så lurigt kroppen fungerar. Det var samma tryck-teknik som P använde i torsdags. Akupressur? Gamle B sade att han kunde känna hur området runt triggerpunkten blev varmt tack vare att blodcirkulationen kom igång och hur muskeln långsamt slappnade av. Det kunde jag oxå känna, men mest efteråt. För mig är smärta och värk inte samma sak. Smärta känns kort och intensivt och kan vara behaglig som idag. Värk är långdragen och behöver ofta bekämpas med värk-tabletter. På väg till kliniken var jag trött, tung och trög i kroppen och hade ont i ryggen. Ryggvärken kan ha att göra med att jag har suttit på golvet i flera timmar under lördag och söndag när jag målade skänken. Jag har ingen picknick-kropp längre om jag uttrycker det så. Suck. Efteråt kändes kroppen betydligt lättare och gick att manövrera och jag var lite yrslig. Tyvärr har jag lik förbannat haft ont i ryggen hela eftermiddagen och kvällen. Treo har tagit udden av den, men inte allt. När jag var färdigbehandlad och L-O B tagit bort alla nålar sa jag att jag är tvungen att gå ned till 1 behandling i veckan från och med nästa vecka. ”Jaha”, svarade han. ”Ja, vi har ju kommit en bit på väg i alla fall.” Det är surt. Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse. Pär vill köpa en ny tv för 8000 pix. Det vill inte jag. Däremot skulle jag få 16 behandlingar på kliniken för samma summa. Gissa vad jag väljer?
Om dagens besök hos naprapaten hade varit mitt första, så hade mitt omdöme inte blivit så positivt. Min bokade tid var som vanligt kvart i 10 och jag var där halv 10, som vanligt det med (långväga resor med SL främjar inte exakta ankomster…). Det var många klienter där idag, fler än jag sett tidigare, men semestrarna är definitivt slut nu. Man behöver inte anmäla sig i receptionen. Klockan blev kvart i 10 och den blev 10. Några som anlänt efter mig fick gå in före mig. Meh! Precis lika irriterande som när nyare restauranggäster får maten före mig. Klockan blev 5 över 10 och då var jag frestad att gå därifrån. Jag har nog blivit lite bortskämd under sommaren med att ha fått komma in innan jag ens hunnit få av mig skorna, typ. ”Jag väntar till kvart över, sen går jag!”, tänkte jag. Jag fick komma in 10 över 10, men bara för att jag gapade högst om att det var min tur.
Jag fick ligga i mitt O-favoritrum med 3 bänkar åtskilda av draperier. Klinikens gnissligaste bänk dessutom. Jag hade bett om massage av nacke och axlar som jag har haft spänningsvärk i sedan den felaktiga axelövningen i tisdags. L-O B smög in och stack några nålar i mina ben och försvann igen. Jag har vant mig vid att han dyker upp och försvinner, men just idag blev jag oerhört irriterad. Det var P som masserade mig. Min tanke var att det är praktiskt att kunna be om massage där musklerna känns lite stela. Lite stela. Jo, tjena! Faaan, vad det gjorde ont!! Musklerna måste ha varit hårda som rep! Det fanns en triggerpunkt på varje axel som gjorde extra ont, en skärande smärta. Där tryckte P ganska hårt i ca 3 minuter för att sedan släppa försiktigt. Jag frågade hur den tekniken fungerar och han förklarade att spända muskler hakar upp sig och hjärnan får hela tiden ”på-signaler”. När han trycker skickas signaler till hjärnan om att ”stänga av”. Ungefär som när datorn eller mobilen hänger sig och det enda alternativet är att stänga av och starta om. Undrar om jag själv kan trycka på triggerpunkterna och ”stänga av” musklerna? P masserade mig i kanske 20 minuter och sedan fick jag ligga och ”låta det sjunka in” och det var skönt. Jag blev så trött och kände att en huvudvärk var på g. När jag reste mig upp var jag yrslig och drack hälften av innehållet i vattenflaskan i en klunk. Jag har bokat in mig på 2 besök nästa vecka, men efter det blir jag tvungen att dra ned till 1 gång i veckan. Det blir för dyrt.
Alla som har sett den första ”Shrek” med svenskt tal vet vad en trapptämjare är. Jag tänker bli en trapptämjare! Så långt det möjligt kommer jag att gå i trappor i stället för att ta rulltrappan. Det är skitbra träning och visserligen är det ganska jobbigt, men faktum är att det är att gå nedför trappor som gör ont. Den här veckan har jag bara åkt rulltrappa där det inte har funnits vanliga trappor (på Centralen). Sug på den!
Han är inte bara en åsna, han är oxå trapptämjare!
För första gången på länge har jag haft en hunger-dag. En sån där dag när jag inte kan ”äta i kapp”. Jag vaknade hungrig, frukostgröten räckte inte, jag var hungrig redan på vägen till naprapaten och ännu hungrigare när jag kom hem vid kvart över 12. 2 kokta ägg och en rejäl fralla med ost och gurka. Sedan sov jag middag. Jag var hungrig när jag vaknade. Middagen var köttig (karrékotlett) och jag har så svårt att äta sånt, så jag blev inte mätt. Gröt till kvällsteet. Fortfarande hungrig. 3 rostade brödskivor med smör och en halv kexchoklad (det första i godisväg på 2 hela veckor!) och nu känns det lugnare. Det jobbigaste med en sån här dag är att jag riskerar – mer än vanligt – att vräka i mig sånt jag inte bör vräka i mig bara för att slippa vara hungrig. Snart är den här dagen, gud ske lov!, slut.
Idag gjorde jag det. Det som jag har gruvat mig för ända sedan i slutet av juni. Jag har bokat tid hos en ny frisör. ”Sax & fön” ligger precis vid Odenplans t-bana när jag ska till naprapaten. Jag har kollat upp Roja, som har salongen, på FB och hon har fått många positiva omdömen. Jag har oxå frågat om hon är beredd att klippa kort. Riktigt kort. Det är hon. Om 2 veckor…..
Idag hade träningsvärken lättat så pass att jag kunde sätta mig ned och resa mig upp utan att stöna av smärta. Alltså var det dax att träna igen. Hehe. Jag körde ett lätt gummipass och det var så skönt och det gick så bra! Det kändes i låren, det kan jag inte förneka, men träningsvärk är inte farligt och musklerna hade fått vila i 48 timmar. Jag provade en ny axelövning med Exetube-bandet, men jag vet inte om den var så lyckad. Jag inbillade mig att mina armmuskler var starkare (ett nesligt nederlag) och det gjorde att jag spände mig på fel ställen och fick ont efteråt. Jag måste hitta en annan övning.
Dagens låtlisterepresentant är E1sbar med låten ”Televisual”.
Igår kväll letade jag efter axelövningar med gummiband och hamnade på ett sidospår som handlade om att tejpa munnen för att motverka snarkning. Det går ut på att munnen hålls stängd och man blir tvungen att andas genom näsan i stället. En annan fördel med att andas genom näsan är att andningen blir djupare och bättre. Jag har nog aldrig varit den som sover med stängd mun och sedan jag fick bettskenan är det en rent fysisk svårighet. Det går att använda vanlig sårtejp som är skonsam mot huden (nej, Pär – silvertejp är inte att rekommendera i det här fallet!), så jag grävde fram sårtejpen från plåsterlådan, rev av en bit och tejpade igen munnen. Häpp! Pär sov sedan länge, så han visste inget om mitt försök, men kanske är det en önskedröm som gick i uppfyllelse? Hehe. Jag sov hyfsat, vaknade till ibland just av att munnen inte gick att öppna. Betyder det att snarkningar undveks? Jag vaknade med huvudvärk. Förmodligen spänningsvärk efter att jag hade försökt öppna munnen under natten.
Jag promenerade 65 minuter runt Flaten i ösregn. Det var skönt även om benen kändes tunga efter gårdagens gummipass. Fördelen med regn är att det inte är så mycket folk i farten.
Dagens låtlisterepresentant blir Level 42 med ”Something about you”. Jag hade med den för 5 månader sedan – jag tröttnar inte på den! – och just idag fick den endorfinerna att flöda och gav mig ståpäls. Jag tillägnar den Pär eftersom vi har varit tillsammans i 26 år, så då är det verkligen ”something about you”!
Jag upplever en mättnad när det gäller stavgång. Mina rundor känns uttjatade trots att det har varit långt mellan gångerna. Mest av allt är jag trött på att få ont i vristerna efteråt. Suget efter att styrketräna dök upp för några dagar sedan. Gummibanden har fått vila i alltför många månader. Idag hade jag lite mer ork igen och ingenting särskilt att göra efter lunch, så jag körde ett extra lätt pass med gummibanden. Det var så skönt! Det kändes bra och det var bara uppvärmningen med step up-brädan som kändes tung. Knäna protesterade inte och utsidan av benet kändes inte heller av. Naprapatens nålar och massage har haft effekt på ryggen och nacken för jag upptäckte att jag inte var lika stel vare sig under själva passet eller efteråt. Jag provade med 2 minuter på balansbrädan, men vänster vad krampar fortfarande. Nu förbereder jag mig på en löjligt överjävlig träningsvärk i låren…
Det blir en låtlisterepresentant idag! Broods med låten ”Free”.
