Kolhydrater

Vägning: 99,3 kg som innebär en minskning med 0,7 kg den senaste veckan. Vilken lättnad! Paniken har flåsat mig i nacken. Det är kolhydraterna det hänger på – jag är känslig för det. Förutom att jag äntligen har gått ned i vikt igen, så känner jag mig mindre uppblåst.

Ett gummibandspass som kändes prima och gick väldigt bra. Koncentrationen fanns i så pass hög grad att jag försjönk i övningarna. Härligt!

Mössa

65 minuters promenad. Den här veckans 3 promenader avklarade. Det var knappt 4 grader och blåste ordentligt. Motvindarna var iskalla – som på vintern! Jag hade ingen lust att krypa in i vinterjackan riktigt än och det behövdes inte, men jag kompromissade genom att ta på handskar och mössan i stället för kepsen.

 

Smärta

Ett fullt pass med gummibanden med några genvägar eftersom orken tröt och lusten försvann innan jag var färdig. Ångest, knut i magen och svårt med koncentrationen.

En låtlisterepresentant i form av Elsa Carmona med låten ”Hurt”. Life hurts…

It’s not supposed to hurt like this. It’s not supposed to hurt like this. It’s not supposed to make me sick, make my head hurt.

Mindfullness

Precis just nu (mindfulness). ÅNGEST. Jag HATAR min kropp och allt fett. Jag känner mig så jävla ÄCKLIG och misslyckad. Jag vill inte hålla på med det här längre. Jag är så satans leds!!!! Sopporna får mig att må illa bara jag tänker på dem. Jag vill inte mer. Seriöst. Jag har fått nog!

Andedräkt

Det ligger frost på taken på morgnarna och även i gräset. 2 plusgrader vid 8-tiden. Äntligen är min årstid här! Jag promenerade 65 minuter i strålande sol och handskar på. Andedräkten syntes och det fanns ett lätt kylnyp i luften. Härligt!

Det är färdigt på höjden…

 

Lerigt

Det blir aldrig att jag går runt Garnudden lika ofta som jag egentligen vill. Antingen är det Salem som är målet eller så behöver jag handla och Konsum ligger i motsatt ände eller så regnar det eller har regnat och då blir det lerigt. Idag gick jag runt Garnudden trots att det har regnat och det var lerigt, men det var skönt. Det tog hela 85 minuter från start till slut, så det går inte så fort numera, men jag stannade några gånger och lyssnade på tystnaden och söp in de knallgula björklöven mot en lika knallblå himmel. En promenad för själen lika väl som för kroppen.

Det är en dryg vecka sedan jag skickade in mina ”trasiga” MBT-skor för undersökning. Igår mailade jag för att höra vad som händer och idag ringde M. De kommer att skicka ett par nya skor. Ett helt nytt par!! Trots att jag tolkade det hon sa som att skorna egentligen inte är trasiga. Jag sade att jag tycker att det är väldigt generöst och M svarade att de vill att kunderna är nöjda. Ändå är jag orolig för att behöva börja om och genomlida en ny omgång med skavsår, plåster och silvertejp…

Under attack

Elin är i slutet av sin förkylning med bara nästäppa kvar. Pär är mitt uppe i sin och är helt sänkt. Det känns som om jag är under attack och undviker virusarna genom att sova på soffan. Ett fullt pass med gummibanden gav inga indikationer på att jag har en infektion i kroppen – jäkla tur det! Det var tufft, men skönt och jag kommer att få grym träningsvärk i armarna. Jag fick ont i ryggen efteråt. Igen. Jag undrar vad jag gör fel? Det blev i alla fall bättre med tigerbalsam.