Kategori: Hälsan

Skumt

I tisdags klarade jag av ett fullt pass med gummibanden. Det var tufft, men på ett positivt sätt. Den här gången fick jag ont efteråt, i knäna och i ryggslutet och det var länge sedan sist. Igår vilade jag, sov länge. Idag promenerade jag till Salem och hämtade ett paket (25 minuter – min kondis är verkligen usel) och hem via Alexis där jag hämtade ett andra paket (50 minuter). De sista 20 minuterna var grymma. Det kändes som om jag gått in i en vägg. Dessutom mådde jag lätt illa och magen kändes skakig. När jag väl kommit hem, packat upp allting och tagit en snabb dusch var jag sååååå frestad att gå och lägga mig, men jag visste att det skulle sabba resten av dagen, så jag gjorde lunch och tittade på OINTB och efteråt kändes det lite bättre.

Nu känner jag verkligen av nedtrappningen av Lyrica. Eftermiddagsdosen var avgörande. Sent varje eftermiddag har jag haft lätt ångest som tar sig uttryck i rastlöshet och irritabilitet och koncentrationssvårigheter. I brist på bättre alternativ har jag tagit 1 Lergigan vid 19-tiden och den har hjälpt även om jag har känt mig tung i huvudet dagen efter. Jag har huvudvärk så gott som dagligen. Knasig mage och bakgrunds-illamående. Vallningarna är på väg tillbaka igen. Ordentliga värmepåslag flera gånger om dagen. Sömnen är så opålitlig att jag får pisksnärtskador på kuppen. Vikten går ned och så går den upp igen och nu har jag kämpat mig ned under 104 igen. Håller jag på att bli förkyld eller inte? Jag nyser då och då, är irriterad i ögonen och täppt i näsan, men nästäppan känns inte allergisk utan förkylningsaktig och det har pågått i 2 veckor. Jag känner mig sliten och har gett upp alternativt börjat ta genvägar. I stället för att försöka lista ut varför jag mår dåligt eller har ont, så tar jag Lergigan eller Treo eller en värkkombo, använder massagebältet och vanlig nässpray.

Tröskel-eländet

Låt mig presentera gårdens kändis: Cookie. En dvärgvädur som bor i en av lägenheterna på bottenvåningen och som kommer och går som den vill. Så här års finns det gott om smaskiga äpplen! Vi möttes när jag skulle iväg på min promenad.

På tal om promenaden. Jag hade åter igen blivit sittande och liggande för länge och mådde dåligt av det och det har tagit emot att gå ut. Idag fick jag piska mig upp ur sängen och sedan ut och som pricken över i blev det en gräslig 65 minuters upplevelse. Tungt, motigt, tråkigt och med för mycket kläder. Trippel-blä i kubik! Jag har befunnit mig i är i en svacka av trötthet och allmän olust, tröghet och svårt att koncentrera mig. Det har blivit mycket tv-tittande… Trädet nedan låg på sniskan över vägen. Jag visste att det var ett fullt friskt träd och det har inte varit någon sommarstorm även om det har regnat kraftigt med jämna mellanrum. Kunde det vara bävrar? Jajamänsan! Prydligt avgnagt längst ned på stammen.

Från och med idag är jag nere på 25 mg Lyrica per dag, en dos på morgonen. Det är fortfarande jobbigt. Lyrica och jag har umgåtts i ungefär 7 år och då är det inte helt enkelt att skiljas.

Om en vecka ska jag tillbaka till tatueringsstudion och komplettera Tösen och jag ska skaffa en tatuering till på vänster arm och det har jag planerat hela tiden.

Belöning?

Igår ringde IH som är enhetschef för psykiatrienheten i Södertälje. Det gällde det klagomål jag lämnat in och nu hade det nått högsta hönset. Hon tackade eftersom de ser klagomål som en möjlighet att förbättra. Hon bekräftade och beklagade. Sedan meddelade hon att jag har fått en tid om en månad hos – hör och häpna – en FAST läkare som precis har börjat!! Jag väljer att se det som en belöning och ett tecken på att det kan löna sig att säga ifrån.

Att inte höras är ingen anledning att låta bli att tala.

Idag var jag hos frissan. Jag kunde känna hur hårbotten äntligen kunde ta djupa andetag för att få i sig efterlängtat syre. Som tur är har sommaren inte varit lika plågsamt varm som förra året. Nästa gång har jag beställt tid för att även göra en enda slinga i håret. En lila! Idag köpte jag provflaskor av ett nytt schampo. Förändringens vindar blåser!

Rönnarna i Rönninge dignar av illande orangea rönnbär.

Diverse

Läkaren, SF, ringde i morse som avtalat. Provsvaren angående Lamictal-dosen visar att jag ligger precis rätt, så där blir det ingen ändring.

Jag tränade ett mediumpass med gummibanden idag och det blev perfekt! Så skönt och roligt och det finns mer att ta av till nästa vecka när jag går upp i fullt program.

Tatueringen mår bra. Sårskorpan som hon kallade den har bildats och börjat lossna, men jag vill nog kalla det att tatueringen fjällar. Det är det allra yttersta lagret som lossnar och det gäller att INTE pilla för då riskerar färgen att följa med. Jag tvättar med Lactacyd 1 gång om dagen och smörjer in med tatueringssalvan 3 gånger om dagen och så kör jag med långärmat för säkerhets skull. Däremot såg jag att hon faktiskt har missat ett fält. En liten skugga vid det bruna örat, men hon kan rätta till det när tatueringen har läkt helt och det är 2 veckor från i torsdags.

Åska

Jag hade samtal med AG idag. Hon tyckte att jag skulle gå tillbaka till att ta Paroxetin på kvällen samtidigt med Stilnoct eftersom det ju faktiskt fungerade för mig. Då gör jag det! Det känns som ett bra beslut, särskilt som det innebär att jag inte behöver ändra mina kvällsrutiner. När medicingnället var avklarat fortsatte vi med basutredningen och det var inga problem. Jag tyckte faktiskt att det var skönt att inte prata om mig.

Vi hade ett magnifikt åskväder i eftermiddags! Regnet vräkte ned så att det uppstod den sortens dimma som förekommer vid vattenfall. Det blåste. Det blixtrade och åskan var precis ovanför oss. Jag satt i vardagsrummet som på första parkett och njöt.

Alternativ

Vilken usel natt!! Jag tog 1/2 Stilnoct klockan 22 och när jag gick och lade mig kvart i midnatt kände jag ingenting av den. Jag lyssnade på en bok i 45 minuter, men var fortfarande vaken. Toaletten. Försökte somna. Toaletten igen vid 3, men när klockan närmade sig 4 utan tillstymmelse till trötthet tog jag den andra halvan av tabletten och sedan fick jag sova några timmar. Det var motigt att ta mig ur sängen och klockan hann bli 10. Slutsats: 1/2 tablett (5 mg) fungerar inte. Om 10 mg ska fortsätta knocka mig måste jag lägga om mina rutiner och det gillar jag inte!

Jag lyckades träna med gummibanden idag och det var skönt! Det blev ett mediumpass även denna gång och jag ändrade den sista övningen (bicepscurl) genom att byta till det gula bandet som har handtag. Betydligt enklare och med bättre effekt; jämnare balans i utförandet.

Det finns alternativ till hormonbehandling mot vallningarna, men jag har fått snoka upp dem själv. Akupunktur till att börja med. Rödklöver tog jag 2 x 2 kapslar per dag i 3 veckor, men ger upp det. Någonstans i det bakre minnet hittade jag jättenattljusolja och det fanns hos Svensk Hälsokost och det vill jag prova. Nypon mot ledbesvär har jag tagit i någon månad och det fungerar! Knäckebrödsknastret i knäna har minskat betydligt och jag får inte lika ont efter promenader eller styrketräning. Jag har beställt en laddning till.

”So am I” med Ava Max gillar jag och den har en bra text som jag känner igen mig i.

Do you ever feel like a misfit? / Everything inside you is dark and twisted. / Oh, but it’s ok to be different. / ’Cause baby, so am I. / Do you ever feel like an outcast? / You don’t have to fit into the format. / Oh, but it’s ok to be different. / ’Cause baby, so am I.

Blä!

Jag är så trött! Sedan medicinändringen i tisdags har jag inte känt mig ordentligt vaken. Jag har orkat med det jag brukar göra här hemma, men ingen styrketräning, inga promenader mer än till vc i torsdags för att lämna blodprovet.

Jag tar numera Paroxetin på morgonen och läkaren hade rätt när det gällde det för Stilnoct har en kraftigare effekt utan den. (Läkaren som föreslog Paroxetin sa att jag skulle ta den på kvällen för den kunde hjälpa till med sömnen och han var medveten om att jag tar Stilnoct…) I tisdags, onsdags, torsdags och fredags tog jag Stilnoct klocan 23 i stället för halv 22 och lade mig en halv timme senare. Jag sov inte mycket bättre än tidigare, men på morgonen orkade jag inte upp utan lade mig igen efter att jag tagit morgonmedicinerna och sov i några timmar till. Igår tog jag Stilnoct klockan 22, lade mig 45 minuter senare och somnade direkt, sov i ett svep till halv 7 när jag behövde gå på toaletten och sov sedan till halv 10. Jag är fortfarande trött. Ikväll tänker jag bara ta 1/2 tablett. Det jag inte begriper är varför sömntabletten plötsligt slår ut mig?! Jag har tagit den i 5-6 år nu och aldrig ökat doseringen och kanske att jag kände mig trög i början, men det här … Jag mår skitdåligt av att inte orka, av att inte ha lust med någonting och det efter 5 dagar! Finns det inget jäkla läge mellan att sova dåligt och aldrig känna mig vaken?! JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ MEDICINER!

Medicinprat

Läkarbesök hos SF på psyk i Södertälje (samma läkare som ringde mig den 3 juli). Det blev medicinprat i kvadrat. När hon vid 2 olika tillfällen hade uttryckt det som att hon inte skulle ha gjort den eller den rekommendationen kunde jag inte låta bli att göra en min som hon tolkade som att jag var plågad, att jag inte orkade gå in på detaljer (vad gällde namn, licenser, verksamt ämne och bla-bla-bla…) vilket i och för sig inte var en helt felaktig gissning, men jag förklarade att jag som patient känner mig maktlös när ena läkaren säger si och den andra läkaren inte förstår varför den första läkaren sade si utan säger så. Räcker det inte med att förklara att hon vill göra en ändring, möjligen varför, men hoppa över delen som uttrycker det som att den förra läkaren var mindre smart för vad tusan kan jag som patient göra åt det?! Små justeringar: Paroxetin flyttas från kväll till morgon eftersom den tydligen kan påverka Stilnoctens sömngivande effekter. Visst. Stilnocten ska jag inte ta tidigare än 15-30 minuter innan jag lägger mig för att maximera effekten och förhoppningsvis få sova hela natten. Visst. De gånger jag tar Circadin som extra sömnhjälp ska jag ta den före Stilnoct i stället för samtidigt med eftersom effektkurvan av den är längre. Visst. När jag sa att jag inte tyckte att Lergigan var något att ha undrade hon om jag var säker. Jag skulle kunna ta den tillsammans med Stilnoct (tror jag eller kanske 35 minuter och 15 sekunder före….) och till och med Circadin för tillsammans minskas de enskilda biverkningarna. Hänger ni med? Det var knappt att jag gjorde det. Det lustiga ironiska var att hon i början av besöket betonade att vi alla är olika och därför reagerar olika på mediciner, men hon accepterade inte att jag tycker Lergigan var verkningslös. Lamictal: i morgon ska jag gå till vc och lämna blodprov som visar i vilken utsträckning den tas upp i blodet. Jag kan behöva en ökning, men på den nivån vill läkaren kolla med ett blodprov först. Visst. Hon kommer att ringa mig den 13 augusti med svaret. Hon hade ätit vitlök. Urk.

Jag glömde att skriva att i torsdags ringde en dam (jag uppfattade inte namnet) med anledning av den vårdkritik jag lämnade in hos AG dagen före. Jag skrev den i affekt, men utan svordomar eller fula ord och något i den har tydligen nått fram. Damen sa att det är fruktansvärt, men tyvärr en korrekt bild av hur vården fungerar och att hon ska skicka den vidare för snar behandling samt att hon kommer att ringa mig igen med besked. Tack!

Det har dykt upp kanadagäss bland alla änder och måsar.

Susande

I torsdags var Pär och jag i Stockholm och shoppade. När hände det senast? De gånger jag har varit i Stockholm de senaste åren har jag kilat längst Vasagatan, Gamla Brogatan och upp till Fysioterapiteamet som längst. Vi hade tänkt åka tåg och strosa runt i Stockholm, kanske äta lunch i Kungsträdgården, men på grund av värmen tog vi bilen. Vi parkerade vid Klara Ö och tittade till svärfars lägenhet och krukväxter eftersom han är på Öland större delen av sommaren. Klarabergsgatan är helt omgjord och biltrafiken är borta. Endast buss- och spårvagnstrafik – det gillar jag! Att röra sig längs Drottninggatan vid 11-tiden när det är molnfritt och 30 grader är … obeskrivligt outhärdligt!! Vi smög längst väggarna i skuggan som bara blev smalare ju högre solen steg. Dröjde inne i affärerna i luftkonditioneringen. Jag köpte ett par jeans hos Lindex och ett par byxor som nästan är som leggings på KappAhl. Kläder är ett nödvändigt ont och förutom byxor beställer jag precis allt på nätet, men den här gången gick det inte att undvika provrummets fasa. I början av 90-talet introducerade KappAhl sitt eget XLNT i större storlekar och det märket var väldigt bra. Nu har det blivit riktigt, riktigt uselt. Hela KappAhl suger faktiskt. Lindex också vad gäller stora storlekar även om deras jeans-utbud var bra. Den huvudsakliga anledningen att åka till stan var te och det köpte jag rejält av! Vi tillbringade ungefär 1,5 timme i smältdegeln innan vi flydde tillbaka till bilen och körde hem. Vi var helt färdiga efteråt.

Idag har det varit en värmetopp på 31 grader och nu börjar värmen ta ut sin rätt. Jag sover inte bra och matlusten minskar. Jag hämtade ett paket nere i centrum och tog med en vattenflaska trots den korta sträckan och jag tryckte mig fast i de skuggiga partierna, men det var vidrigt! Det går inte att vara ute! Bordsfläkten får jobba hela tiden, likaså fläkten i vardagsrummet de stunder jag är där. Värmepaniken ligger och lurar, men tack vare att vallningarna minskat till värmepåslag, så lyckas jag hålla den stången, men utan fläktarna vet jag inte hur det hade gått… Pär har åkt till Öland igen, hans sista semestervecka. På tisdag är det årsdagen av svärmors död och svärfar behöver stöd och sällskap.